Har läst Älskaren från huvudkontoret av Camilla Grebe och den var fan i mig inte så dum. Eller först började den som vilken träig svensk polisdeckare som helst: Emma, som jobbar i en klädaffär, inleder en hemlig kärleksrelation med företagets VD. De förlovar sig, men lagom till förlovningsmiddagen försvinner han spårlöst. VAD HAR HÄNT? Och så har vi polisgruppen bestående av idel stereotyper: den frånskilde medelålders mannen som har ett problematiskt förhållande till både alkohol och kvinnor, den unga ambitiösa kvinnan, den lätt excentriske chefen som är gift med en temperamentsfull utländska och som är nybliven pappa. GÄSP, kände jag inför den här gruppen av poliser som tröskade på i sällskap av en kvinnlig profilerare som brottades med en begynnande demens och som DESSUTOM haft ihop det med den frånskilde (eller han var kanske aldrig ens gift) för tio år sen (trots att hon definitivt var gift men naturligtvis var det äktenskapet problematiskt). GÄSPELIGÄSP. Men sen började det hända grejer och sen tog historien - swooosh - en helt oväntad och riktigt intressant vändning som inte alls var så pjåkig. Den här boken får fyra elefanter av fem möjliga.
onsdag 4 juli 2018
Ett meddelande från min inre 10-åriga hästtjej
Det blir inte mycket hästrelaterade aktiviteter nuförtiden när ridskolan är stängd och hästarna går på bete. Försökte få ihop ett gäng så att vi kunde rida islandshäst, men folk är ju så satans upptagna att jag lade ner det projektet. Har lyssnat på dokumentärpodden "Hästgården" (rekommenderas starkt!) i fem delar, men det räknas väl kanske inte riktigt.
Men igår ringde min ridlärare och berättade att Bulldozern blivit skadad, oklart hur men halt var hon i alla fall så nu var det boxvila istället för sommarbete. Sånt ställer ju till det när man kalkylerat med att hästarna inte ska vara i stallet en viss tid eftersom uppstallade hästar kräver avsevärt mer arbete än hästar som går i hage dygnet runt och som man bara behöver titta till och kolla så att de har vatten. Och min ridlärare jobbade sista veckan innan hon skulle gå på semester och resa bort, så hon undrade om jag kunde tänka mig att pyssla om Bulldozern lite under den tiden? Mocka, packa foderpåsar, rykta, gå ut med henne på korta promenader så att hon fick beta, ge henne kärlek?
SÅKLART JAG VILLE! Kände mig som att jag var 10 år och blivit ombedd att bli skötare på min älsklingshäst, vilket aldrig hände back in the days och det här handlar ju inte heller om "att bli skötare", men känslan hos den inneboende 10-åriga hästtjejen är ändå något ditåt. När jag var liten och gick på ridskola så var drömmen att få bli skötare på min favorithäst (Nirvana!). Alla hästböcker som handlade om tjejer på ridskolor och som jag sträckläste när jag var liten (och fortfarande läser-om med jämna mellanrum) handlade om tjejer som blev skötare, så det ville jag också bli. Att de där tjejerna sedan påfallande ofta blev framgångsrika tävlingsryttare på ingen tid alls lockade säkert också, men mest var det nog att jag så gärna ville vara en sån som åkte till stallet direkt efter skolan, som hängde där varje ledig sekund och som var med i ett hästgäng som hittade på en massa kul saker. Dom som tror att barn som växer upp på landet har det som barnen i Bullerbyn har nog aldrig tänkt på att det finns en baksida i form av att man blir ganska isolerad när man bor på en enskild fastighet vid vägs ände och det inte finns några allmänna kommunikationer att tillgå utan man är beroende av sina föräldrars möjligheter att skjutsa till och hämta från aktiviteter och socialt umgänge. Minns att jag var DÖDSAVUNDSJUK på folk som bara kunde fråga "ska vi leka efter skolan" och så gjorde de det, utan att behöva ringa hem och fråga om hämtning och/eller förhandla med sur skolbusschaufför som inte var intresserad av att skjutsa extra ungar annat än när han själv kände för det (ja, Curt, jag tittar på dig nu). Tror jag fick tjata MER på att få börja rida på ridskola än vad jag behövde tjata för att få en egen häst eftersom vi bodde fyra mil från ridskolan men hade stall och bete och gratis hö på den egna gården. Den förlösande faktorn för ridskolestarten var att det var tre andra tjejer från min skola som skulle börja samtidigt så föräldrarna kunde snacka ihop sig och turas om att köra. Sedan droppade de andra tre av efter någon termin, men då var man ju så att säga