Till stallet istället, vecka 45, pt 1

Svepte iväg på drop in igår, precis som vanligt på måndagar med andra ord. Fick Bulldozern! Hon såg ut som en pälsbeklädd köttbulle när hon kom in från hagen. Shit alltså, vad hon har satt vinterpäls bara de senaste fjorton dagarna! Som tur är (för henne) så skulle vi rida utomhus, för de höll på att byta botten i ridhuset. Som tur är (för mig) så sammanföll detta med en sån där härlig höstdag med sol, blå himmel och hög, klar luft. Hade gissningsvis inte känts lika friskt och spänstigt om det hade ösregnat och paddocken mer hade liknat ett träsk, som det mer brukar vara i Skåne i november, i alla fall detta nådens år 2017 när det har regnat i princip varenda dag HELA DJÄVLA HÖSTEN (okej, lite överdrivet kanske. Men just nu känns det så).

I alla fall. Bulldozern var extremt LADDAD! Dessutom inbillar jag mig att hon kanske mest har gått nybörjarlektioner sen jag red henne senast, för hon var inte jätteintresserad av att jobba i rätt form till en början med. I kombination med LADDNINGEN så blev det...slitsamt, för det kändes mest som att hon försökte springa ifrån det jobbiga och att jag bara fick sitta och försöka bromsa. Här kändes hon verkligen som en bulldozer, tur vi inte var så många som red. Det blev lite bättre när vi började jobba med övergångar och skänkelvikningar och annat lösgörande så att hon (och jag) fick lite annat att tänka på, men shit vad hon är STARK när hon pinnar iväg på sina ponnyben. Mot slutet kändes det dock någorlunda hyfsat. Galoppfattningarna? undrar kanske någon (hahaha). Jo, men ändå rätt okej för att vara jag och Bulldozern.

Sedan åkte jag hem och sedan blev det mörkt. Alltså vintertid är så djävla värdelöst om ni frågar mig. Ska man nu hålla på och åbäka sig med att ställa om klockorna kan det väl åtminstone vara åt andra hållet, så att man slipper känna att det är kväll klockan 16.30? Vad hjälper det att det blir marginellt ljusare på morgnarna ett tag när de flesta ändå bara måste iväg och jobba hela dagarna (ok, rätt så grovt generaliserat, jag vet). Aja. Igår när jag kom hem så tände jag en brasa i kaminen, gjorde te och mackor samt sträckkollade på Jordskott och Saknad. Kanske rätt okej med mörkret ändå?

Bygga hönshus - an epic movie, part 12

Jaha, det hann tydligen bli både oktober och november utan att något hönshus såg dagens ljus. Just nu beror detta på min man, eftersom det var han som tyckte att vi skulle ha "snygga fönster" istället för att, om jag hade fått välja, bara ha tagit några befintliga gamla (fula) fönster som stod i uthuset (alla estetiska poäng i det här bygget kommer gissningsvis att gå till min man). Där stod ju även en halv paradvåningsdörr, som numera är omgjord till fönster. Allt detta har tagit evinnerliga tider, framför allt för att min man har bytt ut de munblåsta rutorna mot vanligt maskinblåst glas, och dessutom envisats med att skära till fönsterglasen själv istället för att gå till en glasmästare. Det har även klagats på konsistensen på Byggmax' fönsterkitt (för rinnigt) och mixtrats en del med det och, ja, tagit en djävla tid helt enkelt. Men men. Här kommer helgens öden och äventyr i bilder:

 

 

Här har i alla fall en fönsterkarm kommit på
plats. Den har min man snickrat ihop själv.
Det är väldigt flinkt gjort, måste jag säga. Även
om jag gnäller över att det tar tid (dock oftare
i bloggen än så att han hör det).

 

Fasadbräder sågas till så att de ska passa
runt omkring fönsterkarmen. Det var ett
rätt pilligt göromål så det fick min man göra.
Ej med på bild: När jag mäter och sågar
fasadbrädsspill så att det ska passa över
och under fönstret, men det gjordes också
någonstans i den här vevan.

 

 

 

 

Dessa små brädbitar spikades sedan på plats
runt fönsterkarmen. Fick nästan ett sug efter
att leka affär när jag såg detta.
 

DETALJ på utsågning runt fönster och uppe längs med taket. Det är
väl sånt här som medför att allt man bygger tar tre gånger så lång tid som
man tror (källa: Arga Snickaren). Jag hade nog mer bara tänkt mig att
allt skulle vara rakt och passa direkt. Mvh jättenaiv.

Så här ser det ut från insidan. COMING UP: Halv paradvåningsdörr
omgjord till hönshusfönster.

 

Och - TADAAA - fönstret, a k a den före detta paradvåningsdörren,
kom äntligen på plats. Med maskinblåsta rutor och allt. "Sätt inte
fingrarna i kittet" sa min man till mig när jag skulle hålla och
han skruva fast. Det var såklart det första som hände.
 

