torsdag 31 oktober 2024

Höstlov, I löv you

Det där med höstlov, det får banne mig bli en återkommande grej för mig känner jag. Kan inte minnas att jag tog ledigt när barnen var små, kanske någon dag, men definitivt inte en hel vecka i alla fall. Och definitivt inte de senaste 20 åren eller så. Men det här var EXAKT vad jag behövde. Långa promenader varje morgon, sen lite träning, äta matlåda till lunch och sedan långa lata eftermiddagar i soffan med böcker, tekopp, filtar och värmedyna. Till stallet på kvällen, den här veckan alla dagar utom i måndags. Ska dit ikväll och på lördag också. Känner frid och harmoni. GÖTT. Har nu äntligen börjat läsa Stephen Kings senaste, jag köpte den i somras, sparade den till semestern men det var inte läge då och fram tills nu har jag haft så himla många låneböcker. Men jag har haft det som målbild ett tag: höstlov, soffan, en oläst Stephen King att sätta tänderna i. MMMMM. 

Ja, det var väl mest det. Mina dagar är rätt så inrutade enligt ovan, men det trivs jag ju med. Idag har jag packat godispåsar till lördagens Pay & Jump, det var på håret att det räckte för vi har många starter. Imorgon ska jag träffa Jenny och dricka vin, för första gången sen vi spang Tjejmilen (ja, jag drack ju såklart inte vin under själva Tjejmilen, men på kvällen efteråt). Har blivit otroligt sparsam med vindrickande, inte för att jag någonsin varit någon storkonsument men förr var det väl mer ett glas till maten för att det var helg och sen ett glas till när vi satt i soffan och kollade på någon serie. Väldigt sällan mer än så, men det där slentrian-bara-för-att-det-är-helg-drickandet har jag skippat sedan...tja, sen när då? Ett par år sen kanske? Nu dricker jag i princip bara om det är något speciellt, och bara-för-att-det-är-helg räknas inte dit. Men att träffa Jenny: definitivt. 

Nu ska jag ägna mig åt lite mer föreningslivsarbete i form av skriva månadsbrev, och sen väntar ett dressyrpass på Köttbullen. Som numera har blivit klippt, tack gode Gud. Ridlärare N skickade ett filmklipp där Köttbullen stod och sov och dreglade medan klippmaskinen jobbade, så hon tyckte nog också det var skönt att bli av med all den ullen. Over & out. 

  

     

tisdag 29 oktober 2024

Trädgårdsmästarens dotter

Har läst Trädgårdsmästarens dotter av Marcus Jarl och det kan du också göra. Detta är handlingen:

Flora Nyman har alltid varit pappas flicka. Hans gröna fingrar har uppenbart gått i arv till henne, även om hon själv främst sitter med näsan i botaniska faktaböcker på sitt jobb på Naturhistoriska museet. När pappa Göran dör hemma i hallen hamnar familjen i chock. Flora och hennes yngre bror Svante gör sitt bästa för att hjälpa deras mamma med sorgen och allt det praktiska. Men mitt i mörkret upplever Flora att människorna omkring henne börjar bete sig annorlunda. Undviker de henne? Snart kommer den omvälvande sanningen fram. Göran är inte Floras biologiska pappa.

Floras värld rasar samman, och hon känner sig dessutom sviken när hon inser hur många i omgivningen som redan visste. Men varför har de ljugit om det hela hennes liv? Och vem är hennes biologiska far?

Det blir en resa mot livsavgörande förklaringar genom ett nystan av hemligheter, svek och tragiska missförstånd som spänner sig över nära fyrtio år.

Jag tyckte det här var en jättebra bok, bra språk, intressant berättelsr med en hel del helt oväntade twister. Störde mig pyttepyttelite på några språkliga missar som att någon rör om i sin kaffekopp och en halv sida senare lyfter sin jättestora tekopp till munnen, och så är jag tämligen övertygad om att Pestens tid inte fanns utgiven på svenska 1983 (eller till och med HELT SÄKER eftersom jag kollade i min heliga Stephen King-samling), det KAN förstås vara så att Karin läste den på originalspråk, men då skulle den inte ha stått på Hce-avdelningen på bibblan, pilutta dig Marcus Jarl. Men i övrigt: mycket läsvärd. Den får fyra botaniska trädgårdar av fem möjliga, marsch iväg till bibblan med er.

The beginning of a höstlov

Här kommer lite hälsningar från ett höstlov som hittills har levererat både fysisk aktivitet och lugn och ro. Så vill man ju verkligen ha det.

I fredags höll jag förvisso på att få ett psykbryt modell större. Så här: Vi har en skurmaskin på jobbet, och en gång när vi hade tillsyn så kom frågan upp var skurvattnet tömdes ut och svaret var i avloppet. Då sa tillsynspersonen att skurvatten från industrin innehöll ofta höga halter av tungmetaller och det var inte bra om det kom ut i spillvattennätet, så det var bättre att tömma skurmaskinen i någon form av balja, låta vattnet stå och sedimentera tills det blev en bottensats, och sedan försiktigt hälla av vattnet i avloppet och låta resten gå som farligt avfall. Då fick Tröggubben i uppgift att införskaffa ett uppsamlingskärl för detta ändamål och det rapporterade han att han hade gjort och informerat personalen om att det skulle användas och så var det inte mer med det, trodde man ju. I fredags fick jag för mig att jag skulle kolla om folk verkligen visste hur detta skulle hanteras så jag högg första bästa och det framgick ganska klart att han hade inte en aning om vad jag ens pratade om. Älgade bort till verkstan där uppsamlingskärlet borde finnas, hittade inget, frågade en annan om det ens fanns, och jodå, han pekade högt upp på en hylla där det stod en grå balja med en massa hål borrade i sidorna. Frågade vad tanken var med det och det visade sig att, ja jag vet faktiskt inte vad som visade sig förutom att Tröggubben och hans kollega uppenbarligen inte förstått vare sig uppgiften eller hade en aning om vad begreppet "sedimentation" innebar, men kanske tror de att "tungmetaller" är stora järnstycken som genast sjunker till botten? Herregud, den där konstruktionen var bland det mest korkade jag sett i hela mitt liv. Skrev en avvikelser och sen var det tack och lov dags att gå hem.  

Åkte iväg till mitt vanliga fredagsställe, parkerade bilen och gick drygt 8,5 km stavgång i raskt tempo. Det var roligt! Sen åkte jag till Ica och handlade lite smått som jag glömt i torsdags, sen hem och fixade tacos och så skulle vi kolla på The Gentlemen men det var något knas med Netflix så vi började istället kolla på serien Spartacus som gick på Max. Jag ÄLSKAR ju filmen Spartacus med Russell Crowe och det här skulle väl vara någon slags rip off på den? JÄTTEDÅLIG! var den. Sen gick vi och lade oss tidigt för på lördagen skulle min man ta ett tidigt tåg till Köpenhamn och eftersom bussar från Nästan-Österlen sällan är synkade med resten av världen så hade jag lovat att skjutsa honom. 

Sagt blev gjort. Tog med mig hundarna och gick en lång runda i gamla hoods, åkte sedan hem och påbörjade min göttiga egentid. Låg på soffan och läste, sen var det dags för handbollsdamerna att möta Spanien, men det var så stor klasskillnad att det inte ens var spännande. Men kul att se ändå förstås. 

På söndagen tog jag en lång promenad med hundarna, kom hem och tränade lite pilates. Sen var det dags för världscupen i hoppning i Helsingfors, en historia där förvånansvärt många antingen 0 eller 4 fel. Lyckades tajma in ATG live när "min" galopphäst (som jag äger 1/1000 del av, så det där med att säga "min" är ju tveksamt) skulle starta ett lopp. Satsade som vanligt 50 kr vinnare och 50 plats, för det gjorde en spelmissbrukare i Hem till byn och det låter så proffsigt. Tyvärr kom han precis utanför placering så det gick med minus. Men men. 
Sen var det dags att åka till stallet för möte och när jag kom hem så hade min man kommit hem, nöjd med sin Köpenhamnshelg men trött i fötterna. Jag fixade mat och så åt vi och kollade på The Gentlemen på Netflix som nu var mer samarbetsvilligt. Var per automatik lite stressad för det var söndagskväll och klockan var så mycket, men sen kom jag på att a. jag hade glömt ändra väggklockan i tv-rummet till vintertid och b. det var ju inget att stressa för att det var sent (som det ju inte var, i alla fall inte SÅ sent) eftersom jag ju skulle ha SEMESTER. 

Igår stolpade jag upp ur sängen vid sju, åt frukost, travade iväg på en långrunda med hundarna, tränade tabata och åt lunch. Därefter: soffan, kaminen och en god bok. Behöver inte mer än så för att känna att livet fan i mig är FULLÄNDAT. Sen kom min man hem och vi bestsämde hastigt att igår skulle bli filmkväll, för jag är iväg alla andra kvällar för det är höstlovsaktiviteter i stallet ikväll, imorgon och på torsdag, och på fredag ska jag träffa Jenny och dricka VIN. Vi började kolla på The Dogman som kanske inte var 100 % realistisk men hade ändå "något", tyckte vi båda. 

Ja, det var väl allt som hänt så här långt. Nu idag fick jag anledning att öppna en dator för en kollega hörde av sig och behövde hjälp. Är ju liiite surt att behöva tänka på jobb under sitt höstlov, men det tog bara tio minuter eller så, så det var väl inte hela världen. Nu ska jag äta lunch och sen är det soffmyyyyys tills det är dags att åka till stallet. Tjo och hej.   


Älskade jävla unge

 Jag har läst Älskade jävla unge av Pernilla Pernsjö, och det ska du också göra. Pernilla, som i a k a Iwillnotkeepcalmandyoucanfuckoff, en blogg jag har läst i cirka tusen år och det tror jag också alla mina cirka fem läsare gör? Om någon mot förmodan skulle behöva en närmare presentation (eller så är det jag som är så anal och tvunget måste följa samma upplägg för bokrecensioner), detta är handlingen: 

Pernilla är en helt vanlig trebarnsmamma i en helt vanlig familj – och hennes son Alfred är ett helt vanligt barn. Tills han inte är det längre.
När Alfred hamnar i allt större problem med kriminalitet och droger sätter Pernilla hela sitt liv på paus för att hjälpa honom. Sakta men säkert dras familjen in i en kaotisk spiral, och plötsligt kretsar allting i deras tillvaro kring Alfred. En natt griper polisen honom för inblandning i narkotikaaffärer med ett av Sveriges mest ökända gäng, och en tanke börjar gro hos Pernilla: Jag är medberoende till en kriminell.
I Älskade jävla unge är en mammas skildring av hur maktlös man är som förälder när inte enbart kärleken räcker till. Och hur man, mitt i kampen för att rädda sitt barn, tvingas inse att man kanske först måste rädda sig själv.

Jamen alltså va? Det var som att läsa ett koncentrat bloggen, och jag tycker Pernilla skriver jättebra och att hon är så himla modig och stark och fantastisk på alla sätt och vis. Och boken är så himla bra och viktig. Jag har nog varit en sån som tänkt lite svepande och generaliserande att gängkriminella, dom har väl vuxit upp i misär och utan förebilder. Nu när sånt kommer på tal är jag istället den som säger Nej, vänta lite nu, sådär behöver det inte alls vara. Det är Pernillas förtjänst. Den här boken får både fem bullar av fem möjliga OCH fem ballonger av fem möjliga på en och samma gång. Schas iväg till bibblan med er per omgående.   

 

söndag 27 oktober 2024

Hembiträdet

Har läst Hembiträdet av Freida McFadden och det kan du också göra. Detta är handlingen:

Millie har avtjänat ett tioårigt fängelsestraff och bor i sin bil när hon får jobb som hembiträde hos den förmögna familjen Winchester: mamma Nina, pappa Andrew och nioåriga dottern Cecelia. Bostad ingår - ett minimalt vindsrum i familjens jättevilla.
Millie satsar allt på att sköta jobbet perfekt - hon städar, tvättar, tar hand om parets dotter, lagar fantastiska middagar till familjen och äter själv ensam i vindsrummet. Men snart börjar hon ana att familjen Winchester döljer betydligt mörkare hemligheter än hon själv.
Varför beter sig Nina så bisarrt? Och varför går det bara att låsa vindsrummet från utsidan? När Millie faller för frestelsen att försöka ta reda på vad som egentligen pågår i huset tar allt en chockerande vändning. Det visar sig att familjen Winchester spelar ett farligt spel - men de vet inte vad Millie är kapabel till...

