The gnäll continues

Alltså det här med att vara förkyld är ju DJÄVLIGT överskattat. Släpade mig ut på taxpromenad idag och blev omkörd av en cyklist. Fick sug efter att ta fram min nya fådda proffscykel och ge mig ut på en runda eftersom, halleluja, ALL SNÖ ÄR BORTA NU. Sedan blev jag helt matt och trött av att bara gå uppför en skitliten backe som hundarna prompt skulle utforska, så det blev ingenting av med den saken. Måste dessutom snyta mig var femte minut eller så, vilket är extremt trist. Häromdagen såg jag nån reklam på tv där budskapet var att om man köpte en specifik nässpray så slapp man det jobbiga med att vara både täppt i näsan och ha rinnsnuva samtidigt, och tänkte att den där kombinationen kan väl ändå inte vara möjlig. Men nu vet jag. Det kan den. Om jag hade vetat det så skulle jag ha köpt den där nässprayen som de gjorde reklam för, men nu minns jag inte ens vad den heter. Too bad.

Ja, men i övrigt är det ju inte så illa. Vi har god mat (som vi förvisso inte känner smaken av, men man får väl försöka föreställa sig), eld i kaminen och flera osedda julklapps-dvd-boxar. Igår avslutade vi första säsongen av Sons of Anarchy, lite seg i början men det tog sig ju på slutet. Även om jag nästan får utslag av morsan, hatar henne, och Clay, hatar honom också, och mest sitter och skriker AMEN SKAFFA EN NORMAL KILLE ISTÄLLET till alla de där blåsta brudarna som hänger runt de extremt tuffa och hårda motorcykelkillarna i Samcro (som vi fick googla för att fatta att det var samma sak som Sons of Anarchy). Allvarligt. Det kommer aldrig att komma ut något bra av de där förhållandena, det borde de ju begripa själva. Vill även tillägga att det inte känns trovärdigt att en kille som är "prospect" i ett kriminellt MC-gäng gestaltas som en tafatt mespropp som lika gärna skulle kunna leda kyrkans barntimmar på sin lediga tid. Han borde väl rimligtvis åtminstone vara snäppet tuffare än genomsnittet, ELLÖR? Och så han den gamla gubben som går omkring med en syrgasgrimma på sig hela tiden. I slutet av min morfar Nisses levnad så fick han också syrgas, och då fick man inte så mycket som tända en tändsticka i samma lägenhet som syrgasutrustningen befann sig, men här sitter de där gamla stötarna skuldra vid skuldra och bolmar på cigarett efter cigarett utan att någon reagerar. VAR ÄR SÄKERHETSTÄNKET? 

När motorcyklarna rullat bort så började vi beta av andra säsongen av den danska kriminalserien Brottet. SJUKT SPÄNNANDE precis som ettan. Och när vi är klara med den ska vi sätta tänderna i Walking Dead. När vi är klara med det hoppas jag att vi har lyckats snika åt oss säsong två av SoA eller sista säsongen av Desperate Housewives, så att man liksom håller sig rullande. Så det är ju inte som när man var sjuk när man var liten och var tvungen att ligga i sängen och bara ha det tråkigt för "var man för sjuk för att gå i skolan så var man för sjuk för att leka". Ikväll är det ju dock veckans kalkonhöjdpunkt på tv: FJÄLLBACKAMORDEN. Förra veckans avsnitt tangerade nog någon form av världsrekord i hur man INTE bedriver en mordutredning. Eller hur realistiskt verkar det att en privatperson får vara med vid förhör av mördades anhöriga eller kan trava in på polisstationen och plocka åt sig bevismaterial och vandra iväg med på egna små uppdrag? Och då är ju ändå Camilla Läckberg ihop med en polis! Hade jag haft samma inblick så skulle jag ha skrivit hundra gånger bättre deckare, det enda som hindrar mig är att jag inte vet hur poliser jobbar annat än det jag har läst i andras deckare. Så om det sitter någon polis och trycker därute i min (extremt lilla) läsarkrets så var inte blyg utan KLIV FRAM. Jag vill bli din vän.

Pannkaksmisär

Min man har åkt iväg till pensionatet för att hämta hem skotträdda Boris, och själv har jag precis återvänt från köket efter att ha gjort ett ryck och stekt plättar för att vi ska få någon form av näring i oss till den glass som är det enda vi är sugna på för stunden. Plättar, ja. Inte pannkakor som rubriken antyder. Jag kan fan inte steka pannkakor längre. Förr var jag verkligen The Queen of Pancakes, gjorde supermånga supertunna supergoda superenkelt, och medeltidsskrattade* rått åt folk som sa att de inte kunde göra pannkakor. Det är ju det lättaste som finns. Eller var. För något har hänt som gör att pannkakorna jag lagar inte längre vill sig. De håller inte ihop, går inte att vända och varje försök slutar med okontrollerade vredesutbrott från min sida. Förmodligen har det med stekpannorna att göra, för jag har samma recept och gör på samma sätt som jag alltid gjort. Men mina stekpannor är gamla som gatan och lövtunna pannkakor är väl kanske inte så förlåtande till sin natur. Note to self: 2013 ska jag köpa en pannkaks-stekpanna och vårda den ömt. I väntan på att detta uttalande ska bli handling så tar jag en livlina och gör plättar istället. Man kan helt enkelt inte misslyckas med plättar. Tror det får bli middag idag, eftersom det känns som slöseri att äta de goda resterna av gårdagens festmåltid när ingen av oss vare sig har smak- eller luktsinne kvar. Vi skjuter det till morgondagen och hoppas på att immunförsvaret gör färdigt jobbet under natten och slutar fylla våra huvuden med snor.

