Har MF (MansFritt) ikväll. Inte så att jag inte uppskattar min mans sällskap, vilket är tur eftersom vi lever under samma tak, men det här med egentid och att vara ensam hemma ligger mig synnerligen varmt om hjärtat. Jag har mycket egentid, men inte så ofta i hemmets lugna vrå. Inte så att vi går och trampar på varandra när vi är hemma, så nog kan jag sitta och glo ut genom fönstret en hel eftermiddag utan att säga flasklock om jag känner för det, något som jag gör påfallande ofta. Inte för att det händer så mycket utanför fönstret, men det är nog det som är grejen. Det är lite som att stirra in i ett akvarium. Fast istället för svärdbärare och slöjstjärtar så kanske det vandrar förbi en ko. Eller så sitter det en ekorre i tallen. De senaste dagarna har ringduvorna varit flitiga besökare. Annars är det mest träd, gräs och stenar på det hållet.
Ja, men i alla fall. JAG GILLAR ATT VARA ENSAM HEMMA, det var väl vad jag skulle komma fram till. Och ikväll är jag det. Vad "passar jag då på att göra"?
Städar.
Nu är det inte FULLT så patetiskt som det låter. Vi har torsdagar som städdag, men jag gillar som bekant att ligga i framkant och brukar därför överraska mig själv med att ta nån av mina delar (ja, vi har STRIKT UPPDELADE ansvarsområden när det kommer till städning, det här avspända "nä, men den som tycker det är stökigt städar" skulle never-ever funka hos oss pga jätteolika toleransnivå för stök och smuts) redan på onsdagen, ett knep som jag lärde mig av en kompis mamma för en massa år sen. Hon var i och för sig snäppet värre, för hon gick upp jättejättetidigt på fredagsmorgnarna, städade hela lägenheten, lämnade barn på dagis, jobbade på fabrik och så kom hon hem till en glänsande lägenhet och låtsades att någon annan hade överraskat med en storstädning (vilket aldrig skedde eftersom hon var ensamstående). Men jag tycker det är en så himla smart grej. För där kommer torsdagen och städningen hänger som ett illavarslande moln över tillvaron och man kommer hem och är trött och pustar över att det måste städas och så börjar man städa och man dammar och skurar och fejar och har sig, och sen är det bara badrummet (eller vilken del man nu väljer att så att säga för-städa) kvar, men DÅ! Är det ju redan gjort! Och så var man helt plötsligt KLAR och kan slänga sig i soffan och se reprisen av Biggest Loser eller nåt i den stilen. Funkar varje gång. I alla fall för mig.
Nu drog jag för-städningen lite värre, för jag plockade även undan allt som låg framme, bar ut grejer som ska till återvinning, tömde diskmaskinen och skurade diskhon och lite sånt där trist också. Så imorgon är det bara att svepa över hela skiten med dammtrasan, föreställer jag mig. DÅ KOMMER JAG LINDRIGT UNDAN, känner jag. Städa är så tråkigt. Tyvärr hatar jag stök och smuts något mer än städning, plus att vi har tre hundar vilket inte heller bidrar till att hemmet är så himla sterilt och välordnat, så städningen är ett väldigt nödvändigt ont. Det är då man får ta till Mamma Marjas Städtrick ovan. Men nu ska jag softa och lösa lördagskorsordet i DN. Ligger lite back där känner jag, men det är lugnt. Behöver inte ligga i framkant på alla områden precis.
onsdag 20 april 2016
Slit och släp
Sliter och släpar med ett projektarbete om JÄTTEKANINER, hashtag thelongandwindingroadtoallmänbildning. Nu är jag klar, i princip. Eller det var vad jag trodde. Såg då att arbetet får vara max 6 A4 inklusive referenslista. Har aldrig förut varit med om att referenslistan ska räknas med, vad är det för djävla löjl? Då kan man ju skriva skitlite och sen ha en svinlång referenslista och ändå uppfylla kraven. Nu gör jag ju inte så, men min referenslista var 1½ A4 eftersom jag har en tendens att gå all in när jag ger mig i kast med något. Så jag fick ju ihop 8 sidor, och det var ju för mycket. Så jag fick börja stryka lite i texten, och dra ihop radbrytningar så att texten blev ilsket kompakt på ett sätt som jag hatar. Men det blev ändå en sida för mycket hur jag än gjorde såvida jag inte skulle börja plocka bort sånt som var fundamentalt.