Jag gillade den här boken, det var en välskriven bladvändare där jag visserligen ganska tidigt misstänkte att det inte var som man trodde (ibland är det kul att känna sig smart), men det var ändå en och annan twist som inte ens jag kunde förutsäga. Nu ser jag fram mot uppföljaren, Hembiträdets hemlighet. Den här boken får fyra små vindsrum av fem möjliga, stick iväg till bibblan med er.   

fredag 25 oktober 2024

Coming up: HÖSTLOV!

Äntligen fredag! När jag såg veckans schema i måndags så stirrade jag bara tomt framför mig och undrade hur i helvete jag skulle få ihop detta, men det löste sig ju lite elegant i alla fall som igår och idag i och med att två tunga och energikrävande möten blev flyttade, visserligen skjuts problemen bara framåt men ändå. All skit behöver ju inte komma samtidigt. Igår passade jag på att utnyttja mitt nyluftiga schema till att åka och handla på arbetstid. Ja, till jobbet alltså, det får ju vara någon måtta på friheten. Den här veckan är det nämligen min tur att handla till den gemensamma fredagsfrukosten. De flesta gör det på väg till jobbet  men det är ju inte något jag kan göra så därför kan jag lika gärna handla dagen innan och sen genomlida folks halvt (men bara halvt) skämtsamt sura miner för att det inte finns några nybakade frallor, men Den som handlar bestämmer vad som ska handlas, det är på riktigt sen gammalt 

När jag åt lunch så kom KonsultGubben och medan han mikrade sin mat så lät han blicken svepa över köksregionerna och konstaterade att det låg bröd på diskbänken. Har du handlat till fredagsfrukosten? undrade han och jag hade lust att svara att nej, jag tror inte jag blir mätt på det som finns i min matlåda så jag tänkte trycka i mig tre hela brödlimpor till efterrätt, men besinnade mig och svarade bara jakande. Självklart såg KG det som en inkörsport till en liten pratstund, så han gick igenom de tre olika sorternas bröd jag hade köpt och liksom graderade dom utifrån hans och hans sambos preferenser. Sedan gick han vidare och malde en stund om att det väl egentligen inte är så nyttigt att äta bröd och jag svarade (eftersom jag tänkte att han ändå ska sluta snart så man kan väl kosta på sig att BJUDA TILL LITE) att det beror väl som med allt annat på mängden, men KG:s såkallade diskussioner är ju bara ett ramverk för att han själv ska få hålla en monolog och sig och sitt så det var att kasta pärlor för svin.

Aja, han slutar den sista oktober och nästa vecka har jag semester så idag är förhoppningsvis sista dagen jag behöver ha med honom att göra.  

Kom hem, gick ut med hundarna, städade och satte mig sedan med en bok, Hembiträdet, som jag hört mycket bra om och som i alla fall började lovande även om jag tyckte en av karaktärerna kändes lite väl överdriven, men det får väl ge sig. Håller också på att läsa Pernillas bok Älskade jävla unge och kan bara säga att jag älskar den jävla boken. Som jag såklart visste att jag skulle göra eftersom jag läst Pernillas blogg i vad som känns som hundra år. Mer om det när jag läst ut boken (detvillsäga: snart, för den är svår att lägga ifrån sig även om jag så att säga vet handlingen redan).

Åkte till stallet, kom hem igen, duschade, gick och lade mig. Man skulle ju kunna tro att om man rider mellan 18.00 - 19.00 så skulle man kunna ha lite kvalitetstid hemma efter det, men det är svårt att ta sig från stallet. Först pratade jag en lång stund med instruktör N, sen fick jag för mig att jag skulle putsa Köttbullens träns och sen mina egna stövlar, sen träffade jag en från Bästa Måndagsgruppen™ som skulle rida på drop in-ridningen och fastän vi sågs i måndags så hade vi ändå väldigt mycket att tala med varandra om. Hehe. Jaja. 

Idag ska jag gå stavgång! Jag gillar det, har slitit ut ett antal stavar back in the days, men sen vi flyttade till Nästan-Österlen och skaffade hundar så har det varit väldigt sparsamt på den fronten. Det funkar ju  hyfsat att gå med en hund om man har midjebälte, men två eller flera leder bara till en massa trassel med koppel och stavar enligt min erfarenhet, och då är det inte roligt. Har i alla fall ett par rätt så påkostade (i alla fall på den tiden när det var lite mer inne med stavgång eller NORDIC WALKING som det väl ska kallas om man vill tvätta bort pensionärsstämpeln) BungyPumps som jag nästan inte har använt alls. De har stått på jobbet i kanske tio år eller så, för ett tag fick jag och en numera fd kollega för oss att vi skulle gå stavgång på lunchen, men det blev nog bara en eller två gånger och sen rann det ut i sanden. Men sen jag införde min nya fredagsrutin att ta en promenad i mina gamla hoods och utan hundar så har tanken på stavgång också väckts till liv. Så nu ligger BungyPumpsen i bilen och idag blir det nypremiär. GÖTT. 

I morgon ska min man åka till KÖBENHAON och vara borta till söndag och jag ska ha egentid. Nu blev det i och för sig ett extrainsatt styrelsemöte på söndag eftermiddag, men det får man väl tugga i sig. Ska ju ha HÖSTLOV hela nästa vecka, så jag kommer ändå att få relativa oceaner av egentid för min man ska jobba. Sen händer det mycket kul i stallet också! Ska gå på tre clinics, en där ridlärarna rider dressyr, en annan när ridlärarna hoppar och en tredje som handlar om frihetsdressyr. Plus ett extra dressyrpass på torsdag. Annars ser jag fram mot: långa promenader, elda i kaminen och att läsa böcker. Alla goda ting är tre, osv. Men först ska jag beta av en arbetsdag.  

Till stallet istället, v 43 2024, pt 3

Igår var det Köttbullstorsdag! Tyvärr, för oss båda, så har hon fortfarande inte blivit klippt så hon kändes  rätt trött och seg. Kan också bero på att jag var lite, lite för mätt för att det skulle kännas helt bra att rida. Vi rider ju redan klockan sex och jag åt väl min kvällsmat eller vad man ska kalla det vid fyratiden, fast det brukar jag ju göra så jag fattar inte varför jag igår kände mig som om jag ätit ett helt julbord. Tog i och för sig en extra macka för att kompensera att det inte fanns några kokta ägg, det var kanske den som gjorde det? Jobbigt var det i alla fall. Köttbullen ska klippas nästa vecka, något hon verkligen hatar så jag kan lite förstå att hon inte är överst på personalens önske- och to-do-lista i det sammanhanget. Annars är hon en sån klippa, snäll i boxen, snäll att rida, alla kan rida henne och hon är mentalt stark och fixar ständiga ryttarbyten och gå med nybörjare och funkisryttare och sådär. Men vissa issues har hon, och det är: 1. Vara ensam, 2. Bli duschad i spolspiltan och 3. KLIPPMASKINEN. Mohahaha. 

Igår red vi en övning med travökningar på diagonalerna som väl inte gick jättebra om jag ska vara ärlig, dels p g a ovan nämnda trött- och seghet hos både häst och ryttare, samt det faktum att Köttbullen ju inte har något  större gångartsregister att jobba med. Men man kan ju inte alltid vara på topp heller. Nästa vecka är det teorivecka och då är det ingen ridning, fast då har jag anmält mig till en extra dressyrträning för instruktör V på torsdagen så det blir i alla fall ett pass. Förhoppningsvis på en förhoppningsvis nyklippt Köttbulle dårå.  

torsdag 24 oktober 2024

Det jäser och pyr nog lite

Det jäser och pyr nog lite


We will fly so high

Igår hade jag och min chef medarbetarsamtal. Försökte deala bort Laboratory Manager-delen av min tjänst med motiveringen att Projektet kommer att ta mer och mer av min tid när det så småningom ska sluta vara projekt och bli implementerat i den dagliga verksamheten. På det sättet skulle min tjänst bara handla om  det som jag anser är mina kärnområden, och inte som nu spreta hit och dit mellan det och sådant som egentligen ska hanteras av R&D. Min chef instämde och var enig med mig i det resonemang, dessutom ser det rent organisatoriskt ut så i flera andra delar av bolaget, dvs att man har en från R&D som har personalansvaret för laboratorieassistenterna. Kruxet var bara att övertyga R&D-chefen om att en i hans team skulle få ta över Laboratory Manager-titeln från mig. Det gick väl sådär, eller det var väl inte så att R&D-chefen höjde armarna i skyn och brast ut i jubelrop över denna fantastiska idé. Men min chef skulle försöka bearbeta honom lite mer nästa vecka så får vi väl se hur det går. 

Sen var det lunch och efter det var det ytterligare en möte där jag höll i en 90 minuter lång presentation som jag inte riktigt hunnit få klar, vilket i och för sig inte var mitt fel eftersom det handlade om att de resultat som någon annan skulle ha sammanställt inte var klara, men det känns ju ändå sådär när flera sidor av ens förment proffsiga powerpoint bara har en rubrik och To Be Updated, så det kändes väl lite sådär. Vår platschef sa lite halvspydigt att det var ju kul för oss andra att du också är mänsklig och har brister. Är det så jag uppfattas, som omänsklig och felfri? Känns ju också lite sådär om jag ska vara ärlig, men jaja. 

Lång dags färd mot natt igår, men idag har jag luft i schemat eftersom ett möte blev flyttat. Gött. Samma sak gäller för imorgon, så plötsligt känns resten av veckan helt rimlig. Ikväll är det ridning, imorgon kan jag sluta tidigt och sen är det helg. G-Ö-T-T- 

onsdag 23 oktober 2024

No need to argue

Igår var en hektisk dag på jobbet och veckan kommer att fortsätta i samma strävsamma tema med möten och presentationer som liksom klickar i varandra och det enda man har att glädjas åt är om något möte inte tar så lång tid som planerat så man får en liten paus. Igår blev jag ju ombedd att hjälpa till med ett R&D-projekt, fick förfrågan om vi kunde sätta oss en stund med detta imorgon förmiddag? och jag svarade nej, tyvärr, har inte en ledig stund på hela veckan och nästa vecka har jag semester, lite med hopp om att det skulle vara något akut och personen som ville ha hjälp då antingen löste det själv eller tog hjälp av någon annan, men nähä, då kom det en kallelse till ett möte om detta i början av november. Ringde upp och sa min favoritmening Jag kan inte riktigt se att det här skulle tillhöra mina arbetsuppgifter och fick då lite förment smicker, men du är ju så kunnig och blablabla, men den lätte går man ju inte på så jag stod på mig och hänvisade till en annan kollega som faktiskt JOBBAR med åtminstone hyfsat snarlika saker. Tror jag lyckades snacka mig ur det till sist. Det tar lite emot för man är ju ändå en Duktig Flicka™, men jag måste kunna fokusera på mina kärnuppgifter och Projektet, och det kommer inte att bli mindre omfattande, tvärtom. 

Efter jobbet susade jag hem, gick ut med hundarna, tränade pilates och sen hade jag någon timme kvar inann det var dags att byta om och åka till stallet. Åkte inom bibblan och hämtade en hel drös böcker som jag reserverat, så det passar ju bra med höstlov nästa vecka. Plus att min man ska åka till Köpenhamn över helgen som kommer, så det ligger mycket egentid och fritid i pipelinen. Bra efter den här veckan tror jag. 

Idag ska jag ha medarbetarsamtal med min chef. Eller han ska ha med mig, hur man nu uttrycker det. Hoppas på att få till en förändring i min befattningsbeskrivning som gör min tjänst mer renodlad och sen hade det inte gjort ont att få slippa personalansvar, även om de personer som ingår i mitt team just nu består av toppenmänniskor som det inte på något vis är betungande att ha att göra med. Men det hade ändå varit gött att slippa det formella ansvaret. Min titel är Laboratory Manager och det är helt sjukt för jag jobbar nästan inte alls med labbrelaterade grejer längre. Det finns en lämplig person att slänga över den delen på, enda kruxet är att hen bara har jobbat några månader. Men hen har ändå gedigen utbildning och erfarenhet, så det BORDE inte vara något problem. Plus som sagt att teamet både är lättsamma och självgående. Jaja, vi får väl se hur det här slutar.   

