Hade Gubbhästen och kände direkt när jag satt upp att han skulle bli svår att få kontakt med. Vet inte om de där första gångerna jag red honom bara var ren tur och att han hade bra dagar och planeterna stod rätt, osv? För nu är det i alla fall inte så längre. Han gör vad han ska, det är inte det, men det finns liksom inget samspel och han blir inte lösgjord. Kände mig dum och klumpig och i vägen bland proffsen på framridningen och kunde inte riktigt fokusera och tyckte jag mest hattade hit och dit och höll undan för andra som svävade fram i mäktiga ökningar.
Väl inne på banan kände jag att det var lika bra att bara satsa på att styra runt och hålla programmet i huvudet och inte hålla på och greja en massa för att försöka få det att se snyggt ut, det tåget hade liksom gått. Eller kanske snarare aldrig lämnat lokstallarna. Feedbacken jag fick var att det var mjuk och fin ridning och bra vägar, så det var ju i alla fall lite positivt. Sen fick jag också till mig att jag kunde jobbat lite mer med att ställa igenom i hörnpasseringarna, och det kan jag ärligt säga att jag inte hade en tanke på, jag var fullt fokuserad på att hålla programmet i huvudet och tänka på vart jag skulle ta vägen, hahaha.
Så känslan efteråt var väl inte direkt WOW!, men nu har jag i alla fall varit utanför komfortzonen och vänt, det ska ju vara utvecklande påstås det.
Coolt av dig tycker jag!! Önskar att jag kunde komma igång med "vår" häst så att jag åtminstone kunde rida lektion utan att skämmas ihjäl. Älskar ändå dressyr & att man kan vara med även som lite äldre.
SvaraRadera