torsdag 31 juli 2025
Semester dag 6
onsdag 30 juli 2025
Semester dag 5
tisdag 29 juli 2025
Semester dag 4
måndag 28 juli 2025
Semester dag 3
söndag 27 juli 2025
Semester dag 2
lördag 26 juli 2025
Semester dag 1
fredag 25 juli 2025
Lita inte på någon
Har läst Lita inte på någon av TM Logan. Detta är handlingen:
Två främlingar, ett barn och ett ögonblick som förändrar allt...
Ellen försöker bara hjälpa en främling. Det är så det börjar: ge några minuters andrum åt en stressad ung mamma som sitter mittemot henne på tåget. Att hålla barnet en kort stund medan kvinnan tar ett viktigt telefonsamtal.
Fem minuter går.
Tio.
När tåget stannar vid en station ser Ellen mamman skynda bort på perrongen utan att ens slänga en blick åt sitt barn. Ellen ska precis ropa efter hjälp när hon upptäcker en lapp i barnets väska, tre desperata rader slarvigt antecknade på en pappersbit:
Snälla skydda Mia.
Lita inte på polisen.
Lita inte på någon ...
Jag tyckte det här var en hyfsad berättelse. Bitvis rätt spännande och med en twist på slutet som jag inte såg komma, men jag tyckte karaktären Ellen var alldeles för överdriven, bara för att man har ett förflutet i flottan så får det väl ändå finnas en gräns för hur mycket man tål och hur driftig och uthållig man kan vara när man är jagad till livet bärandes på ett barn (bara det är ju jobbigt) med glasskärvor i fötterna (funkar kanske för John McClane i Die Hard men knappast någon annan). Den här boken får tre IVF-behandlingar av fem möjliga.
Chasing the sun
I morse var det alldeles OTROLIGT svårt att ta sig ur sängen, men nu är det i alla fall sista dagen innan semestern. Kanske årets bästa dag, hehehe. Det är ju i alla fall en göttig känsla som infinner sig när veckor av obruten ledighet fortfarande ligger helt framför en och möjligheterna till frihet och lättja till synes är oändliga. Sen att man är tillbaks i i grottekvarnen igen efter en grisblinkning behöver vi ju inte låtsas om.
Igår var det händelselöst på jobbet, åkte hem och gick drygt 7 kilometer med hundarna. När vi var nästan hemma började det regna (äntligen!), först ett lätt duggregn som sedan utvecklades till ett rejält skyfall men då hade vi hunnit in så det gjorde ju ingenting.
Städade, åt kvällsmat och sedan slappade jag i soffan med en bok. Min man fick ett ryck och skulle steka upp några frysta hamburgare som han köpt på extrapris för hundra år sedan och som legat i frysen sedan dess. Min man är mycket för att handla på extrapris (bra), men inte så mycket för att ha en plan för det han köper (mindre bra) utan han kan komma hem med i princip vad som helst som det sitter en orange prislapp på oavsett om det är något vi brukar äta eller ej och sen känns det som (fast det förnekar han) att han förväntar sig att jag ska ta hand om det. Hamburgare för mig är någonting man antingen får i lön när man hjälper till i sin förening, köper på något evenemang för att stötta ett random föreningsliv, en nödlösning till lunch när man är på språng eller något man beställer på krogen när inget annat på menyn verkar lockande. Det är absolut gott, men liksom inget jag känner för att stå och laga till hemma. Men nu blev det alltså av, jag hade redan när det påtalades deklarerat att jag inte var intresserad av att äta nämnda hamburgare eftersom jag redan ätit kvällsmat.
Det är inte som att min man inte kan laga mat, men han gör det otroligt sällan och jag vet ingen som är så omständlig i köket som han. Varenda låda ska öppnas, varenda pinal som eventuellt skulle kunna komma till nytta ska fram och det är inte som att han liksom diskar och plockar undan lite efterhand som normala människor gör, utan varje ledig yta blir belamrad med grejer så att det ser ut som en bomb har slagit ner. Dessutom ska han alltid spela (i mina öron) skitdålig musik jättehögt under tiden. Såna stunder kan jag verkligen sakna att bo ensam, men man får ju ta det onda med det goda och han klagar aldrig när jag spelar flummig pilatesmusik och tränar i matrummet.
Gick och lade mig, men sov sisådär. Hade ju trott att regnet skulle göra att det blev lite svalare, men det var väl tveksamt om det blev så värst mycket skillnad. I morse när jag steg upp var det 17 grader och enligt prognosen är det 50 % sannolikhet för regn i eftermiddag. Eftersom jag planerat att springa så kommer det väl att vara blå himmel, sol och minst 25 grader i skuggan så jag lämnar det eventuellt lite öppet för jag är inte jättesugen på att upprepa tisdagens upplevelse.
Har beställt ett par nya ridbyxor! När jag återupptog ridningen 2017 så köpte jag ett par Pikeur Candela som uppfyllde exakt alla mina krav på god komfort med hög midja och helskoning i någonting som i alla fall inte var silikon, som ju är det nya svarta men som jag egentligen inte gillar eftersom jag tycker det blir för mycket friktion av det. Denna modell är klassisk och har nog sett likadan ut "alltid", vilket innebär att den funkade utmärkt till dess att mobiltelefoner blev stora som Aladdinaskar och inte längre fick plats i fickorna. Är extremt osugen på att ha min telefon liggande obevakad medan jag rider, har inte heller lust att be ridläraren hålla ett öga på ens telefon under tiden som en del gör, så därför kastade jag in handduken och övergav jag mina Pikeur Candela till förmån för något annat märke med silikonskoning som jag alltså inte ens en gång från början ville ha. Men nu har klassiska Pikeur Candela börjat säljas i uppgraderad modell med benficka! Och helskoning i mocka, eller i alla fall något mockaliknande, ej silikonbaserat. Har gått och sugit på den karamellen ett tag men bestämde mig igår för att DETTA ÄR JAG VÄRD (som så mycket annat, hahaha) och då var det lite rea också, så det var ju inte så dumt.
Idag är planen att jobba det sista innan semestern och sedan kanske eventuellt då springa en runda om inte vädret blir för djävla outhärdligt. Annars får det väl bli en promenad, tänker jag. Ska till bibblan och lämna och hämta böcker också, plus åka ut en sväng till stallet för att lämna lite grejer. Och sen blir det tre, två, ett, s-e-m-e-s-t-e-r. Men först en arbetsdag till, nu kör vi hela vägen in i kaklet.
torsdag 24 juli 2025
I'm gonna free fall out into nothin'
Igår var en rätt alldaglig dag. Det var också min födelsedag, men det är ju likamed alldaglighet för min del. När man var liten så var väl jul och födelsedag årets absoluta höjdpunkter som man såg fram mot i månader, nu kan man med lätthet vara utan både det ena och det andra. Ingen på jobbet visste om att jag fyllde år utom min chef (och det enbart för vårt HR-system skickar ut påminnelser till alla chefer när någon av deras undersåtar fyller år) som skickade ett grattismeddelande i Teamschatten. Men i övrigt var det som en helt vanlig dag, och det tycker jag är väldigt skönt.