inne i systemet och fick fortsätta. Men jag fick aldrig bli en sån som hängde på ridskolan varje dag efter skolan och hela helgerna, utan min mamma skjutsade mig (motvilligt) dit när jag skulle ha lektion, åkte sedan (oftast) till den närliggande tätorten och fikade och kom sedan och hämtade mig när den var slut. Fattar såklart att det inte är rimligt att hon skulle vänta (eller fika) i timmar för att jag skulle få sitta och fnissa med andra i sadelkammaren medan vi putsade träns. Sedan fick jag ju en egen ponny, så jag kunde hänga med mig själv i mitt eget stall (a k a en del av lagården) varje dag. Jag har förstås INGENTING att klaga på i detta avseende och det gör jag inte heller. Den som väntar på något gott väntar på att få pyssla om en halt Bulldozer. Det ska jag göra nu i sommar.
Men igår ringde min ridlärare och berättade att Bulldozern blivit skadad, oklart hur men halt var hon i alla fall så nu var det boxvila istället för sommarbete. Sånt ställer ju till det när man kalkylerat med att hästarna inte ska vara i stallet en viss tid eftersom uppstallade hästar kräver avsevärt mer arbete än hästar som går i hage dygnet runt och som man bara behöver titta till och kolla så att de har vatten. Och min ridlärare jobbade sista veckan innan hon skulle gå på semester och resa bort, så hon undrade om jag kunde tänka mig att pyssla om Bulldozern lite under den tiden? Mocka, packa foderpåsar, rykta, gå ut med henne på korta promenader så att hon fick beta, ge henne kärlek?
SÅKLART JAG VILLE! Kände mig som att jag var 10 år och blivit ombedd att bli skötare på min älsklingshäst, vilket aldrig hände back in the days och det här handlar ju inte heller om "att bli skötare", men känslan hos den inneboende 10-åriga hästtjejen är ändå något ditåt. När jag var liten och gick på ridskola så var drömmen att få bli skötare på min favorithäst (Nirvana!). Alla hästböcker som handlade om tjejer på ridskolor och som jag sträckläste när jag var liten (och fortfarande läser-om med jämna mellanrum) handlade om tjejer som blev skötare, så det ville jag också bli. Att de där tjejerna sedan påfallande ofta blev framgångsrika tävlingsryttare på ingen tid alls lockade säkert också, men mest var det nog att jag så gärna ville vara en sån som åkte till stallet direkt efter skolan, som hängde där varje ledig sekund och som var med i ett hästgäng som hittade på en massa kul saker. Dom som tror att barn som växer upp på landet har det som barnen i Bullerbyn har nog aldrig tänkt på att det finns en baksida i form av att man blir ganska isolerad när man bor på en enskild fastighet vid vägs ände och det inte finns några allmänna kommunikationer att tillgå utan man är beroende av sina föräldrars möjligheter att skjutsa till och hämta från aktiviteter och socialt umgänge. Minns att jag var DÖDSAVUNDSJUK på folk som bara kunde fråga "ska vi leka efter skolan" och så gjorde de det, utan att behöva ringa hem och fråga om hämtning och/eller förhandla med sur skolbusschaufför som inte var intresserad av att skjutsa extra ungar annat än när han själv kände för det (ja, Curt, jag tittar på dig nu). Tror jag fick tjata MER på att få börja rida på ridskola än vad jag behövde tjata för att få en egen häst eftersom vi bodde fyra mil från ridskolan men hade stall och bete och gratis hö på den egna gården. Den förlösande faktorn för ridskolestarten var att det var tre andra tjejer från min skola som skulle börja samtidigt så föräldrarna kunde snacka ihop sig och turas om att köra. Sedan droppade de andra tre av efter någon termin, men då var man ju så att säga inne i systemet och fick fortsätta. Men jag fick aldrig bli en sån som hängde på ridskolan varje dag efter skolan och hela helgerna, utan min mamma skjutsade mig (motvilligt) dit när jag skulle ha lektion, åkte sedan (oftast) till den närliggande tätorten och fikade och kom sedan och hämtade mig när den var slut. Fattar såklart att det inte är rimligt att hon skulle vänta (eller fika) i timmar för att jag skulle få sitta och fnissa med andra i sadelkammaren medan vi putsade träns. Sedan fick jag ju en egen ponny, så jag kunde hänga med mig själv i mitt eget stall (a k a en del av lagården) varje dag. Jag har förstås INGENTING att klaga på i detta avseende och det gör jag inte heller. Den som väntar på något gott väntar på att få pyssla om en halt Bulldozer. Det ska jag göra nu i sommar.
