Har även läst boken Kurragömma av Petrus Dahlin. Rätt ofta läser jag bokrecensioner i DN och skriver ner dom i ett virtuella anteckningsblock som jag har i mobilen (Så. Djävla. Modern) och sen far fan i mig och jag tokbokar på bibliotekets hemsida och ibland är det jättelång kö och ibland har jag så mycket annat att läsa att jag glömmer mina virtuella boktips, då har man lite glömt vad boken handlade om och det blir som en spännande överraskning. Som den här. Det här är en bok för ungdomar, men jag har ju ett ungdomligt sinne. Hahaha, nä gudbevars. Känner mig exakt så 47½ som jag är, men jag gillar ändå ungdomsböcker och dammsuger alltid loppisar efter böcker jag läste i min ungdom. Nyligen läste jag tre av fyra böcker i serien om Åshöjdens Bollklubb, till exempel. Hittade inte första delen, så är det någon som sitter inne på den och tänker slänga den så: gör inte det.
Kurragömma i alla fall. Den handlade om en tjej och hennes mamma som var på semester, och man fick hintat att pappan i familjen rätt så nyligen drunknat under tragiska omständigheter, och mamman och den 13-åriga dottern var i Spanien för att vandra, en vandring som familjen planerat tillsammans innan pappans död. Jaha, när de kommer dit och installerat sig i något ruckel vid en sjö så måste mamman per omgående åka iväg till Kanarieöarna, hon jobbar på något resebolag och det är megadeluxe-kris som bara hon kan lösa, och då vägrar dottern att följa med och mamman bara "jaha, okej, men är du säker på att du klarar dig" och lämnar sin 13-åring ensam i en stuga långt ute i Tjottahejti i Spanien (YEAH RIGHT). Intill stugan ligger en liten sjö, som visar sig vara en konstgjord vattenreservoar där man evakuerat en hel by och sedan vattenfyllt dalen som byn låg i, och i samband med detta var det fem barn som lekte kurragömma i de tomma husen och därmed drunknade och nu sägs det att det SPÖKAR där. Och det gör det ju förstås, och den här 13-åringen får ju veta att hon lever så att säga.
Det var en helt okej berättelse, stör mig dock lite på det osannolika att någon västerländsk förälder i modern tid frivilligt skulle lämna en 13-åring helt ensam i ett främmande land på obestämd tid (fast det är klart, annars hade det ju kanske inte blivit någon story), plus att denna 13-åring var paniskt hundrädd men trots det blir, inte bara vän, utan supertajt med en herrelös hund. Det funkar liksom inte så med panisk skräck att det räcker med att någon ser lite snäll och gullig ut så är rädslan borta. Så det blir bara tre zombieskallar av fem möjliga.
tisdag 29 december 2015
Det känns konstigt att vakna i sin egen säng
Har precis läst Det känns konstigt att vakna i sin egen säng av Sophie Adolfsson, och känner väl att NJA. Eller alltså, jag gillade sättet den var skriven på, rakt på sak och rätt upp och ner och fart och fläkt och hej och hå, vardagsrealism men det blev liksom för mycket av det goda. Eller inte så lite heller. Jag tycker verkligen inte att jag är speciellt pryd eller äckelmagad, men jag känner verkligen inget behov av att läsa sida upp och sida ner av ingående beskrivningar kring skvättande av diverse kroppsvätskor eller utseendet på diverse kroppsdelar som man normalt inte blottar i dagsljus, och sen hände det ju egentligen inte så värst mycket mer än att huvudpersonen gick på krogen och söp och knullade som om det inte fanns någon morgondag i syfte att dämpa diffusa ångestkänslor som det bara hintades om var de kom ifrån. Ja, det var bra språk och tempo, men blev väldigt tjatigt efter ett tag. Så det blir bara två HIV-test av fem möjliga.
söndag 27 december 2015
Velar
Både vill och inte vill gå på bio och se "En man som heter Ove". Tyckte nämligen boken var bra, men kanske något av det sorgligaste jag läst, jag fulgrät à la när Skorpan och Jonatan ska vidare till Nangilima i slutet av Bröderna Lejonhjärta ("JAG SER LJUSET"), eller när Atreju måste lämna sin häst i träsket i Den Oändliga Historien, och så vill man ju inte sitta i en biosalong bland folk som kommer dit för att skratta åt när Rolf Lassgård ska spela sur paragrafryttargubbe.
Har alltså EXTREMT svårt att bestämma mig, vilket inte är likt mig och det stör mig. Djävla Ove.
Har alltså EXTREMT svårt att bestämma mig, vilket inte är likt mig och det stör mig. Djävla Ove.