Till stallet v 43 2024, pt 2

Igår blev nästan INGENTING som jag hade tänkt mig. Hade ju tänkt mig att komma till min nya grupp, rida för instruktör K och få ha Köttbullen eller åtminstone någon annan ponny. När jag kom till stallet så var mitt namn inte ens med på listan. Fick tag på instruktör N, det hade blivit någon miss i kommunikationen och sånt händer ju och är inte hela världen. Instruktör N kollade över planeringen, det visade sig att alla hästar gick fullt och hon visste inte hur hon skulle lösa det riktigt, det var till och med så jag föreslog Jag kan skippa idag och komma nästa vecka istället? men det sa N att jag absolut inte skulle, vi löser det här och så slutade det med att jag fick Hästen. Det var ju inte PRECIS vad jag hade tänkt mig, men men, det var ju bara att gilla läget. Har du haft honom förut? undrade en av mina nya ridkompisar, och jag svarade att jadå, 2018 hade jag honom på en boot camp när jag egentligen hade Pojken men det var när han var alldeles ny och inte orkade gå två pass om dagen så då fick jag och en till som också hade någon häst som inte orkade gå så mycket, dela på honom varannan lektion. Utöver det, bara någon enstaka lektion då och då, och det var längesen. 

Nästa grej som inte blev som jag tänkt mig var att vi inte alls skulle ha instruktör K, för hon var sjuk. Buhu.  Istället fick vi en vikarie som säkert är jätteduktig, men när man inte känner vare sig hästar och ryttare blir det lite...tja, opersonligt? Men det var ju bara att gilla läget här också. Kravlade mig upp på Hästen och det kändes som att jag hade tre kilometer hals framför mig och att bakdelen befann sig någonstans i utkanten av Växjö. Lektionen innan vår hade haft hoppning och gruppen efter skulle också ha hoppning, så det stod hinder överallt och kändes trångt även om vi bara var åtta stycken. Övningen var att vi skulle rida i volter runt hindren, med hästen omväxlande inåtställd och utåtställd. Gick väl SÅDÄR. Hästen är så lång och seg och också en typisk gammal ridskolehäst som inte gör mer än han måste, det är väl begripligt, men det gick liksom inte att nå fram till honom, det kändes inte som att det blev något samspel värt namnet. Det beror såklart på mig och att jag inte känner honom tillräckligt, men ändå. Inte jättekul. Och så är han överbyggd och går på bogarna i framvikt, och när vi galopperade kändes det som att jag hade en välfylld ICA-kasse i varje hand, puuuh. När vi stod på medellinjen så undrade jag om det regnade in men det var min egen svett som droppade ner från huvudet och landade på axlarna. 

Men min nya grupp var i alla fall dötrevlig! Kände alla sedan innan, åtminstone till namnet, det blir ju så på en liten ridskola som vår. Och efter den här starten kan det väl bara bli bättre? Och på torsdag ska jag få rida Köttbullen. 

tisdag 22 oktober 2024

People asks me why I never find a place to stop and settle down

 Igår bjöds det på pizza på jobbet. Samma sak varje gång det ska bjudas på mat, antingen är det pizza (som jag inte gillar särskilt mycket om den inte är hemgjord och det är den ju inte då) eller smörgåstårta (som jag inte heller är ett jättestort fan av), och det tredje alternativet är att vi går till en närliggande lunchrestaurang vars interiör påminner extremt mycket om en högstadieskolmatsal, komplett med långa köer, brickor, porslinsslammer, trängsel och knuffar.
För ett par år sedan fattade jag ett principiellt beslut och det var att jag faktiskt inte behöver delta i sånt om jag inte vill. Jag kan tycka det finns ett rätt stort antal sammanhang där man oavsett vad man egentligen tycker bara får tugga i sig vad som bjuds pga att det är oartigt att inte göra det, men gränsen måste väl ändå gå någonstans och i mitt fall går den från för ett tag sen vid min obetalda lunchrast. Får dock ALLTID pikar för detta, och inte för att jag bryr mig nämnvärt men det är ändå lite irriterande. Är ju inte direkt någon annan som blir drabbad, ändå ska det (oftast från initiativtagaren) alltid fällas någon syrlig och passivt aggressivt kommentar om att man dissar maten eller sällskapet eller liknande. Tröttsamt.

Igår fick jag ett mail från en kollega som skrev något i stil med Skulle du kunna tänka dig att vi gemensamt gör...[beskrivning av uppgift X som efterfrågas av en kund], har pratat med [VD] och vi är överens om att vi ska göra det. När vi gjort X så får jag/vi ta hjälp av [systerbolag] för...och så motsvarande uppgift för en produkt som tillverkas där och jag kände att NÄE? För det första är det här en uppgift som är dedikerad för dom som jobbar inom R&D-segmentet och dit hör inte jag. Det har funnits perioder när jag har velat jobba inom R&D, men då har jag inte fått. Men nu när jag inte längre vill så är det plötsligt öppna dörrar och  utrullad röd matta, fast jag tror att det mest är för att maskera att det nog till 99 % handlar om att skyffla över surdegar som ingen annan vill ta i, jag är inte född igår. För det andra så har jag faktiskt inte tid eftersom jag har mitt Stora Projekt som snart kommer att gå in i en ny fas och då är det skarpt läge och full fokus och ingen tid att lalla runt med annat. Och för det tredje så VET jag att det kommer att bli så att gör man uppgift X så blir man automatiskt ansvarig för att samordna motsvarande uppgifter i systerbolagen sen, det är sen gammalt. 

Stövlade in till vår VD och undrade vad fan? (dock lite mer diplomatiskt uttryckt) för det lät ju i kollegans mail som att han och VD hade snackat ihop sig om min medverkan, men enligt VD så var det inte så. Fast det tror jag vad jag vill om. Jag hävdade att det var en uppgift för R&D, problemet är bara att vår R&D-resurs är helt nyanställd och inte till någon större nytta (än). Det vet väl jag också, men jag är så djävla trött på att vara någon slags slasktratt på vars bord allting hamnar.  Imorgon kommer min danska chef hit och då ska vi ha medarbetarsamtal. Finns ett och annat att diskutera, hehe. Nä, men om tanken är att jag ska jobba med Projektet i den omfattning som krävs så kan jag inte hålla på och småfjutta med R&D-besläktade uppgifter så fort de måste göras. Det är min chef helt med på, det handlar bara om att hitta en strategi för att hantera alla lösa trådar som just nu spretar åt alla håll. Vi får väl se hur det går.

Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, tränade ett pass tabata och sen ringde min dotter och vi snicksnackade om ditt och datt någon timme eller så. Åt kvällsmat och sen fixade jag med presenten som jag skulle ge till instruktör A senare på kvällen. Åkte till stallet, kom hem, duschade, gick och lade mig och det var den dagen det. Idag är en ny dag med nya möjligheter, då kör vi. 

Till stallet istället, v 43 2024, pt 1

Jaha, då var det sista gången i Bästa Måndagsgruppen™ för både mig och min gamla ridkompis från 90-talet. Blandade känslor måste jag säga, älskar ju den här himla gruppen men samtidigt ska det bli spännande att börja i en ny, enbart inriktad på dressyr och markarbete, ingen hoppning. Känner de flesta i  nya gruppen redan så det kommer säkert att bli toppen, och jag kommer att få rida för instruktör K som jag tycker mycket om så det ser jag också fram mot. Men ändå. Bästa Måndagsgruppen™! Instruktör A! Snyft! 

Hade Köttbullen på gårdagens lektion och övningen var skänkelvikning och öppna. Inget av hennes paradgrenar med andra ord, men jag tycker ändå att vi har något på gång. Skänkelvikningarna går riktigt hyfsat, öppnan...nja, där finns det utrymme för förbättring, men tror det mer handlar om att hon inte förstår vad hon ska göra, det blir liksom dubbla budskap för henne som hon hanterar genom att inte hantera det alls, dvs ånga på rakt fram istället för att göra det hon ska. Annars tycker jag generellt att hon är mer samarbetsvillig, inte så benägen att tjura ihop när hon inte förstår, men just i såna lägen blir det  lite missförstånd. Aja, bara att kämpa på. Har anmält mig (och förhoppningsvis Köttbullen, men det vet man ju aldrig 100 % vem man får) till två träningar med en extern tränare senare i höst, det ska bli spännande.  Man var tvungen att ange två alternativ så jag önskade henne eller Knubbis, men hoppas såklart på Köttbullen. 

Idag är det alltså premiär i Nya Dressyrgruppen, det ska bli kul! Och jobbigt, misstänker jag. 

måndag 21 oktober 2024

Det smälter

Har läst Det smälter av Lize Spit, detta är handlingen: 

Går det att hämnas ett helt samhälle?

Eva är ett av endast tre barn som 1988 föds i den lilla flamländska byn Bovenmeer. Här växer hon upp bland rapsfält och mjölkgårdar, under en tidsperiod färgad av Windows 95.
I tre filmiskt korsklippta kronologier följer vi den Eva som lär känna pojkarna Pim och Laurens, den Eva som steg för steg närmar sig sanningen om Bovenmeer, och den Eva som ett drygt decennium senare återvänder bilvägen från Bryssel, klockslag för klockslag, med ett gigantiskt isblock i bakluckan.

Inledningsvis tyckte jag MYCKET om den här boken, som på baksidan kallas "en skoningslös skildring av den europeiska landsbygden, utformad som en suggestiv feministisk hämndroman". Jag tyckte mycket om språket och miljöskildringarna och även själva berättelsen till en början. Men sen tyckte jag allt tappade styrfart, berättelsen började först stå och tugga på tomgång och istället för de fina miljö- och karaktärsskildringarna så kändes det som att sidorna mer och mer fylldes ut med rätt äckliga och osmakliga detaljer och man (jag) undrade vad det här skulle vara bra för? Av bokens nästan 500 sidor kändes de sista 200 som att de spårade ur och jag läste klart egentligen för att jag ville veta varför i helvete Eva körde från Bryssel med ett stort isblock. Den här boken får tre små jordbruksstöd av fem möjliga. 

Helgen vecka 42 kom och gick

Det försvann en helg, swooosh sa det bara och så var det söndag kväll och ännu en helg är lagd till handlingarna. I fredags fick jag lite feeling och beställde två nya bluetooth-högtalare till vårt skrangliga ljudsystem i ridhuset. Har ju varit mäkta nöjd med arrangemanget hittills: en högtalare som jag hängt ut från domartornet och en som har stått på en stol utanför kiosken och så min gamla telefon där jag har avinstallerat alla appar utom Spotify. Då blir det musik i ridhuset och musik vid framridningsbanan. Eftersom det har varit rea på dessa förnämliga högtalare så att de kostar typ 400 kronor styck istället för 898 så klickade jag hem två till, för att kunna bygga ut systemet (man ska kunna koppla samman upp till 100 likadana enligt tillverkaren) eller i värsta fall ha som backup ifall någon skulle krångla. Visade sig vara snudd på de två sista (i alla fall till det priset) i hela Sverige, och de fanns inte på nätet utan bara i fysisk butik som råkade vara Clas Ohlsson i Ankeborg City. Vilket i sin innebar att min fredags-efter-jobb-et-powerwalk fick bli stadsvandring istället. 

Det var nu inte det sämsta. Solen sken, himlen var blå och det blåste milda vindar när jag åkte och ställde bilen på en gratisparkering utanför stadskärnan och flanerade därifrån i stilla mak. Besökte en vän på en kyrkogård, strosade vidare till en annan kyrkogård och gick runt där en stund och filosoferade över livet och döden och allt däremellan. Tyckte jag hittade otroligt många gravstenar med folk som var födda på 10- och 20-talet där mannen dött på 60-talet och kvinnan levt typ 40 år till. Tyckte först det var lite märkligt att det var så många just där (det var inte så att alla hade dött pang bara, exakt samtidigt, utan det var ju utspritt över åren och dagarna, men ändå så många att jag tyckte det fanns något slags mönster). Sen tyckte jag det var lite sorgligt och såg framför mig alla de sörjande änkorna som fick streta på i så många år, men sen tänkte jag att de som dog, inte alla förstås, men det fanns säkert dom som var ena riktiga as och de där förment sörjande änkorna kanske fick det toppen efteråt. Till slut hamnade jag äntligen på Clas Ohlsson och kunde kvittera ut mina älskade högtalare och sedan slank jag inom systemet och köpte en liten flaska bubbel och vidare till Hemmakväll och köpte lite exklusiv choklad, detta ska bli avskedspresent till ridlärare A eftersom jag rider sista gången i Bästa Måndagsgruppen™ idag. När jag hade detta att kånka på så var jag inte så sugen på att flanera vidare utan knotade bort till gratisparkeringen och åkte hem. 

