onsdag 18 november 2026

Till stallet istället, v 47 2026, pt 2

Igår hade jag Spanjorskan, det känns som att det var ett tag sen och jag hade också en känsla av att det inte gick så bra sist jag hade henne? Det är ju såklart en vanligare känsla än känslan av WOW! MAGISKT!, så det stämmer säkert. Men igår gick det bra! Fick jobba en del för att få henne i form, hålla henne i RAMEN som det heter nuförtiden, men sen gick det bra. Vi gjorde en övning med volter där vi red två varv på volten som volt och sedan växlade mellan det och att rida två varv på volten som ruter ruter ess, alltså samma vändpunkter men med raka linjer istället för böjda. Skritten är inte helt enkel, där är det svårt att hitta det rätta dragläget. Tror det är ett ridskolehästfenomen, de lär sig att skritt är vila och då blir kvaliteten därefter. Traven gick bättre, pushar man Spanjorskan för mycket blir hon stressad och springig, driver man för lite så jobbar hon inte genom kroppen ordentligt, men tycker jag hittade ett bra mellanläge. Sen red vi en övning på volten där syftet var renodling av galopphjälperna, vi skulle fatta galopp och bara galoppera 2-3 språng och sedan bryta av och fatta ny galopp igen. Sånt är SÅ nyttigt, vi diskuterade det lite i gruppen efteråt. När man var liten så var galoppen liksom finalen på hela ridlektionen och det var så himla viktigt att få hästen i galopp till varje pris, och jag tror lite av det fortfarande hänger med. Om man till exempel ska galoppera på volterna och hästen inte fattar galopp direkt, eller fattar fel så man måste bryta av och fatta ny, då får man ju rida innanför voltspåret för att inte vara ivägen för de andra, och till slut så nästan jagar man in hästen i galopp för det blir lite som att att köra in i en rondell i rusningstrafik, man måste passa på när det blir en lucka. Och då blir det ju ingen direkt kvalitet på galoppfattningarna. Spanjorskans fattningar blev väl inte så fina direkt, men det gick bättre och bättre och det är som sagt en SÅ nyttig övning. När vi sen skulle galoppera utan att bryta av var hon jättefin och jobbade på hur bra som helst i båda varven, så det var en härlig känsla. 

Jag gillar min tisdagsgrupp, men tycker den är avsevärt kaosigare än måndagsgruppen. Nästan varje gång vi galopperar så är det någon eller några som bryter av och ställer sig i mitten, visst, det är ju bättre att de står där istället för på spåret som till exempel Häxan brukade göra, men det blir också svårt att till exempel göra volter för det är man ju inte den enda som gör och när inte alla galopperar känns det som att det är folk överallt. Det är en tant (vi är väl i och för sig alla tanter, men hon är lite äldre än vi andra) som har någon form av krämpa, så hon klarar inte att hålla igång galoppen, och så är det en som är lite försiktig av sig och driver inte på och rider man då en häst som saknar egen motor så är det ju som att be om ett avbrott. Igår var vi sju stycken, två red på volten vid C, två på volten vid A och jag och de ovan beskrivna red på stora mittvolten och det tycker man ju skulle vara väldigt görbart, men ibland får jag känslan av att det är mer ordning på en barnlektion. 

Efteråt stod det en blyg ungdom och hängde runt ponnyernas boxar i stallet, jag frågade om hon möjligtvis hade lust att sätta på Spanjorskan täcket och "hjälpa mig" att leda henne till hagen. Är så fint att se hur en sån liten grej gör att någon lyser upp som om man erbjudit dom en fin present. I vårt stall är det inte alls så hierarkiskt och stingsligt som det var när jag var liten och gick på ridskola, där det fanns första-, andra- och till och med tredjeskötare och Gud nåde den som så mycket som  bara petade på "deras" hästar. Så är det nog (förhoppningsvis) inte någonstans längre nu när det finns värdegrunder och ledstjärnor och sånt som ingen hade hört talas om på tidigt 80-tal. Eftersom vi bodde så långt bort från ridskolan så var jag bara där den dagen jag red lektion, så det var omöjligt att ta sig in i den gemenskapen, men jag minns tydligt hur GLAD man blev när man fick hjälpa till med något som hade med hästarna att göra, om det så bara var att hänga upp en sadel. Känns fint att kunna göra någon annan glad med så enkla medel. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar