En liten utmaning i en hast

Fick en foto-utmaning av randig katt, att fotografera det absolut fulaste i mitt hem samt en sak jag verkligen gillar. Den första fula grejen (det finns en del att välja mellan) som ögat föll på var min plastiga och extremt ocharmiga  radio/cd/bandspelare från nittiotalet och On Offs reakorg. Gör sig dessutom verkligen inte bredvid en fin gammal köksvåg från Hugin, men lik förbannat står den i köksfönstret och fular sig.

En sak som jag verkligen gillar är däremot den meterhöga golvlampan som stått i mormors och morfars lägenhet i alla tider innan de fick "flytta hem" (som det hette förr i tiden när någon dog, åtminstone i religiösa Småland) och jag fick överta den. Nu även uppgraderad med modern elsladd så att man kan använda den utan att riskera livhanken. Tyvärr var ljuset inte det bästa nu i kväll, så det skitfräna blad- och storkmönstret på foten kommer inte riktigt till sin rätt.  GÖR OM GÖR RÄTT.

Bonus-gilla-grej: Tavla med religiöst motiv. En likadan hängde i missionshuset (eller var det skolan de stod och sjöng i?) i filmen Så som i himmelen. Inte för att jag direkt följer budskapet, men ändå.

Djurpark

Förra helgen hittade jag en död igelkott nere i trädgårdslandet. Säkert Tengil och Katla som har förgiftat den på något sätt. Den fick gå till de sälla jaktmarkerna på andra sidan staketet mot Körsbärsdalen. Fan vad vi har hivat in döda djurkroppar som vi har hittat på tomten där, känns det som. Rådjur (1 st), fåglar (ett antal), paddan Lynette och så nu igelkotten. Stephen King skulle ha jublat och hoppat jämfota om han hade bott här och kört fast när han satt och skrev på Jurtjyrkogården.

Så kom min man hem, glad som en speleman för att han hade hittat en snok ute på gatan. Levande. Den kom han indragandes med som om det vore någonting man skulle vilja ha inomhus. Inte för att jag har något emot ormar och den här var dessutom jätteliten och söt, men som husdjur att betrakta är de väl ändå ganska trista. Rör sig typ en gång i veckan på sin höjd. Så jag påpekade i sno(r)kig ton att alla svenska ormar är fridlysta, så han fick vackert vandra iväg och släppa den en bra bit hemifrån för säkerhets skull. Den blir ju stor någon gång och då kan den gärna få bo någon annanstans, vi har redan sett tillräckligt med snok på vår tomt i år utan att behöva få ytterligare påspädning av reptilfaunan. Även om snokar, som alla vet eller borde känna till, inte är giftiga.

Snok-baby i glasburk. Tillfällig gäst i vårt hem.

I RUT-avdragets anda

Känner mig lite nöjd med att många har googlat på Edit Södergren-citatet "min törstiga själ har en gång fått dricka" och hamnat här. Hon som vann veckans STEG FÖR STEG erkände att hon hade googlat, kanske var det tack vare mig som det rätta svaret uppenbarade sig. Nejdå, jag har inte alls hybris.

Vad folk i allmänhet annars googlar oroväckande mycket på för att hamna här är kombinationen "husneger blocket". Vet att jag vid något tillfälle har skrivit om husnegrer och innan ni sätter PK-kaffet i halsen så vill jag nämna att det med största sannolikhet har varit i ett sammanhang där "Borta med vinden" har varit referensen. Där finns det nämligen både hus- och gårdsnegrer. De förra, som tvättade, städade, serverade och i största allmänhet passade upp på de vita rikingarna, var lite finare än de senare som mestadels var ute på fälten och plockade bomull. Enligt Margaret Mitchell åtminstone, så skyll inte på mig för de här värderingarna.

Men alltså, varför googlar man kombinationen "husneger blocket"? Är det någon som är ute efter riktigt hushållsnära tjänster à la amerikanska södern på 1800-talet, far from kollektivavtal och lagstadgad semester eller vad är det egentligen frågan om?

Brittsommar

Idag har det varit nästan overkligt varmt. 17 grader och sol. I oktober. JA TACK, säger jag bara. Jag vill inte vara utan årstider, men snön och minusgraderna kan väl norrlänningarna ta hand om.

Åkte hem från jobbet och städade. Sedan bar och staplade jag ved en god stund, och väckte upp tre getingar som lagt sig för att dö eller gå i vinterdvala i vedtraven. Eller om det var brittsommarvärmen som gjorde det. Tycker getingar är högst meningslösa varelser som inte tillför någonting annat än ångest, så för min del får de gärna dö jämmerdöden.

Jag är trött och rastlös i en trist kombination. Har sagt eller åtminstone tänkt varje dag den här veckan att jag ska baka knäckebröd, men än har det inte blivit av. Skulle hinna göra det ikväll om jag lägger på ett kol, men jag har inte riktigt energi att sätta igång med det. Funderar istället på att gå och lägga mig och börja läsa Mons Kallentoft-deckarna som jag har fått låna av Liselott.

