Igår var en rätt så händelselös dag, fast ändå bra. Jobbade, åkte hem, min bror ringde och meddelade goda nyheter och istället för att pluppa i BLUETOOTH IN EAR och fortsätta samtalet medan jag gick ut med hundarna så satt jag i soffan och babblade med honom som om jag fortfarande hade en fast telefon. När jag var liten hade vi vår grå Dialogtelefon i vardagsrummet, det måste vara det sämsta stället i hela huset att placera en telefon på? Tyckte alltid att det var gubbar som ringde till pappa mitt under barnprogrammet (det enda som fanns) så att man fick dagens lilla efterlängtade stund med Drutten och Jena sönderhackad av jaktskrönor och prat om vädret (ej kallprat utan ur ett bondeperspektiv). Och när man blev lite äldre och hade LIVSVIKTIGA SAKER att diskutera med sina kompisar så satt resten av familjen där och tittade på Sportspegeln eller Sveriges Magasin så att man var tvungen att försöka transformera dessa snudd på RIKSHEMLIGHETER till någon slags kodspråk. Ännu värre om man skulle prata om, eller till och med MED någon kille som man var intresserad av. Då satt hela familjen med öron som parabolantenner och sög in information som sedan skickades tillbaka i form av förhör (föräldrar) eller ret (syskon). På den här tiden var ju telefonen Televerkets egendom och utöver det var allt som hörde till telefonin pissdyrt så det blev aldrig något av förslagen att a. skaffa ytterligare en telefon, b. installera ytterligare ett jack. Tänkte att när jag flyttade hemifrån så skulle jag minsann ha en telefon i SOVRUMMET så man skulle kunna ligga i sängen och prata i timmar, som i en amerikansk film. Blev dock inget med det p g a ovan nämnda helt orimliga pissdyrhet, minns inga exakta summor men har för mig att kostnaden för att skaffa ett telefonabonnemang hos Televerket i det närmaste stod i paritet med min på den tiden mycket blygsamma lön, så det dröjde många år från det att jag flyttade hemifrån tills att jag faktiskt hade en egen telefon. Fast det gick väl rätt bra ändå som jag minns det. Om man var tvungen att ringa någonstans, till exempel om man skulle sjukanmäla sig, så fick man trava iväg många hundratals meter till närmaste telefonkiosk och dessutom se till att ha slantar för att ringa både till jobbet och försäkringskassan, så det var säkert bara bra för arbetsmoralen att inte ha den där amerikanska drömtelefonen på sängbordet.
Efter det där telefonsamtalet gick jag en runda med hundarna och körde jag ett pass tabata, bar in ved och sen tände jag i kaminen och låg på soffan och läste resten av kvällen. G-Ö-T-T. Idag ska jag till Laserkvinnan efter jobbet och ikväll är det dressyrträning, fast inte den vanliga dressyrgruppen eftersom det är teorivecka utan det här är en extra aktivitet. Hoppas ändå på att få Köttbullen såklart, men det är väl inte hugget i sten. Dock brukar det inte vara någon större konkurrens om henne, hehe.
Såg på Hästnet att Pojken var till salu. Blev så ledsen. Han fick ju hovbrosksförbening och man bedömde att han inte skulle hålla som ridskolehäst, så 2020 såldes han till ett sånt där hvb-hem där ungdomar som mådde dåligt skulle få pyssla med honom, helt perfekt eftersom han ju var/är lugn och jättejättesnäll att hålla på med och som promenadhäst skulle han ju absolut kunna funka. Men (enligt annonsen på Hästnet) hade någon som jobbade där köpt honom 2022, och denna person hade i sin tur sålt honom vidare till en som köpt honom till sina barn i våras, men nu sålde honom "pga att barnen slutat rida" (ingen information om tidigare skadehistorik, men det var kanske inget de hade fått veta heller). De hade lagt ut ett filmklipp på en liten unge som skumpade runt och höll balansen i tyglarna och det var kanske för att visa att även små barn kunde rida honom själv, men Pojken gick med huvudet högt, ryggen sänkt, öronen bakåtstrukna och såg verkligen inte ut att trivas med livet. Så ledsamt. Hoppas att han i alla fall kan hitta ett föralltidhem och slipper bli någon himla vandringspokal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar