121221

Dagen för jordens undergång är här. Fast än så länge är väl det värsta som hänt att vi åkte och storhandlade tillsammans. Vi och ungefär resten av kommunen, och då vände vi ändå på rik-Icas parkering eftersom den var knökfull klockan elva på förmiddagen av alla knösar som skulle handla det sista innan undergången, och styrde kosan mot Konsum istället där det var något glesare med folk. Åkte hem, lastade ur och sedan åkte min man in till stan och jag har varit hemma och drönat under tiden. Eller jag har i och för sig hunnit med att städa, gå ut med hundarna samt lägga kött i marinad, men det är inte jordens högsta tempo direkt. Nu eldar jag i kaminen och slötittar på tv. Har även städat hatthyllan i hallen, vilket nog aldrig någonsin blivit gjort sedan vi slog våra påsar ihop och jag under en längre tid har retat mig på berget av hopknölade halsdukar, udda vantar och annat krafs som man, dvs vi, bara trycker upp där när det ska undan. Men nu är det snyggt och prydligt. Ska snart gå och börja med undergångsmiddagen, vitlöksmarinerad biff, potatis som jag var nere i landet och grävde upp under snölagret innan idag, samt någon god sås. Sedan blir det På Spåret och slappande i soffan resten av kvällen. ENJOY, som vi säger. 

På spåret vecka 50

Ja, jag vet att det är vecka 51 nu, men vi har ju kollat på svt play. God bless svt play. I alla fall gick det rätt så bra för Lag Soffan den här gången, vi skrapade ihop 27 poäng och slog alltså inte Cecilia Hagen och Hoa-Hoa Dahlgren (33) men piskade däremot upp Carina Lidbom och Tommy Engstrand (17). Vi klippte Washington och Skanör-Falsterbo på 8 poäng, men bommade Tammarfors helt. JAG av alla människor kunde dessutom "Vem där"-frågan FÖRST AV ALLA. Gym + prinskorv kan ju bara bli Daniel Westling. Dessutom var ju hästfrågorna som att plocka godis från småbarn. Känner mig hyfsat intelligent just punkt nu. GÖTT.

En kväll i svt play:s anda

Har nu sett de tre första avsnitten av årets julkalender i ett svep. Ja, jag vet, men jag har liksom inte hunnit eller funnit inspiration förrän nu. Gillade första Greveholmsmysteriet på 90-talet, och den här verkar också kul. Just det, KUL. Det får den tydligen inte vara eftersom några typ superkristna föräldrar har anmält programmet för att de leker anden i glaset. Ja, i julkalendern alltså, inte de superkristna föräldrarna.

Nu laddar jag för förra fredagens avsnitt av På Spåret. Förra fredagen var det ju julfest med fri sprit, taxi hem och ond bråd död, och sen har det inte blivit av. Nu ska dock Lag Soffan försöka vässa hjärnorna. Tycker dock inte den här säsongen är sådär jättelyckad. Den är för svår, man vill ju känna sig lite smart emellanåt och inte som Linda Rosing på nya äventyr. Nu får vi se hur det går.

Inmurad och utsliten

Sitter i soffan och är ett trött som ett litet as. Klockan är ungefär 17.00 och den långa härliga julledigheten har härmed officiellt inletts sedan några timmar tillbaka. Firade med att gå till biblioteket och låna ett lass böcker. Läste ut Mikael Strömbergs Inmurad igår. Vätten var ju ingen hit, och tyvärr var den här i ungefär samma klass. På baksidan stod det: Inmurad är ännu en andlöst spännande berättelse av Mikael Strömberg där det okända har sina rötter i nordisk folktro. När jag läser "andlöst spännande" så tänker jag en bok som man inte kan sluta läsa fastän klockan passerat läggdags för längesen, och som man samtidigt har lite ångest över när man inser att den håller på att ta slut, för det vill man ju inte. Inmurad var inget av det här, utan mer bara...gäsp. Tråkig och ointressant och dessutom var varenda karaktär lite motbjudande. Såna där man av olika skäl inte vill ha med att göra i verkliga livet, och man vill inte fan läsa om dom på sin fritid heller. Nu menar jag inte att alla karaktärer måste gå omkring och vara hyvens människor, men de här känns samtliga väldigt konstlade och...ja, ointressanta. Man bryr sig liksom inte om vad som händer med dom. Och med "man" avses som vanligt "jag".
Vet dessutom inte vad det är med Mikael Strömberg som gör att han tvångsmässigt måste räkna upp allt vad folk köper på bensinmackar, vilket jag störde mig på redan i förra boken och nästintill baxnade när man redan på sidan ett fick följa med huvudpersonen in på en Statoil och ta del av att han köpte grillad korv, bröd,senap, ketchup, läsk, betalade, gick ut, satte sig i bilen, tryckte ner kopplingen, lade i ettan, osv. Nu är det inte direkt ordagrant återgivet, men inte långt ifrån. Det är ju inte svårt att smälla ihop en bok på flera hundra sidor bok om man ska redogöra för vartenda andetag. Nu känns det som att jag kanske aldrig mer kommer att läsa något av Mikael Strömberg. 

