Leave me behind

Igår trodde jag att jag skulle vara trött och seg eftersom jag sovit så dåligt på natten, men det var jag inte utan det flöt väl på rätt så bra. Jobbade, åkte hem, gick ut med hundarna, tränade tabata, gjorde fotrehab, det gäller att hålla igång. Drog sönder ena gummibandet på min pilates bar när jag körde sittande rodd, typiskt. Tror inte det går att laga, men det borde bara vara att sätta dit andra gummiband. Problemet är bara att jag inte har två gummiband som är likadana utan alla har olika motstånd. Aja, det löser sig. Hann äta kvällsmat och läsa en stund innan stallet, men hade jag suttit längre hade ögonlocken garanterat börjat bli tunga. 

Man skulle ju kunna tro att jag skulle ha sovit som en stock i natt, men NÄHÄ. När jag kom hem från stallet hade min man redan somnat och då är det ibland som att ligga intill ett sågverk. Låg dessutom och liksom retade upp mig på hans lättillgängliga djupsömn, så till sist tog jag min tillflykt in i Flickrummet™. Därinne var det för ljust, eftersom jag bara har en liten gardinkappa eller vad det heter i fönstret, så då kunde jag inte somna p g a det. Orkade heller inte gå upp och hänga något över fönstret. När jag äntligen somnade så drömde jag om vår förra produkionschef som var en mycket speciell person. Tror inte en enda människa var ledsen när han slutade efter knappt ett år, han var/är urtypen av kille som  smög omkring i tjejernas omklädningsrum efter gympan, knuffades i matkön samt satt längst bak i klassrummen och kastade suddgummin och uppblötta papperstussar och betedde sig allmänt svinigt. De där typerna blir ju också om inte vuxna så åtminstone äldre. Kommer inte ihåg vad drömmen handlade om, bara att han var med men det räckte gott och väl. Sedan surrade mobilen att den nya dagen var här. SUCK OCH STÖN. Men ja, det är ju bara att ta sig igenom den också. Den ser ut ungefär som gårdagen. Jobb, promenad, träning, ridning. Måste också komma ihåg att ringa verkstan och boka tid för service av bilen. 

Hoppas jag sover bättre i natt åtminstone, för imorgon ska jag träffa Jenny och då vill jag vara i toppform. Eller åtminstone inte halvdöd av sömnbrist. Den som lever får se.