Fick ett mail från Willys att de p g a ovan nämnda tilldragelse skänkte mig en kladdkaka. Det är väl inget som jag i normala fall köper, men nu blev jag girig och kände att de där 25 kronorna som den kostade tillhörde mig på något sätt. Kom hem efter väl förrättat värv, gick ut med hundarna, kände mig alldeles otroligt seg. Det är väl nu när semestern är inom räckhåll och man börjar slappna av kanske? Har även tyckt att det har varit oerhört motigt att ta sig ur sängen på morgnarna den här veckan. Men två dagar till och sen väntar flera veckor med sovmorgon.
Skulle egentligen tränat något tabataliknande igår, men var som sagt otroligt SEG så det tog emot väldigt. Gjorde min fotrehab och sedan hittade jag ett lugnt benpass som jag körde istället, plus lite yinyoga. Det fick banne mig räcka. Gick sedan ut i trädgården i förhoppningen att kunna locka in hönsen i hönsgården lite tidigare för att kunna ligga som en död säl i soffan resten av kvällen och slippa gå ut en gång till sen, men genvägar äro senvägar, det är ju sen gammalt. Dom dumma kycklingarna hade gått genom staketet till grannen igen, och Elizabeth mötte mig med något som bara kan uttolkas som uppgivenhet i blick. Man skulle ju kunna tycka att vår vildvuxna, frodiga och mångfaldiga trädgård skulle vara ett bättre tillhåll för växande ungdom än grannens golfgreen till gräsmatta, men det tycker uppenbarligen inte dom utan de sprätte runt där som om de ägde stället. Lockade med mat men då är det som att de inte fattar det är lika lätt att gå genom staketet på tillbakavägen som det är att gå dit, för det är ett evinnerligt åmande och springande fram och tillbaka innan de till slut bestämmer sig för DEN RÄTTA PLATSEN för detta och kastar sig igenom som om livet hängde på det. Är för fan värre än plattform 9 3/4 i Harry Potter. Sen var alla hönsen inne trodde jag, men då visade det sig att den flaxigaste Cream Legbarhönan som jag har döpt till Liselotte efter Ewa Frölings karaktär i Sista Dansen, var nere i trädgårdslandet. Det är inhägnat och enda gången de andra hönsen har varit därinne är när grinden råkat vara öppen, men Liselotte har en annan agenda och flaxar ogenerat över staketet dagligen och stundligen, och ser det väl som någon form av bonus agreement. Dock brukar hon flaxa tillbaka när hon ser att det vankas mat, men inte igår. Öppnade hönsgården igen och gick för att fösa in henne, och då började de andra hönsen gå ut igen. STÖN. Jaja, till sist var alla inne och jag kunde gå in och slänga mig i min älskade soffa. Sen åt jag och min man kladdkakan från Willys som faktiskt var helt okej. Pratade sedan i telefon med min bror en stund och sen var det läggdags.
Idag händer väl inget speciellt. Torsdagar är ju städdag, igår när jag pratade med min bror så kom vi in på det där med hur skönt det är att ha rutiner och regler så att man vet vad man ska göra och när man ska göra det. Fast det låter ju förfärligt trist, påpekade min bror och det gör det ju, tänk om man visste det när man var liten och trodde att när man är vuxen så får man bestämma allt själv och göra precis som man vill, och så visar det sig att sanningen är att man frivilligt har schemalagt i stort sett all sin vakna lediga tid och begreppet "läggdags" inte alls är så dåligt som man tyckte när vuxna människor bestämde att det var det precis när Ärliga blå ögon skulle börja rulla på den svartvita tv-apparaten i vardagsrummet. För Gud vad lite det skulle bli gjort om man varje dag liksom hmm...vad känner jag för att göra idag då?, utan ska man springa på tisdagen så springer man på tisdagen den runda man bestämt för flera dagar sedan och det oavsett väder och hur trött man känner sig. Och ska man städa på torsdagen så städar man på torsdagen istället för att invänta ett städryck som aldrig kommer att infinna sig, i alla fall inte i vårt hem. Sån har man alltså blivit, kunde jag konstatera den dagen då mitt femtiosjunde jordsnurr hade passerat. Det kunde väl för allt i världen ha varit värre.
onsdag 23 juli 2025
Before the boat had hit the water, the whale's tail came up and caught her
Igår var sannolikheten för regn 90 % och då tänkte jag att det blir ju perfekt med lite lugn och fin intervallträning efter jobbet. Det var 20 grader varmt redan när jag steg upp klockan fyra och hela förmiddagen var det mulet och kändes som att regn och åska hängde i luften, men så fort jag hade slutat jobba och dragit på mig springkläderna så stack de där 10 % fram sitt bleka tryne och adderade sol och blå himmel till de där 28 graderna varmt som jag hade hoppats att regnet skulle ta udden av. Mörka moln lurade dock i horisonten så jag intalade mig att regnet var på väg samt kände att nä, men nu får det ändå bli AV, jag har sprungit så himla lite den här sommaren, men FY FAN vilken miserabel tur för de där mörka molnen gjorde ingen som helst nytta. Jag kan nog vara rätt så seg och ihärdig, men min akilleshäl är värme, då förvandlas det såkallade pannbenet till någon slags mjukost. Gick ändå hyfsat de första 2 kilometrarna för där var det lite öppet och blåste en del, men sen kom jag in i skogen där luften stod helt stilla och det var som att bli kokt i en kannibals gryta, och därefter ut på en grusväg där den omgivande vegetationen liksom kapslade in fukt och värme från den gassande solen så att det kändes som att det var dubbelt så varmt som de 28 grader som bara det är på tok för mycket. När jag i mycket makligt tempo tagit mig runt knappt 6 kilometer kändes det som att jag hade bestigit Mount Everest utan syrgas, inte för att jag har gjort det men jag har hört att det ska vara rätt jobbigt.
Åkte hem och tog ut hundarna på en kort promenad, nu var det mulet och fläktade så det var ändå rätt skönt. Var sedan präktig och tränade både pilates och yinyoga, men sedan tog orken slut. Gick ut för att stänga in hönsen i hönsgården, då hade de dumma kycklingarna gått genom staketet och in till grannen. Mammahönan Elizabeth stod på sin sida av staketetet och väntade troget på att de skulle tröttna på att leva la dolce vita därinne, vilket de inte verkade vara jättesugna på och jag fick stå och skramla med hönsmat i en hink i typ en kvart innan de fattade vinken och tog sig tillbaka.
Tror kycklingarna är av rasen Plymouth Rock. Min man, som var den som åkte iväg och köpte kycklingarna, kunde ju i efterhand inte för sitt liv komma ihåg namnet på rasen på utan levererade en ytterst luddig förklaring som i stort sett kunde passa in på vilken hönsras som helst, men nu har i alla fall de här kycklingarna börjat få fjädrar och ser typiskt Plymouth Rock-randiga ut. Av de ursprungliga sex kycklingarna dog två första dygnet, oklart varför men sånt händer, och en försvann spårlöst någon vecka senare, gissar på rovfågel eller katt, sånt händer också, men tre återstår. Jag köpte ju avelsägg av Plymouth Rock en gång, men den säljaren var mer än lovligt virrig så av totalt sju ägg så var det bara två som var Plymouth Rock och båda var tuppar. Tyvärr tror jag att de här också är tuppar, men vi har ju för all del tillräckligt många höns så det är ju inte hela världen, köpte ju kycklingarna för att få Elizabeth att sluta ruva.
Lillemor, den höna som ursprungligen lade sig att ruva någon gång i våras och som också triggade igång Elizabeth som sedan helt fräckt tog över hennes ägg, fick ju ett gäng avelsägg samtidigt som Elizabeth fick kycklingarna, men Lillemors modersinstinkter är kanske inte riktigt vad de borde vara för hon har irrat än hit och än dit i sina ambitioner. När superhönsmamman Ulrika har ruvat så har det hänt att andra hönor klämt sig ner i samma rede för att värpa (det finns flera reden men vissa är envisa med att de ska värpa i JUST DET), men då har Ulrika bara legat kvar. När samma sak hände med Lillemor så lämnade hon redet, men istället för att gå tillbaka när det var ledigt så gick hon och lade sig lite varsomhelst. Flyttade ju henne sedan till en kattbur, men det hände flera gånger att jag hittade hennes (dyra) avelsägg kalla och övergivna medan Lillemor låg någon annanstans och tryckte. Vi funderade ett tag på att åka och köpa kycklingar även till henne, men så helt plötsligt var hon ute i trädgården och valsade omkring med de andra hönsen så nu verkar det som att den här ruvlusten börjar klinga av, även om hon fortfarande gärna ligger och trycker i något rede emellanåt. Jaja. Det ger sig väl med tiden.
Idag är planen: jobba, träna, inte så mycket mer. Kanske bege mig ut i skogen och plocka hallon dårå, det blev ju inte av igår pga jättevärmen. Idag ska det väl i alla fall vara hyfsat normalt väder? Vi får väl se hur det blir med den saken.
tisdag 22 juli 2025
B Wahlströms ungdomsböcker: Alfred Hitchcock och Tre Deckare löser Spindelns gåta
Deckarna håller sig gömda, sedan följer ett idogt letande efter Silverspindeln utan annat resultat än att de blir överrumplade av vakter som den lömske hertig Stefan har placerat ut lite här och där. Elena och Peter kommer undan, men Jupiter, Bob och Rudy åker fast och blir förda till FÖRHÖRSRUMMET, ett ruskigt ställe med historiska tortyrredskap som stegel och järnjungfru (hu!) där hertigen väntar och hotar lite med, men när deckarna varken kan eller vill avslöja var Silverspindeln är tar hertigen till det tunga gardet, ZIGENARGUBBEN ANTON, som stultar in från ingenstans och med hjälp av rök från magiska frön som han eldar upp och som tydligen fungerar som något slags sanningsserum försöker han få ur dom var Silverspindeln finns, men tyvärr hjälper ju inte ens det mot Bobs minnesförlust. Hertig Stefan blir gramse och beordrar att varenda medlem i spelmanspartiet ska anhållas för statsfientlig verksamhet och för deckarna och Rudy väntar nu de djupaste fängelsehålorna! Som väl är finns det goda motståndsmän i vaktstyrkan så de lyckas fly och ta sig ner i Varaniens enormt vidlyftiga avloppssystem där Rudy som av en händelse råkar hitta som i sin egen ficka. Efter ett tag dyker Elena samt KUSIN DMITRI upp i en roddbåt (!), varpå de så småningom återförenas med Peter (som inte fick plats i båten). Dmitri har hört ett meddelande från premiärministern på radion där denne beordrar alla medborgare att lyssna på radio eller TV klockan 8.00, för då skulle det komma ett viktigt tillkännagivande och man kan ju lätt föreställa sig att det går ut på att hertig Stefan ska anklaga prins Djaro för att ha varit inblandad i en utländsk och mot Varanien illasinnad komplott och nu inte kommer på tal om att bli regent utan det kommer hertig Stefan att vara även fortsättningsvis.
Alla de onda, inklusive skurkarna Max och Mabel, åkte fast och fick skaka galler, prins Djaro kröntes till regent i deckarnas närvaro men deras hjältedåd blev inte känt för allmänheten på grund av "diplomatiska orsaker". THE END.
When you choose the precious few
Igår var det en lugn dag på jobbet. Har bestämt mig för att den här sista veckan innan semestern kan man banne mig lägga ribban på good enough och inte mer. Har också bestämt mig för att få lite mer rörelse under mina timmar på jobbet. När jag jobbade operativt så var man mestadels på fötter från arla till särla och det var så man längtade efter att få sitta vid skrivbordet en liten stund. Nu sitter jag bara vid skrivbordet och att sitta på röven åtta timmar om dagen fem dagar i veckan kan ju inte vara helt och hållet bra i längden tänker jag. Ska därför försöka få till en rutin med ett par korta promenader runt gården under arbetsdagen. Gården är ungefär så stor som...en och en halv fotbollsplan kanske? så det är ju inga långrundor direkt utan mer bara för att bryta stillasittandet och få in lite ny luft i huvudet. Sånt som maniska kaffedrickare och/eller rökare automatiskt får när de går till kaffeautomaten och/eller rökrutan och det är det ju aldrig någon som säger nåt om, tänker jag när det ändå känns som att jag smiter från jobbet de där minuterna. Påminner om en bekant jag hade för en massa år sen, han jobbade på någon fabrik och där hade man en rökpaus i timmen. Det var kanske inte så att han var den ende som inte rökte, men alla utom han gick i alla fall iväg och satte sig i matsalen/rökrummet fem minuter varje timme. Han hade inte lust att sitta i den där Lützendimman, så när de andra gick iväg satt han kvar vid sin maskin och läste en bok istället. Och herredjävlar vilket liv det blev om det. Han menade på (med all rätt, anser jag) att han jobbade exakt lika mycket som alla andra, men produktionsledningen upplevde det som ett demonstrativt maskande och i det närmaste krävde att han skulle gå och sätta sig i rökrummet som alla andra. Ack, those were the days.