En recension av "Jurassic World"
Har sett "Jurassic World" i 3D. Vi, familjen icke-konsumtion, har nämligen drabbats av storhetsvansinne och förutom en ny hemmabioanläggning även slagit till och köpt en SMART-TV, och på den kan man se film i 3D. Skäms rätt mycket över att vi, mot våra principer, köpt nytt fastän det egentligen inte var något större fel på det gamla. Nu införskaffades förvisso den gamla tv:n, som nu får flytta upp på ovanvåningen, cirka 2009 så det är ju inte så att vi tokkonsumerar som om det inte fanns någon morgondag bara för att det kommer nytt, men lite pinsamt tycker jag ändå att det är, jag som ständigt och jämt predikar om konsumtionssamhällets fördärv. Men köpt är köpt. Det var dock på håret att det ens gick att köpa en så liten SMART-TV som 40 tum eftersom trenden nu är att ha tv-apparater stora som pingisbord. Men vårt vardagsrum är nämligen konstruerat så att man bara kan ha tv:n på ett enda ställe och om tv:n inte ska sticka ut i en dörröppning får den inte vara bredare än en meter, så någon värstingmodell blev det i alla fall inte.
Ja, i alla fall, då köpte vi även filmen "Jurassic World" i 3D, eftersom dinosaurier kändes som ett lämpligt tredimensionell premiär i vardagsrummet. 3D-effekten var cool, filmen var "sådär". Här kommer en summering:
((( SPOILER-VARNING)))
Ja, det var ett amerikanskt par som låg i skilsmässa och då skickade de sina söner, en nördig besserwisser och en trulig tonåring som på ytan hatade varandra, till sin moster som jobbade på "Jurassic World", som alltså var en jättelik nöjespark, så gigantisk och enorm att den fick "Jurassic Park" att framstå som en liten radhusträdgård, och där hade man skapat ett antal genmodifierade dinosaurier i ett gigantiskt labb. Den största attraktionen av dom alla var en jättejättestor dinosaurie som såg ut som en Tyrannosaurus Rex, fast med långa armar och en överdjävlig intelligens, och denna nya attraktion skulle "lanseras" och ansvarig för detta var alltså mostern, så hon hade ju egentligen inte alls tid att ta hand om två systersöner utan lämpade över dom på sin assistent, och ungarna blev då jättejättebesvikna fastän de inte träffat sin moster på sju år (underförstått: eftersom hon "prioriterat karriären" och därför var EN RIKTIGT DÅLIG KVINNA).
Jaha, anställd på Jurassic World fanns även en f d marinkårssoldat, en sån där hård kille med lite ruffigt utseende och ett stort hjärta som man redan efter trettio sekunder förstår kommer att få den ISKALLA KARRIÄRKVINNAN på fall. Han jobbade med att dressera en flock genmodifierade velociraptorer med klicker, med stor framgång trots att han gjorde ungefär alla fel som en klickertränare kan göra. Fundamentalt för klickerträning är nämligen: ett klick betyder "belöning är på väg", och sen ska belöningen komma. Man kan dra ut på tiden däremellan, men ETT klick ska alltid åtföljas av en belöning. Den här marinkårssoldaten tränade fem velociraptorer samtidigt, klickade hur många gånger som helst och sen slängde han ut några döda råttor lite slumpmässigt oberoende av prestation. SÅ FUNKAR DET ALLTSÅ INTE, men skitsamma. Den här marinkårskillen hade kontakt med en annan marinkårskille, som hade en idé om att lansera dresserade genmodifierade dinosaurier som biologiska krigsvapen, och den goda fd marinkårskillen bara "nej, det är en RIKTIGT DÅLIG IDÉ" och "det här med att dressera är ETT SAMSPEL", men det sket ju den onde i. Han och parkens ägare var helt till sig över lanseringen av den här nya onda värstingdinosaurien som kronan i marinkårens juvelsmycke. Jaha, då skulle de titta på den, och då var den förstås borta, hade rymt och ALERT ALERT och var kan den vara och allmän panik utbryter och den enda som kan rädda situationen är förstås den gode marinkillen, som det dessutom framkommer att han har varit på dejt med iskalla karriärkvinnan, men att hon hade spolat honom p g a att han hade kommit till dejten i shorts, typ, och därför var under hennes värdighet, fast här fattade man ju direkt att det ändå fanns ATTRAKTION eftersom alla kvinnor i Hollywoodproduktioner egentligen är hemligt förälskade i varenda karl som retar gallfeber på dom (källa: Indiana Jones, Crocodile Dundee, Star Wars för att bara nämna några exempel).