Tänker nu låtsas som att jag missuppfattat instruktionerna och se om någon märker något. Så wild and crazy att ni anar inte.
Tänker nu låtsas som att jag missuppfattat instruktionerna och se om någon märker något. Så wild and crazy att ni anar inte.
DÖDSLISTAN FTW
Har lånat en bok som heter Konsten att hantera superjobbiga människor på bibblan eftersom jag jobbar på företaget som Gud glömde och vissa i personalen verkligen lever upp till den beskrivningen. Det jobbiga med "arbetskamrater" är ju att man inte får välja dom själv, och sen måste man lik förbannat vara tvungen att umgås med dom MER än vad man umgås med familj och vänner. Man är kanske till och med beroende av deras välvilja för att kunna göra ett bra jobb själv. Nu har jag både turen och förmånen att ha kollegor som jag verkligen gillar. VISSA. Andra - not so much, och åter andra är såna rövhål att man skulle vara redo att korka upp dyr champagne och låta alla dricka sig otörstiga i stora sejdlar om de sa upp sig. Men det gör de ju aldrig. De bra människorna slutar, men de där inskränkta gnällrövarna som aldrig är nöjda med någonting och som tycker att allting är för djävligt men som aldrig kan tänka sig att själv försöka bidra till någon form av förbättring (att knipa käft vore ett bra första steg), dom gnetar sig kvar och förpestar tillvaron för andra tills de skördat guldklocka tio gånger om. GAH.
Ja, i alla fall, ibland känner jag att jag lägger orimligt mycket tid och framför allt energi på att irritera mig på idioter. Det är ju så meningslöst, för man kan ju aldrig förändra någon annan människa, bara sig själv, men eftersom man själv är så djävla perfekt* så får man kanske börja jobba med sitt förhållningssätt till andra människor istället. Däraf att jag lånade denna bok. Den ger konkreta exempel på hur man kan hantera olika människotyper i stil med "den som alltid snackar skit om andra", "den som försöker ta åt sig äran av ditt jobb" eller "den som bara pratar om sig själv", och det är ju såklart jättebra att kunna hantera sånt, för det är ju också jobbigt. Tyvärr stod det väldigt lite om hur man hanterar folk där problemet är att de är både lata och dumma samt fullblodsidioter i grunden, förmodligen har Stefan Ekberg (som författaren heter) aldrig varit här och sett vilka praktexemplar vi har på lönelistorna. För det är nämligen SUPERJOBBIGARE ÄN SUPERJOBBIGAST eftersom de här människorna inte vill ha någon förändring, vägrar lyssna på vad som sägs och är hårdnackat övertygade om att allting som görs endast är med intentionen att jävlas med just dom personligen. Ofta röstar de på SD också eftersom de tycker att det är "skit med alla utlänningar som kommer hit och snor våra jobb OCH lever på bidrag". Samtidigt.
Så jag tyckte väl inte att jag fick sådär jättemycket hjälp av den här boken. I alla fall förändrade den inte mitt liv, som jag skämtsamt sa till bibliotekarien när jag lånade den och samtidigt lämnade tillbaks tre (3) böcker om marsvin.
Men så dök DÖDSLISTAN upp i min tankevärld. Jag är mycket förtjust i tanken på dödslistor, men av någon anledning - kanske en MOGNADSFRÅGA? - så har dödslistan fallit ur medvetandet på senare år. Min dödslista är väl i och för sig inte lika...eh, konkret som den som Uma Thurmans karaktär i Kill Bill upprättar. Min är mer som en rogivande tanke. Vilka som är på ens dödslista. Hur den är rangordnad. Om någon beter sig som ett as åker den upp några hack och då djävlar. I tanken alltså.
Printade ut denna och satte upp på jobbet för att påminna mig själv om att inte ödsla energi på idioter utan istället sätta upp dom i olika positioner på dödslistan. SÅ SKA EN SLIPSTEN DRAS. Eller nåt.
* Det här var lite ironi, men inte mycket. Vissa människor fungerar i grupp för att de har MANNERS. Visar respekt och behandlar andra som man själv vill bli behandlad. Kan kommunicera och är tydliga med vad de vill och förväntar sig. Kan ge och ta kritik på ett vettigt sätt. Det är ju inte rymdforskning direkt, men sen finns det de där dryga självupptagna idioterna som tror att de är världens nav.
Ja, i alla fall, ibland känner jag att jag lägger orimligt mycket tid och framför allt energi på att irritera mig på idioter. Det är ju så meningslöst, för man kan ju aldrig förändra någon annan människa, bara sig själv, men eftersom man själv är så djävla perfekt* så får man kanske börja jobba med sitt förhållningssätt till andra människor istället. Däraf att jag lånade denna bok. Den ger konkreta exempel på hur man kan hantera olika människotyper i stil med "den som alltid snackar skit om andra", "den som försöker ta åt sig äran av ditt jobb" eller "den som bara pratar om sig själv", och det är ju såklart jättebra att kunna hantera sånt, för det är ju också jobbigt. Tyvärr stod det väldigt lite om hur man hanterar folk där problemet är att de är både lata och dumma samt fullblodsidioter i grunden, förmodligen har Stefan Ekberg (som författaren heter) aldrig varit här och sett vilka praktexemplar vi har på lönelistorna. För det är nämligen SUPERJOBBIGARE ÄN SUPERJOBBIGAST eftersom de här människorna inte vill ha någon förändring, vägrar lyssna på vad som sägs och är hårdnackat övertygade om att allting som görs endast är med intentionen att jävlas med just dom personligen. Ofta röstar de på SD också eftersom de tycker att det är "skit med alla utlänningar som kommer hit och snor våra jobb OCH lever på bidrag". Samtidigt.
Så jag tyckte väl inte att jag fick sådär jättemycket hjälp av den här boken. I alla fall förändrade den inte mitt liv, som jag skämtsamt sa till bibliotekarien när jag lånade den och samtidigt lämnade tillbaks tre (3) böcker om marsvin.
Men så dök DÖDSLISTAN upp i min tankevärld. Jag är mycket förtjust i tanken på dödslistor, men av någon anledning - kanske en MOGNADSFRÅGA? - så har dödslistan fallit ur medvetandet på senare år. Min dödslista är väl i och för sig inte lika...eh, konkret som den som Uma Thurmans karaktär i Kill Bill upprättar. Min är mer som en rogivande tanke. Vilka som är på ens dödslista. Hur den är rangordnad. Om någon beter sig som ett as åker den upp några hack och då djävlar. I tanken alltså.
Printade ut denna och satte upp på jobbet för att påminna mig själv om att inte ödsla energi på idioter utan istället sätta upp dom i olika positioner på dödslistan. SÅ SKA EN SLIPSTEN DRAS. Eller nåt.
* Det här var lite ironi, men inte mycket. Vissa människor fungerar i grupp för att de har MANNERS. Visar respekt och behandlar andra som man själv vill bli behandlad. Kan kommunicera och är tydliga med vad de vill och förväntar sig. Kan ge och ta kritik på ett vettigt sätt. Det är ju inte rymdforskning direkt, men sen finns det de där dryga självupptagna idioterna som tror att de är världens nav.
tisdag 19 april 2016
I shopped, now I am?
Håll i hatten för igår var jag och SHOPPADE! NYTT! Det händer så djävla sällan att det nästan förtjänar ett eget omnämnande i Guinness Rekordbok. I förra inlägget nämnde jag ju att jag fortfarande använder en tröja som någon av barnens kompisar glömde hos oss någon gång på tidigt 2000-tal (mörkgrön collegetröja av märket Champion om någon mot förmodan skulle sakna och vilja ha tillbaks i ett något mer begagnat skick) och lite så jobbar jag när det gäller kläder. Tar gärna andras gamla avlagda paltor, eller köper på second hand. Undantaget är ju mina älskade narkotikajeans, som det verkar vara dålig andrahandsmarknad för. Har en fem-sex stycken som jag alternerar mellan och har trott att de var nästan oförstörbara, men nu börjar de faktiskt bli lite trådslitna och när de skånska snålvindarna friskar in så drar det kallt om ben och lår.