Efter jobbet åkte jag, på uppdrag av min man, till Biltema för att köpa två stycken rörmojänger. Han skickade bild och artikelnummer och innan jag åkte från jobbet så kollade jag upp var på Biltema det fanns och med denna information och siktet inställt på BYGG 42 så tänkte jag att det här skulle väl gå i ett nafs. Men då hade jag inte räknat med Biltemas RÖTNA sätt att organisera saker på. De här rörmojängerna hette på biltemiska "avloppsböj, 45°, 75 mm" med artikelnummer 87-261. Kom fram till BYGG 42 med gott mod, scannade av hyllkanterna efter artikelnummer som man skulle kunna tro var i någon form av nummerordning. 87-259, 87-260, nu börjar det närma sig men nehe, nästa var 88-042. Var det kanske så att de istället var sorterade efter diameter? 32 mm, 40 mm, 50 mm men nehe, nästa var något slags förgreningsrör. Antal grader då? Det började lovande här med, 15°, 30°, HURRA 45° men nehe, då var det 50 mm diameter. Stod framför den där djävla BYGG 42 i vad som kändes som flera timmar innan jag äntligen hittade rätt. Här finns det mycket förbättringspotential vill jag lova.
Kom hem, gick ut med hundarna, kom hem igen, hittade ett brev från sjukhuset i brevlådan med det mycket glädjande beskedet att min bortopererade tumör som förväntat var godartad och ingenting mer behöver göras. Har väl inte direkt legat sömnlös över detta, men lite har det ändå gnagt någonstans eftersom den här sortens godartade tumör kan bli elakartad över tid och ingen kan ju säga vad tid är i det här sammanhanget. Någon gång sker det ju och någon drabbar det ju, är väl en teori som den icke rationella delen av hjärnan ändå har jobbat lite med i det fördolda och skickat ut tankar om det när det varit läge, förslagsvis omkring klockan 02.18 för att säkerställa att det ska finnas gott om tid och plats att älta detta lite extra. Men nu kan jag alltså lägga detta till handlingarna och gå vidare i livet, så GÖTT.
Körde sedan ett Vibes-pass som hette "Be determined", ett helkroppspass utan redskap som bland annat innehöll utfallssteg (som jag hatar), burpees (som jag också hatar) och dips (som eventuellt är den övning jag hatar mest av allt eftersom jag kanske har Sveriges klenaste triceps). Hade ju aldrig satt ihop ett sånt här pass själv, men av någon anledning funkar det att göra passet när Sanna och Jenny visar och via en surfplatta säger peppiga saker som "kom igen", "bra kämpat", "bara tio sekunder kvar nu". För många år sedan så tänkte jag om mig själv att jag var alldeles för odisciplinerad för att träna hemma, jag måste gå på gym för att kunna gå på pass där någon säger åt mig vad jag ska göra och pressar mig ur komfortzonen. Det var ju en lätt tanke att ha när man bor i stan och på cykelavstånd från gymmet, betydligt mer komplicerat när jag flyttade till Nästan-Österlen där det inte finns något gym. Har ju tränat i perioder i grannbyarna, men tyckte det blev för djävla jobbigt med ett pass som började DÅ, då måste jag åka senast DÅ, och då måste jag äta senast DÅ, hela dagen blev liksom inrutad kring detta kändes det som. Plus att det kändes väl sådär för både plånbok och miljö att åka bil 25 minuter dit och 25 minuter hem för att träna i 45 minuter. Så då skippade jag det och det gick väl bra ända tills jag fick artros och blev tvungen att börja träna. Då kunde jag ju visserligen döda myten om mig själv som för odisciplinerad för hemmaträning, det har väl funkat helt okej, men med Vibes är det (i alla fall än så länge) KUL. Finns så himla mycket att välja på och det är inget mästrande om att man måste göra EXAKT SÅ HÄR för att övningen MÅSTE GÖRAS PÅ RÄTT SÄTT. Är så nöjd! Nästa vecka tänker jag att jag ska börja med "våga yoga", sju pass som jag tänker blir en perfekt inledning på semestern.
Efter träningen så åt jag kvällsmat och sen gick jag ut i trädgården och plockade hallon. Borde ge mig ut i skogen och plocka också, har hittat ett ställe med sjuka mängder. Kanske idag? Den som lever får se. Ska träna intervaller efter jobbet, det är väl det enda som står på agendan. Men ja, först jobb såklart.
måndag 21 juli 2025
Musan
"Lantstället" visar sig vara den enorma Villa Thamyris, som i slutet av 1800-talet blev en viktig knutpunkt för dåtidens kulturelit. Under veckan försöker Hedda kämpa mot den förlamande avund som David Ridings alltid väcker hos henne. Det vackra huset och dess invånare påminner om allt hon själv inte har. Familjen har både pengar och kulturellt kapital som sträcker sig många generationer bakåt i tiden.
Hedda hittar inspirationen på Villa Thamyris. Det känns äntligen magiskt att skriva igen. Men hon upptäcker också att de ståtliga tegelväggarna döljer mörka hemligheter. Kreativiteten har ett högt pris, och allt ställs på sin spets när Heddas son anländer lagom till midsommarfirandet.
"Hope is like the sun. If you only believe it when you see it you'll never make it through the night".
Nu börjar sista jobbveckan innan semestern. Igår tänkte jag att när de tre veckorna har gått så kommer det att vara mörkt på morgnarna när jag kör till jobbet, och jag tänkte också att nästa år ska jag banne mig ha semester i juli som alla andra. Vi får väl se hur det blir med den saken. Är ju inte heller helt fel att vara på jobbet när alla andra har semester, det är lugnt och skönt och inte så mycket möten som stör. I helgen har det varit värmebölja de luxe, det ska vara varmt idag också men sen ska det tydligen regna och bli lite svalare. Skönt, om ni frågar mig. Är verkligen inte gjord för tropisk värme.
I fredags stack jag från jobbet lite tidigare för det tyckte jag att jag var värd, hehe. Åkte och handlade på Willys, hem och ut med hundarna och sedan körde jag ett pass yinyoga innan det var dags för lagfinalen i EM i hoppning, där Sveriges enda chans till medalj var om typ alla andra lag skulle bryta ihop och dra på sig massor av fel, vilket naturligtvis inte hände utan Sverige och Italien slutade på en delad åttonde plats.
