Till stallet istället, v 42 2020, pt 2

Har jobbat som ett litet svin den här veckan och var måttligt sugen på att åka till stallet, kände betydligt mer för att åka hem och dimpa ner i soffan framför veckans avsnitt av Decenniets mästerkock. Tog mig dock samman och tänkte att man aldrig har ångrat en ridlektion så jag åkte dit i alla fall. Det första som hände var att jag mötte Karin som sa att Köttbullen inte skulle gå, så jag fick ta Älgen istället. Var ju EVIGHETER sen jag red stor häst, minns inte hur längesen det var. Ett år sen kanske? Men det gick rätt bra. Eller Karin sa att hon inte sett honom gå så bra på länge, så det var ju kul att höra. Men någon storhästryttare blir jag nog aldrig, hehe. Älgen är inte ens en stor-stor häst, han är väl 160-ish. Men han rör sig ju så himla stort jämfört med en ponny (och då är han inte direkt någon gångartshäst). Plus att han är ridskoleveteran så han vet ju precis hur man gör för att slippa undan vissa grejer. Han är inte direkt lat, men han går inte heller i form av sig själv om man säger så. Aja, det var kul och jag är nöjd.   

Saker som stör mig

På min brukshundklubb finns det (som på många andra klubbar misstänker jag) dels kursverksamhet, dels "fri träning" där det senare kan se ut på lite olika sätt, men oftast är det väl i form av olika mer eller mindre löst sammansatta träningsgrupper och då är väl tanken att man ska få sällskap, kunna hjälpa varandra och även ha lite trevlig social samvaro. För detta ändamål har det i min klubb skapats en Facebookgrupp så att man ska kunna få kontakt med andra likasinnade (inget unikt här heller antar jag). Den vanligaste typen av inlägg i denna grupp är bilder på människor som sitter och fikar i olika sammanhang (alla vet ju att när det kommer till hundträning så är det viktigare att ta med fika och campingstol än att ta med hunden), samt diskuteras om och hur och när det ska vara skott-träning och vem som ska skjuta. 

En person i gruppen retar gallfeber på mig. Hon är väldigt angelägen om att denna skott-träning ska bli av, det säger jag inget om för håller man på med bruks så är det ju en rätt viktig bit som är rätt svår att träna själv. Så det är jättebra att det finns skott-träning, och den här personen brukar be sin man att skjuta, och det är också jättebra för det är ju svårt att både vara den som står på avstånd och skjuter när man samtidigt ska träna med sin hund. DET ÄR SÄTTET HON SKRIVER DET PÅ:

På onsdag kan vi ta hand om skott på budföringen, finns det nån skjut-mojäng?

Blir det skotträning på onsdag? Någon som pangar då? 

Jag kan se om guuben kan panga om någon vill träna på sina voffs. 

Kan tyvärr inte komma idag men nästa vecka kan nog guuben min va skytt.

Imorn kan guuben min panga igen, någon som har pickadoll?

Vecka ut och vecka in hamnar den här typen av inlägg i mitt flöde och det är så fult att det känns som att hornhinnorna ska fräta sönder och jag seriöst funderar på att gå ur gruppen av denna anledning. Personen ifråga är ändå typ i min ålder, inte tre år som man skulle kunna tro. Stoppa detta, annars tar jag skjut-mojängen/pickadollen och pangar av ett skott så både guube och voffs ryker. 

Stand! By me? No, by Stephen King

Häromdagen läste jag att det hade gjorts en nyinspelning av Stephen Kings Pestens tid (på engelska: The stand, frågade igår min man om han hade läst den och då blev han förvirrad, "men heter den inte någonting med sommar på svenska?" och det visade sig att han var ute och for efter Stand by me, som heter Höstgärning på svenska, den han tänkte på var Sommardåd, men det är den som handlar om en präktig ung amerikansk kille som blir besatt av nazister och, visar det sig, bor granne med en, JAJA SKITSAMMA, jag drog till med ett skoj om att Stephen King, när han hade skrivit klart Pestens tid gick in till förlaget (eller hur det nu går till) och sa: här är The Stand! By me!, ett skämt som var mycket roligare när jag sa det lite rappt än när det ska återberättas i text, ser jag nu. Slut på världens längsta parentes) med Alexander Skarsgård i rollen som Randall Flagg (finns det ens någon samtida amerikansk produktion som INTE har castat någon i klanen Skarsgård?, sorry för ny parentes).