Hoppas på bättre tur med dagens bibliotekskasse. Kan i skrivande stund inte redogöra för en enda titel, vilket beror på att jag smälter dagens bastanta lunch från en kinesrestaurang. Det är något med kinamat som gör att man blir lite dum i huvudet när man har ätit det, förmodligen är det all natriumglutamat som lägger sig som ett lock i hjärnan och gör att man bara orkar sitta och vara mätt och inte utföra några skarpare analyser av något slag. Obs, nu menar jag inte att alla kineser skulle vara lite trögare än resten av befolkningen på jorden, antar att de inte rusar in och plockar hejdlöst från dignande bufféer dagligdags. Nu ska jag inte påstå att jag direkt frossade sådär överdrivet heller, det var nog tvärtom en ganska moderat portion, men mätt blev jag. Är fortfarande. Och sömnig. Men imorgon är jag ledig. HA-LE-LU-JA. 

Ekensköld goes kränkt

Alltså folk är väl fan inte kloka någonstans. Nu är det någon kärring som heter Ekensköld som har gått i taket för att dvärgarnas ledares efternamn Oakenshield i Hobbitfilmen har översatts till Ekenskölde på svenska. Alltså inte ens samma, och de här fisförnäma Ekensköldarna var inte alls någon gammal dammig adelsätt samtida med Sten Sture den äldres som man skulle kunna tro, utan ett helt uppkomligt och nyrikt taget namn för sisådär tio år sen. Så det var väl inget att vara mallig över, egentligen borde det väl vara Tolkiens vänner som blev upprörda över att en så ovärdig representant av människosläktet gick omkring och hette som en mäktig dvärg. Dom var ju liksom först, KAN MAN JU TYCKA. Den här kärringen ville i alla fall inte att deras namn "ska bli förknippat med sagofigurer", som om det var det absolut värsta tänkbara man kunde råka ut för, näst efter att bli förknippad med Adolf Hitler. Undrar om J.R.R. Tolkien vägde in sådant här när han satt därhemma på kammaren och spånade lite löst kring den här sagan om ringen. Att det skulle finnas lättkränkta kärringar i framtiden som skulle "känna det som ett slag i ansiktet" när undertexterna fläktes ut på bioduken. Nu har jag inte sett Hobbitfilmen än, men jag har mycket svårt att föreställa mig att alla går omkring och gormar "Ekenskölde!" stup i kvarten som i någon gammal pilsnerfilm. För helvete. Det är nästan så att man önskar att mayaindianerna åtminstone delvis ska ha lite rätt i sina ofullbordade kalendrar nu på fredag så att vissa människor kan sluta upp att älta sina piss-i-landsproblem. Tack för ordet.

Inför jordens, typ, undergång

Fasen. Nu ska det bli kallare igen, jag som precis har börjat fröjdas åt gröna och bruna fläckar lite här och där i det vita landskapet. Å andra sidan ska ju jorden snart gå under, så det spelar ju kanske ingen roll. Eller det är väl inte så mycket att jorden ska gå under utan mer att tiden ska ta slut. Ja, enligt Mayafolket i alla fall. Undrar vad som händer sen. Känns som lite onödigt att jag har bökat ganska mycket med att få till ett jobbmöte i mitten på januari idag. Fast egentligen tror jag att alltihop mest handlar om att det satt nån lätt uttråkad mayaindian och påtade och mödades med siffrorna och tänkte Äh, nu är jag på 21/12 2012, det får fan i mig räcka. Nån annan får göra färdigt resten av den här sketatråkiga kalendern, och så blev den liggande och samlade damm på någon hylla, något som kännetecknar så mycket annat i så kallade högre civilisationer. Att man har fler prylar än vad som behövs alltså. Det kan ju inte vara en slump att merparten av alla fiffiga inredningstips riktar sig mot "smarta förvaringar".  Nu är det väl inte så att mayafolket i första hand gjorde sig kända för att tillverka någon slags förhistorisk variant av IKEA-förvaringssystemet ANTONIUS, men, ja, ni fattar.

För övrigt är vecka 51 den tid på året då leverantörer kommer med fjäskiga gåvor på jobbet. Lite som de tre vise männen, fast utan guld, rökelse och myrra. Men karamellpåsar och chokladaskar och pepparkaksburkar står i drivor överallt och Frestaren själv hoppar jämfota av glädje av att se alla svaga själar gå och tugga från arla till särla. Själv har jag plockat till mig några i min smak extremt goda chokladpraliner som jag förvarar i en burk som står på mitt skrivbord. Den tittar jag på ibland och danar på det sättet min karaktär. Har bestämt mig för att jag Ska. Inte. Röra. Den. Alls. Än så länge (2 dagar) har det gått alldeles utmärkt. Vi får väl se hur karaktärsfast jag kommer att vara mot slutet av veckan.

Steg för steg vecka 51

Nu skjuter jag från höften igen, för jag hörde inte riktigt hela dagens ledtråd, bara ordet "skränkning". Så jag gissar att rätt svar är "tänder". Bara så ni vet var ni hörde det först.