Under tiden hade ungarna smitit från assistenten och var ute och åkte i någon slags vagn och naturligtvis kom de i vägen för den onda superdinosaurien, men undkom med ett nödrop och nu djävlar var det allvar, iskalla karriärmoster inser att ungarna är FAMILY och hennes ansvar och hon och marinkillen springer som galningar i lerig djungel, vilket är enormt imponerande med tanke på att hon är klädd i tajt kjol och högklackade skor. Ännu mer imponerande är att marinkillen och hans klickerkollega kan köra motorcykel i kolmörker i obanad terräng i denna djungel utan att ens vingla till en enda gång. De har nämligen kommit på att enda lösningen är att låta de klickertränade velociraptorerna jaga ikapp monsterdinosaurien, som kan vara VAR SOM HELST, för den kan kamouflera sig och är dessutom så djävla intelligent att den klöser ut en liten sändare som den har inopererad som gör att den kan spåras. Ja, sen visade det sig att monstret var genmodifierat med velociraptor-DNA, så när jakten satte igång så kände velociraptorerna plötsligt av dessa ytterst tveksamma släktskapsband och monsterdinosaurien blev alfa i den flocken och NU VAR DET VÄL ÄNDÅ KÖRT. Armén kallades in och sköt tusentals skott som inte gjorde mer skada än myggbett och sen var det jakt och komma-nästan-undan och den här onde marinkårssoldaten fattade att det här med dresserade dinosaurier som biologiska vapen var kanske ingen jättebra idé, men insisterade ändå men fick mycket riktigt först armen avbiten och sedan dog jämmerdöden som straff för sin dumhet.
Ja, sen i något skede fattade velociraptorerna att de nog ändå var präglade på MÄNNISKAN, så mitt i allt tumult typ bekände de sin lojalitet till goda marinkårskillen och gick till gemensam attack på monsterdinosaurien, men det var ju som att se fem kattungar attackera en grizzlybjörn och lilla smarta ungen sa "vi behöver mer tänder", och då fick karriärmoster en SNILLEBLIXT och ringde till kontrollrummet, som hade övergivits eftersom hela parken evakuerats, men EN LOJAL KILLE var förstås fortfarande kvar, och han öppnade upp en inhägnad och ut kom Tyrannosaurus Rex, som direkt fattade att den skulle gå till attack mot monsterdinosaurierna, plus att den även fattade att velociraptorerna var ALLIERADE och därför inte tillhörde fienden, och så var det ett jätteslagsmål med fräna effekter som gjorde sig mycket bra i 3D, och sen kom någon genmodifierad vattenlevande jättejättestor dinosaurie upp från sin damm och slök monsterdinosaurien, och då FATTADE Tyrannosaurus Rex att nu hade den gjort sitt och istället för att eventuellt slakta och döda de fyra människorna och den överlevande velociraptorn som hade varit mer naturligt, så lunkade den helt beskedligt iväg och överlevande kunde andas ut, kyssa varandra lidelsefullt och tja, det var det hela.
En riktigt härligt förutsägbar film alltså. Men den gjorde sig som sagt bra i 3D.
Mvh
Konsumtionssvin_68:a.
Ja, i alla fall, då köpte vi även filmen "Jurassic World" i 3D, eftersom dinosaurier kändes som ett lämpligt tredimensionell premiär i vardagsrummet. 3D-effekten var cool, filmen var "sådär". Här kommer en summering:
((( SPOILER-VARNING)))
Ja, det var ett amerikanskt par som låg i skilsmässa och då skickade de sina söner, en nördig besserwisser och en trulig tonåring som på ytan hatade varandra, till sin moster som jobbade på "Jurassic World", som alltså var en jättelik nöjespark, så gigantisk och enorm att den fick "Jurassic Park" att framstå som en liten radhusträdgård, och där hade man skapat ett antal genmodifierade dinosaurier i ett gigantiskt labb. Den största attraktionen av dom alla var en jättejättestor dinosaurie som såg ut som en Tyrannosaurus Rex, fast med långa armar och en överdjävlig intelligens, och denna nya attraktion skulle "lanseras" och ansvarig för detta var alltså mostern, så hon hade ju egentligen inte alls tid att ta hand om två systersöner utan lämpade över dom på sin assistent, och ungarna blev då jättejättebesvikna fastän de inte träffat sin moster på sju år (underförstått: eftersom hon "prioriterat karriären" och därför var EN RIKTIGT DÅLIG KVINNA).