  


*Medeltidsskratt = ett sånt där bullrigt gapflabb som företrädesvis tjocka, skäggiga karlar i för-längesen-filmer upphäver. Typ Mattis i Ronja Rövardotter eller kungen i Game of Thrones.

Statusuppdatering: snorig

Nä, men det här med att vara jättejätteförkyld känns ju väldigt överskattat måste jag säga. För en stund sedan uppbådade jag lite krafter, samlade ihop några muggar och glas som stod lite här och där, handdiskade champagneglasen från igår samt startade diskmaskinen. Kände mig lite bättre efter det eftersom jag hatar disk. Tyvärr rimmar detta ganska illa med att jag tycker det är på gränsen till extremt slösaktigt att använda till exempel en tekopp eller ett vattenglas bara en gång och sedan ställa in i diskmaskinen. Och någonstans måste ju tekopparna och vattenglasen stå i väntan på att diskmaskinen ska bli så full med övrig disk att den ändå ska köras. Mm, svår balansgång det där.

Min man, som var den som förbarmade sig och släppte ut hundarna i trädgården i morse och därför var helt urlakad när jag klev upp, gick och lade sig, men jag som sovit till halv tolv kände mig ju "pigg". Nä, det var väl att ta i, men orkar inte ligga i sängen heller. Orkar inte läsa, så istället sitter jag och slösurfar framför backhoppningen i Garmisch-Partenkirchen för att det inte direkt finns något annat att förströ sin snoriga hjärna med. Fast backhoppning är ju så DJÄVLA trist så snart slår jag över till i princip vad som helst. Jag började titta på Sweet Sixteen, en film gjord av min favoritregissör Ken Loach, men just idag kändes det övermäktigt med brittisk white trash-misär och själsligt söndertrasad tonårskille som bara vill ha men inte får kärlek från sina frånvarande fängelsesittande och försupna föräldrar utan istället får ett rejält kok stryk för att han inte vill hjälpa till att smuggla knark till sin mamma som lyckats vara drogfri ett tag. Jo, jag har ju sett filmen förut och utan att spoila handlingen så kan jag väl säga att det inte blir direkt ljusare. Och som sagt, idag kändes det inte som att det riktigt var läge.

Nu är det dags att äta "lunch". Apelsin, pepparkakor och en treo. Muntrar dessutom upp mig själv med en bild som jag snodde från Facebook och som jag tycker är extremt rolig.

  

 

20130101

Så var det nytt år. Igår var vi "småförkylda men vid gott mod". Idag: dyngförkylda och inte alls vid lika gott mod. Det var ju en djävla pissig inledning på det nya året kan man ju tycka. Vi vaknade vid kvart i nio, men jag kände mig helt febrig så jag drog täcket över huvudet och somnade om. SOV TILL HALV TOLV! Så länge har jag nog inte sovit sedan...tja, sist jag hade feber kanske? Boring är väl bara förnamnet. Men det är väl bara att bita ihop och UTHÄRDA. Tur i alla fall att man inte utfäst några storslagna nyårslöften om att börja ett nytt och bättre liv, för det hade i så fall inletts med att dö sunkdöden. Är just idag extra tacksam över allt jobb vi hade med att inhägna hela tomten när vi flyttade hit så att det just idag bara är att öppna dörren och släppa ut hundarna, samt att hundarna inte är av typen som klättrar på väggarna så fort det inte händer något utan tycker att det är helt okej att ligga i soffan snudd på 24/7.

Känner mig ungefär så här idag.

Happy new year

Årets sista dag. Vi är lite småförkylda, men vid gott mod. Skotträdda Boris är lämnad på pensionat långt ut i skogen och taxarna slappar i soffan efter en långpromenad.  Själva har vi inget mer planerat än att äta gott, dricka bubbel och titta på tv.

Nyårslöften ger jag inte. Häromåret lovade jag till exempel att vi skulle dricka mer champagne, men det blev väl lite sisådär med den saken. Men nyss läste jag hos Plastmamman att nyårslöften ska vara väldigt konkreta och gå att göra varje dag. Och då tror jag att det där med att "dricka mer champagne" dels kan bli ganska dyrt om man ska göra det varje dag, och dels kanske gör att man får avsluta 2013 på Nämndemansgården eller motsvarande. Och det var väl kanske inte riktigt tanken.