Och så här såg det ut inifrån. Man kan tro att vi har stått och arbetat
fram till midnatt eller så, men klockan är bara omkring 17.00.
Vintertid, I hate you so much.



Ja, det var väl allt som hanns med denna helg. I veckan ska det köpas och målas locklister, tillverkas en dörr och en dörrkarm och lite såna grejer. Kommer säkert att gå på nolltid.

Inte.
Men den som bygger får inte ha bråttom (gammalt djungelordspråk, eller kanske inte. Fantomen bor ju för helvete i en djävla grotta. Han vet inte hur lätt han har det).

 

Drömfabriken

Har läst Drömfabriken av Maria Hamberg. För ett tag sen läste jag ju Min allra bästa vän, som jag gillade mycket. Det är ju alltid lite farligt att ha höga förväntningar, och tyvärr gillade jag väl inte den här fullt lika mycket. Berättelsen handlar om några människor som jobbar på en bilfabrik, typ Scania eller Volvo, och berättas ur de olika personernas perspektiv. Bra upplägg, bra språk, bra miljöbeskrivningar. Men själva berättelsen har liksom ingen egen styrfart, det är bara en massa händelser som staplas på varandra utan att det händer något som för det hela framåt eller i någon slags riktning. Det är lite synd eftersom miljön och karaktärerna är så genuina. Men om man bara ska läsa EN bok om hur det är att arbeta på bilfabrik så hade jag hellre rekommenderat Orent ackord av Mats Berggren. Eller möjligen Elise eller det riktiga livet av Claire Etcherelli. Fast nu måste man ju inte bara läsa EN bok om hur det är. Läs allihop vetja. Den här boken får tre mutterdragare av fem möjliga.

Den du borde frukta

Laddade ner och påbörjade Den du borde frukta av Ingrid Elfberg, gissningsvis för att jag läst någon smaskig recension i DN. Tyckte den började hyfsat lovande med någon såkallad kursiv mördare som verkade ha ett och annat på sin agenda, men sen gled den snabbt över till en rätt så ordinär polisdeckare innehållandes bittra och stressade poliser med taskiga relationer och dåliga löner. Har dessutom upptäckt att den verkar vara någon slags fristående fortsättning på Tills döden skiljer oss åt, en bok jag läste för ett tag sen (men som jag tydligen inte bloggat om?) och inte gillade alls speciellt mycket. Trista och rätt så stereotypa karaktärer, lite tafflig dialog och en intrig som i bästa fall passerar som medelmåttig, vill jag minnas att jag tyckte om den. Och den här verkar gå i ungefär samma stil. Kommer med största sannolikhet inte att läsa ut den. Den här boken får en dörrknackning av fem möjliga.     

Till stallet istället, vecka 44, pt 2

Igår var det dags för ridning igen. Såg väl måttligt fram mot ännu en dust med Hästen, men tänkte att det är ju bara att bita i det sura äpplet och kämpa på.

I vårt stall sitter det en whiteboardtavla, och där skriver ridläraren upp vem som ska ha vilken häst, gissningsvis för att alla snabbt och smidigt ska få reda på det och slippa hålla på och först leta efter och sedan slita och bläddra i den pärm där samma information finns. Igår när vi kom till stallet så stod det bara "samma hästar som förra veckan", och det var ju inga konstigheter. Givet att man hade varit där förra veckan. Några hade inte det, och då blev det tydligen lite KAOZ eftersom pärmen (som brukar ligga vid whiteboardtavlan) inte fanns på plats. Fast det var inget som jag märkte av förrän ridläraren kom in och folk började tjattra om det. Det visade sig att ridläraren hade glömt att lägga ut pärmen och att meddelandet "samma hästar som förra veckan" var från dagen innan. Sedan visade det sig att ridläraren hade tänkt att jag skulle ha Älgen istället för Hästen, men det var ju så dags att få reda på det en minut innan lektionen skulle börja när Hästen var sadlad och tränsad och Älgen stod i sin box och hade hela rasthagens samlade lera i sin päls.

Aja, det var inget att göra mer än att klättra upp på Hästen. Menmenmen, lo and behold! Det gick faktiskt inte så illa! Jag ska inte påstå att det gick BRA, för det gjorde det verkligen inte. Men det kändes som att vi hade något på gång, som att jag kom igenom åtminstone ett av alla lager av inneboende likgiltighet och/eller ovilja som Hästen omger sig med och att vi kunde börja samarbeta. Sen gick det som sagt inte alls speciellt bra, för han förböjde sig i skänkelvikningarna och ville inte stå stilla i halterna, men det var kanske inte enbart hans fel. Men det kändes ROLIGT att rida, och det kan jag inte påstå att det har varit särskilt mycket de andra gångerna.

Dessutom fick jag fram honom utan att han stannade upp och protesterade varje gång han tyckte det började bli jobbigt. Antar att TOUGH LOVE TREATMENT har gett resultat, för igår kändes han nästan lite pigg och ett par gånger började han till och med takta när jag tog tyglarna. Men bortsett från det var det inte någonting som direkt skedde av sig själv, utan jag fick verkligen jobba med skänkel och säte I VARJE STEG för att få fram honom. Men det tycker jag är okej så länge man känner att det ger något slags resultat.

