Bygga hönshus - an epic movie, part 2

Den här helgen ser det inte ut som att det har hänt sådär jättemycket på hönshusbygget, så jag ger er lite BEHIND THE SCENES.

Det köpts, fraktats hem och sågats upp
bräder till fasaden. Dessa ska - förstås - också
oljas. Herregud vad jag har oljat. Vädrets
makter var inte speciellt nådiga utan
bjöd på hällande regn från arla till särla,
så jag fick inhysa mig i förrådet, bland cyklar
och tusen andra grejer. Trångt, bökigt och
 kladdigt var väl bara förnamnet.  

Och värre skulle det bli nästa dag när allting
skulle målas. Min man påstår att det är
mycket bättre att måla fasadbräder innan
de spikas upp, men jag är tveksam.
Det var rätt så bökigt när de målade bräderna
skulle vändas och vridas på, plus att man (=jag)
inte fick någon känsla av att det hände något.
Blev lite uttråkad och bitter men fick bita ihop.
Självklart regnade det också. Fick använda
växthuset för att lägga de kortare bräderna
på tork. Årets skörd gick ändå åt helvete,
så det gör väl inget om de cirka 2 tomaterna får
en lätt bismak av DEMIDEKK GRUND.

Min man åkte till Byggmax och köpte råspont
och spikade upp nästan ett halvt tak. Byggmax
hade inte rätt storlek hemma så han fick
göra nya beräkningar på stående fot, "men
det ska nog räcka".

Sedan kom jag hem och fick stå på marken och
langa upp resten av taket medan han spikade.
Det var rätt långa bräder som skulle vändas
och vridas på för att hamna på rätt håll. Råspont
har nämligen en fram- och en baksida, samt en
sida med spår och en utan (allt det här heter säkert
något annat), så hur man än höll brädan så var den
med 99 % säkerhet på något sätt på fel håll.

 

Här var det äntligen klart, eller nähä, det fattades
visst EN bräda.
 

Ja, sedan tog visst den här helgen också slut? Vad som ligger i pipelinen nu är att få färdigt taket, förutom det ofrivilliga takfönstret så ska det kläs med papp. Sedan ska fasaden på, och fönster och dörr förstås. STAY TUNED!