Däremot funderar jag på att lösa medlemskap i Friskis & Svettis. Inte för att det är nyår utan mer för att fylla ett behov. Nu är Friskis & Svettis VERKLIGEN INTE MIN GREJ, men i somras gjorde jag efter mycket vånda och svår beslutsångest slut med mitt rikemansgym. Gillar det jättemycket, men det går inte att komma ifrån att det blir både dyrt och tidsödande när det är 4 mil att köra fram och tillbaka, och om man går och betalar dyra pengar för att vara medlem så vill man ju ändå kunna träna 2-3 gånger i veckan för att känna att man får valuta för pengarna. Så efter många om och men så gjorde jag slut. Fast jag saknar det där med att gå och träna och ha en instruktör som står och gapar på en att KOMMA IGEN, så det är där som Friskis & Svettis kommer in i bilden eftersom det är vad som står till buds här i byn. Två gånger i veckan och bara tantgympa, men jag funderade ändå på att joina. Har varit med i Friskis & Svettis ett par omgångar tidigare och alltid kommit fram till att det VERKLIGEN INTE ÄR MIN GREJ, men nu var det längesen sist och år 2013 fyller jag svindlande 45 år och har kanske ändrat uppfattning och tycker att tantgympa is the shit, man får helt enkelt se.

Ja, det var väl inte mycket till nyårslöften. Nu ska jag strax lyfta röven och gå ut i köket och laga en mycket enkel nyårssupé. Ugnsbakad laxfilé under ett täcke av philadelphiaost och örter, plus bulgursallad. Sedan glass, eftersom vi har ont i halsen. Och bubbel, för att det är nyår. Gott slut, gott nytt, tjo flöjt.

In the last rays of the setting sun

Idag gick jag och taxarna långa rundan på världens mest kuperade elljusspår. Eftersom jag inte tittat så noga på termometern innan jag gick fick jag skylla mig själv som svettades floder i uppförsbackarna i min rejäla vinterjacka. Blir det lika härligt väder imorgon, dvs gråmulet och sju plusgrader, så åker fleecejackan på. Kan inte med ord beskriva hur mycket jag NJUTER av den gröna vintern. Det enda negativa är väl alla sorkar som gissningsvis dött svältdöden under snön och som nu tinar fram. Såg flera stycken igår, varav Remus glufsade i sig en. Idag har jag brottat loss inte mindre än tre (3) stycken ur Hildings käftar, alla upplockade under dagens långpromenad, och då kan det tilläggas att Hilding fortfarande är lite naiv och inte riktigt har fattat att man måste sno sig på och svälja innan matte kommer och tar hand om läckerbitarna.

Hör på nyheterna att räkor som fiskas utanför Grönland för att säljas i Sverige först transporteras till Danmark och därefter snudd på jorden runt för att "handskalas" i diverse låglöneländer, eftersom det blir för dyrt att betala svenska löner för att de ska skalas på plats. Nu äter jag inte skaldjur överhuvudtaget, men jag undrar lite hur djävla jobbigt det kan vara att skala sina räkor själv? Eller finns det ingen maskin som kan göra detta, måste det prompt vara handskalat? Illuminate me, pls. 

Dagens glädjestund var för övrigt att se Katlas bistra nuna när jag var nere i trädgårdslandet (vårt) och strödde ut aska från kaminen över jordgubbarna och hallonbuskarna (också våra). Inte för att det är något anstötligt i det, men av hennes min att döma så skulle man kunna tro att jag förberedde för slutförvaring av atomsopor vid tomtgränsen. Det är ju i och för sig hennes naturliga ansiktsuttryck, så det är ju kanske inte så mycket att glädjas åt när allt kommer omkring. Men eftersom hon är den värsta ormen i vårt paradis så måste jag erkänna att jag verkligen mår prima när hon lider. Och eftersom hennes lidande verkar tillta så fort vi visar oss i trädgårdslandet så kommer vi nog att vara synnerligen flitiga där i år. Eller alltså nästa år. Må 2013 bli det år som Tengil och Katla bestämmer sig för att flytta till lägenhet och förpesta tillvaron för någon annan. Amen.

Det som göms i snö är så djävla äckligt

Ja, här händer det ju inte så mycket precis. Men nästan all snö är borta nu så man kan gå i skogen och filosofera i timmar. Mycket bra. Mindre bra är att en icke namngiven tax i min närhet med gott mod slukade en död och halvt förruttnad sork i min åsyn i morse. Förmodligen något han gjort hundratals gånger när han varit ur min åsyn, men det gör ju inte det hela mindre äckligt. Plus att en miljon bajshögar från diverse husdjur tittar fram ur de fd drivorna, och det är som ett djävla smörgåsbord för hundarna. Alltså, man köper dyr och näringsriktig hundmat för hundratals kronor, men gladast blir de om de lyckas krafsa fram en halvt förmultnad och smetig kattbajs ur någon lövhög. Delikat.

Note to self: AVMASKA.