Jaha, där hade jag fel men ibland är det ju roligt att ha fel också
Jaha, jag hade ju gissat att Sverige skulle förlora igår, men hade uppenbarligen fel. Fast SATFLÄSK vilken seg och tråkig match, men det gör ju inget när det vankas vinst och kvartsfinal.
Men alltså han Janne Andersson, har inte han ändå en rätt läskig utstrålning? Som att han skulle kunna snedtända och slå ihjäl någon innan man hunnit säga "indirekt frispark"? Det är vi helt övertygade om hemma i vår tv-soffa, men kanske är det som är nyckeln till Sveriges framgångar nuförtiden? MANAGEMENT BY FEAR känner man ju till.
Men alltså han Janne Andersson, har inte han ändå en rätt läskig utstrålning? Som att han skulle kunna snedtända och slå ihjäl någon innan man hunnit säga "indirekt frispark"? Det är vi helt övertygade om hemma i vår tv-soffa, men kanske är det som är nyckeln till Sveriges framgångar nuförtiden? MANAGEMENT BY FEAR känner man ju till.
tisdag 3 juli 2018
Men alltså va...
...det var ju ett jefla tjatande om vad som skulle kunna hända om kvällens åttondelsfinal ska avgöras med straffar? Är det en fördel eller nackdel, vem ska lägga Sveriges straffar, hur bra är Schweiz' målvakt, et cetera. Ja, nu råkade det ju bli straffavgörande i två andra åttondelsfinaler, men bara för det är det väl ingen naturlag att det ska bli likadant nu? Först ska de ju sparka boll i 90 minuter utan att någon gör mål (eller i alla fall att det blir oavgjort). Sedan likadant i ytterligare 30 minuter och SEN blir det straffar. Så det känns ju mindre sannolikt om ni frågar mig. Hade det blivit till exempel 1-0 i de andra matcherna hade väl ingen per automatik spekulerat i vem som skulle få göra det där enda målet? Nä, just det.
Ska väl se matchen i alla fall, men jag tror Sverige förlorar. På min mans jobb fick alla sluta en halvtimme tidigare utan löneavdrag för att alla säkert skulle hinna hem och titta. Lite gölligt ändå med en så fotbollstokig chef. Min chef är inte på något sätt ointresserad av fotboll, men han är dansk. Och eftersom Danmark snöpligt förlorade mot Kroatien (på straffar) i förrgår så SNAKKAR VI IKKE MER OM DET. Aja, jag har ju ändå slutat för dagen. Hejpåre.
Ett meningslöst inlägg om vädret
Men är det bara jag som inte har semester? Ska fan jobba i TRE djävla veckor till innan frihetens portar öppnar upp sig för yours truly. Tre veckor, det kunde lika gärna ha varit tre år, som det känns nu.
Och vad är det med vädret 2018? Först snö när man förväntar sig vår, sedan inte en droppe regn på veckor? Visserligen kanske det utarmar beståndet av mördarsniglar, men med tanke på att grundvattennivåerna sjunker, ingenting växer och bönder får skicka sina djur till slakt för att de inte har någonting att äta så tar jag hellre en snigelinvasion faktiskt.
Är sjukt trött på värme. Ge mig först ett rejält åskoväder, sedan ett gäng mulna och gråkalla dagar. Växlande molnighet, 18 grader. Ska vi säga så? TACK PÅ FÖRHAND.
Och vad är det med vädret 2018? Först snö när man förväntar sig vår, sedan inte en droppe regn på veckor? Visserligen kanske det utarmar beståndet av mördarsniglar, men med tanke på att grundvattennivåerna sjunker, ingenting växer och bönder får skicka sina djur till slakt för att de inte har någonting att äta så tar jag hellre en snigelinvasion faktiskt.
Är sjukt trött på värme. Ge mig först ett rejält åskoväder, sedan ett gäng mulna och gråkalla dagar. Växlande molnighet, 18 grader. Ska vi säga så? TACK PÅ FÖRHAND.
Morgonpasset
Fan vad jag hatar Morgonpasset i P3. Varför lyssnar man på ett program som man hatar, frågar kanske ni, och då svarar jag att det gör jag inte. Men när jag lyssnar på Vaken i P3 och P4 när jag kör till jobbet så brukar de lyckas spränga in reklam för Morgonpasset. Reklamen består av en inklippt snutt där tre programledare säger "tokroliga" saker och skrattar hysteriskt. ORKAR EJ MED SÅNT. Den här veckan består reklamen av att en av programledarna säger att hon varit på ett "afropass" på gymmet och att det var "det mest rasistiska jag har varit med om i hela mitt liv". Om jag förstod det rätt så var det för att vissa rörelser i det här passet enligt den här personen var "kasta spjutet" och "hoppa som en massaj", och OKEJ, det är väl rätt B och utdaterat att måla upp en bild av att alla människor i Afrika är primitiva stereotyper som är som hämtade ur Tintin i Kongo. Vet inte om personen som sa detta hade någon anknytning till Afrika eller bara var hederligt proxykränkt. Men seriöst, "det mest rasistiska jag varit med om i hela mitt liv"? Då har man väl inte varit med om speciellt mycket, kan jag ju tycka.
OBS, detta betyder alltså inte att jag tycker det är okej att göra antaganden och uttalanden baserade på förlegade stereotyper. Men det blir lite som när vissa står på barrikaderna för att Herr Gårman ska ha kjol istället för byxor och gör det till den viktigaste frågan inom feminismen. Jag är med på principen men tycker att det tar för mycket fokus från de VERKLIGA problemen. I min värld är det till exempel mycket värre att det finns till exempel "kvinnoyrken" och "tjejsporter" som per automatik genererar låg status och mindre pengar än att en trafikskylt ska se ut på ett visst sätt. Ett annat problem som jag tycker är gigantiskt är att det finns en synnerligen skev fördelning av maktpositioner där män med makt väljer andra män med makt för så har det alltid varit och så ska det alltid förbli, och att det i blandade sällskap som trumpetar ut sin jämställdhet påfallande ofta ändå finns en herrbastuklubb där alla beslut fattas inofficiellt. Såna frågor känner jag är mer angelägna än att hävda att det heter "en" istället för "man", men det är ju jag. Som sagt, jag förstår principen, men för mig är det inte det viktigaste. Jaha, nu gled jag visst in på annat här istället för att fokusera på mitt hat mot Morgonpasset. Eller Morgonpassets reklam. Jag tror inte alls helvetet består av svavelosande sjöar och brinnande eldar, det är att lyssna på infantila radiopratares interna fniss och flams i evigheters evighet intill tidens ände. FY FAN.
OBS, detta betyder alltså inte att jag tycker det är okej att göra antaganden och uttalanden baserade på förlegade stereotyper. Men det blir lite som när vissa står på barrikaderna för att Herr Gårman ska ha kjol istället för byxor och gör det till den viktigaste frågan inom feminismen. Jag är med på principen men tycker att det tar för mycket fokus från de VERKLIGA problemen. I min värld är det till exempel mycket värre att det finns till exempel "kvinnoyrken" och "tjejsporter" som per automatik genererar låg status och mindre pengar än att en trafikskylt ska se ut på ett visst sätt. Ett annat problem som jag tycker är gigantiskt är att det finns en synnerligen skev fördelning av maktpositioner där män med makt väljer andra män med makt för så har det alltid varit och så ska det alltid förbli, och att det i blandade sällskap som trumpetar ut sin jämställdhet påfallande ofta ändå finns en herrbastuklubb där alla beslut fattas inofficiellt. Såna frågor känner jag är mer angelägna än att hävda att det heter "en" istället för "man", men det är ju jag. Som sagt, jag förstår principen, men för mig är det inte det viktigaste. Jaha, nu gled jag visst in på annat här istället för att fokusera på mitt hat mot Morgonpasset. Eller Morgonpassets reklam. Jag tror inte alls helvetet består av svavelosande sjöar och brinnande eldar, det är att lyssna på infantila radiopratares interna fniss och flams i evigheters evighet intill tidens ände. FY FAN.
