Nu sitter jag på ett tåg på väg hem från Danmark, befinner mig i skrivande stund på Stora Bältbron och tänker på hur det var när Karl X Gustaf gick över isen, vilken vargavinter. Det påstås att det har snöat i Skåne i natt men det var nog i de nordvästra delarna, hoppas jag i alla fall.
Det har varit helt okej dagar, men Gud vad det ska bli skönt att komma hem. Hotellet kan jag inte klaga på, sängen var skön och det var tyst, inget som störde men hemma är det ju inte. Och det tar på krafterna, i alla fall mina, att omge mig av danskar från arla till särla. Även om jag förstår hyfsat så kan man aldrig riktigt slappna av för plötsligt kommer det något himla räkneord eller uttryck man inte begriper och då gäller det att vässa hjärncellerna till max för att hänga med. Vet att detsamma gäller för danskarna, även om jag ALDRIG kommer att begripa mig på hur de skulle ha lika svårt att förstå MIG som ändå talar så tydligt jämfört med dom, men jag är ju bara en enda svensk bland 100 + danska kollegor. De tycker i alla fall att det är lättare att förstå mig än övriga svenska kollegor eftersom jag inte pratar skånska. Man skulle ju tro att grötigheterna skulle gifta sig fint med varandra, men tydligen inte.
Sitter nu och jäser i förstaklass och STILLEZONE. Fick skämmas när konduktören skulle kolla biljetter för jag hade en utskriven skrynklig papperskopia att visa upp, eftersom man inte kan köpa biljetter med ett svenskt kreditkort i DSB-appen, utan det får man göra på nätet och sen skulle man ju kunna tro att det bara var att skriva in biljettnumret i appen så skulle biljetten dyka upp där, men icke och därför får jag framstå som en bakåtsträvande medeltidsmänniska med mina pappersutskrifter. Men i övrigt har jag det fint. Det enda som hörs förutom tåget är tangentbordsknatter och det kan man ju stå ut med. Hoppas nu att resten av logistiken flyter på som den ska, då är jag hemma vid 14.30 och det är ju rimligt.
Hade medarbetarsamtal med min chef och har fått lite nya ansvarsområden för att säkerställa att jag inte ska kunna sitta och rulla tummarna. Jag har för första gången sedan jag började på det här företaget en tjänst som inte spretar åt tusen olika håll och det känns fantastiskt. Jag har inget emot att ha mycket att göra, tvärtom, det är mest det här när man hela tiden slits mellan olika grejer som inte alls har med varandra att göra och man ska värdera vad som är viktigast och vad som måste prioriteras och hela tiden är det någon annan som skriker att jamen det här då? och det här? och detta? Nu är det i alla fall bara två personer som skriker, Projektledaren och min chef, och ingen av dom är av typen som skriker heller för den delen. Projektet är ju inte så mycket av projekt längre utan mer business as usual, och det kör ihop sig ibland, men absolut inte varje dag, så jag har tid för annat också. Nu har vi bokat in att vi ska till Skottland i januari. Då måste man tydligen ansöka om VISUM nuförtiden. Tur att min chef sa det för det hade jag ingen aning om, jag känner såklart till Brexit men det är inget jag går och grunnar på dagligdags om man säger så.
Jaja. Nu ska jag försöka jobba lite. Tyvärr är inte DSB:s internetuppkoppling den mest stadiga, men något ska jag väl kunna få gjort i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar