Till stallet istället, v 47 2023, pt 1

Undrar vilken häst man får idag? skrev jag till min dotter igår eftermiddag och kände mig som om jag var tio år ungefär. När jag var i den åldern och gick på ridskola så fick man välja häst i den ordning man stod i kö (man stod inte i kön rent fysiskt utan man lade sitt lilla ridspö på golvet för att markera sin plats och sen gick man och pysslade med annat tills det var dags) till en lucka bakom vilken ridläraren satt och prickade av en, och minns jag inte helt fel så betalade man också. Gud vilket hästjobb (höhö) det måste ha varit att sköta bokföringen på den tiden, eller så kanske det inte var så noga? Vi bodde långt ifrån ridskolan och därför var jag alltid bland de sista som fick välja, så det var ytterst sällan jag fick rida de där populära hästarna (Grace!), men det var inte så många som gillade min älsklingshäst Nirvana, så det brukade lösa sig ändå. Minns det aldrig som att jag var  direkt missnöjd i alla fall. Ett sånt kösystem skulle aldrig funka idag för det är väl ingen som kan identifiera just sitt spö längre (utom möjligen jag som har ett svindyrt balanserat kolfiberspö men aldrig i helvete att jag skulle lägga det ifrån mig så att vem som helst skulle kunna plocka det till sig, hahaha). Men å andra sidan får vi heller aldrig välja hästar längre så det spelar ju ingen roll. 

Just nu finns det inte så många stora hästar i stallet och med undantag för Ettan så är det väl ingen som jag känner ÅH NEJ! för att rida. Tycker ju inte vi har någon kemi, men det är många som gillar henne så det är väl jag som är problemet. Men förrförra måndagen så sa ju ridlärare A något om att jag inte var van att rida så stora hästar som Trotjänarinnan, "men det ska vi ändra på" så jag var övertygad om att nu skulle  jag få någon riktig bjässe. På vägen till stallet så gick jag igenom de befintliga hästarna i huvudet, och av tio stycken så har jag i alla fall ridit sex (sju om man räknar en häst som jag satt på en gång när vi hade sitsträning) och med undantag för Ettan så tycker jag väl att jag klarar de flesta någorlunda hyfsat. Hoppades lite på Tösen eller till och med Travaren, men när jag kom så stod det Köttbullen! HURRA! kände jag och dansade en liten glädjedans i stallgången, helt värdigt för en ponnytjej på 55 jordsnurr. 

Gårdagens övning var att vi först skulle rida i sluta i trav på kort diagonal, därefter fatta galopp innan spåret och rida rakt fram i förvänd galopp. Det var inte det lättaste kan jag säga, men jag tycker Köttbullen skötte sig med beröm godkänt med tanke på att hon har sina issues med både ställning och galopp. Hon ställde igenom fint i båda varven, åstadkom något som åtminstone påminde om sluta och det blev förvänd galopp åtminstone några gånger. Tyckte också att hon hade ett för henne riktigt fint framåtläge när vi galopperade i uppvärmningen. DET GÅR FRAMÅT! Är så glad att jag ska rida henne två gånger i veckan några veckor nu! Hoppas såklart också på att få henne på den kommande helgens BOOT CAMP.