måndag 2 juli 2018
Uppdatering angående problemet Lars-Laura
Ni ligger väl sömnlösa och undrar hur vi har tänkt angående hönan Laura som blev tuppen Lars? Ja, vi var ju ganska långt inne på att han skulle hamna i grytan. Ingen nappade på min bortskänkes-annons och Lars tyckte att det var dags att vakna och ge sig tillkänna redan vid fyratiden på morgonen, vilket man får förmoda inte är helt okej i ett villaområde ens om man bor i utkanten. Hönshuset ligger precis utanför vårt sovrum. You do the math. FARVÄL, LARS.
Så jag for iväg till Biltema och köpte ett slaktkit. På riktigt, på Biltema finns ALLT. Dock låg det inte ute i butiken utan fick köpas över disk i kundtjänst, och när jag bad om "slaktkit:et" så fick jag ett "jaha, det vanliga då menar du?" till svar. Fann mig inte där, men det hade varit roligt att be att få se på det ovanliga och ställa frågor om vad man kunde ha det till. Fast sen kanske det sker något brutalt styckmord och så blir man kopplad till det p g a suspekt uppträdande i Biltemas kundtjänst, och det finns kanske folk som blivit fällda på svagare indicier än så, vad vet jag?
Dagen därpå var det över 30 grader varmt och att stå och slabba med blod och fjädrar och flugor och gassande sol var det absolut sista jag ville hålla på med. Till skillnad från Fritjof Nilsson Piraten som hade för vana att skjuta upp allting till morgondagen så brukar jag försöka att direkt ta itu med saker som är lite jobbiga och tråkiga så att man är av med dom sen. Men här gjorde jag alltså ett undantag. Min man, a k a Fritjof Nilsson Piraten 2, hade (förstås) inget att invända.
Jag köpte ju en motordriven hönslucka med timer på nätet för ett bra tag sen. Tanken med den var väl mest att luckan inte skulle behöva öppnas så tidigt under vintern. På vintern åker man ju till jobbet TIMMAR innan det dagas och det känns lite onödigt att hönsluckan ska stå öppen och släppa in kyla när det är kallt och mörkt och hönsen ändå inte går ut förrän det är ljust. Att montera och installera den hamnade därför tills vidare på att-göra-när-tid-finnes-listan. Men när Lars bekände färg tog vi tag i det, monterade luckan (en inre lucka alltså, så det blir som en sluss till den yttre) och programmerade timern så att luckan öppnas 9.00 och stängs 21.00.
"Gol Lars verkligen i morse", undrade jag ett par dagar senare, för jag kunde inte komma på att jag hört honom. Min man tänkte efter men kunde inte heller erinra sig detta. Och sedan dess har det - peppar peppar - varit tyst på morgnarna. Igår stod jag och dösnackade över staketet med de närmaste grannarna. "Har ni skaffat höns än", undrade dom då. Jag bekände då att vi skaffat höns OCH att det visade sig att en av dom "bytt kön", men de försäkrade att de inte hade hört ett knyst från vare sig hönor eller tupp. Såatteh, då avvaktar vi väl ett tag till. Om inte de närmaste grannarna ens märker att hönsen finns är väl sannolikheten för att onda grannen Katla lider av det i alla fall teoretiskt sett något mindre. Vet inte heller vad Lars' plötsliga tystnad beror på, om han har hamnat i en ny dygnsrytm i och med den timerstyrda luckan gör att han kommer ut lite senare, eller om hans klockan-fyra-på-morgonen-galande bara var nyhetens behag och att han i själva verket är en tyst och introvert tupp (HOPPAS!) eller om han tar nya friska tag med sitt galande när han rättat in sig i den nya ordningen. Vi får väl se. Han är tills vidare benådad. Håll tummarna för Lars!