Status idag: "lite träningsvärk". Men det kan det ju vara värt.

På bibblan

I tisdags fick jag ett sms att jag hade böcker att hämta på biblioteket. Så himla retligt bara att vår bibbla här i byn bara har öppet tre dagar i veckan och tisdagen är inte en av dom. Men igår sladdade jag inom på väg hem från jobbet och hämtade mina reservationer (alltså ursäkta att jag tjatar, men HELVETE vad jag är nöjd med bibliotekets tjänster. Man kan sitta och reservera böcker med sin lilla telefon när och hur som helst och finns dom bara på NÅGOT av alla de bibliotek som samverkar i nordöstra Skåne så levereras de ögonaböj till ens närmaste. OCH DET KOSTAR INTE EN SPÄNN. Eller jo, det gör det ju såklart, men det är en sån grej (bland annat) som gör att det fan i mig är häftigt att betala skatt).
Vårt bibliotek är även ett skolbibliotek, och nu i samband med lovet var hela entrén tapetserad med information att det var LÄSLOV och den som ville kunde hämta något stämpelkort och om man läste 10 böcker (tror jag det var) under november månad så kunde man vinna någonting (mer än härliga stunder och läsupplevelser antar jag, läste inte jättenoga eftersom budskapet rätt så uppenbart inte var riktat till mig). När jag kom in på bibblan så var det förutom vanliga bibliotekarie-Jessica även en ny förmåga. Bibliotekarie-Jessica höll på att sätta tillbaks böcker så det var den nya som plockade fram mina böcker ur skåpet med reservationer. Jag sa lite skämtsamt att jag tyckte att alla kunde väl få ha läslov och inte bara de som gick i skolan. Bibliotekarie-Jessica tittade fram bakom en hylla och instämde. "Fast alla kanske inte ska ha just den här veckan?", föreslog hon och vi utvecklade raskt idén till att alla vuxna kunde få fem dagar per år (lite oklart vem man skulle få de här dagarna av, men såna trökdetaljer kan man ju bortse från när man är i en kreativ fas) som man kunde få plocka ut lite när man kände för att bara vara hemma och läsa böcker: ett flex-läslov för vuxna helt enkelt. Så himla bra idé, jag tror till och med vi nämnde att det skulle grundlagsskyddas. Då sa den andra bibliotekarien: Ja, och man kanske inte ens behöver läsa några böcker? Man kan kanske bara få vara hemma och slappa i en vecka?

Där dog den uppsluppna stämningen lite, kan jag väl säga. VAD VAR DET FÖR EN DJÄVLA BIBLIOTEKARIE, kan man ju verkligen fråga sig? Lite som att en läkare skulle säga att man inte behöver medicin och operationer för att bota sjukdomar eller att en skomakare skulle förespråka att man skulle gå barfota. Very skumt.

The TV people

Just nu har jag inte så himla mycket på gång på fritiden. Det är ridningen en kväll i veckan (plus drop in men det är i direkt anslutning till jobbet så det känns inte som att det tar någon tid) och så förstås hönshusbygget, the neverending story. Men jag går inga hundkurser just nu, tränar inte för tävling och håller bara i en liten allmänlydnadskurs. Pluggar ingenting heller! Så med tanke på att jag för ett par år sedan jobbade heltid, pluggade heltid och höll hundkurs tre gånger i veckan plus egen träning och tävling samtidigt så känns det som att jag, trots att jag tyvärr har röven full av mer jobb än jag vill ha, ändå har rätt så mycket fritid. Hinner därför kolla en massa på tv! Nuförtiden med alla play- och streamingtjänster så behöver man ju inte passa några tider heller utan har man en timme över kan man ju klämma ett avsnitt av Game of Thrones om andan faller på. Passar mig så himla utmärkt, har jag märkt.

Serier jag följer just punkt nu (i den ordning jag kommer på dom, inte någon inbördes rangordning):

1. Det stora hoppet (TV3)
2. Jordskott (SVT)
3. Bonde söker fru (TV4)
4. Saknad (TV4)
5. Wahlgrens värld (Kanal 5) (ja, ja, jag veeet, guilty pleasure de luxe)
6. Dr Foster (Netflix)
7. Game of Thrones (i repris, men jag kan ju säga att det underlättar att hänga med i handlingen när man redan vet vilka alla är och på vilket vis de är släkt)
8. Syrror (TV4)
9. Vår tid är nu (SVT)
10. Ensam mamma söker (eller, har bara sett första avsnittet men tyckte det kändes snöpligt att bara ha 9 punkter på min lista).

IMPONERANDE, VA? Eller ja. Det sammantagna intellektuella innehållet gör väl inte precis att Svenska Akademien ringer och erbjuder en ledig stol, men det är smällar man får ta. Nu ska jag glo på Första dejten på SVT. Eventuellt gömma mig bakom hela Jysks sortiment av skämskuddar.