Lite nytt på massagefronten

Det gick bra att boka om tiden som dansken sabbade, tack och lov. Så igår infann jag mig hos min nya thailändska. Eller, det var på håret att jag hann dit. Visste nämligen inte exakt var det låg, men adressen hade jag ju så det skulle väl inte vara några problem. Hade en föreställning om att den här gatan, Kung Knuts Väg, var själva huvudgatan genom byn som inte är så stor så det skulle väl till och med en blind höna utan lokalsinne, a k a yours truly, klara av. Nej, jag använder inte gps, det är ingen sport plus att allting som inbegriper Google Maps är en gigantisk sammansvärjning för att få folk att bryta ihop, ligga i fosterställning och börja tugga på gardinerna. Tror jag åtminstone.
I alla fall. Körde in i byn. Såg att Kung Knuts Väg visst gick till höger istället för rakt fram. Hoppsan, men jaha, jag kastade mig till höger och började följa Kung Knut. Det var en helvetes lång väg och husen låg så man knappt kunde se några nummer, vilket inte gjorde saken lättare. Blev lite tveksam när jag började närma mig en annan by, så jag vände. Körde tillbaks till där jag hade svängt av, ja då visade det sig att jag haft rätt från början, Kung Knuts Väg var själva huvudgatan genom byn, men den här kungen tyckte tydligen också att det var okej att avvika nittio grader från huvudleden och fortsätta åt ett helt annat håll. INTE OKEJ om ni frågar mig. Huvudgator ska vara raka och lätthanterliga.
Ja, i alla fall så kom jag fram till slut. Själva stället var väldigt fräscht, det fanns en riktig massagebänk (vilket man ju kan tycka vore ett rätt så basic inredningsdetalj, men efter att ha varit på nakenchock-stället så lär man sig att uppskatta de små sakerna i vardagen) och thailändskan själv var väldigt trevlig. Ska man klaga på något så var det väl att det stod en jättestor Buddha-fontän som porlade väldigt ljudligt i rummet intill. Tanken var väl att det skulle vara fridfullt och avkopplande, men NJA. Det var kanske också aningen lite för ljust i rummet, gillar ju när det är mörkt och ombonat. Men det är väl petitesser.
Take your clothes off, leave your underwear on, var direktivet som jag fick (och uppskattade), och sedan började massagen. Och ja, det blir väl aldrig som med Stålnypan. Hon är i en klass för sig (och därmed uppenbarligen också för bra för att vara sann). Men det här var helt klart bättre än de två senaste ställena jag varit på, där de mer har blaskat på lite olja och gnott runt lite halvhjärtat utan någon som helst märkbar systematik. Så på det hela taget är jag faktiskt riktigt nöjd. Möjligen att det var lite snålt med fotmassagen (men å andra sidan så får jag ALDRIG nog av fotmassage. På den gamla goda tiden i slutet av 90-talet när man tillbringade kvällarna på Aftonbladets Sodom-och-Gomorra-chatt så var det påfallande ofta män där som ville bli ens fotslav. Jag har ju lite svårt att begripa det där med fetischism, men som jag fattade det så ville de inte ens ligga utan fick någon slags kick av att bara hålla på och pyssla med ens fötter. Eller ja, det fanns väl en och annan som ville att man skulle stolpa omkring i lårhöga lackstövlar också, men de hade nog även lite annat på agendan. I alla fall. Nappade aldrig på dom krokarna eftersom jag mest chattade för skojs skull, lite som Heta Linjen, och definitivt inte för att ragga/bli uppraggad. Då tyckte jag i alla fall att det var otroligt konstigt, det här med fotfetischismen. Nu undrar jag om jag inte begick ett misstag som inte skaffade mig ett nätverk. Min man vägrar nämligen konsekvent att massera mina fötter. Det kan väl vara rimligt eftersom jag som sagt aldrig någonsin får nog och han tycker att det finns roligare sätt att umgås på än att jag ska ligga som en strandad val i soffan och knappt vara kontaktbar p g a maximalt avslappnad. Han fattar nog inte att han hade kunnat deala sig till vilka "förmåner" som helst i det läget. Hade han sagt "jag tycker att det är rimligt att du alltid dammsuger och jag slipper" så hade jag förmodligen bara mmmmm:at till svar. Sån är jag när jag får fotmassage, men lyckligtvis (för mig) är han inte en sån som utnyttjar situationen. Hur som helst, det hade nog inte spelat någon roll om så 100 % av tiden hade ägnats åt fotmassage, jag hade förmodligen ändå tyckt att det var "lite snålt". Slut på världens längsta parentes).

Sen när jag var färdigmasserad så drog jag på mig paltorna och gick ut i rummet med den ymnigt porlande Buddha-fontänen, och då stod det en kopp te och ett litet fat med uppskuren frukt framdukat vid ett litet bord. Det kändes ju väldigt ompyssligt och lyxigt måste jag säga.  Om Stålnypan ligger i topp på en femgradig skala så blev det här en hyfsat stark fyra.  

