Ack vi som älskar oss själva och går i psykoterapi

Idag tog jag mig på nytt en titt på Det Sociala Experimentet.  Det är svårt att låta bli att förundras över människor. 

Först var det en karl som skickade ett mail med en s k fräckis. Han var enligt uppgift 46 år och jag kan inte låta bli att tycka att om en karl är 46 år så borde han väl kunna ha lite mer finess i sitt kontaktsökande än på nivå Eddie Meduza, men uppenbarligen inte.

Sedan gick det ungefär 30 sekunder, så kom ett nytt mail från samma karl. Det innehöll följande rader:

du är såååååååååååååååå söt

ett hjärta till dej
på alla HJÄRTANS dag
puss

Menvadfan ÄR DET FÖR FEL PÅ FOLK? Finns det verkligen någon som tror att man har den minsta lust att besvara ovanstående? Och vad är det egentligen meningen att man ska svara? Tack för komplimangen, och förresten, vilken skojig fräckis du mailade nyss. Bättre Alla hjärtans dag-hälsning har jag aldrig fått. PUSS PUSS.

MEN ELLER HUR? Jag vill helst av allt ta till vapen.

Lost vecka 7

Äntligen var det dags för säsongsstart av Lost igen. Det var ju på tiden om man säger så. Men:

• Jag måste börja med att undra följande. Jack är hemma i sitt vardagsrum, i den eventuellt imaginära framtiden då vissa blivit räddade från ön, och häller upp en grogg och tittar på nyheterna. Och på nyheterna visar man en värstingbiljakt och säger att polisen har jagat en röd Camaro från 70-talet i över en timme. Och då vet Jack DIREKT att det är Hurley som är inblandad. Är det inte lite väl långsökt? Jag vet inte hur många röda Camaro:ar från 70-talet som finns i Amerika, men det känns som att det skulle kunna vara en del.
• Och är det inte lite VÄL optimistiskt av Hurley att tro att han kan springa ifrån poliserna? Hurley borde ju ändå väga bortåt en 150 kg och det borde inte komma som en överraskning för honom att han inte är snabb, kan man tycka.
• Och vad menade Hurley när han sa "I’m one of the Oceanic six"? Att bara sex stycken kommer att bli räddade? Och av de sex är det BÅDE Hurley OCH Jack, trots att Hurley senare bad om ursäkt för att han INTE följde med Jack, då när gänget splittrades när Jack ville vänta på Naomis båt och Hurley var inne på Charlies linje att Naomis räddningsexpedition var en bluff och istället följde med Locke. Det här är skumt.  
• Sedan undrar jag varför Kate plötsligt börjar mesa sig, "ska vi verkligen åka hem nu" när de inte har gjort annat än att försöka ta sig från ön i 90 dagar och ÄNTLIGEN fått kontakt med någon slags omvärld. Hon har ju tassat som en skugga efter Jack precis hela tiden, så varför ska hon vara så tveksam till hans beslut nu?
• Och är det inte konstigt att Naomi, som fått en stor fet kniv i ryggen och legat avsvimmad på marken framför Gud vet hur många människor, helt obemärkt kan vakna till liv, smyga sig därifrån, lägga ut ett villospår för att ingen ska leta efter henne och sedan gömma sig i djungeln, klättra upp i ett flera meter högt träd trots sina dödliga skador, utan att någon enda människa märkt ett enda dugg? 
• Och är det inte lika konstigt att Kate omedelbart misstänker att Naomi lagt ut ett villospår, trots att den naturligaste frågan i världen borde vara hur Naomi överhuvudtaget kan vara vid liv efter att ha fått hela hjärt- och lungpaketet punkterat med Lockes fetingkniv.
• Och varför snodde Kate telefonen från Jack och gav sig iväg helt mol allena ut i djungeln? Det verkar ju urkorkat. Där går hon och blir uppringd (och har täckning dessutom) av den mystiske "George" som säger att frekvensen på telefonen måste ändras. Ned från trädet dimper den halvdöda Naomi, som inte är värre däran än att hon kan pressa en kniv mot strupen på Kate och tillskansa sig telefonen, ändra frekvensen och sedan dö.
• NAOMIS död. Varför kan folk inte bara dö lite vanligt, MÅSTE de väsa fram budskap i stil med "säg till min syster att jag älskar henne" innan de drar sina sista suckar? Och hur komiskt var inte diskussionen kring huruvida Locke dödat Naomi eller ej? "Han dödade henne" "Nej, det gjorde han inte" och så kommer Kate utklivandes från sina äventyr i djungeln i PRECIS rätt ögonblick för att höra vad som sägs och komplettera med sitt "Jo, det gjorde han". Jättesannolikt. Eller kanske inte.
• CHARLIES död. Det var jättesorgligt när Claire skulle få veta att Charlie var död. Men kunde ingen framföra budskapet lite mindre teatraliskt än Hurley? Det var ju ett pekoral som hette duga. Skona mig. 
• Och är det inte lite konstigt att Hurley, efter 90 dagars vistelse på ön, har en till synes sprillans ny t-shirt på sig? Det är nog inte vanligt att man HITTAR nya kläder i storlek XXXXXXL på en öde ö, tror jag. Och när han gjorde "kanonkulan" så var vattnet plötsligt skitdjupt precis vid strandkanten, MEN ELLER HUR?
• Och vad ÄR det för klimatzon på ön egentligen? Jag har förvisso ingen erfarenhet av tropiskt klimat, men jag har ändå svårt att föreställa mig att det ständigt slår om till supermonsunregn från en sekund till en annan. Aldrig att man ser ett duggregn, nej det är full kran i samma nanosekund som man anar första åskmullret. Kan det inte få DUGGREGNA någon jävla gång?
• Och vad är det för märkliga antydningar som görs på mentalsjukhuset, "är de fortfarande vid liv", "tänker du berätta"? "den vill att vi kommer tillbaks"? Vilka "de"? Berätta vad? Och varför vill "ön" (antar jag) att "de" ska komma tillbaks? 
• Och vad är det som får Jack att rasa ihop så kapitalt senare, i samband med att han odlat sitt planerade skägg, som man fick se i slutet av förra säsongen? När han hälsade på Hurley på sjukhuset såg han ut att må strålande. 