Så igår svepte jag inom både Sport-Ringen och Intersport, vilka båda var i princip folktomma, och svepte ut igen efter kanske sammanlagt 10 minuter med tre par narkotikajeans och två fleecejackor, varav den ena var en Haglöfs som satt som en andra hud och som jag känner kommer att bli en trogen följeslagare. OCH DETTA KOSTADE MIG INTE EN SPÄNN eftersom snälla människor har gett mig presentkort på nämnda ställen. Det var deras bäst-före-datum som brann lite i fickorna på mig. Förr varade ett presentkort i 10 år, nu är det mer oklart om ett företag ens kommer att finnas kvar om 10 månader. Sådan är kapitalismen, otack är den armes lön. Men pengar som brinner inne på det sättet är ju ett förtret, så här gällde det att agera kraftfullt.
Finner alltså nöje i att shoppa om det 1. går skitfort och 2. är gratis. Kommer nog aldrig att hamna i Lyxfällan på dom kriterierna.
Så igår svepte jag inom både Sport-Ringen och Intersport, vilka båda var i princip folktomma, och svepte ut igen efter kanske sammanlagt 10 minuter med tre par narkotikajeans och två fleecejackor, varav den ena var en Haglöfs som satt som en andra hud och som jag känner kommer att bli en trogen följeslagare. OCH DETTA KOSTADE MIG INTE EN SPÄNN eftersom snälla människor har gett mig presentkort på nämnda ställen. Det var deras bäst-före-datum som brann lite i fickorna på mig. Förr varade ett presentkort i 10 år, nu är det mer oklart om ett företag ens kommer att finnas kvar om 10 månader. Sådan är kapitalismen, otack är den armes lön. Men pengar som brinner inne på det sättet är ju ett förtret, så här gällde det att agera kraftfullt.
Finner alltså nöje i att shoppa om det 1. går skitfort och 2. är gratis. Kommer nog aldrig att hamna i Lyxfällan på dom kriterierna.
måndag 18 april 2016
A list! A list! A kingdom for a list!
Ja, då börjar hetsen och stressen och ekorrhjulet igen och jag lär inte hinna blogga och världen sörjer. Eller förmodligen är det ingen som ens märker någon skillnad. Men jag hittade en lista hos Maria, som jag snor bara för att...det är väl så man gör?
HAR DU?
Folköl i kylen:
Nej. Jag är inte överdrivet förtjust i öl, och min man gillar inte kall öl, så hemma hos oss står det folköl i skafferiet (som tyvärr inte är ett sånt där lyxigt kallskafferi som man kan gå in i utan ett helt vanligt skåp).
Något husdjur: Två taxar och en gubbhund av blandrasmodell.
Någon favoriträtt: Min sista måltid skulle bestå av mina egna köttbullar, mitt hemlagade potatis- och jordärtskocksmos och sönderkokta brysselkål med lite flingsalt och svartpeppar.
Puder på dig:
Herregud, nej.
Några framtidsplaner:
Just nu: överleva fram tills terminen är slut och min superstressiga tillvaro övergår till att "bara" innehålla ett heltidsarbete och kanske tio timmars ideellt arbete i veckan. Att toppa det med heltidsstudier VAR INTE SÄRSKILT SMART, note to self. Så just nu försöker jag bara hålla mig flytande, sen ska jag...eh, varva ner och skaffa mig ett liv.
Någon sjukdom:
Peppar peppar, nej.
Gymkort:
Nix. Bor på landet, här finns inga gym och det känns både miljöovänligt och lite meningslöst att lägga 45 minuter på att köra fram och tillbaks till gymmet för att träna i 45 minuter, been there, done that och det blev bara stressigt och djävligt. Stannar hellre hemma och hugger ved.
Några MVG:n:
Jo, men jag har väl skrapat ihop några stycken. För övrigt ser mitt betyg inte riktigt klokt ut eftersom jag av olika skäl har studerat i omgångar så jag har alla varianter av betygssystem, 1-5, G-MVG och A-F, och nu heter det tydligen U-VG? Fattar ingenting, men ja. När jag väl pluggar är jag en otäck liten plugghäst.
