Silent all these years

På mitt jobb är det ofta väldigt familjär stämning, på gott och ont. På gott för att det är högt i tak och man behöver liksom inte gå omkring och vara artig och belevad och stå med mössan i hand och buga och bocka, men samma sak hamnar också på minussidan för samtidigt är det inte så att alla känner att de behöver behärska sig nämnvärt. Det går väl an så länge allting flyter på, men när det kör ihop sig så är det mindre charmigt. Igår kändes det som att ALLA hade vaknat på fel sida och med taggarna utåt och såklart var det också en sån dag då saker gick åt skogen. I mitt team säger vi MY OFFICE - NOW! när det händer något vi inte tycker är okej, och så går vi undan och ventilerar det som hänt för att kunna släppa det och gå vidare. Alternativt hitta en lösning om det behövs, men oftast behöver man ju bara få ur sig det man stör sig på och att någon bekräftar det man känner, detvillsäga att man har rätt och alla andra har fel. Haha. Igår tror jag vi hade FEM såna där sammankomster, hoppas det blir lite mindre av den varan idag. 

Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, gjorde fotrehab och sen var det dags att åka tillbaka till stan igen för styrelsemöte stallet. Idag är det väl samma sak, fast då möte med arbetsutskottet, och plus att jag ska hinna städa hemma innan dess, och helst träna något också. Vi får väl se hur det går med det.