I lördags vaknade jag vid kvart över sju, gick upp och åt frukost och sedan ut med hundarna. Det kändes som att det redan var för varmt för det, försöke tänka ut en runda som var hyfsat skuggig. Tack gode Gud för bokskogar! Var lik förbannat genomsvettig när jag kom hem igen. Körde ett pass yinyoga, sedan gjorde jag marinad som jag lade kött i samt lagade jag lunch. Med undantag för pannkakor så brukar jag sällan laga mat till lunch på helgerna, vi brukar oftast bara äta rester eller mackor, men nu skulle vi på kalas med väldigt oklar grillning på agendan som skulle kunna dra ut rejält på tiden och då får man ju bottna ordentligt först för att det ska bli drägligt.
Åkte sedan iväg till exmannen för ovan nämnda kalas. De bor vid havet i sån där tallskog som liksom suger åt sig all värme och behåller den så det var hett som i helvetet, men vi behövde ju å andra sidan bara sitta under parasoll på deras uteplats så det var ju inte så ansträngande direkt. Hade tagit med mig en flaska vin som jag delade med exmannen och hans fru som deklarerade att varken de eller vi behövde lyfta ett finger, folk kom och gick lite hur som haver men till sist stod mat på bordet och det var väl en helt okej tillställning. Vi var hemma igen vid åtta, då var jag trött och hade ont i huvudet och hade mest av allt lust att gå raka vägen i säng men först var jag ute i trädgården och stängde för hönsen. En av Cream Legbarhönorna saknades (note to self: aldrig mer Cream Legbar, visst är de fina och visst är det kul med grönvärpare men de är överallt och ingenstans på samma gång), det var den som jag hittade halt och med ena vingen i konstig vinkel en kväll förra veckan men som sedan verkade okej igen dagen därpå och sedan dess har hon varit som vanligt tycker jag, men tydligen inte ändå för nu hittade jag henne under äppelträdet, där hon nu låg helt apatisk och orkade knappt hålla upp huvudet ens en gång. Så det var tyvärr bara att plocka fram yxan för det kändes helt enkelt inte rimligt att "vänta och se om det blir bättre" en gång till, när hon nu så uppenbart led.
Igår gick jag upp tidigt för att försöka hinna med hundrundan innan den värsta värmen. Pratade i telefon med min dotter under tiden och avhandlade lördagens kalas, diverse jobbskvaller samt stallsnack. Kom hem, slängde mig i soffan med en smoothie och sedan låg jag där i stort sett hela dagen. Var ute i trädgården ett par rundor, men det var ju alldeles för varmt för att man skulle orka. Inomhus med korsdrag och framför individuella finalen i EM i hoppning var det bästa alternativet om ni frågar mig. Fick se Wilma och Cissi göra en sååå snygg runda, men det hjälpte ju inte när alla andra också gjorde sååå snygga rundor. Jag tycker ju det här upplägget med att man rider flera rundor och tar med sig felen in i nästa runda är rätt roligt för där kan man ju komma in med ett antal fel i bagaget och ändå vinna. Men i detta EM kändes det som att banorna inte alls var utslagsgivande, utan resultaten i stort sett var oförändrade från första till sista dagen. Absolut att rätt ryttare (Richard Vogel) vann, och det var väldigt fina ritter att njuta av, men direkt spännande var det faktiskt inte. Kollade sedan på prisutdelningen och fick då se ovan nämnda Richad Vogel ge guldmedaljen till sin hästskötare innan ärevarvet, det var kanske inte som att hon fick behålla den för all framtid, men ändå. En så fin gest.
Masade mig sedan ut i köket och lagade middag som vi åt och såg sista tredjedelen av The last jedi. Nu tänker jag försöka tvinga min man att börja kolla på The institute, jag har ju (såklart) läst boken och det kan ju bli intressant att se vad de gör av den. Tyvärr är det ju inte jättemånga av Stephen Kings filmatiserade verk som blir bra, det är väl Nyckeln till frihet, Den gröna milen, Lida och Dolores Claiborne som är riktigt bra. Mr Mercedes var väl också okej, en del av skräckfilmerna som The Shining och Carrie är ju såklart läskiga, men det finns också många verk som i det närmaste kvalar in som pekoral. Men sånt kan man ju inte veta i förväg!
Veckan som kommer är i alla fall på pappret lugn. Rätt lite att göra på jobbet och ingenting inbokat efter jobbet. Ska försöka komma igång med träningen nu då, förra veckan blev det ju bara pilates och yinyoga och det gick ju bra med tanke på förkylningen, men nu vill jag ha lite puls och känna att jag brukar lite allvar.
fredag 18 juli 2025
And we'll all hang on behind
torsdag 17 juli 2025
Within the reach of my hands
Det är rätt lugna dagar på jobbet nu. Skönt eftersom jag fortfarande är Förkyld med stort F, vilket jag är otroligt trött på att vara nu. Hallå, immunförsvaret? Jobba på nu! Fast det där med att man känner sig sjuk är väl egentligen en effekt av att immunförsvaret sköter sig, har jag för mig att jag har hört eller läst någonstans, så man ska kanske vara tacksam istället, man får vara glad att man inte är död, etc. Det var dock svårt att glädjas i någon större omfattning när jag låg vaken i natt och hostade så att det kändes som att lungorna skulle lossna. Försökte tänka lite positivt att nu har förkylningen kommit in i det stadiet, det betyder nog att den är på sluttampen, men det där med att försöka häva rethosta med affirmation gick väl SÅDÄR om jag ska vara ärlig.
Igår jobbade jag, hade inget riktigt flyt eftersom jag just nu jobbar mestadels med USA-delen av koncernen, och då blir det liksom ett halvt dygns fördröjning på allt jag behöver deras input för att kunna färdigställa. Plus att det är så OTROLIGT förvirrande med att omvandla alla enheter till det metriska systemet, för alla inblandade ska väl tilläggas för det är ju lika invecklat för dom att förstå vårt som det är för oss att förstå deras, och det slutar med att ingen fattar någonting och vi får googla på hur många gallons det går på hundra kubikfot och hur mycket en gallon är i kubikmeter räknat och så blir hela arbetsdagen typ som en mattelektion i årskurs nio.
Själva systemet vi rapporterar i är uppbyggt enligt amerikanskt nummerformat så där får man som europé verkligen hålla tungan rätt i mun så att kommatecken och punkter hamnar på rätt ställen, i alla fall när det kommer till de stora talen. Sen finns det ju dom som aldrig lär sig eller vill lära sig. På varje sida där man ska rapportera står det påminnelser om att använda det amerikanska nummerformatet och exempel på hur det ska se ut, men vissa envisas ändå med att skriva som dom brukar. För ett tag sedan påpekade jag lite fint för en fransk kollega att om hen skriver till exempel 9,50 ton av något så tror systemet att det är 950 ton, och fick till svar att it's not easy to work with American number format when we are French i en klagande ton som att just de, fransmännen, var särskilt utsatta för denna synnerligen intrikata ondska.