Något beroende:
Nja, inte vad jag kan komma på. Jag har länge hävdat att jag "behöver" ett glas apelsinjuice på morgonen, men för några månader sedan bröt jag en cirka 25-årig daglig vana och ersatte juicen med vatten utan några större åthävor. Nu är väl inte apelsinjuice direkt att jämställa med heroin, men ändå. Jag ser mig inte som en beroendetyp.
Nagellack:
Nej. Jag använder inte något smink överhuvudtaget.
Någon vän som bor i ett annat land:
Nej, ingen supernära.
VEM?
Avskyr du: ALLA. Haha, nej, skoja bara. Men jag har väl generellt rätt svårt för dryga, självupptagna, trångsynta och fördömande människor, samt människor som är både dumma och lata, och där kvalade väl cirka 95 % av mänskligheten in på ett bräde (känns det som ibland).
Längtar du mest efter: Just nu är det nog att vara ledig, eller åtminstone att inte vara omgiven av så förbannat många måsten (ja, jag vet, det är självvalt). EDIT: Såg nu att rubriken var "vem", och då svarar jag nog: Erik. Som jag skulle ha träffat i helgen, men där kom det lite käppar i hjulen (som faktiskt inte berodde på mig).
Stör du dig på: Orättvisor. Samt folk (se ovan).
Gosar du med: Hundarna.
Lagar mat: Jag. Skulle väl inte påstå att det är "en hobby", men jag gillar att laga mat (tycker att färdigmaträtter i stil med Findus Krögarpytt är cirka det sorgligaste man kan äta) och att ordna och dona med matlådor. Mitt mål är att det ska varje söndagskväll ska stå tio matlådor i kylskåpet så att ingen ska behöva bekymra sig om luncher i veckan som kommer. Lyckas oftast med detta.
Diskar: Har en diskmaskin och vi är BFF:s.
VAD?
Gör du nu: Tar en paus i en synnerligen trökig föreläsning som handlar om "pedagogisk forskningsprocess och metod". Ett sömnpiller.
Gör dig till en bra människa: Jag är glad och positiv och jobbar lösningsorienterat och flexibelt istället för att stå och stampa ilsket över att saker inte blir som jag har tänkt. Sedan är jag rätt snäll och hjälpsam också. Ställer upp, håller vad jag lovat, jobbar ideellt (obs, inte på jobbet utan i föreningslivet).
Gör dig till en dålig människa: Jag blir fort trött på folk och vill vara ifred, det känns som en hyfsat dålig egenskap hos ett socialt flockdjur.
Vill du arbeta med: Någonting där man känner att man gör skillnad.
Är roligast just nu: Om man inte automatiskt kommer på ett bra svar omgående, betyder det att ens liv är ganska tråkigt? Fast mig gör det inte så mycket. Jag är inte en sån som måste ha kickar hela tiden utan trivs nog bäst när allting bara puttrar på.
Har du på dig nu: Narkotikajeans och en tröja som någon av barnens kompisar glömde hos oss för kanske femton år sedan och som aldrig hämtades. Det var mycket bra kvalitet på den, så det tackar jag för. Nu har det i och för sig blivit ett hål under ena ärmen, men det går nog att laga.
Äger du för skor: Löparskor (fast jag inte springer längre), kängor, gummistövlar. Och ett lager AquaSocks.
Har du för storlek i skor: Typ 38-39 beroende på modell. Har platta, breda Kalle Ankafötter och skitsvårt att hitta skor som passar.
Läser du för bok: Förutom trökig kurslitteratur så läser jag Underbara liv av Kate Atkinson och nån lånad bok som handlar om hälsa och som går ut på att om man bara slutar med kolhydrater i allmänhet och gluten i synnerhet och sedan ligger på spikmatta varje dag så försvinner alla ens krämpor som genom ett trollslag (BULL. SHIT, säger jag om det).
Ska du göra nu: Får väl plåga mig igenom den där mördartråkiga föreläsningen och sedan ska jag åka till brukshundklubben.
HAR DU?
Folköl i kylen:
Nej. Jag är inte överdrivet förtjust i öl, och min man gillar inte kall öl, så hemma hos oss står det folköl i skafferiet (som tyvärr inte är ett sånt där lyxigt kallskafferi som man kan gå in i utan ett helt vanligt skåp).