Hur som helst, i Pestens tid finns det en karaktär som heter Larry Underwood som är en lite misslyckad one-hit-wonder rocksångare med en komplicerad relation till sin morsa. I boken är Larry vit (antar jag, det nämns inte specifikt vad jag vet, men hans morsas syn på människor med andra hudfärger är...något förlegad, om man säger så). I den nya versionen är Larry svart och hade det inte varit för en kommentar till artikeln så hade jag nog inte ens tänkt på det, men nu råkade jag läsa att något ljushuvud hade skrivit Nu när Larry är svart, undrar hur de ska lösa det med att hans morsa är aningen rasistisk? Man bara ursäkta? Alltså, inte för att jag på något sätt vill förminska BLM-rörelsen eller något sånt, men surprise surprise, svarta människor kan också vara rasister eftersom rövhål så att säga kommer i alla färger och storlekar. Det var väl bara det jag ville ha sagt.   

Till stallet istället, v 42 2020, pt 1

 Igår var det markarbete, vi red en övning som var rätt svår för Köttbullen. Först var det trav över bommar på ena långsidan, sedan skulle man lägga en volt runt en kon, sedan rida öppna mellan två koner och sedan trava över andra bommar. Sedan: trava över bommarna, fatta galopp vid konen, galoppera över ett litet kryss på samma långsida, vända snett igenom i galopp, över en bom på medellinjen (där tanken nog var att man skulle byta galopp), ner till trav och så över travbommarna igen. Och slutligen: galoppera över bommarna på långsidan, fortsätta över hindret (som nu var ändrat till ett koppelräck), vända snett igenom, byta galopp, galoppera över bommar, vända snett igenom igen, byta galopp över en annan bom, hoppa koppelräcket. Detta var en övning som passar en häst som är smidig och lydig för hjälperna, definitivt inte en häst som har stora issues med att fatta galopp och andra issues med att sedan hålla igång galoppen. Såatteh, utifrån det så gick det väl ändå rätt hyfsat. Och var rätt så kul också, man märkte på Köttbullen att hon gillade det. Nästa vecka är det hoppning. GULP. 

Höstlistan!

Hittade en höstlista någonstans på nätet och den snor jag såklart rakt av.

Vad är det bästa med hösten?

Jättemycket om ni frågar mig. Höstmyset, när det börjar bli mörkt och man kan tända en brasa och sitta och mysa med en kopp te. Alla fina färger. Långa promenader i mustig höstskog. Den här känslan av nystart som gör att man vill köpa nya block och skriva saker i kalendrar och planera och förändra sitt liv till det bättre. 

Vad gjorde du förra hösten?

Ja, herregud, vad gjorde jag? Gissningsvis samma som nu, jobbade röven av mig och höll hundkurser och red på min såkallade fritid. 

Beskriv din höst i tre ord?

Full fart framåt? 

Vad var bäst med sommaren?

Helt klart semestern, efter en jobbmässigt helt galen vår och försommar. Och att mitt knä började bli bättre så att jag kunde 1. sova utan  att vakna varje gång jag rörde mig i sömnen, 2. gå normalt istället för att hasa fram som en gammal käring. 

Hur mådde du förra hösten?

Jamen det var nog okej? 

Vad är dina planer för hösten?

Förutom att överleva jobbmässigt (ständigt närvarande känsla) så ska jag hålla en hundkurs i tävlingslydnad och två i viltspår. Planen var annars att kunna komma ut och tävla lite med Tage, men han är inte där än, så jag får fila vidare med hans träning. Har även anmält mig och Köttbullen till två träningshelger för två olika dressyrtränare. Sedan vill jag bara vara hemma och läsa böcker och se på film med min man, plus försöka hänga lite med barn och barnbarn. 

Hur gör du hösten mysig?

En långpromenad med hundarna i regn och rusk och sedan en kopp te, en brasa, en bok eller film och en filt. 

Vad kommer du dricka i höst?

Te. Bestämde mig för att ha en vit månad (avseende både socker och alkohol) efter semestern, och när den vita månaden var över så tyckte jag att det inte fanns någon anledning att inte fortsätta så jag kör väl vidare ett tag till. Typ fram till julledigheten eller så om det inte dyker upp någonting som jag tycker kräver att man svingar en bägare. 

Hur vill du se ut i höst?

Alltså, min outfit består ju av narkotikajeans och nån tröja eller skjorta året runt. Behöver därför aldrig fundera på hur jag "vill" se ut. 

Vilket är det värsta höstvädret?

Det är väl om det skulle smälla till och komma SNÖ. Fy för den lede. 

Vad gjorde du vid den här tidpunkten för ett år sedan?

Det har jag väl redan svarat på?

Hur förbereder du dig inför vintern?

Hoppas alltid på att det blir en grön vinter så jag förbereder ingenting. Det blir ju vad det blir ändå, hade jag vetat att det skulle vara en sån vinter som 2009/2010 eller varför inte början av 2018, då hade jag väl gått och hängt mig, vinterhatare som jag är.   

Vad ser du fram emot just nu?