Så jag for iväg till Biltema och köpte ett slaktkit. På riktigt, på Biltema finns ALLT. Dock låg det inte ute i butiken utan fick köpas över disk i kundtjänst, och när jag bad om "slaktkit:et" så fick jag ett "jaha, det vanliga då menar du?" till svar. Fann mig inte där, men det hade varit roligt att be att få se på det ovanliga och ställa frågor om vad man kunde ha det till. Fast sen kanske det sker något brutalt styckmord och så blir man kopplad till det p g a suspekt uppträdande i Biltemas kundtjänst, och det finns kanske folk som blivit fällda på svagare indicier än så, vad vet jag?
Dagen därpå var det över 30 grader varmt och att stå och slabba med blod och fjädrar och flugor och gassande sol var det absolut sista jag ville hålla på med. Till skillnad från Fritjof Nilsson Piraten som hade för vana att skjuta upp allting till morgondagen så brukar jag försöka att direkt ta itu med saker som är lite jobbiga och tråkiga så att man är av med dom sen. Men här gjorde jag alltså ett undantag. Min man, a k a Fritjof Nilsson Piraten 2, hade (förstås) inget att invända.
Jag köpte ju en motordriven hönslucka med timer på nätet för ett bra tag sen. Tanken med den var väl mest att luckan inte skulle behöva öppnas så tidigt under vintern. På vintern åker man ju till jobbet TIMMAR innan det dagas och det känns lite onödigt att hönsluckan ska stå öppen och släppa in kyla när det är kallt och mörkt och hönsen ändå inte går ut förrän det är ljust. Att montera och installera den hamnade därför tills vidare på att-göra-när-tid-finnes-listan. Men när Lars bekände färg tog vi tag i det, monterade luckan (en inre lucka alltså, så det blir som en sluss till den yttre) och programmerade timern så att luckan öppnas 9.00 och stängs 21.00.
"Gol Lars verkligen i morse", undrade jag ett par dagar senare, för jag kunde inte komma på att jag hört honom. Min man tänkte efter men kunde inte heller erinra sig detta. Och sedan dess har det - peppar peppar - varit tyst på morgnarna. Igår stod jag och dösnackade över staketet med de närmaste grannarna. "Har ni skaffat höns än", undrade dom då. Jag bekände då att vi skaffat höns OCH att det visade sig att en av dom "bytt kön", men de försäkrade att de inte hade hört ett knyst från vare sig hönor eller tupp. Såatteh, då avvaktar vi väl ett tag till. Om inte de närmaste grannarna ens märker att hönsen finns är väl sannolikheten för att onda grannen Katla lider av det i alla fall teoretiskt sett något mindre. Vet inte heller vad Lars' plötsliga tystnad beror på, om han har hamnat i en ny dygnsrytm i och med den timerstyrda luckan gör att han kommer ut lite senare, eller om hans klockan-fyra-på-morgonen-galande bara var nyhetens behag och att han i själva verket är en tyst och introvert tupp (HOPPAS!) eller om han tar nya friska tag med sitt galande när han rättat in sig i den nya ordningen. Vi får väl se. Han är tills vidare benådad. Håll tummarna för Lars!
 |
| Lars och hela damorkestern, från vänster till höger: Brienne, Christine Perfect, Jeanette, Michelle Obama, Magnhild och Mette-Marit. (Instick eftersom jag fick frågan IRL häromdagen: Nej, jag har inget moraliskt problem med att slakta och äta egna djur. Det är kanske inte det roligaste man kan göra, men som jag ser det är det konsekvensen av det köttätande man numera kan välja, och hellre hemslakt än kött från djurindustrin om ni frågar mig. Nu valde vi ju att bara ha höns och ingen tupp, men om man har tupp och det blir kycklingar så får man ju räkna med att minst hälften av kycklingarna är tuppar och det är något man måste förhålla sig till så det är ingen direkt skillnad som jag ser det). |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)