Efter jobbet igår var jag otroligt seg, sådär så att det var jobbigt att köra bil för det kändes som att ögonen skulle ramla ihop vilken sekund som helst. Tvingade ut mig på promenad med hundarna när jag kom hem, försökte få igång mig själv med lite peppig musik men det funkade väl sådär. Körde sedan ett yinyogapass när jag kom hem, det var nog det första jag hittat som bara var behagligt och där jag var så avslappnad att jag nästan somnade i positionerna. Inte så att det är obehagligt annars, men vissa rörelser är lite utmanande för mig som är så stel och kryckig och inte kan böja knäna hur som helst. Det enda som var jobbigt med det här passet var att en fluga surrade omkring i rummet och som då och då helt ogenerat slog sig ner på mig när den kände för det. Jag H-A-T-A-R ljudet av surrande flugor och jag H-A-T-A-R känslan av flugor som landar och börjar spatsera omkring på ens kropp som om de ägde den, så det förtog väl lite av myskänslan.
Kollade sedan på EM i hoppning där det dessvärre inte alls gick speciellt bra för det svenska laget. Sen tycker jag det är rätt tråkigt med såna där mastodontklasser med nästan hundra startande, det blir lite väl enahanda även om jag tycker att hoppning är kul (att titta på). Och även om jag tycker Lotta och Anna-Maria är jätteduktiga kommentarer så finns det ju en gräns för hur mycket man kan variera snacket. Annars är ju tidshoppning kul på det sättet att man kan riva ett hinder och ändå slå såna som är felfria om man rider som om Den Onde var efter en.
Idag är det jobb, sedan hem och städa och det är väl ungefär vad jag kommer att mäkta med efter en natt vars sömn sannerligen inte var mycket att hänga i julgranen. Förkylning, vik hädan! Är trött på dig.
onsdag 16 juli 2025
B Wahlströms ungdomsböcker: Alfred Hitchcock och Tre Deckare löser Brinnande Ögats gåta
Boken inleds med att Tre Deckare sliter och slavar på Förste Deckare JUPITER JONES' faster och farbrors skrotupplag JONES' VRAK- OCH STYCKEGODS där farbror TITUS har varit på inköpsrunda och från ett dödsbo kommit över ett stort antal gipsbyster föreställande historiska personer och faster MATILDA blir eld och lågor och ser dollarsedlarna strömma in när hon sålt dessa som trädgårdsprydnader. Mitt i slitet ringer ingen mindre än ALFRED HITCHCOCK som säger att han har ett uppdrag åt Tre Deckare, vilka blir lika mycket eld och lågor över det som faster Matilda över sin tänkta avans. Men deckarna stöter på patrull nästan omgående då det blir en dispyt med biluthyrningsfirman där Jupiter vunnit att få disponera en förgylld Rolls Royce med privatchauffören WORTHINGTON i en månad, men den månaden har alltså gått nu (ändå starkt jobbat att hinna avverka både spöklika skräckslott, försvunna papegojor, viskande mumier, gröna vålnader, stulna juveler samt letat skatter på Skelettön på den korta tiden). Jupiter försöker köra med att tiden bara ska räknas när de de facto använder bilen, men det går inte firman med på utan ger dom två gånger till och därmed får Jupiter, PETER och BOB (Andre Deckare respektive Arkiv & Forskning) låta sig nöja.
Väl framme på Alfred Hitchcocks kontor får de möta en ung brittisk man vid namn AUGUST AUGUST, som lyckligtvis kallas enbart för GUS. Gus farfars bror HORATIO har nyligen avlidit och efterlämnat ett helt obegripligt testamente som ingen begriper ett jota av förutom att Horatio har något dyrbart som inte kan tillgripas eller stjälas utan måste skänkas bort, hittas eller köpas. Det antyds också att någon form av förbannelse vilar över vad-det-nu-är (huu) men att det har gått femtio år och vad-det-nu-är måste därför "ha renats".
Ingen fattar ett smack mer av detta, så deckarna bestämmer sig för att följa med Gus till hans advokat, MR DWIGGINS och när de kommer dit verkar det ha skett ett överfall, för Mr Dwiggins är inlåst i en garderob och efter att deckarna befriat honom visar det sig att en kopia av Horatio Augusts brev har blivit stulet av en mystisk man med svart mustasch och tjocka glasögon (typiskt skurkutseende). Mr Dwiggins berättar sedan att Horatio August först levt ett äventyrligt liv och rest omkring i världen, främst i Asien med omnejd, men sedan kommit till Amerika och där levt tillbakadraget liv under falskt namn, samt varnat Mr Dwiggins för att om en mörkhyad man med tre prickar tatuerade i pannan dyker upp kan man räkna med att det blir trubbel. Då drar sig Gus till minnes att en sådan man besökt hans fader när han var liten och frågat efter "Brinnande Ögat", något som ingen hört talas om men som smarta Jupiter raskt räknar ut att det borde vara någon form av ädelsten.
Det visar sig att de där gipsbysterna som farbror Titus köpt kom från Horatio Augusts dödsbo, vilket sammanträffande va, och smarta Jupiter räknar ut att eftersom en av bysterna föreställde August av Polen och en ledtråd i brevet var "din lycka är i ditt namn" så måste ju Horatio August gömt Brinnande Ögat inuti August av Polen-bysten (solklart). Problemet är bara att faster Matilda har hunnit sälja bysten (attans!), och har såklart ingen aning om till vem, men deckarna försäkrar Gus att med sin patenterade Röst-till-röstkedja ska de nog få fram ett och annat matnyttigt.
Som på beställning dyker sedan mannen med de tatuerade prickarna i pannan, fortsättningsvis via enormt tafflig översättning kallad det minst sagt klämmiga namnet PELLE PRICK, upp och frågar efter August av Polen (bysten alltså). Jupiter ber att få Pelle Pricks namn och adress så att de kan höra av sig ifall bysten skulle dyka upp, varpå han, Pelle Prick alltså, överlämnar ett visitkort där det framgår att hans hemvist är Indien, och sedan viftar han lite med sin stilettkäpp mot Jupiter för att markera att han menar allvar. Nu tycker Gus, ivrigt påhejad av fegisen Peter, att det börjar bli lite väl otäckt och vill dra öronen åt sig, men Jupiter är inte den som låter sig avskräckas utan berättar för övriga (efter att Pelle Prick avlägsnat sig) att det där överfallet på mr Dwiggins måste ha varit fejk, för han hade ju enligt sig själv suttit inlåst i sin garderob i en och en halv timme men när deckatna hittade honom hängde glasögonen bara i ena skalmen och det var väl ändå det första man hade rättat till, kan man ju med rätta tycka. Så Jupiter har räknat ut att mr Dwiggins måste vara inblandad på något sätt, och högst sannolikt är i maskopi med Pelle Prick av okänd anledning.