Berättelse om ett äktenskap & Hemsökelsen

Har de senaste dagarna påbörjat ett par böcker som jag med största sannolikhet inte kommer att läsa klart. Den första var Hemsökelsen av Fay Weldon. När jag var tonåring läste jag En hondjävuls liv och lustar och tyckte att det var närapå den bästa bok jag läst, och tv-serien som kom några år senare gick ju inte heller av för hackor (den amerikanska filmversionen lämnar dock enligt mig en del övrigt att önska). Sen har jag väl läst något annat av henne som inte var sådär jättebra, men så läste jag säkert någon recension i DN som tyckte att den här boken var bra. Fast det var den inte. Berättelsen handlar om Annette, vars man plötsligt börjar gå i terapi och ägna sig åt astrologi och annat hokuspokus och verkar helt hjärntvättad av sin psykolog. Nästan hela boken (eller så långt jag orkade med, tre fjärdedelar kanske) utgjordes av dialog, vilket blev rätt tjatigt efter ett tag och väldigt tjatigt efter ytterligare ett antal sidor, och det var dessutom väldigt mycket gafflande om astrologi och hur planeterna står och den här Annette liksom bara fann sig i att hennes man har blivit helt djävla fnoskig och ifrågasatte exakt allting medan hon bara höll på och ursäktade sig och honom hela tiden. Känns ju rätt osannolikt om ni frågar mig.  Den här boken får en KBT-timme av fem möjliga.

Tog mig sedan an nästa, Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen. Den har jag sett att flera har bloggat/instagrammat om på sista tiden så jag kände att nu djävlar är jag för en gångs skull lite med min tid. Men den var, ursäkta mig, så DJÄVLA tråkig. Antingen var det dialog där allt "sa hon" respektive "sa han" utelämnats, så man inte hade en aning om vem det var som faktiskt sa vad. Var det inte dialog så var det någons - bokens "han" får man väl förmoda - betraktande av "henne" i olika situationer och i helt orimligt detaljerade scener. Så den här orkade jag nog bara en fjärdedel av innan jag kände att jag gav fullständigt fan i deras djävla äktenskap. Den här får en överkorsad vigselring av fem möjliga.

Nej, nej, nej, ni får aldrig mej

Nu har visst Idol börjat igen, hörde jag i fikarummet på jobbet. Jag har bloggat om Idol tidigare, första gången för nästan exakt tio år sedan faktiskt, så kanske behöver jag inte göra det igen, speciellt som jag inte tittar på programmet. Har aldrig gjort. Eller jo, jag såg ju ett avsnitt i början av första säsongen för att kunna bilda mig en uppfattning, men det gjorde mig uppenbarligen avskräckt för all framtid. Det är nu i början som det är roligast, när de riktigt dåliga är med, var en av fikarumsrösternas ivriga omdömen. Jag blev BARA trött. Ville bara säga det. Hejpåre.

Men det var väl FAN

Jaha, hann inte mer än få bekräftelse på min högt önskade massagetid så damp det ner nåt djävla URGENT OPERATIONAL MEETING APPOINTMENT-piss i jobbmailen. Samma dag som min massage. Hela dagen, alltså ingen möjlighet att smita ifrån och götta sig. Hatar för övrigt heldagarsmöten, speciellt om de är på danska. Detta är på danska. Hatet är stort. Känner att jag vill ställa mig som Ernst-Hugo och bara Tack, ni svenska vakttorn. Med plutonium tvingar vi dansken på knä. Här – Danmark; utskitet av kalk och vatten. Och där – Sverige; hugget i granit. Danskjävlar!

Så nu har jag fått maila thailändskan och bara I'm so sorry men går det möjligen att ändra till en annan dag? Ingen bra start på en förhoppningsvis ny thaimassagerelation.

Massageproblemet

Alltså, hur svårt ska det vara att hitta någon som kan massera en trött och sleten kropp för en rimlig slant? Uppenbarligen skitsvårt. Tyckte ju att jag hade världens flax när jag hittade Stålnypan, men hon har ju varit lite av och på, och personen jag provade under en period när det var stängt lämnade ju en del övrigt att önska då det var i en kall källare där det sprang en unge ut och in, det svarades i telefon och satt en gubbe och hostade bakom det tunna draperiet. Så går det inte till hos Stålnypan, där är man så omhuldad och ompysslad att man tror att man är i himmelen. Tyvärr är hon ju lite fladdrig, först skulle hon lägga ner verksamheten, sen öppnade hon igen fast bara på helger, sen skulle hon stänga helt men sedan var det hux flux öppet igen. Och sen stängde hon IGEN, men när jag av en slump råkade springa ihop med henne så sa hon att jag kunde få komma "utan kvitto". Det kunde jag ju inte motstå, även om jag av princip ogillar svartjobb. Var där en gång, frågade då om det var okej att höra av sig om jag ville ha en ny tid och Stålnypan bara: oh yes, just text me. Gjorde det efter några veckor, men fick inget svar. Och häromdagen så pratade jag med en som hade bokat tid på nätet, fått bekräftelse men kommit dit och då var hela stället tomt. Så hon har kanske åkt till Thailand, vad vet jag? En massage-epok har gått i graven och det är DJÄVLIGT TRIST om ni frågar mig.