To be continued...
 

How to celebrate

När vi diskuterar exempel på värdelöst vetande:

Dan: Jag kan fortfarande minnas hur alla satt i klassrummet när jag gick i nian!
Christian: Jaja...Det var väl inte så många som gick i obs-klassen.

Ill never be your Valentine

I dagens lokaltidning fanns en liten bilaga där man publicerade en stor mängd insända sms med Alla Hjärtans Dag-hälsningar. Bland annat fanns följande exempel att beskåda:

1. Pjuss och kjam Ingela från Tjuren i Lyngby. 

2. Till min älskade mammut Sven. Hälsningar från Mammutan.

Jag är kanske en smula fördomsfull, men jag tycker ju att den som kallar sig själv för "Tjuren i Lyngby" borde befatta sig med ett mer vuxet språk än "pjuss och kjam". 
Och jag funderar även över om det verkligen upplevs som positivt när man använder ett utdött jättedjur som förstärkning av "älskade".

Männniskors vokabulär är helt enkelt häpnadsväckande.

Theres a new kid in town

I kväll har vi på jobbet varit och bowlat.

Jag är helt sinnessjukt värdelös på bowling. Till en viss del kan det förklaras med att jag kanske har bowlat totalt 5 gånger. Utslaget på hela livet blir det ungefär en gång var åttonde år. Det är inte mycket att skryta med. Sedan har jag absolut ingen talang heller. Jag är helt enkelt inte särskilt bra på att träffa saker. Jag är en sådan som mycket väl kan missa ett öppet mål, så det där med bollsporter är inte riktigt min grej. När jag spelade fotboll i min ungdom var jag den sämsta vänsteryttern genom tiderna. När jag spelade handboll fick jag vara målvakt.  

Hur som helst. Nu hamnade jag i samma lag som vår VD. Han var helt löjligt duktig och slog strike efter strike medan jag då och då lyckades träffa en och annan kägla. Christian och Stefan höll till på banan bredvid och det var ju synd att säga att mina tillkortakommanden undgick dem. 
Fast det hade kanske sett illa ut om jag hade spöat vår VD med hästlängder. Han kunde ju ha fått komplex för livet. Jag tycker jag var ganska omtänksam istället.  

Efter halva tiden gick mekanismen som lyfter upp käglorna på vår bana sönder. Det gick inte att laga, så vårt spel fick TYVÄRR avbrytas. Jag var inte det minsta ledsen för det. Som tröst fick vi ett presentkort på en timmes bowlingtid. 
Det är inte troligt att jag kommer att utnyttja det i rappet.

Lay down your soul to the Gods rocknroll

Ibland blir man ju verkligen fundersam. I DN finns en kontaktannons som lyder som följer: 

Jag söker en man på exakt 150 cm som resesällskap. Jag ska åka på studiebesök till Bergen-Belsen den 28 september 2008.

Då börjar man ju undra lite. Man blir nästan lite nervös. Varför exakt 150 cm, och varför just Bergen-Belsen? Efter lite flinkt googlande hittade Tord och jag en uppgift om att Joseph Goebbels var 150 cm lång, vilket skulle kunna antyda ett slags samband med val av resmål.

Fast då blir man ju nästan ännu mer nervös. Vad är själva tanken egentligen, ett slags rollspel? "Du får vara Goebbels, själv ska jag vara Hitler och sedan tar vi livet av oss?"Vid närmare eftertanke vill jag nog inte veta.

För övrigt läste vi att Goebbels även hade klumpfot och gick under öknamnet "Poison Dwarf". En missbildad gnom känns ju som ett verkligt föredöme för den s k ariska rasen.

Gåuppgåtilljobbetjobbajobbaheladan

Man ska ju inte tro att Lennart på a-kassan sitter sysslolös om dagarna. Igår fick jag ett brev av honom, och vad är det med Lennartar på a-kassor egentligen, varför kan de inte använda telefon och e-post som andra människor gör på 2000-talet?

I alla fall, under min 6 veckor långa arbetslöshetsperiod, som för övrigt tog 8 veckor att handlägga för beslut om ersättning, hade jag dristat mig att arbeta fyra dagar. Tre dagar i december och en dag i januari. Och så gör man inte, enligt Lennart. Nu måste jag snarast skicka ett anställningsbevis till honom.

Alltså, jag begär ju ingen ersättning för de här fyra dagarna, så jag förstår inte vad Lennart har med att göra vad jag har gjort överhuvudtaget. Nu måste jag be lönekontoret skriva ett anställningsbevis för fyra dagars arbete för att jag ska få ut min resterande ersättning från a-kassan. Det är ju skrattretande.

Det var nästan bättre när Lennart bara satt och fikade och lade Harpan hela dagarna.