Nu blir Bob skickad till biblioteket för att ta reda på allt som finns att veta om Brinnande Ögat som mycket riktigt visar sig vara en ädelsten som verkar sprida ond bråd död omkring sig om den stjäls, men om den ligger utom mänsklig åsyn i femtio år så blir den renad (om ingen på nytt snor den villsäga). Så det var därför Horatio August, som väl fått tag i Brinnande Ögat på en inte helt rättskaffens väg, gömde den i en gipsbyst för där kan ju ingen se den, fast varför han skrev ett så fruktansvärt komplicerat brev till sin brorsonson är höljt i dunkel, han hade väl lika gärna bara kunnat skriva "knacka sönder bysten föreställande August av Polen så har du ditt arv" eller varför inte helt enkelt gömma Brinnande Ögat i ett himla bankfack eller liknande? Men då hade det ju å andra sidan inte blivit någon berättelse.
Bob får också reda på av biblioteksrien MISS BENNETT att en person som på pricken överensstämmer med mannen som enligt mr Dwiggings bröt sig in och tog Horatio Augusts brev (svart mustasch, tjocka glasögon), varit på biblioteket tidigare och även han frågat efter böcker om ädelstenar och grejer (skumt).
Under tiden så har en kvinna ringt till Jones Vrak- och Styckegods och klagat på att de byster som sålts som trädgårdsprydnader inte tålde vatten, och Jupiter erbjuder sig schangtilt att köpa tillbaka dom. Det visar sig att en av dom är August av Polen (vilken röta!), men säg den lycka som varar för när de kommer tillbaks i triumf har Mustaschmannen kommit dit och övertalat faster Matilda att få köpa exakt varenda byst som eventuellt kommer i retur och hon bryr sig inte om vad deckarna har för bortförklaringar. Det blir en liten dragkamp om August av Polen som slutar med att den går sönder och vad ligger där om inte en stor rubin! Den plockar Mustaschen raskt på sig och försvinner (attans!) och det dröjer knappt en timme så dyker Pelle Prick upp. Med sig har han rubinen som han tydligen lyckats tillskansa sig från Mustaschmannen, men den visade sig vara en förfalskning (attans igen!), så var är den riktiga? Här kommer nu Bob med viktig informstion från sin fader, som nämnt lite i förbigående (helt normalt samtal mellan fader och 14-ish-årig son) att månaden augusti fått sitt namn från den romerska kejsaren Octavianus och från augusti är det ju inte långt till August och tror ni inte att det fanns en sådan byst också? Så nu ska de bara hitta den istället för August av Polen, men det fixar de med Röst-Till-Röstkedjan där Bob, som satts att vakta luren medan Jupiter, Peter och Gus efter ett infall från Jupiter, cyklar iväg för att ta en titt på Horatio Augusts hus, får napp.
I huset blir de ganska omgående överrumplade av andra som också är ute efter Brinnande Ögat, och medan deckarna gömmer sig i källaren så talar skurkarna, som heter Charlie och Joe med varandra på ett sånt där övertydligt sätt i fullständiga meningar med subjekt och predikat där det bland annat framgår att Pelle Prick har "fimpat" Mustaschen (huuu) som för övrigt heter/hette Hugo. När deckarna plus Gus ska smyga därifrån går de rätt i fällan eftersom skurkarna har sett deras cyklar utanför och de blir tillfångatagna, Peter och Gus stängs in i källaren medan Jupiter blir fastbunden vid en stol och hotad med kniv för att bli på "snackhumör". Han avslöjar då sin (eller rättare sagt Bobs faders) teori om Octavianus som den smartare av skurkarna (Joe) är, för att vara skurk, ovanligt insatt i den romarrikets historia och fattar direkt kopplingen mellan Octavianus och Augustus, medan den trögare (Charlie) måste klia sig i huvudet och få förklaring. Sen anropar den högst levande Hugo sina kamrater via walkie-talkie där det visar sig att han, istället för att vara död, har haft span på Bob som nu tillsammans med HANS, den ene av två trogna bayerske medhjälpare på skrotupplaget, är på väg till Hollywood och mest sannolikt för att hämta Octavianus, räknar Joe ut, så Hugo får order om att lastbilen ska skuggas och Octavianus omhändertas.
Bob har tagit med sig en byst av Francis Bacon att erbjuda i utbyte men kvinnan som köpt Octavianus var inte intresserad så medan Hans packar ner bysterna (vilket tydligen tar evigheter) så snicksnackar Bob med dottern i huset, LIZ, som tycker det ör jöttespännamde med deckare och undrar om de inte hade behövt "en jänta som hjälpreda" för i så fall kan de ringa henne per omgående. Den om Brinnande Ögat ovetande Hans lämnar lastbilen obevakad en liten stund och vips är Hugo där och nappar åt sig Octavianus, vilket meddelas till resten av skurkarna via walkie-talkie varpå Joe och Charlie drar som avlöningar, lämnandes Jupiter fastbunden och Peter och Gus instängda i källaren (knepigt läge).
Jupiter lyckas dock befria sig och släppa ut de andra och de cyklar tillbaks till skrotupplaget i en hast för att möta upp Bob, som vid det laget upptäckt att Octavianus saknades på lastbilsflaket. Men sen visar det sig att den slarvige Hugo av misstag istället råkat få med sig bysten föreställande Francis Bacon! Glädjen står högt i tak och deckarna klyver Octavianus men istället för Brinnande Ögat ligger det bara en lapp där det står "träng djupare ner, betänk tidsfaktorn" (klurigt!).
Jupiter räknar sedan ut att Brinnande Ögat måste ligga nedgrävd någonstans där skuggan står exakt halv tre den sjätte augusti, vilket är Gus födelsedag, (otroligt långsökt) vilket givetvis råkar vara NU IDAG och klockan tickar på så dom iväg för att gräva vid Horatio Augusts egendom som råkar ligga på ett ställe som heter Urberget, vilket visar sig vara en förkortning för Solurberget eftersom någon skugga kunde användas som ett solur (jätte-JÄTTE-långsökt). Det visar sig då att stället kryllar av byggjobbare som ska börja riva huset för att bygga nytt (attans!) så deckarna plus Gus blir bortkörda som varandes obehöriga. Jupiter tar det med ro och säger att de ska "fråga örnen om hjälp" (kryptiskt). De återvänder senare på kvällen med en av den otroligt smarte Jupiter egenhändigt byggd metalldetektor, han var också så listig att han trampade ner en silverdollar i marken ungefär där han trodde skuggan skulle hamna (otroligt), därav referensen till örnen. Efter idogt grävande hittar de till slut Brinnande Ögat!, men säg den lycka som varar för Hugo, Charlie och Joe dyker upp som gubbar ur lådor och kräver att de ska få den, men Jupiter hivar obekymrat iväg den i mörkret så att skurkarna far iväg efter den, och deckarna lyckas smita undan. För det var ju självklart Pelle Pricks förfalskade version som Jupiter bara råkade ha med sig, det äkta Brinnande Ögat har Jupiter i tryggt förvar.