Var hemma någon timme eller så, sen var det dags att åka till stallet igen och förbereda för lördagens Pay & Jump. Testade den nya mikrofonen, den funkade inte. What. The. Fuck? Den gamla mikrofonen har glappkontakt så när man ska prata i den får man hålla i den som om det gällde att klamra sig fast vid en livboj efter ett skeppsbrott och det tyckte vi kändes ovärdigt, men det hade ju varit önskvärt att den nya gav ljud ifrån sig, men nix. Testade att koppla in den gamla sladden med den nya mikrofonen och då funkade det. JAHA? Blängde surt på de två kontakterna som enligt mig var identiska, det enda som skiljde var att den ena hade en liten svart ring och den andra en röd (för att inte dra ut på den här JÄTTESPÄNNANDE storyn så bekräftade min man elektrikern att det var identiska kontakter och färgen på ringarna hade ingen betydelse och på lördagen testade jag den nya sladden och då funkade allt plötsligt? Teknik, va? GAAH!). Testade också att ha en högtalare hängande ut från domartornet och en i andra änden av ridhuset och det blev skitbra och då behövde man inte heller ha så himla hög volym. Grundproblemet är nämligen att vi har ett litet mixerbord från 90-talet där man en gång i tiden kunde koppla in mikrofon och CD-spelare och förstärkare och grejer och den var kopplad till en högtalare mitt i ridhuset och en utomhus. Elektronik som stått i ett kallt ridhus i 30 år åldras dock inte särskilt väl, och det enda som nu fungerar är mikrofondelen av mixerbordet samt högtalaren mitt i ridhuset (den som är utomhus har dött), så någon musik har inte gått att frambringa och hästtävlingar utan musik är uteslutet. Men den delen har ju Clas Ohlsson-högtalarna löst, problemet har dock varit att man fått kräma på maxvolym för att det ska höras över hela ridhuset och då kan de som sitter på läktaren under domartornet nästan inte höra vad som sägs i mikrofonen. Men med fler högtalare skulle man kunna sprida ut ljudet och därför inte behöva ha på så högt, var alltså min tanke. 

Sen satt vi en god stund och pysslade med det administrativa, skrev ut startlistor och hade ångest över att vi inte hade hunnit ragga så mycket funktionärer som vi tyckte att vi behövde. Den här Pay & Jump:en har varit bestämd sedan i våras någon gång och vi har hela tiden tänkt att det är långt kvar, tills det helt plötsligt var en vecka kvar och ingenting var fixat, typ. Nästan alla aktiva från klubben skulle själva vara med, så det var ett pyssel att få ihop. Var hemma strax efter 19 så det var ändå friskt jobbat. Sen var det väl i princip bara att ställa klockan på 05.30 och gå till sängs. 

Lördagen gick jag upp ovan nämnda tid, åt frukost, promenerade en timme med hundarna och var i stallet strax efter 08.00. Vid niotiden tänkte jag att man kunde dra igång musiken och. Då. Fungerade. Ingenting. Eller fungerade gjorde det väl, men när jag kopplat ihop de numera fyra högtalarna så hackde allt och det lät för djävligt. Fyfan vad jag HATAR teknik. Just den biten hade jag ju inte testat igår eftersom de nya högtalarna behövde laddas, men det ska väl inte vara några problem att koppla ihop fyra högtalare när man enligt uppgift då ska kunna koppla ihop "upp till 100 enheter". Efter många knapptryckningar, svett och svordomar så återgick jag till grundidén, två högtalare, då fungerade det plötsligt? Smög igång en till och den fungerade också, då vågade jag inte utmana tekniködet mer utan det fick vara så. Blev ändå bra, till nästa gång ska jag testa detta att koppla in alla fyra dagen innan. 
Pay & Jump:en gick skitbra. Jag satt i domartornet och var speaker, det hade varit stressigt om jag suttit där själv (som den ursprungliga planen var p g a ovan nämnda funktionärsbrist) för det var mycket efteranmälningar på plats och ändringar och grejer, och det går inte att hantera samtidigt som man ska hälsa välkommen och presentera ekipage och ge startsignal och hålla på. Eller i alla fall klarar inte jag  av det, men som väl var satt L där också och skötte det administrativa. När allt var klart rusade alla funktionärer in i ridhuset som ett djävla maskineri och hela banan var bortplockad på samma tid som det tog för mig att plocka ihop uppe i domartornet. Gött. Sen satt vi en stund i solen och slöade och sa saker som Nä, men om man skulle ta och köra hem...men det där eftersnacket är så mysigt, så det var ingen som hade någon större brådska. 
Kom hem, lagade middag och så såg vi sista avsnittet av Pojke slukar universum. Älskade den serien, ser fram mot att läsa boken också, tror jag har den att hämta på bibblan faktiskt. 

Igår var min LEDIGA DAG! Gick upp, åt frukost och tog en promenad med hundarna. Det såg ut att vara lite kallt och småruggigt, men det var för årstiden väldigt milt, 18 grader, och det slutade med att jag gick i bara t-shirt. Promenerade tre timmar, kom hem, tränade pilates och åt lunch. Bar in ved, men det var för varmt för att elda så jag låg bara på soffan och läste och hade det allmänt gött ända tills världscupen i hoppning började, då kollade jag på den och hade det allmänt gött (även om det inte gick så bra för svenskarna som man hade önskat för att riktigt toppa känslan av allmän göttighet, men men).
Lagade mat, sen började vi kolla på The Gentlemen, som nog kan vara något. 

Nu tornar en mäktig och fullspäckad jobbvecka upp sig, men eftersom jag ska vara LEDIG nästa vecka så gör det inte så mycket. Idag ska jag som sagt rida sista gången i Bästa Måndagsgruppen™ och imorgon börjar jag i min nya grupp. Ska bli så spännande! Det var väl allt så här långt. 



fredag 18 oktober 2024

You cried for the moon

Igår var det dags för utbildning. Tog lite sovmorgon, gick upp vid 06.30, åt frukost och tog en promenad med hundarna innan det var dags att koppla upp sig. Genomled sedan en dag av meningslöshet, kändes det mest som. Kursledaren var en sån där outhärdligt klämkäck person som pratade ungefär som Bengt Alsterlind och som upprepade gånger klämde i med ÄR NI TAGGADE NU DÅ? som om det gällde att vi skulle bestiga Kebnekajses norra topp istället för en heldag med nya arbetsmiljölagstiftningen. Först var det föreläsning, det var väl ändå okej, men sen blev det dags för GRUPPARBETE. Fy FAN vad jag hatar grupparbete. Då skulle vi sitta tre stycken med en lista med olika arbetsmiljölagar och föreskrifter och kryssa i vilka som berörde "vårt" företag. Ifrågasatte hur vi skulle kunna göra det när vi kom från tre helt olika företag med helt olika verksamheter och det hade Bengt Alsterlind 2 "inte tänkt på" för det var första gången han höll i den här utbildningen och det var inte han som hade gjort materialet.

Han föreslog då att vi skulle välja ut ett av företagen och gå igenom listan men helt ärligt, vad ger det? frågade jag och sen slutade det med att vi gjorde varsin lista. Tid för detta var en kvart, sen var nästa uppgift att med egna ord sammanfatta hur en specifik lag berörde oss, och till det hade man också en kvart. Sen kom nästa uppgift som var snarlik den förra och till det hade man ytterligare en kvart. Vad fan liksom? Visserligen är jag superbra på att jättejättesnabbt skumma stora mängder text och  liksom hitta det jag behöver för stunden, men det var ändå inte riktigt syftet med den här utbildningen? Efter den tredje kvarten fick jag nog och sa något i stil med att Ursäkta, men det här upplägget passar verkligen inte mig. Man vill väl ändå kunna diskutera och reflektera över saker, inte hetsa på som om det  handlade om att sätta olympiskt rekord i grupparbete. Sen visade det sig att uppgifterna inte ens skulle redovisas, så vad syftet med övningarna egentligen var kändes ju ytterst oklart. Slutligen verkade syftet med utbildningen också vara att företaget som höll i det skulle sälja in sina egna tjänster, så det var en hel del gaggande om  hur förträfflig den var, som var helt meningslöst eftersom jag redan använder den tjänsten sedan århundraden tillbaka så det var verkligen inget nytt under solen där. Tur jag inte behövde betala denna utbildning à 8500 kronor ur egen ficka för det var verkligen pengarna i sjön om ni frågar mig. Buu. Det enda som var bra var att den slutade 15.30 istället för 16.30 som det var schemalagt, så jag fick tid att städa och slöa en stund innan det var dags att åka till stallet.

Efter ridningen var det möte med personalen som drog ut på tiden för ibland fastnar men i att alla , både styrelse och personal, nästintill tvångsmässigt måste få säga sitt även om det är exakt samma sak som föregående talare, bara med lite andra ord. 21.30 var vi klara. Nu skulle man ha varit hemma och legat i sin säng, nyduschad och klar, suckade vi som hade ridit innan och genomlidit mötet i svettiga ridkläder längtansfullt, för det kändes nästintill oöverstigligt jobbigt att behöva åka hem och duscha innan man fick slänga sig i bingen, men det var ju bara att verkställa och utgå. 

Idag är det fredag och då står följande på agendan: Jobb, promenad, handla, sedan hem och vända och så tillbaka till stallet för att bygga bana och förbereda för lördagens Pay & Jump. Jag ska vara speakar, har fått en ny mikrofon eftersom den förra var uråldrig och till stora delar hölls ihop av tro, hopp och silvertejp. Så den ska väl också testas innan det blir skarpt läge. Vårt ljudsystem i ridhuset är minst 30 år gammalt och fungerar därefter. Musiken har jag löst med en uttjänt telefon där jag plockat bort alla appar utom Spotify och två trådlösa små högtalare från Clas Ohlsson med förbluffande bra ljudkvalitet och räckvidd, men det är ju också trevligt om man kan hälsa folk välkomna in på banan och ge startsignal utan att behöva skrika sig blå. Vi får väl hoppas det funkar någorlunda smidigt. Ja, sen är ju lördagens aktivitet redan spikad, det blir upp i ottan och hela dagen i ridhuset. Söndagen är vilodag, det kommer nog att behövas. Men sen jobbar jag bara en vecka till och sen har jag HÖSTLOV. Mmm. 




Till stallet istället, v 42 2024, pt 2

Igår var det dressyrtorsdag med Köttbullen, och bara tanken på att jag från och med nästa vecka ska rida TVÅ dressyrpass varje vecka får mig upprymd. Och förhoppningsvis båda två på Köttbullen, fast det vet jag ju inte än hur det blir på tisdagarna. 

Igår red vi en sån övning som jag skulle ha velat rida på Knubbis förrförra torsdagen, eftersom han är så välskolad och kan sina saker (om än att han är rätt motvillig att dela med sig av denna kunskap emellanåt), det var först skänkelvikning över hel diagonal, sedan öppna längs med en hel långsida, sedan sluta längs med en hel långsida och sedan först tiometersvolt, sedan öppna, ny volt och sedan sluta och sedan skänkelvikning längs med kort diagonal i ett svep så att säga. Det där är ju INTE Köttbullens starka sida, även om skänkelvikningarna ändå börjar likna något som kan kallas skänkelvikning emellanåt. Igår hade hon gått lektionen innan och nu hoppas jag verkligen att det är hennes tur att bli klippt snart för hon liknar mest ett utegångsfår och var svettig redan när jag tog över henne även om det är en nybörjargrupp som inte direkt rider jättehårt. Men hon kändes pigg och fin och härlig i formen. Öppnorna gick sådär, slutorna inte alls men skänkelvikningarna: inte så tokigt för att vara hon. Känslan var ändå härlig även om hon ibland spjärnade emot sådär som hon kan göra ibland, men tror det handlar om att hon inte förstår vad som ska göras. Försöker ju då att inte gå i clinch utan istället låta henne få lite space och sedan börja om igen. 