Är lite sur på grund av att Nikky och jag planerade att gå på bio och se Äta Sova Dö i helgen, men den visades bara jättekort tid på Ankeborgs djävla RÖV-bio, och ingen förvarning om att det var sista föreställningarna fick man heller, så nu är det för sent. Nu funderar vi lite på Bitchkram. Den ska tydligen vara lite som Fucking Åmål, läste jag någonstans, och jag gillade Fucking Åmål. Det hade varit lite roligt att se den igen faktiskt. Ja, inte på bio då förstås.
- Det MÅSTE ju inte vara svensk film, sa Nikky när vi diskuterade alternativ till Äta Sova Dö. Men det är för fan bara vi i hela världen som gillar svensk film känns det som. Så det måste bli svenskt.

Är även lite sur för att min man och jag har sett 10 avsnitt av den danska kriminalserien Brottet på dvd. Nu idag skulle vi börja med box 2, som innehåller avsnitt 11-20. BORDE HA INNEHÅLLIT, ska jag kanske tillägga, för när vi öppnade den så visade det sig att de två sista avsnitten där man får förmoda att allting nystas upp och mördaren avslöjas, helt enkelt inte fanns med. Dessvärre har vi köpt boxarna på någon loppis för rätt längesen, så det går ju liksom inte att göra något åt det. Men vi måste ju få veta vem som är mördaren! En ny box kostar 249 spänn, och det är fan för mycket pengar för bara två avsnitt. Nu har vi lagt bud på Tradera och hoppas att ingen annan är intresserad så att priset trissas upp till helt ohemula summor.

A walk on the wild side

Inspirerad av en orgie i trista bilder så beslöt jag att föreviga min egen mediokra torsdagspromenad.

Så här ser till exempel vår gata ut. Den slutar liksom i ingenting. Eller rättare sagt i Nangijala. Delar av Bröderna Lejonhjärta spelades nämligen in på andra sidan kullarna bakom träden.

I andra änden av gatan ligger den mäktiga pizzerian Sankta Klara, som vaktas av ett antal fräna gipslejon.

Här har jag tagit mig ut på "stora vägen" (väg 9/19). Här susar den mäktiga Skåne-Expressen förbi på väg mot Simrishamn.

Nu har jag snart passerat "centrum" (Konsum, banken, busshållplatsen). Det är gjort på cirka 30 sekunder.

Som ni ser befinner jag mig mitt i händelsernas centrum. Eller "right in the middle of nowhere". Välj själva.

Viker av från "centrum" och efter cirka en minut är jag hos korna. 

Här är man dessvärre portad under betesperioden, åtminstone om man har hund med sig.

Så vi travar lydigt vidare och hamnar på den gamla banvallen, som nu är gång- och cykelväg.

En bit av f d banvallen går genom ett skogsparti. Jag kallar denna del för Narnia, för den är lite overklig. Om det regnar så är det uppehåll här. Skiner solen är det skugga. Blåser det halv storm så blir det vindstilla när man kommer in här. Det är inte precis magi, utan beror på att träden är höga och trädkronorna täta och att det börjar en ås på ena sidan. Men det blir lite som i att komma in i en annan värld. Om man har livlig fantasi. Och det har man ju.

En liten sjö hinner vi också med att passera. Betoningen ligger på "liten". Man går runt den på mindre än 10 minuter, om man går sakta.

Nu nalkas vi civilisationen igen! På den här gatan finns det dagis och skola.

Här utanför GRANBAREN brukar tuffa högstadieelever sitta och röka på skoltid. Inne på Granbaren har jag aldrig sett en enda betalande gäst.

Nu är det bara macken kvar, sen har vi gjort snudd på hela byn.

På den här bänken utanför det här laxrosa huset brukar det sitta en gaggig gammal gubbe som luktar kiss och vrålglor utan att hälsa. Han var tack och lov någon annanstans idag.

Snart hemma. Jag avrundar med en bild på grannarnas perfekta gräsmatta. Det ser lite stökigt ut, men löven i kanten kommer från träden i VÅR trädgård.
Ser ni den lilla lilla röda pricken ungefär mitt i bilden? Det är den onda grannen KATLA, may she burn in hell, som är ute och inspekterar ordningen i sin trädgård. Man skulle kunna önska att man aldrig behövde komma närmare sina onda grannar än att de var små röda prickar som knappt syntes, men tyvärr gränsar våra tomter till varandra på ett annat ställe så att vi måste dras med dom i naturlig storlek. Jaja. Man kan inte få allt.

Tjejmilen 2013

Kände mig så enormt PEPP efter gårdagens löpträning att jag singlade iväg en anmälan till Tjejmilen 2013. Uppfann min egen klubb att tävla för och döpte den till Dachshund Runners, vilket kändes mycket passande när man inte är jättesnabb och dessutom har en tax som träningspartner. Men fler får gärna hänga på. Ja, randig katt , jag tittar på dig nu.

En av medlemmarna i Dachshund Runners.
Får dock ej vara med i Tjejmilen p g a fel kön.

Radioklagan

Dagens radio-irritationsmoment är människor som inte kan uttala bokstaven R. Och nu menar jag alltså inte folk som pratar med skorrande R eller folk som utelämnar R i stil med Bengt Johanssons sätt att säga "gurkburk" (fick inte till det i fonetisk skrift men ni fattar), utan folk som uttalar R som J. Det är ju alldeles förfärligt att höra någon pjata om att de haj tjäffat föjfattajen Bjöjn Janelid. PÅ RADIO. Nu menar jag inte att det måste vara som det var förr då alla var tvungna att prata rikssvenska på Sveriges Radio. Men bajnspjåk någon annanstans än i barnradion borde fan i mig vara förbjudet. Tack föj ojdet.