Jaha, anställd på Jurassic World fanns även en f d marinkårssoldat, en sån där hård kille med lite ruffigt utseende och ett stort hjärta som man redan efter trettio sekunder förstår kommer att få den ISKALLA KARRIÄRKVINNAN på fall. Han jobbade med att dressera en flock genmodifierade velociraptorer med klicker, med stor framgång trots att han gjorde ungefär alla fel som en klickertränare kan göra. Fundamentalt för klickerträning är nämligen: ett klick betyder "belöning är på väg", och sen ska belöningen komma. Man kan dra ut på tiden däremellan, men ETT klick ska alltid åtföljas av en belöning. Den här marinkårssoldaten tränade fem velociraptorer samtidigt, klickade hur många gånger som helst och sen slängde han ut några döda råttor lite slumpmässigt oberoende av prestation. SÅ FUNKAR DET ALLTSÅ INTE, men skitsamma. Den här marinkårskillen hade kontakt med en annan marinkårskille, som hade en idé om att lansera dresserade genmodifierade dinosaurier som biologiska krigsvapen, och den goda fd marinkårskillen bara "nej, det är en RIKTIGT DÅLIG IDÉ" och "det här med att dressera är ETT SAMSPEL", men det sket ju den onde i. Han och parkens ägare var helt till sig över lanseringen av den här nya onda värstingdinosaurien som kronan i marinkårens juvelsmycke. Jaha, då skulle de titta på den, och då var den förstås borta, hade rymt och ALERT ALERT och var kan den vara och allmän panik utbryter och den enda som kan rädda situationen är förstås den gode marinkillen, som det dessutom framkommer att han har varit på dejt med iskalla karriärkvinnan, men att hon hade spolat honom p g a att han hade kommit till dejten i shorts, typ, och därför var under hennes värdighet, fast här fattade man ju direkt att det ändå fanns ATTRAKTION eftersom alla kvinnor i Hollywoodproduktioner egentligen är hemligt förälskade i varenda karl som retar gallfeber på dom (källa: Indiana Jones, Crocodile Dundee, Star Wars för att bara nämna några exempel).
Under tiden hade ungarna smitit från assistenten och var ute och åkte i någon slags vagn och naturligtvis kom de i vägen för den onda superdinosaurien, men undkom med ett nödrop och nu djävlar var det allvar, iskalla karriärmoster inser att ungarna är FAMILY och hennes ansvar och hon och marinkillen springer som galningar i lerig djungel, vilket är enormt imponerande med tanke på att hon är klädd i tajt kjol och högklackade skor. Ännu mer imponerande är att marinkillen och hans klickerkollega kan köra motorcykel i kolmörker i obanad terräng i denna djungel utan att ens vingla till en enda gång. De har nämligen kommit på att enda lösningen är att låta de klickertränade velociraptorerna jaga ikapp monsterdinosaurien, som kan vara VAR SOM HELST, för den kan kamouflera sig och är dessutom så djävla intelligent att den klöser ut en liten sändare som den har inopererad som gör att den kan spåras. Ja, sen visade det sig att monstret var genmodifierat med velociraptor-DNA, så när jakten satte igång så kände velociraptorerna plötsligt av dessa ytterst tveksamma släktskapsband och monsterdinosaurien blev alfa i den flocken och NU VAR DET VÄL ÄNDÅ KÖRT. Armén kallades in och sköt tusentals skott som inte gjorde mer skada än myggbett och sen var det jakt och komma-nästan-undan och den här onde marinkårssoldaten fattade att det här med dresserade dinosaurier som biologiska vapen var kanske ingen jättebra idé, men insisterade ändå men fick mycket riktigt först armen avbiten och sedan dog jämmerdöden som straff för sin dumhet.
Ja, sen i något skede fattade velociraptorerna att de nog ändå var präglade på MÄNNISKAN, så mitt i allt tumult typ bekände de sin lojalitet till goda marinkårskillen och gick till gemensam attack på monsterdinosaurien, men det var ju som att se fem kattungar attackera en grizzlybjörn och lilla smarta ungen sa "vi behöver mer tänder", och då fick karriärmoster en SNILLEBLIXT och ringde till kontrollrummet, som hade övergivits eftersom hela parken evakuerats, men EN LOJAL KILLE var förstås fortfarande kvar, och han öppnade upp en inhägnad och ut kom Tyrannosaurus Rex, som direkt fattade att den skulle gå till attack mot monsterdinosaurierna, plus att den även fattade att velociraptorerna var ALLIERADE och därför inte tillhörde fienden, och så var det ett jätteslagsmål med fräna effekter som gjorde sig mycket bra i 3D, och sen kom någon genmodifierad vattenlevande jättejättestor dinosaurie upp från sin damm och slök monsterdinosaurien, och då FATTADE Tyrannosaurus Rex att nu hade den gjort sitt och istället för att eventuellt slakta och döda de fyra människorna och den överlevande velociraptorn som hade varit mer naturligt, så lunkade den helt beskedligt iväg och överlevande kunde andas ut, kyssa varandra lidelsefullt och tja, det var det hela.