Något husdjur: Två taxar och en gubbhund av blandrasmodell.
Någon favoriträtt: Min sista måltid skulle bestå av mina egna köttbullar, mitt hemlagade potatis- och jordärtskocksmos och sönderkokta brysselkål med lite flingsalt och svartpeppar.
Puder på dig:
Herregud, nej.
Några framtidsplaner:
Just nu: överleva fram tills terminen är slut och min superstressiga tillvaro övergår till att "bara" innehålla ett heltidsarbete och kanske tio timmars ideellt arbete i veckan. Att toppa det med heltidsstudier VAR INTE SÄRSKILT SMART, note to self. Så just nu försöker jag bara hålla mig flytande, sen ska jag...eh, varva ner och skaffa mig ett liv.
Någon sjukdom:
Peppar peppar, nej.
Gymkort:
Nix. Bor på landet, här finns inga gym och det känns både miljöovänligt och lite meningslöst att lägga 45 minuter på att köra fram och tillbaks till gymmet för att träna i 45 minuter, been there, done that och det blev bara stressigt och djävligt. Stannar hellre hemma och hugger ved.
Några MVG:n:
Jo, men jag har väl skrapat ihop några stycken. För övrigt ser mitt betyg inte riktigt klokt ut eftersom jag av olika skäl har studerat i omgångar så jag har alla varianter av betygssystem, 1-5, G-MVG och A-F, och nu heter det tydligen U-VG? Fattar ingenting, men ja. När jag väl pluggar är jag en otäck liten plugghäst.
Något beroende:
Nja, inte vad jag kan komma på. Jag har länge hävdat att jag "behöver" ett glas apelsinjuice på morgonen, men för några månader sedan bröt jag en cirka 25-årig daglig vana och ersatte juicen med vatten utan några större åthävor. Nu är väl inte apelsinjuice direkt att jämställa med heroin, men ändå. Jag ser mig inte som en beroendetyp.
Nagellack:
Nej. Jag använder inte något smink överhuvudtaget.
Någon vän som bor i ett annat land:
Nej, ingen supernära.
VEM?
Avskyr du: ALLA. Haha, nej, skoja bara. Men jag har väl generellt rätt svårt för dryga, självupptagna, trångsynta och fördömande människor, samt människor som är både dumma och lata, och där kvalade väl cirka 95 % av mänskligheten in på ett bräde (känns det som ibland).
Längtar du mest efter: Just nu är det nog att vara ledig, eller åtminstone att inte vara omgiven av så förbannat många måsten (ja, jag vet, det är självvalt). EDIT: Såg nu att rubriken var "vem", och då svarar jag nog: Erik. Som jag skulle ha träffat i helgen, men där kom det lite käppar i hjulen (som faktiskt inte berodde på mig).
Stör du dig på: Orättvisor. Samt folk (se ovan).
Gosar du med: Hundarna.
Lagar mat: Jag. Skulle väl inte påstå att det är "en hobby", men jag gillar att laga mat (tycker att färdigmaträtter i stil med Findus Krögarpytt är cirka det sorgligaste man kan äta) och att ordna och dona med matlådor. Mitt mål är att det ska varje söndagskväll ska stå tio matlådor i kylskåpet så att ingen ska behöva bekymra sig om luncher i veckan som kommer. Lyckas oftast med detta.
Diskar: Har en diskmaskin och vi är BFF:s.
VAD?
Gör du nu: Tar en paus i en synnerligen trökig föreläsning som handlar om "pedagogisk forskningsprocess och metod". Ett sömnpiller.
Gör dig till en bra människa: Jag är glad och positiv och jobbar lösningsorienterat och flexibelt istället för att stå och stampa ilsket över att saker inte blir som jag har tänkt. Sedan är jag rätt snäll och hjälpsam också. Ställer upp, håller vad jag lovat, jobbar ideellt (obs, inte på jobbet utan i föreningslivet).
Gör dig till en dålig människa: Jag blir fort trött på folk och vill vara ifred, det känns som en hyfsat dålig egenskap hos ett socialt flockdjur.
Vill du arbeta med: Någonting där man känner att man gör skillnad.
