In bloom

I morse när jag gick från parkeringen till jobbet så hittade jag en lök. Alltså en blomsterlök med någon centimeter grön blast som låg helt övergiven på den asfalterade gården, långt från ära, redlighet och framför allt rabatter. Antar att det är en fågel som har tappat den, för jag traskade fram mellan två byggnader så långt från allmänna vägar att inte ens en världsmästare i spjutkastning skulle kunna kasta någonting så långt. Också mycket oklart varför en världsmästare i spjutkastning skulle smyga omkring på ett industriområde och kasta blomsterlökar omkring sig på nätterna.
Tyckte i alla fall synd om lökstackaren och tog den med mig in och, i avsaknad av kruka, planterade den i en plastburk som jag nu har placerat i mitt fönster. Är nu sjukt nyfiken på vad det är för slags blomma. Lökens storlek var någonstans mitt emellan krokus och tulpan. Den som lever, och om löken överlever, får väl se.

Till stallet istället, v4, pt1

Igår var vi hör och häpna bara 7 stycken på ridningen. Alla brukar ju dyka upp mangrant, så igår kändes det ju nästan som manfall (kände mig tydligen tvungen att försöka få in både mangrant och manfall i en och samma mening, det gick väl sådär). Behöver väl inte skriva att jag hade Pojken, för det är väl mer eller mindre standard nu. Det gick rätt bra, fast han är fortfarande lite tjafsig med bettet och vill kasta med huvudet och sådär, fastän jag försöker rida med fjäderlätt fast ändå stadig hand. Nu har han ju fått tänderna kollade och det var inget fel på dom, så jag tänker lite att det är hans nya grej för att slippa undan arbete, för det försöker han ju göra med jämna mellanrum. Igår kändes han dock jättepigg. Vi red en övning som egentligen mest gick ut på att vi fick kritik för våra sitsar. Sitsträning är ju alltid välkommet och nyttigt ("bara SKÄLL på mig", sa jag till Karin efteråt, för säger ingen till mig så tror jag att jag sitter jättebra och sen ser man plötsligt nån amorf djävla Barbamamma i spegeln och undrar hur det gick till), men det är ju inte så mycket att berätta om.  Pojken kändes fin i alla fall, galoppfattningarna blev bra, även dom från skritt! Undrar om jag ska våga anmäla mig till en dressyrkurs i början av mars? Det var någon happening under jullovet, men jag tyckte det kändes lite bortkastat med en häst som inte ens kan galoppera på en volt. Fast det går åtminstone rätt bra nu, men om det inte är någon häst framför som han så att säga kan ta rygg på så märker man att han hellre vill gå rakt fram. Hittills har jag dock lyckats parera och hoppas att de där förnedrande utbrytningarna hör till det förgångna (dvs typ höstterminen 2018).

ÅH NEJ, Sverige-Norge 30-33

Alltså MEGADEPP! Är nästan glad att jag bara hann se första halvleken innan jag var tvungen att åka till stallet, för det här var ju inte alls vad jag ville se. Hörde radiointervjuer med Palicka, som var ödmjuk och självkritisk, och Ekberg som ändå var optimistisk inför vad som komma skall. Fast han är väl mediatränad, tänker jag. Jag (som inte är mediatränad) hade väl stått och svurit så Guds änglar gräto tårar.

Jaha, nu blir det alltsä inte bara måstematch mot Danmark på deras hemmaplan på onsdag, utan en måstematch där Sverige dessutom måste vinna med minst tre mål för att gå vidare. Om inte Egypten slår Danmark ikväll, men i skrivande stund står det 24-19 till Danmark med sex minuter kvar att spela, så den chansen är ju minimal. DANSKJÄVLAR. Som Ernst-Hugo skulle ha vrålat. Aja, det är bara att bita ihop, hålla tummarna och hoppas på ett djävla mirakel. Det har ju hänt förr, det är ju trots allt handboll vi talar om.