En riktigt härligt förutsägbar film alltså. Men den gjorde sig som sagt bra i 3D.
Mvh
Konsumtionssvin_68:a.
fredag 25 december 2015
Post jul
Jahopp, då var julen förbi för detta året. Det har gått rätt så smärtfritt måste jag säga. Julklapparna var ju fixade sedan länge, maten gjorde vi ingen stor affär av och nu har vi umgåtts med föräldrar och barn och barnbarn, julklappar har bytts kors och tvärs och nu kan man med gott samvete sjunka ner i soffan med en skinkmacka och ett glas sockerdricka och koppla av.
Fick bara bra julklappar: en Jamie Oliver-stekpanna, presentkort på Intersport (=fler narkotikajeans), en bok om mitt frikort Bruce Dickinson, en annan bok om dekadent leverne i Stockholm, tv-serien Jag Claudius på dvd. Bland annat. Så ni förstår ju att jag har varit extremt snäll.
Sen åkte vi (på min mans initiativ) på MELLANDAGSREA. Fattar inte när jag blev så extremt snäll så att jag blev dum, men någon gång under de senaste åtta åren har det uppenbarligen inträffat. Fast på villkoret att vi bara besökte en (1) affär och det blev Elgiganten, eftersom vi pratat jättelänge om att skaffa en ny hemmabio istället för den slafsiga vi har där man alltid måste koppla bort funktionen "kom ihåg var du var senast" så att vi alltid måste sitta som två fån och diskutera "vilken skiva var vi på?", "har vi sett det här avsnittet?" och sega oss igenom tusen trailers för att konstatera att jo, det hade vi visst, och så ut med skivan och i med nästa och köra samma diskussion en gång till. Plus att det inte går att se blue-ray utan då får man koppla in Playstation och koppla om ljudkabeln och sånt där djävla i-lands-meck som man helt enkelt inte orkar med. Men när vi snirklade runt på Elgigantens parkering där folk hade parkerat på kors och tvärs och halvvägs ner i dikena så ångrade jag mig bittert, men det var ju så dags. Vi plöjde oss tappert in, för en gångs skull var det gott om personal så vi fick nästan omgående tag på en blonderad ungdom som prackade på oss ett par kilo svart plast samtidigt som han med uttråkad röst försäkrade att det här var TOP OF THE LINE. Sen köpte jag en ny laptop på rea av bara farten. Köpte ju en surfplatta med integrerat tangentbord för något år sen, men eftersom den var billig och inte har några usb-uttag så går det inte att använda den som en dator som planen var (eftersom det inte går att koppla in en mus and I don't do pekskärm), utan den används enbart för att ligga och glo på Öppet arkiv i sovrummet, och inte alls som det var tänkt. Men nu så. Var väl första gången jag köpte en dator och det första jag kollade var att det fanns usb-uttag, men man lär sig av sina misstag som igelkotten som steg av rotborsten sa.
Nu ska vi i alla fall vegetera i soffan, glo på På spåret och sedan blir det nog tidigt i säng. Som de fräna hålligångare vi är.
Fick bara bra julklappar: en Jamie Oliver-stekpanna, presentkort på Intersport (=fler narkotikajeans), en bok om mitt frikort Bruce Dickinson, en annan bok om dekadent leverne i Stockholm, tv-serien Jag Claudius på dvd. Bland annat. Så ni förstår ju att jag har varit extremt snäll.