Är roligast just nu: Om man inte automatiskt kommer på ett bra svar omgående, betyder det att ens liv är ganska tråkigt? Fast mig gör det inte så mycket. Jag är inte en sån som måste ha kickar hela tiden utan trivs nog bäst när allting bara puttrar på.
Har du på dig nu: Narkotikajeans och en tröja som någon av barnens kompisar glömde hos oss för kanske femton år sedan och som aldrig hämtades. Det var mycket bra kvalitet på den, så det tackar jag för. Nu har det i och för sig blivit ett hål under ena ärmen, men det går nog att laga.
Äger du för skor: Löparskor (fast jag inte springer längre), kängor, gummistövlar. Och ett lager AquaSocks.
Har du för storlek i skor: Typ 38-39 beroende på modell. Har platta, breda Kalle Ankafötter och skitsvårt att hitta skor som passar.
Läser du för bok: Förutom trökig kurslitteratur så läser jag Underbara liv av Kate Atkinson och nån lånad bok som handlar om hälsa och som går ut på att om man bara slutar med kolhydrater i allmänhet och gluten i synnerhet och sedan ligger på spikmatta varje dag så försvinner alla ens krämpor som genom ett trollslag (BULL. SHIT, säger jag om det).
Ska du göra nu: Får väl plåga mig igenom den där mördartråkiga föreläsningen och sedan ska jag åka till brukshundklubben.
söndag 17 april 2016
Skolk!
I helgen bestämde jag mig för att inte öppna en bok, åtminstone inte som handlar om PEDAGOGIK eller DJURHÅLLNING, två ämnen som jag är rätt så less på just nu. Eller nä, djurhållningskursen är väldigt intressant, men too much. Den går verkligen på djupet, så att säga, vi är liksom inne på hur man bedömer hullet på en guppy. Och det är ju bara EN ynka djurart. Fatta vad mycket förordningar det finns som reglerar allt möjligt, och ändå tycker jag inte att djuren har så jättehög status i Sverige. Jämfört med många andra länder är det såklart bra, men objektivt sett inte mycket att hänga i julgranen faktiskt, framför allt för att det inte finns resurser att se till att denna mastiga lagstiftning efterlevs och därför kan ju folk behandla sina djur hur illa som helst utan att det blir några direkta efterräkningar att tala om.
Ja, nu kom jag väl ifrån ämnet lite. Bestämde mig alltså i fredags för att ha en pluggfri helg eftersom det känns som att jag har suttit och slavat med massiva faktaspäckade texter, inlämningsuppgifter, hemtentor, seminarier, grupparbeten och fan och hans mormor varenda lediga sekund sedan typ i julas. Det duger ju inte. Någon gång måste man få vara lat också. Det har jag varit den här helgen, bortsett från att jag tillbringade halva lördagen och halva söndagen på fälten och i skogen på diverse hundaktiviteter. Men den andra halvan tillbringades på sofflocket. Har kollat ikapp på Vinyl och Springfloden. Har sett de två första avsnitten av nya svenska säsongen av Biggest Loser, plus två av tre avsnitt av Det mest förbjudna. Och kanske något mer som jag har glömt. Det kändes välbehövligt, fast nu har jag förstås lite dåligt samvete för att jag inte har pluggat och det känns nästan som att jag har skolkat. Men det får man ta med jämnmod.
Har börjat träna uppletande med Hilding. Det går ju SÅDÄR, kan man ju säga. Remus är ju en jaktidiot av gigantiska mått så honom kan man inte ha lös, åtminstone inte under såna former att han ska skickas iväg på egna uppdrag. Med en sådan frihet kommer han lika säkert som amen i kyrkan att hitta på alldeles egna projekt som innefattar någon form av jakt. Hilding har dock inte samma jaktlust, så honom har jag börjat träna lite smått. Hemma springer han gladeligen och hämtar grejer som man gömmer, men nu fattade han verkligen I-N-G-E-N-T-I-N-G och bara "vadå, vi är ju i skogen, då ska man väl spåra, ta bort dom där larviga grejerna nu" och så lufsade han iväg med nosen klistrad i backen. Igår provade vi på fält och då gick det lite bättre och han kunde till och med förmås att springa och hämta en vante som kastades fem meter in i rutan...tills den hamnade bakom en grästuva och han inte hade synretningen längre. Där tog det stopp, men skam den som ger sig. Har nu fått tipset att sätta på honom ett tjänstetecken så att det ska bli en tydlig signal vad som förväntas. Dör sötdöden när jag tänker på en lufsig taxkorv med SBK-tjänstetecken, och har nu beställt ett för dyra pengar eftersom de billiga märkenas minsta storlek var tänkt skulle passa ungefär "liten bordercollie eller kelpie", så jag fick beställa på ett riktigt proffsställe där de hade XS i sortimentet. "Det är ju jättelätt att sy ett själv" hördes flera röster ur hundbekantskapskretsen, men yours truly hade etta i syslöjd och har inte direkt förbättrat sina färdigheter sedan dess, men det var ju lätt att konsumera sig ur den krisen.