I somras sprang jag på ett nytt thaimassageställe här i krokarna som jag tänkte ge en chans. Beställde en tid, kom dit, det var i en källare (det verkar vara standard), men den var ändå rätt mysigt inredd. Massösen själv kunde nästan ingen svenska och rätt knackig engelska, men hon hade med sig sin son, som var i sjuårsåldern, och han var minsann hur flink som helst. Kollade upp att mitt namn stämde med bokningskalendern, kollade min Swish-betalning och skrev kvitto. Sedan blev jag invisad i ett rum där jag ombads klä av mig. Drog av mig de flesta paltor, men det var inte nog utan ALLT skulle av. Eh, jaha? Jag är något av en slow starter i alla möjliga sammanhang så jag kom mig inte för att invända. Jag ser inte mig själv som speciellt pryd, men uppenbarligen var detta något utanför min komfortzon ändå även om det var nästan helt nedsläckt i rummet, men så tänkte jag att vadfan, alla får väl ha sina regler för det är ju bara hon och jag här och det är väl inte precis sannolikt att hon kommer att erbjuda mig en happy ending.

När denna nakenchock lagt sig kom första dråpslaget. Hon hade nämligen ingen riktig massagebänk utan bara en smal brits med en kudde och utan sånt där hål där man stoppar ner ansiktet. Så jag fick ju ligga med huvudet helt vridet åt sidan för att få luft, vilket verkligen inte var speciellt skönt.
När man går till Stålnypan så börjar varje behandling med att hon tvättar ens fötter med en handduk som hon kokar i en riskokare (ser det ut som i alla fall) så den är alldeles varm och härlig. Den här donnan stövlade iväg och återkom med en balja ljummet kranvatten och sedan började hon blaska av hela kroppen ungefär lika engagerat som någon som arbetar inom äldrevården och som hatar sitt jobb. Men jag tänkte (igen) att hon har väl sina rutiner och det är kanske inte alla som är nyduschade och fräscha när de ska på massage, det kan säkert komma in en och annan kund med tvivelaktig personlig hygien.
Ja, sen började massagen, och den var väl bara SISÅDÄR. Rätt så oengagerad och påminde mer om att bli insmord med solkräm på ryggen än professionell bearbetning av muskler. Och så låg jag så sabla obekvämt och så var det rätt så kallt även i denna källare, och när det var dags att vända sig så blaskade hon av en IGEN, och vattnet i baljan hade nu hunnit bli kallt så det var ju inte speciellt behagligt alls. Nä, det var verkligen ingen höjdare. Men när jag kom ut i för-rummet eller vad man ska kalla det, så stod den där lilla raska sjuåringen där och frågade om det hade känts bra och om jag var nöjd på ett så himla lillgammalt och gulligt sätt så jag kunde inte med annat än att säga OH JA. Ibland förvånar jag mig själv, för jag brukar inte vara den som inte kan säga ifrån. Men ibland finner jag mig uppenbarligen inte överhuvudtaget utan framstår som ett mähä av stora mått.

Men skam den som ger sig, så nu har det här mesiga mähät snokat upp en ny thailändska. Lyckades boka en tid via mail (HATAR att ringa) och ska dit om en vecka. Ska bli mycket intressant det här. Stay tuned for information, precis som vanligt med andra ord.