Spontant just nu: Att Tages hundkurs snart är slut. Den har varit jätterolig och nyttig, men det har varit rätt mastigt att vara uppbunden ytterligare två dagar i veckan. Har ju andra fasta aktiviteter tre dagar, vilket gör att det bara finns två dagar kvar att klämma in övriga måsten på. Det mesta är roligt och självvalt men det känns ju som att jag ALDRIG är hemma. Ser också fram mot julledighet. Det är en bra grej med mitt jobb, vi har lågsäsong på vintern och det är ALDRIG några problem med att vara långledig då. 

Till stallet istället, v 41 2020, pt 1

Blev ju bara en ridning förra veckan p g a teori, extra tur man har drop in-ridningen att ta till såna veckor. En märklig sak: nu har jag ju ridit regelbundet i, vad blir det, fyra år i februari? Och ändå har jag träningsvärk efter exakt varenda lektion. Alltså inte träningsvärk som i att jag knappt kan röra mig, men jag känner av det, mest i ljumskarna. Tycker ju att någon gång borde väl kroppen vänja sig? Har ju ändå ridit sedan jag var i tioårsåldern, med pauser visserligen (är alltid lika knepigt när någon frågar hur länge man har ridit och man ska räkna så här: kanske fem år, sedan uppehåll i kanske fem år, sedan kanske tio år, sedan uppehåll i två-tre år, sedan...ja, ni fattar. Blir ju rena mattelektionen), men ändå. Är jag klen eller är jag klen?

Hur som helst: fredagens ridning gick riktigt bra. Köttbullen hade bara gått barnlektioner sen jag red henne senast, så jag förväntade mig att hon skulle vara motsträvig men hon var riktigt samarbetsvillig. Vi red ute i paddocken och det var så himla härligt väder och alla hästarna skötte sig, tror vi var 8 stycken så det var rätt lagom grupp. Vi red en övning där man skulle lägga 10-metersvolter utmed ena långsidan och utmed den andra skulle man rida skänkelvikning in till medellinjen och så ut igen. Skänkelvikningen gick väl "sådär", men volterna blev fina. Man ska ju ändå beakta att hon överhuvudtaget inte kunde gå på volt för ett halvår sen. Galopperade också (inte på 10-metersvolt dock, hehe) och det gick rätt så bra. Rider med extremt lätt hand och ställer inga krav överhuvudtaget och då kan hon minsann hålla igång galoppen hyfsat, den lilla bitchen. Hehe. Idag är det markarbete, nästa vecka hoppning. GULP. 

Nämn inte de döda

Har läst Nämn inte de döda av Christina Wahldén. Det här är handlingen:

Första delen i en skrämmande aktuell serie om två australiska poliser och en ung svensk konststudent. Greta lämnar Sverige för att bearbeta ett trauma och kommer till Darwin i norra Australien. Men det lugn hon söker uteblir när hon hittar en död kvinna på stranden. Kroppen är svårt sargad och går knappt att identifiera, men snart står det klart att kvinnan tillhörde ursprungsbefolkningen. Utredningen leds av den bufflige polisen Bluey och hans kollega Jess. Tillsammans följer de ledtrådar och spår i ett samhälle där man förhåller sig fritt till lagen och där människor behandlas långt ifrån lika. Regnperioden dröjer, luftfuktigheten är outhärdlig och brottsligheten i Darwin ökar. Det är bråttom att finna svaren. Vad hände egentligen kvinnan på stranden? Rör det sig om en krokodilattack, som alla först tror, eller finns det mörka motiv bakom hennes död? ”Nämn inte de döda” tar dig långt bortom det förväntade, till en tropisk värld som känns både främmande och välbekant.

Jaha, först var jag lite skeptisk. Störde mig en del på språket som kändes lite slarvigt och användandet av ord som "journos" och "flatmates" och "joeys" irriterade mig lite. Sen kändes ju karaktärerna SÅ gjorda: ung kvinnlig ambitiös nyutexaminerad polis paras ihop med äldre bufflig kommissarie med bagaget fullt av skilsmässor, alkoholproblem, ett mörkt förflutet osv, den känner vi ju igen. Ja, men sen fastnade jag i alla fall, för det här var en riktigt spännande historia. Intressant perspektiv med Australiens ursprungsbefolkning som i alla fall jag inte visste så mycket om. Sen kändes kanske vissa detaljer lite VÄL osannolika, och man kanske inte heller måste berätta exakt VARJE gång wallabyn Mango fick mat, men mot slutet var jag så förtjust i både Bluey och Jess att jag kunde bortse från det mesta. Hoppas det kommer en fortsättning snart då? Den här boken får fyra stora krokodiler av fem möjliga, schas iväg till bibblan med er.