Sen åkte vi (på min mans initiativ) på MELLANDAGSREA. Fattar inte när jag blev så extremt snäll så att jag blev dum, men någon gång under de senaste åtta åren har det uppenbarligen inträffat. Fast på villkoret att vi bara besökte en (1) affär och det blev Elgiganten, eftersom vi pratat jättelänge om att skaffa en ny hemmabio istället för den slafsiga vi har där man alltid måste koppla bort funktionen "kom ihåg var du var senast" så att vi alltid måste sitta som två fån och diskutera "vilken skiva var vi på?", "har vi sett det här avsnittet?" och sega oss igenom tusen trailers för att konstatera att jo, det hade vi visst, och så ut med skivan och i med nästa och köra samma diskussion en gång till. Plus att det inte går att se blue-ray utan då får man koppla in Playstation och koppla om ljudkabeln och sånt där djävla i-lands-meck som man helt enkelt inte orkar med. Men när vi snirklade runt på Elgigantens parkering där folk hade parkerat på kors och tvärs och halvvägs ner i dikena så ångrade jag mig bittert, men det var ju så dags. Vi plöjde oss tappert in, för en gångs skull var det gott om personal så vi fick nästan omgående tag på en blonderad ungdom som prackade på oss ett par kilo svart plast samtidigt som han med uttråkad röst försäkrade att det här var TOP OF THE LINE. Sen köpte jag en ny laptop på rea av bara farten. Köpte ju en surfplatta med integrerat tangentbord för något år sen, men eftersom den var billig och inte har några usb-uttag så går det inte att använda den som en dator som planen var (eftersom det inte går att koppla in en mus and I don't do pekskärm), utan den används enbart för att ligga och glo på Öppet arkiv i sovrummet, och inte alls som det var tänkt. Men nu så. Var väl första gången jag köpte en dator och det första jag kollade var att det fanns usb-uttag, men man lär sig av sina misstag som igelkotten som steg av rotborsten sa.
Nu ska vi i alla fall vegetera i soffan, glo på På spåret och sedan blir det nog tidigt i säng. Som de fräna hålligångare vi är.
måndag 21 december 2015
Krimsigare krams, längre långdans och raskare räv på isen
"Det låter inte direkt som att du skriver på din hemtenta", påpekade min man lite kritiskt igår eller när det var när jag skulle blogga om min bioupplevelse. Och det hade han ju rätt i. Att blogga om Star Wars-filmen ger ett flöde i skrivandet, fingrarna går som lärkvingar över tangentbordet och det knattrar som om det föll ett medelintensivt vårregn mot en fönsterruta. Men när det kommer till att pressa fram fyra A4-sidor om MAKT så låter det mer som om det regnar in, eller kanske som en kran som står och droppar. Ett plupp var sextionde sekund eller så. Man kan bli galen för mindre. Det är så satans tråkigt. Eller intressant på ett sätt, men det här att bara rapa upp vad andra tyckt och pressa in referenser i var och varannan mening är inte så himla inspirerande om ni frågar mig.
Nu borde jag skriva om makt, men jag o-o-o-o-rkar inte. Är svintrött, men det får man väl vara när det är vintersolstånd och det fan i mig hinner bli mörkt innan det ens har hunnit ljusna. Med avseende på julen är det annars fridens liljor. Har hört om flera som ska in till stan idag och "fixa det sista", men det berör ju inte mig eftersom jag är klar med allt som går att förbereda sedan länge. På onsdag är jag ledig och då ska jag göra köttbullar, garnera ägghalvor och koka kola. Det tar kanske ett par timmar allt som allt, så det känns inte som att adrenalinpåslaget behöver bli sådär enormt. Hade jag däremot varit tvungen att ge mig in till stan och stångas med panikslagna vet-inte-vad-jag-ska-ha-människor så hade jag nog fått fira jul på mentalsjukhus, och julen skulle med all säkerhet vara ända ut till påska.
Nä. MAKTEN skriver inte om sig själv, så nu får jag väl staga upp korpgluggarna med tandpetare och försöka åstadkomma några rader. Senare ikväll är det nämligen Best Of Bonde Söker Fru, och det får man ju verkligen inte missa.
Nu borde jag skriva om makt, men jag o-o-o-o-rkar inte. Är svintrött, men det får man väl vara när det är vintersolstånd och det fan i mig hinner bli mörkt innan det ens har hunnit ljusna. Med avseende på julen är det annars fridens liljor. Har hört om flera som ska in till stan idag och "fixa det sista", men det berör ju inte mig eftersom jag är klar med allt som går att förbereda sedan länge. På onsdag är jag ledig och då ska jag göra köttbullar, garnera ägghalvor och koka kola. Det tar kanske ett par timmar allt som allt, så det känns inte som att adrenalinpåslaget behöver bli sådär enormt. Hade jag däremot varit tvungen att ge mig in till stan och stångas med panikslagna vet-inte-vad-jag-ska-ha-människor så hade jag nog fått fira jul på mentalsjukhus, och julen skulle med all säkerhet vara ända ut till påska.