Efter ridningen kom en tjej som back in the days var med i det gäng ponnyungar som hängde i stallet och som jag delvis också hängde med i stallet när min dotter var liten, fram till mig i stallgången och sa något i stil med Gud vad DUKTIG du är! och förklarade att hon bara sett Köttbullen asa sig fram på nybörjarlektioner på sitt i det sammanhanget rätt så oengagerade sätt. Kul att det ändå ser någorlunda skapligt ut när det känns bra! Har en bild sparad på telefonen som jag drar fram och visar ibland där man först ser ett jätteflott dressyrekipage med texten What you think it looks like och sen ser man en karl som  minst sagt ograciöst skumpar fram på en kamel, och så texten What your instructor sees. Alla vet känslan. 

onsdag 16 oktober 2024

Stars move slowly in the silvery night

Häromdagen kom min man och sa att nu skulle man kunna se en komet som man bara kan se...och så drog han till med ett sånt där orimligt tal som det ofta verkar vara när det gäller kometer, en gång vart 3581:e år eller så. Men det är ju molnigt och dimmigt varje natt, klagade jag, som om jag var någon som allvarligt brydde mig om kometer. Sen googlade jag och fick reda på att just den här kometen bäst var synlig vid solnedgången, som om man skulle komma ihåg att älga ut och glo upp mot himlen i sydvästlig riktning då. Man får väl vara glad att man såg Hale-Bopp, sa jag och kom samtigt att tänka på kanske en av de roligaste skämtteckningar jag vet, två vetenskapsmän där den ene stampar iväg i vredesmod och den andre  går efter och försöker vädja Men nästa gång kan den få heta Bopp-Hale. Försökte förklara det för min man, men det går ju aldrig att förklara en skämtteckning så att det blir lika roligt. Har två andra som jag älskar, en där Hitler står och säljer glass från en vagn med texten GLASS-ADOLF: EN smak - ät eller dö, samt en där det är en gris som står och tittar på ett vägguttag och artigt frågar Bäste bror, varför har de murat in dig i väggen? men man måste nog se dom för att förstå det roliga. Eller så är det bara jag som tycker det är roligt. JAJA, skitsamma. 

Igår var min enda "lediga" kväll den här veckan, så efter jobbet åkte jag hem, gick 8 kilometer, tränade ett pass pilates och sjönk sedan ner i soffan med min kvällsmat och sen kom jag på att FAN OCKSÅ, jag skulle ju packa godispåsar till helgens Pay & Jump för annars får jag sitta med det sent på fredag kväll och det har jag ju verkligen inte lust med. Så det var bara att masa sig upp ur den extremt sköna soffan och  börja fixa med det. Det tog väl någon timme, sen kom min man hem och eftersom jag tidigare föreslagit att vi skulle ta veckans filmkväll som igår kväll så fick jag stå mitt kas. Hade dessutom sagt att min man kunde få välja film, så han kom dragandes med Dungeons & Dragons: Honor among thieves som vi uthärdade kanske en halvtimme av, för det var verkligen inte mycket att hänga i julgranen tyckte ingen av oss. Sen var klockan runt åtta och egentligen tänkte jag läsa lite i min jättetjocka bok, men istället satt jag och krafsade med telefonen till ingen nytta. Tog med mig boken upp men orkade bara läsa kanske 5 sidor innan jag slocknade.

Idag ska det jobbas, sen hem och vända för ikväll är det medlemsmöte i stallet. Lovade också att köpa kaffe så måste inom någon affär också. Och sen ska jag ge Köttbullen ett äpple och en puss på mulen. Imorgon ska jag jobba hemma, eller rättare sagt vara med på en utbildning hemifrån. Den börjar inte förrän 9.00 så då blir det sovmorgon. Alternativt går jag upp i ottan och går en promenad innan utbildningen börjar, för den slutar inte förrän 16.30 och sen måste jag åka till stallet senast 17.00 så det blir liksom inte mycket tid till annat däremellan. Om det inte är inlagt en jättelång lunchrast? Aja, det ger sig. 

tisdag 15 oktober 2024

Det är bara att gå på som förut och inte stanna eller se sig om

Gäsp, vad trött jag är idag, det ska bli så skönt att byta till en lite tidigare ridgrupp. På måndag är det alltså sista natten med gänget, a k a Bästa Måndagsgruppen™. Lite sorgligt, har ju ridit i samma gäng i snart sju år och det har på alla sätt varit en toppengrupp. Ser dock fram mot min nya dressyrgrupp, känner flera av dom som rider där och alla är trevliga och det ska bli toppen att rida för ridlärare K igen. Plus att den gruppen börjar klockan 19.00 istället för 20.00, och man slipper hoppningen. Kommer dock att sakna ridlärare A, tycker hon också har varit toppen att rida för. 

Jaja. Igår hade jag ett möte med min projektledare, det gick bra och hon är så himla peppig och bra på att lyfta andra. Nästa vecka kommer min chef på besök. Han är baserad i Danmark och jag träffar honom IRL kanske två gånger per år, men det har hittills funkat bra. Det var lite knöligt att inte ha honom på plats när hela det här debaclet med Narcissus pågick, men det löste sig ju ändå till slut och han är väldigt stöttande (det var han då också, men olyckligtvis sammanföll den värsta Narcissus-perioden med en väldigt rese-intensiv period för min chef, han var i princip alltid på väg någonstans) och så fort jag antydde att jag hade problem med Narcissus (vilket tog lite tid för man tror ju ändå att vi är ju vuxna människor och det ska väl gå att komma överens, men narcissister/sociopater funkar ju inte som andra och det går inte direkt att resonera sig fram till en lösning med dom) så kom han med konstruktiva förslag på lösningar. Som visserligen inte funkade, men det hade ju mer med Narcissus själv att göra. 

Ikväll är den enda "lediga" kvällen den här veckan, så efter jobbet ska jag promenera, träna pilates och sedan packa godispåsar till helgens Pay & Jump för det har jag inte lust att sitta med på fredag kväll. Sen blir det kanske filmkväll med min man, om jag/vi orkar. Imorgon har vi medlemsmöte och på torsdag är det ridning och på fredag eftermiddag ska vi bygga bana och förbereda inför lördagen. Såatteh. Det är bara att köra på. 

Till stallet istället, v 42 2024, pt 1

Igår åkte jag till stallet och undrade vilken häst jag skulle få rida, fick en känsla av att det skulle vara Travaren för det var rätt längesen jag hade honom nu. Men nehej, det blev min älskade Köttbulle istället! Mmm. Har nog aldrig fått ha henne så mycket som nu sedan ridlärare K slutade, för sen hade vi ridlärare I och hon bara Ni i den här gruppen får faktiskt ta de hästar som inte går så mycket, och det är väl för all del rimligt att de lite "svårare" hästarna går i grupper där ryttarna är relativt rutinerade, men samtidigt lite tråkigt eftersom det då är vissa hästar som man ALDRIG får rida. Tror också det var en grej just för vår grupp, för jag hörde ett rykte om att ridlärare K lite på skoj sagt något i stil med att i den gruppen byter de hästar med varandra och gör de lite som de vill, vilket alltså har hänt EN gång och då var det så att A skulle ha ridit B och C skulle ha ridit D, men så kom inte C och då tog A hästen D istället för hästen B eftersom B annars skulle ha gått tre lektioner och D ingen, men tror att ridlärare I, när hon tog över vår grupp, uppfattade det som att vi rent generellt bara gick in och plockade åt oss vilka hästar vi hade lust med och därför ville sätta oss lite på plats. Men nu är det ju historia och ridlärare I är inte kvar längre, men det är fortfarande så att vi i Bästa Måndagsgruppen™ i allmänhet inte har tillgång till alla hästar, och framför allt inte ponnyerna. I den gruppen på tisdagarna där jag har ridit igen ett par gånger så rider minst hälften av dom ponny, så varför vi inte får det är ju väldigt oklart men jag utgår från att det inte handlar om illvilja utan antar att det beror på hur de går i övrigt. Alla dagar är ju inte lika på ridskolan. Sen vet jag att ridlärare A tycker att det är utvecklande för mig att rida olika hästar, och det ÄR det ju, men ändå. Jag gillar ju att harva omkring på min Köttbulle och att utvecklas tillsammans med henne. 

Igår var det dressyr, och vi skulle rida skänkelvikning med övergångar på diagonalen. Måste ändå säga att Köttbullen var jätteduktig! Hon har det ju kämpigt med sidvärtsrörelserna, men hon gjorde så gott hon kunde och tjurade framför allt inte ihop som hon kan göra ibland när hon tycker det blir för mycket. När vi red fram gjorde vi också galoppfattningar från skritt som blev jättebra och hon höll igång fint med frust i varje steg och jag tyckte att galoppen också kändes riktigt tretaktig och fin. Mmm, så nöjd jag var. Fast jobbigt var det, det ska gudarna veta. 
Nu har hästarna börjat sova inne, och herregud vad smidigt det var att bara pytsa in färdiguppvägt hö i boxarna och så var man klar sen, istället för att snubbla halva Skåne runt i kolmörker för att komma till olika hagar. Skulle kunna ha varit hemma innan 22 men stod såklart och babblade ett bra tag utanför stallet istället för att disciplinerat åka hem och lägga mig. Men där får man ju till hundra procent skylla sig själv. 


måndag 14 oktober 2024

When the west wind moves

Jaha, ännu en helg är lagd till handlingarna. Om två veckor är det vintertid, det är helt galet? Fast då börjar hösten på riktigt tycker jag. 

I fredags gick jag en promenad direkt efter jobbet, kände hur axlarna sjönk ner och funderade på att kanske börja med stavgång igen. Det kunde ju vara en najs liten fredagsrutin kanske?  Gillar det här med att bara kunna komma hem och slänga mig på soffan och ändå känna att jag har 8 kilometers powerwalk i kroppen. Sen vill jag såklart gå med mina hundar också och de med mig, men en dag i veckan kan de gott  få rasta sig själva i trädgården. 

Tog en lite annan väg på ovan nämnda promenad, det kändes som en jätteomväg men det visade sig bara vara 500 meter extra. Det där med distanser är lite märkligt, ibland känns det som att man är ute och traskar i evigheter och så är det bara typ tre och en halv kilometer, andra dagar tycker man att man bara har gått en liten sväng och så är det det dubbla. Skumt det där. 

Åkte till Willys och helghandlade och stötte ihop med en person som jag känner lite ytligt sådär. Hen stod och pratade och skrattade med en annan kund som om hen hade betalt för det, men i alla andra sammanhang som inte är grönsaksdisken på Willys ser den här personen ut som att den inte bara har sålt smöret och tappat pengarna utan också blivit bestulen på inte bara smöret utan också kon som gav mjölken som blev smöret och det skulle inte förvåna mig om så hela lagården brunnit ner också. Så ledsen ser den här personen som nu stod och flamsade i grönsaksdisken på Willys ut i normala fall och man kan ju verkligen undra vad som döljer sig under ytan där. Eller vad som är yta och vad som inte är det.

Svepte vidare från Willys och in på Jula för att köpa två förvaringslådor som min man ansåg livsnödvändiga, sedan vidare till affären i byn för att hämta ut en försändelse från Matsmart. Orkade knappt baxa ut den till bilen, sen hann jag inte mer än svänga ut från parkeringen så kom nästa sms om att jag hade ytterligare ett paket att hämta ut. Fast det sms:et såg jag inte förrän jag kommit hem och då orkade jag verkligen inte vända om. Släppte ut hundar och höns och medan de roade sig själva så kånkade jag in två matkassar samt jättekartongen från Matsmart i köket och packade upp alltihop, vilket tog, eller åtminstone kändes som, evinnerliga tider. Kokade sedan potatis- och purjolökssoppa som vi åt medan vi tittade på Pojke slukar universum som vi precis börjat kolla på och som jag gillar mycket. Såg att den fanns som bok också så jag in på bibblans hemsida och reserverade den. 

I lördags hände väl inget speciellt, gick långpromenad med hundarna, åt soppa till lunch och sedan slappade jag i soffan med en bok. Lite samma som igår faktiskt, enda skillnaden var väl att i lördags sken solen och igår regnade det. Soppa på fredagar är toppen för då kan man göra en stor sats och sedan är lunchen fixad både lördag och söndag. På mitt jobb bjuds det på frukost på fredagar, vi turas om att handla och blir det bröd över så tar jag hem det "till hönsen", som det officiellt heter och är, men är det ett gott bröd kan det mycket väl vara det som styr ifall det blir soppa till kvällsmat på fredagen, och då menar jag inte att hönsen är inbjudna. 

Den här veckan är i alla fall på pappret lite lugnare än förra. På torsdag ska jag på en heldagsutbildning mellan 9.00-16.30, ökentider om ni frågar mig men den är åtminstone på Teams så man kan sitta hemma och slipper bege sig iväg någonstans för att förkovra sig. Annars är den här veckan mest daily business som inte kräver så mycket ansträngningar. Gött. För sen är det medlemsmöte i stallet på onsdag kväll, på lördag ska vi ha Pay & Jump och på fredagen ska vi träffas för att förbereda inför den. Måndag och torsdag är det ridning, så det ser inte ut att bli så mycket hemmasittande vecka 42. Jaja. Det är ju kul att ha en hobby, osv. 

fredag 11 oktober 2024

Coming up: helg

Igår var en sån där dag när det kändes som att jag inte fick något gjort överhuvudtaget. Hade bara ett enda möte inbokat så borde ha hunnit massor, men njaää, det blev varken hackat eller malet av någonting tyckte jag. Vad jag än försökte ta tag i så stötte jag på olika former av patrull, det känns ju sådär, men det är väl bara att bita ihop och ta nya tag. 

Åkte hem, gick ut med hundarna, städade, satte mig sedan med Hästnet-appen och fantiserade om hästar jag ville köpa. Ett säkert tecken på stress, hahaha. Det är ju inte så att ens problem försvinner för att man skaffar en häst, tvärtom får man en hel säck med nya. Och det vet jag ju, men sen filtrerar jag på Irish Cob och fjordingar och tittar på bilder och ser filmklipp och drömmer mig bort en stund.  

Åkte till stallet, red, sa Gud vad skönt att komma hem tidigt för en gångs skull eftersom hästarna har börjat sova inne den här veckan och man därför slipper gå kilometervis till hagarna. Sen stod jag ändå kvar i stallgången och babblade i nästan en timme efter att jag var klar, hehe. Kom i alla fall hem vid 20.30 så det var väl rimlig tid. 

Idag är det fredag, härligt! Planen är att återupprepa åtminstone vissa delar av förra fredagen, detvillsäga: promenad i mina gamla hoods, sedan veckohandling på Willys och sen hem och kanske träna lite om jag är in the mood, annars slappa. Ska också svänga inom Jula på hemvägen och köpa nån låda som min man ansåg var livsviktig att ha i sin ägo, samt till affären i byn för att hämta ett paket från Matsmart. 

Imorgon ska jag till stallet för möte i tävlingskommittén och sen är det inte så värst mycket mer inbokat. Insåg också att det bara är TVÅ veckor kvar till mitt lyxiga höstlov, som dessutom inleds med en helg där min man ska åka till Köpenhamn, detvillsäga egentid för undertecknad. Ja, för honom också såklart. Han har dessutom bokat in en motsvarande helg i novemer, fast då ska han åka med en kompis. Det låter ju  lite hemskt att ens första tanke är YAY! men det har ju ingenting med honom att göra. Alltså inte som att han är så påfrestande att det är en lättnad att han inte är hemma, tvärtom är han nog den människa som respekterar mitt oändliga behov av egentid mest och aldrig att han blir sur för att jag utan att diskutera med honom först ständigt planerar och bokar in saker som innebär att jag är borta var och varannan kväll och helg. Men det är någonting med den här (självvalda) ensamheten som ligger otroligt högt upp på om inte Maslows så åtminstone min behovstrappa. Eller är det lågt det ska ligga för att man ska markera viktigheten i det? Har nog aldrig fattat det riktigt. 

AJA. Nu ska jag beta av den här arbetsdagen, HAJ Å IVAJ som man säger i Skåne. 

Till stallet istället, v 41 2024

Kändes som en evighet sen jag red eftersom jag avbokade i måndags, men det var ju bara en vecka sedan. Stod inget på tavlan när jag kom (eftersom vi alltid rider samma hästar så står det bara om någon av någon anledning måste byta), men var tvungen att sticka in huvudet i ridhuset och fråga om det betydde Köttbullen, och det gjorde det. YAY! På två och en halv veckors vila (innan hon blev halt så var det ju teorivecka) så hade Köttbullen hunnit sätta en enorm vinterpäls. Lerig var hon också och man tackar ju Gud för att de har täcke när de går ute, så att man bara behöver lägga krut på att borsta bort intorkad lera på hals, huvud och ben. Hagen där ponnyerna går är också känd som Kardborrarnas Paradis, och jag tror jag ägnade minst tio minuter bara åt att borsta ut svansen, för det hade nog ingen heller direkt gjort på de där två och en halv veckorna. 

Jag rider ju i samma grupp som Häxan, en gammal bekant från 90-talet. På den tiden var hon ett sånt djävla as, nu när hon är 70+ någonting så har hon ändå taggat ner, får man väl säga. Men ränderna går såklart aldrig ur. Som förra veckan när vi skulle släppa ut hästarna i hagarna efter ridningen. Hästarna byter hagar med jämna mellanrum, och av den anledningen finns det en tavla där det står vilka hästar som ska gå i vilka hagar, och så får man a. läsa på den, och b. organisera ut- och insläpp så att inga hästar blir lämnade ensamma i vare sig stall eller hage. 
Är ju inte precis raketforskning, i alla fall inte för oss som är a. vuxna och b. har ridit i en massa år, och trots att båda dessa kriterier stämmer in på Häxan så står hon som en fågelholk varje vecka och undrar var de ska gå. Eller så får man stoppa henne för att hon är på väg att släppa ut den hästen hon brukar rida, ensam i en hage långt bort från ära och redlighet och fjärran från givna instruktioner. Förra veckan skulle vi släppa ut tre ston i en av hagarna och när man släpper i tom hage så brukar man gå in, ställa upp och släppa samtidigt, men det visade Häxan inga tendenser till att vilja göra utan hon (som gick först) började öppna grimman redan när hon gick in genom grinden. Vi släpper samtidigt, ställ upp henne med huvuvdet mot staketet och vänta tills vi andra har ställt upp, ropade jag som kom efter och tyckte att det var väl ändå fan att man ska behöva tala till henne som man får göra när barnen ska släppa ut. Och LIK FÖRBANNAT släppte Häxan sin häst innan vi andra hunnit ställa upp våra ordentligt. Nästan så man hade önskat att hon, Häxan alltså, blivit omkullsprungen. 
Igår var lektionen innan vår lite försenad, den ska börja klockan 17.00 men när jag kom vid 17.20 så höll de fortfarande på med uppsittning och stigläder. 18.00 SHARP ledde Häxan ut sin häst och ställde upp utanför ridhuset där gruppen innan höll på med hoppning och det kan ju ta lite tid. Vi andra i vår grupp är bara "jaja, det löser sig väl" för det är verkligen inte ofta som tidsplanen spricker men när den gör det så får man väl ändå ha lite överseende med det. Men Häxan var igång och gol om att vi måste få  ta igen den här missade tiden på något sätt, fast vi andra låtsades att vi inte hörde henne. 

Ridlärare V hade varit på en clinic med Angelica Augustsson Zanotelli i helgen och fått FEELING så nu skulle vi rida markarbete fastän vi gjorde det förra veckan också. Temat var galoppbommar där vi skulle träna på att länga eller korta galoppen, dvs rida på fler eller färre galoppsprång. Det gick riktigt bra, Köttbullen kändes pigg och framåt och Ha-LE-luja, man kunde också reglera hennes galopp något lite. Annars vill hon ju gärna bryta av till trav så fort man försöker rida ihop henne i galoppen, så jag var  faktiskt helnöjd.  Svetten rann i strida strömmar om både henne och mig efteråt, fast mest om henne faktiskt. En liten klippning av  all denna vinterpäls står högt upp på önskelistan just nu. 


torsdag 10 oktober 2024

Might even walk on holy ground

Gäsp, igår blev verkligen en sån där lång dags färd mot natt IGEN. Jobbade mellan 05.00 och 11.30, åkte hem, åt lunch, gick en promenad med hundarna, jobbade sedan vidare till 16-nånting. Tränade det pass pilates som jag skippade i tisdags och sedan var det i princip bara att slänga i sig en macka och åka till stallet för styrelsemöte som tog resten av kvällen. Hem och i säng och sen upp igen och här sitter jag nu och är redo för att vevas ytterligare ett varv i grottekvarnen. Idag ska jag jobba, städa och sedan till stallet. Glömde fråga hur läget var med Köttbullen, när jag var där i måndags så hade de inte hunnit kolla henne än, men tror inte jag får rida henne ikväll även om hon är o-halt, utan det blir nog Knubbis. Kilade ut till stallet och gav henne ett äpple innan jag åkte hem igår i alla fall. 

Ja, det var väl ungefär allt vad som hänt och ska hända. Knökfullt i jobbkalendern, kommer på mig själv med att glo på nästa vecka och hoppas det ska vara lite lugnare men nja. Har en miljard saker att förbereda så även om det vid första ögonkastet såg liiite luftigare ut så behöver de där luckorna fyllas upp med me, myself and I-tid. Jaja, det är väl bara att knota på. 



onsdag 9 oktober 2024

I don't wanna miss a thing

Igår var verkligen lång dags färd mot natt, till viss del mitt eget fel för jag är så dålig på att börja senare när jag vet att jag har en heldag inbokad när man vet att andras dagar aldrig börjar 05.00. Jag skulle ju med ha kunnat drälla in klockan 08.00 och på det viset slippa få en tolvtimmarsdag, men det blir alltid att jag glömmer ställa om klockan eller så vaknar jag ändå min vanliga tid och så blir det aldrig av. 

Igår var det alltså miljörevision och jag blev grillad i sju timmar om allt mellan himmel och jord som har kopplingar till miljölagstiftning och vår verksamhet och dess tillstånd och hur vi uppfyller de villkor som följer med tillståndet samt hur allting fungerar i verksamheten både organisatoriskt men även  tekniskt, så ett tu tre skulle man redogöra för hur ventilationssystemet var kopplat och vilka köldmedia som används och liknande. P-u-u-u-h. Det var jobbigt, kan man väl minst sagt säga. Gick väl ändå ganska hyfsat, detvillsäga dom bitar som JAG ansvarar för gick väl strålande om man nu får vara lite oblygsam, fick mycket beröm med ord som "välstrukturerat", "hög kompetens" och "långt över medel jämfört med andra företag". Vissa bitar som andra ansvarar för: not so strålande. Inga jätteavvikelser dock, men onödiga sådana. Aja, kan väl i bästa fall bli en ögonöppnare för vissa som inte riktigt förstår varför man ska göra vissa saker på ett visst sätt utan mest tycker det är onödigt. 

Vi var klara vid 16-tiden och då fick jag den briljanta idén att ringa min man som borde befinna sig i närheten så att han skulle slippa ta bussen hem. Det var ju en idé som med facit i hand inte alls var särskilt briljant för det är allmänt känt att vissa tider ska man undvika vissa vägar, men det tänker jag ju aldrig på eftersom jag i princip aldrig är ute och kör när alla andra ska ta sig till och från sina jobb, men nu fastnade vi alltså i världens bilkö i centrala Ankeborg, så vi var väl hemma ungefär samtidigt som bussen. Misslyckat, men tanken var ju i alla fall god. Tog med mig hundarna och gick en timme i regnet och lyssnade på Flashback forever, sedan kom jag hem, åt kvällsmat och orkade inte göra ett PISS mer resten av kvällen. Gick och lade mig vid halv åtta och läste Britta och Silver får en vän, det var ungefär nivån på vad jag klarade av. 

Idag är det ny dag och jag har möte som slutar sent i eftermiddag och sen ska jag till stallet ikväll för styrelsemöte, så det får nog bli en såkallad delad tur idag. Sen har min man flaggat för att han ska åka till Köpenhamn en helg nu i oktober och en i november vilket betyder en ocean av E-G-E-N-T-I-D för mig. Yay, osv. 

tisdag 8 oktober 2024

Dolores Claiborne

Har läst-om Dolores Claiborne av Stephen King, och har du inte läst denna pärla så rekommenderar jag den verkligen. Detta är handlingen: 

Dolores Claiborne har något att berätta. Hon förhörs av polisen efter Vera Donovans plötsliga död - den rika, invalidiserade gamla damen som Dolores vårdat så länge. Alla vet att de två kvinnorna inte alltid varit sams, och dödsfallet döljer en hel del mysterier.
När Dolores nu möter rättvisan har hon dock långt mycket mer att komma med: en livshistoria, en bekännelse och ett försvar. Poliserna som leder förhöret om Vera Donovans frånfälle får också höra vad som egentligen hände under den stora solförmörkelsen trettio år tidigare, dagen då Dolores man Joe dog. 

Det här är en bok som liksom tar andan ur en på mer än ett sätt. Läste den första gången när den kom ut i början av 1990-talet och väntade mig att det skulle vara monster och grejer som det på den tiden främst var vad man förknippade Stephen King med, men så är det inte alls i den här boken. Den är istället en så himla fin berättelse, både spännande och sorglig. Den innehåller alltså inget övernaturligt eller läskigt (en elak alkoholiserad man är  förstås läskig, men kanske inte på det traditionella Stephen Kingska sättet), utan är helt enkelt en berättelse om ett livsöde. Eller två livsöden, Dolores och Veras. Gillar också hur den är skriven, utan kapitel och som en enda lång monolog. Den får fem solförmörkelser av fem möjliga, schas iväg till bibblan med er allihop. 

Nothing there to ease the pressure

Igår morse ringde Tröggubbens chef mig och sa någonting i stil med att jo, ibland brukar du ju få mail om olika utbildningar som du skickar vidare till oss andra, och om du får någon som handlar om riskbedömningar så kan väl du skicka vidare den? Svarade att det kan jag absolut göra men det går också bra att själv googla riskbedömning utbildning så hittar man en hel drös såna. Jaha, nähä, men hen var liksom helt låst i att det skulle vara jag som skulle få ett mail med någon en utbildning åt dom, och jag svarade igen att absolut, får jag något mail om det så vidarebefordrar jag det och det är ju jättebra om de vill utbilda sig, men det betyder ju inte att arbetet med riskbedömningar inte ska göras. Oh nej, det var absolut inte tanken, men jag fick en kraftig känsla av att det nu skulle vara det nya argumentet för att saker inte blir av: Yours truly ska ju kolla om det finns någon utbildning vi kan gå. Blev TRÖTT. 

Skulle inte du kalla till möte idag?
frågade jag vår VD när jag gick förbi hans rum och han svarade att jo, det skulle han och gick det bra efter lunch? Det gjorde det inte för min del, så jag föreslog att vi skulle ta det i samband med ett annat möte som var schemalagt en timme men som jag med 99 % säkerhet kunde säga inte skulle ta en timme. Ok, så när det mötet var slut så satt jag och sorterade papper och väntade på att VD skulle ringa och säga att jag skulle komma över dit, eftersom vi bestämt att det var bättre att ta mötet med Tröggubbens chef öga mot öga istället för på Teams. Men inte ringde han? Sen när resten av den där timmen gått och klockan närmade sig lunch såg jag att han skickat ett meddelande i Teamschatten. Han använder aldrig Teamschatten men det finns tydligen en första gång för allt. 

När jag gick över för att äta lunch så högg Tröggubbens chef mig och hade plötsligt a. hittat en utbildning  om riskbedömningar som hen anmält sig själv och tre till i hens team, b. anmält Tröggubben till en annan för honom relevant utbildning, plus att c. hen hade lagt upp en plan för riskbedömningarna, samt d. fixat fram en befattningsbeskrivning till Tröggubben där det framgår vad han har för ansvar och befogenheter, för det har han tydligen aldrig haft någon innan. Men nu finns det svart på vitt vad som är hans ansvar och nu får det vara färdiglipat över att man inte kan och vet. Så man får väl säga att VD gjorde sitt jobb när det kom till att "sätta mer press på Tröggubbens chef" (som var hans förslag på lösning när jag frågade vad vi skulle göra åt att Tröggubben inte gör sitt jobb) även utan min inblandning, men det är ändå trist att man har en företagskultur där man liksom byggt in sig själv i strukturer som går ut på att A måste piska på B och sedan måste C följa upp det som B ska göra för annars blir det ändå ingenting gjort. 

Åkte direkt från jobbet till stallet, hade möte med personalen i två timmar, åkte hem, gick ut med hundarna, kom hem samtidigt som min man. Då är det så himla lätt att sätta sig ner en stund och snacka om dagen, vilket vi gjorde, och sen är det så himla svårt att resa sig igen och träna ett pass tabata. Men efter att ha knotat en god stund över hur trött jag var så kom jag igång med det och körde mitt pass. Gav sedan hundarna kvällsmat, gick ut med dom, gick och stängde i hönsgården och försökte få Christine Perfects kycklingar att gå in i hönshuset. För några dagar sedan tyckte Christine Perfect nämligen att det började bli dags att lämna sina kycklingar så de senaste nätterna har hon sovit inne i hönshuset och kycklingarna har sovit ensamma uppflugna på sin lilla vägg ute i hönsgården. De är ju runt 6 veckor nu så det är väl dags att börja stå på egna vingar så att säga, men det kunde ju vara bra om de också fattade att de ska gå in i hönshuset på nätterna och att maten finns där så man slipper ha mat på två ställen, men ICKE. Försökte locka dom genom att strö ut hönsmat på brädan som går upp till luckan, men ICKE att de fattade. Aja, alla andra har ju fattat så poletten ska väl ramla ner där också så småningom. 

Gick in, åt kvällsmat, renskrev minnesanteckningar från personalmötet och skickade ut till resten av styrelsen. Sedan var det läggdags, hodeladi hodeladi hoppsan vilken dag. Idag är det typ miljörevision hela långa dagen. Stön. Min chef sa i fredags när jag beklagade mig att jag absolut inte får ta på mig ansvaret för att Tröggubben inte gör sitt jobb och det gör jag inte heller, men man vill ju ändå att det ska gå bra. Aja, den som lever får väl se. 



måndag 7 oktober 2024

Kickoff

Har läst Kickoff av Lena Berglin. Detta är handlingen:

Djupt inne i Dalarnas skogar ligger en flicka på vägen. Hon andas knappt. Ibland tar det bara en timme för livet att rasa.
Två år senare är alkohol och tankarna på hämnd det enda som får Conny att vilja leva. En dag får han ett oväntat tips som ger en ledtråd om vad som kan ha hänt under natten då hans dotter blev ihjälkörd och förövaren smet från platsen. Tipset leder honom tillbaka till sin hemby, till en kursgård där en lärarkonferens äger rum.
Läraren Lisen Hansson är i känslomässig kris. Hon har blivit utkastad av sin man och tonårssonen vill inte ha kontakt med henne. Den långa sommarledigheten är slut och hon bävar inför veckan på kursgården i Dalarna med kollegorna. I den tryckande sensommarhettan vaknar skulden till liv och människorna omkring henne tycks allt mer bräckliga. Och allt mer hotfulla.


Tycker den här boken började rätt så lovande, men sedan tyckte jag att handlingen vattnades ur mer och mer. Fick liksom inte ihop tidslinjen riktigt, man fick liksom intrycket att Connys rehabilitering på flera månader pågick parallellt med lärarkonferensen och det var också lite rörigt med alla personer och deras kopplingar. Ellinor nämns någon gång som exfru, men andra gånger så har de bara varit ihop lite i tonåren och jaha? Nähä? Sen är det så tröttsamt med att det alltid måste vara extremväder så fort det ska mördas lite (även om jag till fullo instämmer med låttexten this heat makes some people lazy, others mad dog crazy), men det blir så tjatigt att läsa sida upp och sida ner om svett som rinner och hur ohyggligt varmt det är. Den här boken får två flaskor mineralvatten av fem möjliga. 

I'd bring you six diamonds

I fredags bestämde jag mig för att sluta efter lunch. Nu slutar ju min normala arbetstid 13.15 så "sluta vid lunch" är ju absolut inte så våldsamt som det låter. Solen sken och jag tog en rask promenad i mina gamla hoods innan jag åkte till Willys och helghandlade. Kom hem, släppte ut hundar och höns, tog in hundarna igen när de tröttnat på att springa omkring, tränade ett pass pilates, kokade soppa på kyckling och lite överblivna grönsaker. Sen kom min man hem och vi åt soppan plus bröd som blivit över från jobbfredagsfrukosten (gratis är gott) och kollade på sista avsnittet av Miljardärsön, konstaterade att det i sanning var upplagt för en andra säsong och sen kollade jag på första avsnittet på tredje säsongen av Tunna blå linjen och sen gick jag och lade mig. 

På lördagen gick jag en långpromenad med hundarna, 15 kilometer lite drygt. Det var kallt och krispigt i början, soligt och varmt sedan. Åt soppa till lunch, sen låg jag mest på soffan och slöade, spelade lite spel på mobilen, läste en del, beställde pasta och konserver på Matsmart, kokade en tomatsås  med örter och grejer som fick puttra i timmar och som blev to die for (som jag sedan hällde över brynta kycklingfiléer och lät puttra vidare). Min man var ute och jobbade med Uthus 2.0 hela dagen. Sen kom han in och vi åt middag och började kolla på Boy Swallows Universe som har legat på min lista på Netflix i tusen år, sen kollade jag på andra avsnittet av Tunna blå linjen (tyckte det var för lite Jesse i första avsnittet men nu börjar det ordna upp sig) och sen var det  väl typ läggdags.     

Igår upprepades samma mönster på förmiddagen, långpromenad med hundarna (dock "bara" 11 kilometer, hehe) som var kall och krispig först, varm och svettig sen. Tränade ett pass pilates, knatade sedan ner till bibblan för att lämna och hämta böcker, till affären för att hämta ett paket med fodrade ridbyxor som jag bestämde att jag var värd för ett tag sen. Kom hem, åt soppa till lunch och sen började finalen i Longines League of Nations på tv. Hästhoppning alltså för den oinvigde. Nytt format där första omgången reds som en vanlig lagtävling med fyra i laget där de tre bästa resultaten räknades och andra omgången reds med tre i laget och alla resultat räknades. Första omgången var det så många felfria att det nästan kändes lite tråkigt, men herreGUD vad det ändrade sig till andra rundan för där rasade bommarna plötsligt både kors och tvärs och hit och dit så man nästan inte kunde tro att det var samma bana de hoppade (vilket det alltså var). Tyvärr rasade det en del också för Sverige, som (efter att ha varit i ledningen ett tag i början) när två lag återstod låg fyra efter Tyskland, Holland och Frankrike, och in kom Kevin Staut som brukar vara säkerheten själv, men nehe, hans häst tvärvägrade på första hindret i tvåkombinationen och Kevin själv dråsade i backen som en fullmogen frukt och där var Frankrike ute och Sverige slutade därför på en tredje plats. Inte riktigt på grund av egen skicklighet, men ändå. Den enes död, den andres bröd, osv. 

Där gick i stort sett hela söndagseftermiddagen, men det var härligt slappt och det kan väl behövas för den kommande veckan känns mastig. Idag ska jag till stallet direkt efter jobbet för möte med personalen (det där med att sitta i en styrelse med personalansvar är väl lite sådär, men det är ju bara att gilla läget), imorgon har vi typ miljörevision hela dagen, på onsdag är det styrelsemöte på kvällen, torsdag ridning (skippar ridningen ikväll pga morgondagens revision, det är tillräckligt stressande ändå utan att jag ska komma som ett vrak med tre timmars sömn i kroppen och förväntas vara skärpt och påläst och insatt i miljölagstiftningens alla snårigheter. Plus att det är hoppning ikväll, hehe) och sen är det fredag och då ska vi ha något slags start-upp-möte inför nästa fas i ett projekt där jag är med, och då förväntas man väl också vara skärpt och på hugget.  Ja, det var väl allt för denna helgen, nu får man blicka fråm mot nästa. Hej och hå, osv. 


fredag 4 oktober 2024

Someone puts their faith in the stars

Igår var en kämpig dag med många möten som gick in i varandra så det kändes som att jag bara satt med headset på hela dagen. På tisdag nästa vecka är det besök från tillsynsmyndigheten och det finns ju roligare grejer som kan hänga över en. Inte blir det ju bättre av att man förväntas samarbeta med det här trögdjuret till gubbe som aldrig gör något. Pratade med vår VD om det och han sa att han, jag och Tröggubbens chef skulle sätta oss ner och ta ett snack om detta som på måndag och att han skulle kalla till möte. Men det har han såklart inte gjort, och idag ska han, VD:n alltså, vara ledig. Så tröttsamt att behöva tjata om ALLT. 