Men det är återigen en kortvarig lycka, för med i det närmaste telepatisk förmåga dyker Pelle Prick upp och viftar med stilettkäppen för att tillskansa sig Brinnande Ögat. Pelle Prick, vars riktiga namn är MR RHANDUR, som kommer från RÄTTVISANS TEMPEL i Indien, från vilket Brinnande Ögat blev stulen en gång i tiden och nu vill han ha tillbaks den för att det ska bli ordning på torpet igen. Men som Jupiter påpassligt påpekar så kan Brinnande Ögat varken stjälas eller tillgripas för då blir det olyckligt för, i det här fallet, mr Rhandur och denne inser genast att han har att göra med sin överman och halar istället fram en check på en halv miljon dollar vilket Gus tycker är en helt skälig summa att få i arv istället för en rubin som man ju inte direkt har någon nytta av (om man inte tillhör Rättvisans Tempel).
Deckarna får varsin rejäl slant i hittelön som de genast sätter in på banken för att ha till sina framtida studier (präktigt) och Gus vidtar dessutom oklara "ekonomiska åtgärder" med mr Gelbert på hyrbilsfirman så att deckarna fritt kan disponera Rolls Roycen och Worthington för all framtid (mäktigt!). Det visade sig att mr Dwiggins inte var i maskopi med vare sig skurkarna eller Mr Rhandur, men Hugo var hans brorson som råkat höra när mr Rhandur erbjöd mr Dwiggins en furstlig summa pengar om han kunde berätta var Brinnande Ögat fanns. Sen hade han, mr Dwiggins, fejkat överfallet eftersom han skämdes för att Hugo fått tag på brevet. Hugo var ändå på något mystiskt vis kvar i rummet när deckarna kom dit så han hörde när de bladdrade på om gipsbysterna, varpå han sökte upp mr Rhandur och fick löfte om pengar om han hittade Brinnande Ögat. Det där med att han skulle ha "fimpats" var bara hittepå för att skrämmas, men det är ju märkligt att mr Rhandur inte erbjöd motsvarande pengar till Gus istället för upprepande hot om våld för något som ändå inte kunde stjälas (hans taffliga förklaring var att de skulle bli så rädda att de skulle ge honom rubinen). Men slutet gott, allting gott. Mr Rhandur tog med sig Brinnande Ögat och åkte tillbaks till Rättvisans tempel där frid nu härskar. THE END.
Hold your head up high
tisdag 15 juli 2025
Shadow on the wall
måndag 14 juli 2025
Cold blue skiy gives me the innocence I need
Efter att jag jobbat klart tränade jag ett pass pilates och sedan knatade jag ner till bibblan för att hämta och lämna böcker. Hem igen och sedan var det Nations Cup i hoppning från Falsterbo där jag fick det stora nöjet att se Sverige kamma hem guldet.
fredag 11 juli 2025
In the broad delight
torsdag 10 juli 2025
Ripped out of gypsum and oil
Igår hade jag möte med min chef. Jag gillar min chef, ibland skojar jag (med andra) och säger att det bästa med honom är att han sitter i Danmark, men det är verkligen inte sant (vilket jag också är noga med att säga om jag har dragit det skojet). Han låter mig sköta mitt och lägger sig inte i så länge jag inte själv ber om det, vilket är ett upplägg som passar oss båda men framför allt mig som inte är stormförtjust i att interagera med andra stup i kvarten. Ungefär var fjortonde dag har vi ett kort avstämningsmöte som brukar vara att han frågar Nå, hvordan går det i Sverige? och så drar jag lite kort om vad som hänt sen sist och sen berättar han lite vad han har jobbat med och om det är något på gång som kan få betydelse för oss och hur vi i så fall ska förhålla oss till det. Men igår var jag tvungen att babbla ur mig om jobbdramat (som jag ska skriva ett låst inlägg om när jag får tid). Detta jobbdrama var inte på något sätt i magnitud med till exempel dramat med Narcissus, men ändå rätt olustigt och framför allt ser jag inte några tänkbara lösningar. Och där är min chef en djävla DRÖM. Han lyssnade, lät mig tala till punkt, bekräftade att det jag gjort och sagt var, om inte rätt så åtminstone att han hade gjort och sagt likadant, och sedan blev han problemlösningsorienterad och kom med olika förslag på hur vi (VI!) ska tackla det här. Just nu kommer det mest sannolikt inte att hända något alls p g a att de det berör ska ha semester från och med nästa vecka, men inget kommer att lösa sig av sig själv så något måste göras, men kanske inte just nu. Mer om det i låst inlägg som sagt.
Igår skulle vi ju ha spelat minigolf, men barnbarnen fick förhinder båda två och tydligen var det helt otänkbart att bara vi vuxna skulle träffas och svinga klubborna tillsammans, så det blev inställt. Istället åkte jag hem, gick 7,5 kilometer med hundarna och sedan tränade jag ett Vibes-pass med hantlar och kettlebell som hette "ben, bål, flås", vilket var väldigt beskrivande för det var jobbigt som satan. Inte så mycket bålövningarna (tack ridning och pilatesträning), men resten. Svetten rann i strida strömmar och jag flåsade som om jag sprungit ett maraton och aldrig har väl 40 sekunder känts så långa som när man skulle göra sista omgången utfallssteg med hopp, DJEFLAR vad det brände i låren.
Så här långt är jag OTROLIGT nöjd med appen. Jag ville ju få lite mer variation i min träning samt komma ur min comfort zone och det är check på båda punkterna. Enda "problemet" är väl att det finns så otroligt mycket att välja på, men det är ju angenäma bekymmer att ha.
Idag är det jobb, sen ska jag åka och handla och imorgon ska jag jobba hemma för min man har efter mycket velande hit och dit bestämt sig för att åka på bluegrassfestival i helgen och då ville han åka redan som i morgon förmiddag. Så i helgen vankas det egentid! Kan behövas, för jag är socialt utmattad efter den här veckan. Tänker att jag bara ska gå långa promenader och kolla på sändningarna från Falsterbo Horse Show (dock inte samtidigt).