Skadeglädjen är den enda sanna glädjen

Igår hade Sverige spelledigt i handbollen, men det är ju alltid kul att se bra handboll så jag bänkade mig framför matchen Brasilien-Kroatien utan något större hopp för det känns ju som att Kroatien vinner jämt Och så gjorde de inte det! Utan fick spö av Brasilien. Ops, liksom. Det har väl aldrig hänt förr? Men de tog ledningen och ledde sedan hela matchen även om de rutiga knaprade ikapp och ett tag var det till och med oavgjort. Men det räckte ändå inte. Kroaterna var bistra. Brasilianarna jublade och dansade nästan samba. Själv satt jag i soffan och göttade mig nästan lika mycket som om det var Sverige som hade vunnit, för Kroatien förtjänar inget annat än förlust om ni frågar mig.

Nu gäller det att fokusera på Sveriges match mot Norge ikväll. Såg första halvlek av matchen Norge-Egypten igår och norrmännen såg otäckt bra ut. Hoppas de tröttade ut sig ordentligt, men det är väl att hoppas för mycket. Missar slutet av matchen p g a ridning, men jag får väl tro att Sverige kanske kan spela ändå, utan att jag sitter i soffan och biter på naglarna?

Familjen i huset bredvid

Har läst Familjen i huset bredvid av Sally Hepworth (Stephen King får ursäkta. för att vara favorit så ser det ut som att han ständigt verkar bli nedpetad på priolistan till förmån för bibliotekets 14-dagarslån, men faktum är att Outsidern är så spännande att jag just nu vill ransonera den så den inte tar slut för fort).

Boken, den jag just läst ut alltså, handlar om detta:

Den lilla gatan Pleasant Court lever upp till sitt namn. Alla känner sina grannar, och barnen leker med varandra ute. Men Isabelle Heatherington passar inte in i bilden av familjeparadiset. Som den enda ensamstående och barnlösa kvinnan fångar hon snart uppmärksamheten hos tre mammor, som bestämmer sig för att lära känna nykomlingen.

Men Ange, Fran och Essie har också sina egna hemligheter att bevaka. Som anledningen till att Ange måste kontrollera varenda aspekt av sitt liv. Eller varför Fran inte låter sin snälla, stillsamma make gå nära deras bebis. Eller varför Essie för tre år sedan tog med sin dotter till lekparken och återvände hem utan henne.

När deras besatthet av den nya grannen växer börjar hemligheterna sippra ut, och de kommer snart att upptäcka att när man granskar något alltför noga, ser man saker man kanske inte ville se …

Den här boken är enligt omslagstexten också "perfekt för alla som älskar Liane Moriartys böcker" och det gör ju jag. Tycker dock nästan att det känns som att Sally Hepworth härmar Liane Moriarty lite väl mycket. Språk, dialog, karaktärer, miljöbeskrivningar, allt skulle kunna vara hämtat ur en av Moriartys böcker, vilket irriterade mig lite. Sen tyckte jag inte att karaktärerna blev riktigt etablerade så jag hade svårt att hålla reda på vem som var vem och vems man och vilka barn som hörde till vilken kvinna långt in i berättelsen. Själva upplösningen var väl okej, men kändes lite väl tillrättalagd. Den här boken får tre värmeböljor av fem möjliga.

HURRA, Sverige-Tunisien 35-23

Jamen vad skönt att det för en gångs skull inte blev en match där man var tvungen att sitta SOM PÅ NÅLAR. Efter en liiite svajig inledning drog Sverige ifrån och lade sig på ett, även med handbollsmått mätt, betryggande avstånd så att det bara var att luta sig tillbaka och N-J--U-T-A.
Nervöst dock inför måndagens match mot Norge! Vinner dom är det klart för semi, förlorar dom så blir det måstematch mot Danmark på onsdag. Måstematch mot Danmark = ej optimalt. Måstematch mot Danmark på deras hemmaplan = NERVSAMMANBROTT.

HURRA, Sverige-Ungern 33-30

Jamenalltså PUUUH! Mina nerver! Klarar inte denna spänning som jag har genomlidit under kvällens match som var absolut jämn och det gick inte att andas ut förrän det var kanske en halv minut kvar. Men jiiisus vad de blågula krigade och kämpade, så de var så sjukt värda den här segern.

Och så skada på Gottfridsson! Illa illa. Måste nog sitta uppe en stund till och a. lugna nerverna, b. höra hur illa det är.