Ja, och sen tog den här skolkiga helgen slut. Det gick väl ändå onödigt fort?
Ja, nu kom jag väl ifrån ämnet lite. Bestämde mig alltså i fredags för att ha en pluggfri helg eftersom det känns som att jag har suttit och slavat med massiva faktaspäckade texter, inlämningsuppgifter, hemtentor, seminarier, grupparbeten och fan och hans mormor varenda lediga sekund sedan typ i julas. Det duger ju inte. Någon gång måste man få vara lat också. Det har jag varit den här helgen, bortsett från att jag tillbringade halva lördagen och halva söndagen på fälten och i skogen på diverse hundaktiviteter. Men den andra halvan tillbringades på sofflocket. Har kollat ikapp på Vinyl och Springfloden. Har sett de två första avsnitten av nya svenska säsongen av Biggest Loser, plus två av tre avsnitt av Det mest förbjudna. Och kanske något mer som jag har glömt. Det kändes välbehövligt, fast nu har jag förstås lite dåligt samvete för att jag inte har pluggat och det känns nästan som att jag har skolkat. Men det får man ta med jämnmod.
Har börjat träna uppletande med Hilding. Det går ju SÅDÄR, kan man ju säga. Remus är ju en jaktidiot av gigantiska mått så honom kan man inte ha lös, åtminstone inte under såna former att han ska skickas iväg på egna uppdrag. Med en sådan frihet kommer han lika säkert som amen i kyrkan att hitta på alldeles egna projekt som innefattar någon form av jakt. Hilding har dock inte samma jaktlust, så honom har jag börjat träna lite smått. Hemma springer han gladeligen och hämtar grejer som man gömmer, men nu fattade han verkligen I-N-G-E-N-T-I-N-G och bara "vadå, vi är ju i skogen, då ska man väl spåra, ta bort dom där larviga grejerna nu" och så lufsade han iväg med nosen klistrad i backen. Igår provade vi på fält och då gick det lite bättre och han kunde till och med förmås att springa och hämta en vante som kastades fem meter in i rutan...tills den hamnade bakom en grästuva och han inte hade synretningen längre. Där tog det stopp, men skam den som ger sig. Har nu fått tipset att sätta på honom ett tjänstetecken så att det ska bli en tydlig signal vad som förväntas. Dör sötdöden när jag tänker på en lufsig taxkorv med SBK-tjänstetecken, och har nu beställt ett för dyra pengar eftersom de billiga märkenas minsta storlek var tänkt skulle passa ungefär "liten bordercollie eller kelpie", så jag fick beställa på ett riktigt proffsställe där de hade XS i sortimentet. "Det är ju jättelätt att sy ett själv" hördes flera röster ur hundbekantskapskretsen, men yours truly hade etta i syslöjd och har inte direkt förbättrat sina färdigheter sedan dess, men det var ju lätt att konsumera sig ur den krisen.
Ja, och sen tog den här skolkiga helgen slut. Det gick väl ändå onödigt fort?
onsdag 13 april 2016
The Sound of Silence
Alltså, alla ni som inte hört Disturbeds version av Simon & Garfunkels The Sound of Silence, marsch omedelbart iväg och gör så. Fast jag är ju så himla generös så jag kan väl tänka mig att bjussa på en länk. Så slipper ni slita på klickfingret i onödan menar jag.
Så djävla bra. ENJOY, som vi säger.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)