Sista mötet drog ut på tiden så jag var sen hem. Skippade promenaden, släppte bara ut hundarna i trädgården. Gick och släppte ut hönsen, det är så kul att se när de rusar ut i trädgården och målmedvetet börjar picka och sprätta och hålla på, som att de har en jätteviktig agenda att följa.
Hönan Ulrika har tagit sin hand ifrån sina kycklingar, eller de är väl snarare att betrakta som unghöns nu, de dräller nu omkring som oredliga tonåringar som är ute sent på kvällarna. De har liksom inte fattat att de ska gå in i hönshuset tillsammans med de andra, utan de övernattar i en buske ute i hönsgården.  Det finns ändå som ett litet extrahus i hönsgården som de kan gå in i, men den duger tydligen inte. Häromdagen när jag kom hem och släppte ut dom så var det plötsligt bara tre av ungdomarna som rusade ut i trädgården, den fjärde satt kvar på en pinne i deras speciella övernattningsbuske. Skumt? När jag närmade mig såg jag att hennes, för det är en höna-to-be, ena fot hade kilat fast sig i en grenklyka och hon kom inte loss. Hönsen går och lägger sig vid 18-tiden numera och det här var i tisdags när jag hade varit hos Laserkvinnan och inte kom hem förrän närmare klockan 16, så hon måste ju ha suttit där i nästan ett dygn. Lirkade loss benet och släppte ut henne, hon hoppade på ett ben och var rätt vinglig och helt slut, inte så konstigt såklart för hon har säkert flaxat en massa i panik och slitit och dragit i det där stackars benet. Var rädd att det var brutet, men beslöt att avvakta. I onsdags var hon bättre, halt men pigg och igår haltade hon nästan ingenting längre. Skönt. 
Christine Perfect går fortfarande med sina kycklingar, de övernattar också ute i hönsgården. I somras byggde "vi" (min man) typ som ett litet vindskydd med tak inne i hönsgården där Ulrika med sina då nykläckta kycklingar skulle kunna ligga lite avskiljt från de andra och där man också skulle kunna ha foder skyddat från regn. När Ulrika flyttade ut flyttade Christine in med sina små. Det finns ett litet hus därinne också, men tydligen är väggen till vindskyddet den bästa platsen att övernatta på om man frågar Christine Perfect och hennes kids. Fattar inte hur de kommer upp, för den där väggen är väl ändå en halvmeter hög och de har ju inga fjädrar att tala om än, men upp kommer de och under mammas vinge ska man tillbringa natten. Så himla gulligt.  


Idag är det fredag och min plan, fast man får väl se om den håller, är att försöka smita lite tidigare, åka till Willys och storhandla, promenera, träna pilates och sedan förhoppningsvis inte göra så värst mycket mer. Vi får väl se hur det går med den saken. I helgen har jag inga planer alls, mer än att försöka börja kolla på sista säsongen av Tunna blå linjen. Det låter som en bra plan! 

Till stallet istället, v 40 2024, pt 2

Som jag misstänkte fick jag Knubbis igår istället för Köttbullen eftersom hon fortfarande är halt, fast bättre. En i personalen hade longerat henne och i ena varvet syntes det ingenting och i det andra  typ markerade hon lite.  Inte bra såklart men bättre än halt. 

Man skulle ju kunna hoppas på någon övning med skolor eftersom Knubbis ändå är välutbildad och kan sina saker, även om man får jobba för att få fram det, men nehe, det var någon form av markarbete som stod på schemat. Vi red en övning med serpentiner över bommar på ena långsidan och tiometersvolter i galopp på andra långsidan. Och hjälp vad vi fick jobba, både Knubbis och jag. I ena varvet var han superfin, jag riktigt kände hur han bar upp sig och jobbade igenom hela kroppen och ibland kändes det till och med som att det bara var att sitta och åka med och bara använda lätt understödjande hjälper, fast det var såklart bara väldigt korta stunder, för någon egen motor att tala om har han ju inte precis. Men ändå, den där känslan av totalt samspel och att hästen går i rätt form och arbetar med hela kroppen. Mäktigt! I andra varvet gick det inte lika bra, det var väl hans svaga misstänker jag, plus att både han och jag började bli trötta. Svetten rann i floder om oss båda i alla fall. 

Efter ridningen stapplade vi ner till hagen, hästarna sover fortfarande ute men det här är nog sista veckan tror jag. När man släpper Köttbullen så vill hon alltid direkt iväg till sina ponnyer, men Knubbis stod kvar och ville ha kli bakom örat och PONNY-MYZ. Mmm. Kanske det bästa som finns?

torsdag 3 oktober 2024

Heaven knows it's driving me crazy

På mitt jobb finns en gubbe, tror jag har skrivit om honom innan, där ordet sävlig får en helt ny innebörd. Alltså, det är ju bra att man är lugn och inte hetsar upp sig och stirrar och stressar för minsta lilla, men att tippa över för mycket på andra hållet gör att det är ganska snarlikt nonchalans. Och vissa kommer ju undan med allt, den här gubbens chef tar honom ständigt i försvar. Han är ju ny (han började här 2019 så så djävla ny tycker jag inte att han är längre), han har aldrig jobbat med ditt, han är inte så van vid datt, osv. Man kommer liksom ingen vart med någonting och det är hela tiden det att återkommande eller tilldelade arbetsuppgifter "glöms", och jag vet inte om det är strategisk inkompetens eller om det bara är så att han är lite dum i huvudet? Båda delarna känns ungefär lika rimliga. Det tråkiga (för mig) är att vissa saker som han inte gör spiller över på mig, för det är jag som ska stå till svars inför vår tillsynsmyndighet. Det här har vi dividerat om tusen gånger och jag har efterlyst konstruktiva lösningar för att saker som "glöms" ska bli av, eftersom ingenting av de som jag föreslagit (lägga in påminnelser i Outlook, schemalägga tid för arbetsuppgifter, läsa mötesprotokoll där det framgår vem som ska göra vad och när det ska vara klart) verkar ha någon bäring. För att få lite ordning på detta organiserade jag förra sommaren en serie uppföljningsmöten för att säkerställa att vissa saker blir av och inte bara rinner ut i sanden, men det var väl inte en gång som dessa möten kunde hållas när det var tänkt eftersom det tydligen var omöjligt att göra saker i tid. Klagade hos gubbens chef och det har nu landat i att hen har hela SIN Outlook full av påminnelser att hen ska påminna gubben.  
Är det inte lite lite pinsamt att det behövs två människor för att påminna en tredje om att han ska göra sitt jobb? sa jag till vår VD för ett tag sen, och det höll han väl med om. Men gör samtidigt inget åt det, och visst, VD:n är inte chef över gubben, men ändå. NÅGON djävla stöttning kunde man väl få?

Igår var det en sån där gubbsituation och jag åkte från jobbet och var rätt irriterad, hur DJÄVLA svårt kan det egentligen vara? Svängde inom Elgiganten och hämtade upp vår nya klippmaskin och passade också på att köpa en sån där värmefilt till sängen i Flickrummet™ som jag blev tipsad om här på bloggen. Längtar nästan efter kalla nätter nu bara för det, hehe. 

Kom hem, gick ut med hundarna, satte mig ner för att äta kvällsmat och då ringde en från stallet och behövde ventilera lite grejer och kort därefter ringde min man för att beklaga sig över att bussen hem var inställd. Kastade i mig kvällsmaten och åkte till stallet där vi först hade möte och sedan ett snack med en i personalen om hur vi ska försöka lösa saker och ting (vilket såklart genererade ett nytt möte på måndag). Gick sedan till Köttbullen och klappade henne och gav henne några äpplen eftersom hon är halt och det är lite synd om henne nu. 

Idag är det torsdag, vilket innebär att det a. är städdag, b. dressyrdag. Undrar vem jag får istället för Köttbullen? Tror Knubbis, men det återstår ju att se. Hela dagen är full av möten så det kommer att bli stressigt, men sen är det fredag och sen är hela helgen obokad. G-Ö-T-T.   



onsdag 2 oktober 2024

Maybe it's hard to believe me

Igår jobbade jag, sen åkte jag till Laserkvinnan på behandling. Funderade som sagt på småvägar p g a skyltar att man skulle välja annan väg men den väg som rekommenderades var ju en satans omväg och två kollegor försäkrade att det gick bra att köra vanliga vägen, det var på två ställen det var trafikljus, men trafikljus är ju okej, det är bara vakt och lots som jag inte kan med. Plus att jag ju inte precis åker i  tider med rusningstrafik, om man nu ens kan tala om rusningstrafik i Ankeborg med kranskommuner. Allt gick bra, det var varken mer eller mindre trafik än det brukar vara så uppenbarligen var det fler än jag som inte ville åka en jättelång omväg. 

Fick en mycket välbehövlig behandling av mina spända axlar och åkte sedan hem. Släppte ut hönsen, släpade mig själv och hundarna runt byn rätt så pliktskyldigt måste jag säga för jag var trött och hade ont i huvudet. Kom hem igen, satte mig en stund i hönsgården och bara glodde. Det är mindfulness det! Sen kom min man hem och föreslog att vi skulle ha filmkväll eftersom jag ska på möte som ikväll. Jag insisterade på att vi skulle se den franska filmen Heltid, som jag läst fått jättebra recensioner. Nu råkar min man HATA socialrealism så jag sålde in den lite slarvigt som "vardagsthriller" (för det stod det i en recension), och "fransk film är ju alltid fransk film" (inte för att jag är någon generell älskare av fransk film, men det LÄT bra) så den blev det. Det var inte lätt att vara filmens Julie, får man väl säga. Ensamstående med två barn och taskig ekonomi och ständigt stressad, det var strejker i lokaltrafiken gjorde att hennes långa resor till jobbet blev ännu längre och extremt komplicerade med inställda tåg och bussar hit och dit och hon var ständigt sen till jobbet och ännu senare hem och allt-allt-allt gick henne emot, grannfrun som passade barnen ville plötsligt inte passa barnen längre, banken jagade henne om uteblivna betalningar, det var tomt på kontot, chefen var missnöjd, exmannen betalade inte underhåll för barnen och svarade inte i telefon och inte ens den där djävla varmvattenberedaren kunde fungera som den skulle utan hon var tvungen att koka vatten i en tekokare och fylla badkaret med för att kunna ta ett bad. Osv. För mig, som varit rätt stressad ett tag, var det nästan rogivande att se Julie gno som ett hjon för jag tänkte att jaja, så illa har ju i alla fall inte jag det, men min man deklarerade att han höll på att få en hjärtattack. Det dröjer nog innan jag får välja film igen, hehe. 

Gick och lade mig tidigt, somnade som en stock, sov som en stock hela natten. G-Ö-T-T. Känner mig som en ny människa eller i alla fall en avsevärt bättre version av mig själv. Idag ska jag jobba, sen förhoppningsvis åka till Elgiganten och hämta ut en ny klippmaskin. Tänkte putsa till min s k frisyr i söndags men då var den (klippmaskinen) plötsligt STENDÖD. Så nu beställde jag en ny på click & collect. Ska sedan hem, ut med hundar och sedan till stallet för möte i vår kommunikationsgrupp. Har en vision om att vi ska ha ett månadsbrev med information till alla medlemmar om vad som händer och är på gång på klubben, men det har varit svårt att få till att vi ska ha en rutin att träffas och skriva ihop något. Man kan väl säga som så, att sedan årsmötet i februari har styrelsens arbete mest av allt handlat om att släcka bränder, men nu känns det som att vi börjar komma lite mer i fas även om det fortfarande är mycket att dra i såklart. Ska också pussa lite på Köttbullen och ge henne ett äpple att mumsa på.