Nä. MAKTEN skriver inte om sig själv, så nu får jag väl staga upp korpgluggarna med tandpetare och försöka åstadkomma några rader. Senare ikväll är det nämligen Best Of Bonde Söker Fru, och det får man ju verkligen inte missa.
söndag 20 december 2015
The FORCE awakens
Har nu sett "STAR WARS - THE FORCE AWAKENS". På vanlig bio, ej 3D, vilket var något av en besvikelse för mig som hade spetsat in mig på detta. Skyller på att min man hetsade mig att boka plats "genast, omedelbart, innan det blir slutsålt" och jag därför gjorde det med telefonen och därför inte läste så noga. Men i alla fall. Det gick vägen att se den sjunde filmen utan att ha sett mer än bråkdelar av de föregående sex. Det var liksom upplagt så att även en idiot kunde fatta. Min man kände förstås igen Millennium Falcon redan när den låg som en skrothög i öknen, men jag fick bli varsamt vägledd av Harrison Ford.
Ja, men jag tyckte faktiskt filmen var riktigt bra även om jag nu blev snuvad på 3D-upplevelsen. Blev såkallat positivt överraskad. Roligt med en stark och självständig kvinna som inte genast slänger sig i armarna på första bästa karl (även om det såklart blev en dragning åt det hållet mot slutet). Sen var det väl lite Narnia över det hela, när Det Goda av olika skäl hållit sig borta så länge att folk bara hört talas om det och "trodde det var en myt". Men jag gillar ju Narnia så det gör inget. Och bra tempo, det var liksom inte längre halvtimmeslånga scener med segt lasersvärdsfäktande hit och dit bara för att någon i produktionsteamet är helt exalterad över tekniken. Lite rörigt att hänga med i alla blixtsnabba resor till olika planeter dock, och TILLÅT MIG BETVIVLA att man kan färdas med ljusets hastighet och kraschlanda på någon random planet och det inte blir så mycket som en buckla i plåten på ens rymdskepp.
Vi såg filmen en eftermiddag, vilket innebar att det satt en hel drös barn i salongen. Inte mig emot så länge de kan uppföra sig, men bredvid oss satt en pappa som tydligen såg det som sin mission att simultantolka/berätta handlingen för sin unge som inte kunde läsa. Alltså, varför tar man ens med sig en icke engelskspråkig icke läskunnig unge på en engelskspråkig svensktextad film och tror att lösningen är att sitta och översätta för hela biosalongen som om man satt hemma i sitt eget vardagsrum? Detta är INTE OKEJ NÅGONSTANS.
Andra saker man kan fråga sig är till exempel:
1. De här ljussablarna som Darth Vader och Luke Skywalker slogs med för hundra år sen, och som tydligen fortfarande är "heta", är det inte vääääldigt opraktiskt att ha ett vapen som bara duger i närstrid när alla andra har supersmarta laser-k-pistar som bara mejar ner allt som rör sig på hundratals meters avstånd?
2. Vad är det för vits med att gå omkring med en stor svart mask som täcker hela nyllet? Måste ju begränsa sikten något oerhört, och det är väl rätt dåligt, om man dessutom är så djävla mäktig och viktig och betydelsefull och folk är ute efter att döda en.
3. Har inte Leia KRAFTEN? Det borde hon väl ha, hon som är tvilling med Luke Skywalker. Varför är inte hon Jedi-riddare i såna fall, när det nu är så djävla ont om Jedi-riddare? General kan väl vilken idiot som helst bli, men KRAFTEN får ju inte vem som helst tillgång till. Tänk om lite här va, motståndsrörelsen.
4. Och vad är Luke Skywalker för en djävla svikare som bara sitter och surar på någon enslig ö i en egen vrå av universum istället för att hjälpa till i kampen mot ondskan? Och varför måste alla såna där karaktärer gå omkring i kläder som ser ut att vara hämtade ur rekvisitan till "I Rosens namn"? Måste ju vara skitopraktiskt om man ska öva sig i att slåss med lasersvärd och hålla på, med en massa kåpor och huvor flaxandes om benen. SKÄRP DIG LUKE.
5. År 2015 trodde jag att man skulle kunna illustrera KRAFTEN på något annat sätt än att den som blir utsatt för KRAFTEN blottar tänderna i underkäken litegrann när hen försöker stå emot. Come on, tekniken, bättre än så här kan ni väl ändå leverera? Lite blixtar eller någon ljudeffekt eller så?
6. Den lille droiden BB-8 är bara så himla GÖLLEGÖLLEGÖLLIG att man dör.
7. Roligaste repliken (utan att spoila någonting av handlingen) är när C3PO artigt presenterar sig för Han Solo och bara "jag tänkte att du kanske inte kände igen mig för jag har en röd arm". Hahahahaha.
Ja, och så slutade det ju förstås med en passning till nästa film. Som kommer om två år, så det blir att vänta innan man får veta hur det kommer att gå.