 

Väntar tills natten kommer

Har läst Väntar tills natten kommer av Christoffer Holst, en bok som enligt någon recension skulle vara "en otroligt läskig skräckhistoria med skickligt utportionerade händelser av det klassiskt otäcka slaget, så att man efteråt undrar om det bara var hjärnspöken eller om det faktiskt var ett ljud? Tills man inte undrar längre utan gallskriker.” Låter ju jättebra, eller hur? Fast såhär i efterhand känns det som att antingen är recensenten av klent virke, eller så har jag liksom härdats efter decennier av Stephen Kingläsande (rolig grej på tal om det förresten: min man har nyligen börjat läsa Det, för vi har tänkt oss att se nyinspelningen med Bill Skarsgård som Pennywise The Dancing Clown, och han, min man alltså, inte Bill Skarsgård, klagade över att det var så himla många namn att hålla reda på. Jag har visserligen läst Det flera gånger, men det är säkert tio-femton år sedan sist. Trots det kunde jag utan att tveka eller ens behöva tänka efter rabbla upp både för- och efternamn på alla sju i Förlorargänget. Det här med att lägga namn på minnet är en superkraft jag har. Dock ej så himla användbar eftersom jag även är lite ansiktsblind så jag känner ju aldrig igen folk även om jag vet vad dom heter. Slut på världens längsta parentes) för jag tyckte inte berättelsen var anmärkningsvärt hårresande. Nu riktar sig väl boken i första hand till ungdomar, men de ska väl vara ännu mer härdade och avtrubbade än en mesig sextiotalist med livlig fantasi?

Aja. Berättelsen handlar om Lukas och Sam, ett ungt par som ska tillbringa en sommar i en stuga vid Vänern. Lukas är en stockholmare med lite svår bakgrund, Sam är en överklasskille från Göteborg som lite har glidit fram på en räkmacka i livet, men opposite attracts och så vidare. Sam har fått ett sommarjobb, vilket gör att Lukas tillbringar en massa tid ensam där han egentligen ska ägna sig åt en fotokurs men mest går omkring och inte får någonting gjort hela dagarna. Ja, sen hittar han en sextio år gammal dagbok som han börjar läsa i och så händer det ett och annat oförklarligt som såklart bara han märker, och sen händer det lite mer men graden av läsk är verkligen inte hög. Dessutom stör jag mig på rena felaktigheter, som till exempel:
1. Berättelsen utspelar sig i juni månad. En kväll ska Lukas och Sam "se Bonde söker fru till middagen". Det vet väl alla med lite koll att Bonde söker fru spelas in under sommaren (så att bönderna ska kunna ha romantiska picknickdejter hemma i kohagarna) och sänds på hösten, det är sen gammalt.
2. Lukas hittar en vinröd telefon som beskrivs som "en med skruvad sladd och nummerbricka man vrider på" (det korrekta ordet är btw "petmoj"). När han sedan läser i dagboken från 1954 så är får stugans f d ägare denna telefon i present. Nu är jag inte hundra på exakt hur telefonerna har sett ut genom tiderna, men när jag var liten så var ALLA telefoner grå och ägdes av Televerket, och de som hade gamla telefoner på den tiden hade såna där i svart bakelit. Det fanns INGEN som hade en vinröd telefon på 50-talet skulle jag vilja påstå.
3. Dessutom var det ju som sagt Televerket som ÄGDE själva telefonerna på den här tiden, och det här med att installera ett telefonjacket och öppna ett abonnemang var för det första svindyrt och för det andra något som inkluderade att det kom flera gubbar i en orange Volvo Duett och tillbringade en arbetsdag med detta. Så att överraska någon med att koppla in ett telefonjack lite i smyg på 50-talet känns...NJA. Rätt osannolikt om ni frågar mig.

Läste sedan att författaren är född 1990, så det är kanske inte så lätt att veta hur det gick till på den gamla goda tiden när allt var som det skulle, men lite research hade väl varit på sin plats. Den här boken får två fiskargubbar av fem möjliga.