Well, you can't expect him to hang around all day, can you?

Igår var jag hos sjukgymnasten, fysioterapeuten eller vad det nu heter. Han vikarierade ju en gång för min artros-PT sommaren 2020 och såg då ut att vara ungefär nio år gammal. Det gjorde han fortfarande, så det kan vara så att det var jag som lärde honom ett och annat om ålderskrämpor istället för tvärtom, man vet aldrig. Hur som helst så fick jag lägga mig på rygg med benen i 90° vinkel och sen sträcka ut och böja och ha mig och sen sa han att han tyckte inte alls att jag var speciellt stel och orörlig, tvärtom var hans uppfattning att jag var rörligare än genomsnittet (vet nu inte om det var genomsnittet av folk i allmänhet eller genomsnittet av folk med knäproblem). Gud bevare mig för genomsnittet i så fall för han visade "om du hade varit stel så hade du bara kunnat böja hit" och det var inte mycket. Han trodde att problemet satt i själva leden även om jag tycker att det är i musklerna/senorna det tar emot, och då fanns det inte så mycket att göra mer än att bara hålla igång och träna på. Fick en tröst-stretchövning för framsida lår som jag ska göra dagligen, 3x1 minut per ben. Skriver tröst för jag tycker det är så deppigt att inte kunna göra något för att påverka sin situation. Jag vet inte vad jag ska tro om stretching heller, för en del säger att man måste stretcha och andra säger att det spelar ingen roll om man gör det eller ej och åter andra säger att det är helt meningslöst och nästan skadligt, så vad ska man tro? Jag är svindålig på att stretcha för dels är det tråkigt och dels gör det ont, men nu ska jag ge detta ett försök. Vet när jag började träna pilates för hundra år sedan, då var det en övning som gick ut på att man skulle stå upp och låta händerna glida nerför benen och i början var det helt omöjligt att nå ända ner till golvet med, men det gick ju faktiskt att öva upp. 
Sen gick vi över till att diskutera min himla arm. Han trodde inte alls som kiropraktorn att problemet satt på armbågens utsida utan att det var senfästena i armvecket som blivit överansträngda. Fick ett program för det också och det skulle ta "minst 12 veckor" innan man kunde räkna med någon förbättring. Jahapp, nä men hur skulle det se ut om något bara var lite enkelt och smidigt någon gång?

Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, tränade ett pass tabata plus vibrationsplatta, stretchade! Gick sedan till affären och hämtade ett paket, travade hem igen, åt kvällsmat. Sen kom min man hem och vi organiserade vår onsdagsfilmkväll med eld i kaminen, tända ljus och Harry Potter och de vises sten. Väldigt mysigt, fast minns inte att den var så himla LÅNG? Nu kom vi visserligen inte igång klockan 18 som planerat pga att min man inte kom hem förrän strax efter 18 och det skulle packas upp matvaror och kokas kaffe och poppas popcorn och hållas på medan vi pratade om vilka av skådespelarna som fortfarande levde. Kändes som att det bara är professor McGonagall kvar av dom vuxna nu, och det känns ju som att hon var jättegammal redan när filmen spelades in (googlade, hon är 88 år nu så ja, det är nog tyvärr bara en tidsfråga). Men ändå, jag tänker alltid att en film är cirka 90 minuter lång men den här var ju...en helkväll, kan man säga, i alla fall med våra mått mätt eftersom vi alltid strävar efter att vara i säng klockan 21 när det vankas jobb dagen därpå. 

Idag ska det jobbas, städas, ridas. Sen är det fredag och sen snart helg. Har fortfarande inte fått någon information om helgens BOOT CAMP, men hoppas det kommer under dagen. När vi anmälde oss i början av terminen så var det uttalat att det var ridlärare L som skulle ha den, men sedan gick hon lite hastigt och lustigt på föräldraledighet i september-ish och resten av terminen. Hon fick ju avbryta sin föräldraledighet i förtid i vintras när en annan ridlärare slutade hastigt och (inte så) lustigt, så det var väl inte mycket att säga om det. Men eftersom det inte har kommit någon information om BOOT CAMP:en så har vi börjat noja om "men tänk om hon har glömt bort det"? Fast avgiften lades på fakturan förra månaden så den biten har de i alla fall inte glömt. Aja, det löser sig såklart på något sätt.