Jodåsåatt. Nu har jag i ett svagt ögonblick lovat min man att vi ska se de andra filmerna i jul. De som är gjorda på 70- och 80-talet och som gissningsvis inte är speciellt publikfriande ifråga om tempo och handling. Jag återkommer om jag lyckas hålla mig vaken. May the force be with me.
Ja, men jag tyckte faktiskt filmen var riktigt bra även om jag nu blev snuvad på 3D-upplevelsen. Blev såkallat positivt överraskad. Roligt med en stark och självständig kvinna som inte genast slänger sig i armarna på första bästa karl (även om det såklart blev en dragning åt det hållet mot slutet). Sen var det väl lite Narnia över det hela, när Det Goda av olika skäl hållit sig borta så länge att folk bara hört talas om det och "trodde det var en myt". Men jag gillar ju Narnia så det gör inget. Och bra tempo, det var liksom inte längre halvtimmeslånga scener med segt lasersvärdsfäktande hit och dit bara för att någon i produktionsteamet är helt exalterad över tekniken. Lite rörigt att hänga med i alla blixtsnabba resor till olika planeter dock, och TILLÅT MIG BETVIVLA att man kan färdas med ljusets hastighet och kraschlanda på någon random planet och det inte blir så mycket som en buckla i plåten på ens rymdskepp.
Vi såg filmen en eftermiddag, vilket innebar att det satt en hel drös barn i salongen. Inte mig emot så länge de kan uppföra sig, men bredvid oss satt en pappa som tydligen såg det som sin mission att simultantolka/berätta handlingen för sin unge som inte kunde läsa. Alltså, varför tar man ens med sig en icke engelskspråkig icke läskunnig unge på en engelskspråkig svensktextad film och tror att lösningen är att sitta och översätta för hela biosalongen som om man satt hemma i sitt eget vardagsrum? Detta är INTE OKEJ NÅGONSTANS.
Andra saker man kan fråga sig är till exempel:
1. De här ljussablarna som Darth Vader och Luke Skywalker slogs med för hundra år sen, och som tydligen fortfarande är "heta", är det inte vääääldigt opraktiskt att ha ett vapen som bara duger i närstrid när alla andra har supersmarta laser-k-pistar som bara mejar ner allt som rör sig på hundratals meters avstånd?
2. Vad är det för vits med att gå omkring med en stor svart mask som täcker hela nyllet? Måste ju begränsa sikten något oerhört, och det är väl rätt dåligt, om man dessutom är så djävla mäktig och viktig och betydelsefull och folk är ute efter att döda en.
3. Har inte Leia KRAFTEN? Det borde hon väl ha, hon som är tvilling med Luke Skywalker. Varför är inte hon Jedi-riddare i såna fall, när det nu är så djävla ont om Jedi-riddare? General kan väl vilken idiot som helst bli, men KRAFTEN får ju inte vem som helst tillgång till. Tänk om lite här va, motståndsrörelsen.
4. Och vad är Luke Skywalker för en djävla svikare som bara sitter och surar på någon enslig ö i en egen vrå av universum istället för att hjälpa till i kampen mot ondskan? Och varför måste alla såna där karaktärer gå omkring i kläder som ser ut att vara hämtade ur rekvisitan till "I Rosens namn"? Måste ju vara skitopraktiskt om man ska öva sig i att slåss med lasersvärd och hålla på, med en massa kåpor och huvor flaxandes om benen. SKÄRP DIG LUKE.
5. År 2015 trodde jag att man skulle kunna illustrera KRAFTEN på något annat sätt än att den som blir utsatt för KRAFTEN blottar tänderna i underkäken litegrann när hen försöker stå emot. Come on, tekniken, bättre än så här kan ni väl ändå leverera? Lite blixtar eller någon ljudeffekt eller så?
6. Den lille droiden BB-8 är bara så himla GÖLLEGÖLLEGÖLLIG att man dör.
7. Roligaste repliken (utan att spoila någonting av handlingen) är när C3PO artigt presenterar sig för Han Solo och bara "jag tänkte att du kanske inte kände igen mig för jag har en röd arm". Hahahahaha.
Ja, och så slutade det ju förstås med en passning till nästa film. Som kommer om två år, så det blir att vänta innan man får veta hur det kommer att gå.
Jodåsåatt. Nu har jag i ett svagt ögonblick lovat min man att vi ska se de andra filmerna i jul. De som är gjorda på 70- och 80-talet och som gissningsvis inte är speciellt publikfriande ifråga om tempo och handling. Jag återkommer om jag lyckas hålla mig vaken. May the force be with me.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)