tisdag 28 november 2023

Klassträffen + Efter klassträffen

Har läst-om Klassträffen och uppföljaren Efter klassträffen av Rona Jaffe. Det är två böcker jag har haft i min ägo sedan 80-talet någon gång och jag läser-om dom lite då och då när jag vill läsa något verkligt okomplicerat och ytligt. Böckerna handlar om Annabel, Emily, Daphne och Chris som börjar på Radcliffe någon gång på 50-talet och så får man följa dom och deras liv och vedermödor genom tiderna. Annabel är  snygg men lösaktig och får dåligt rykte (där Daphne har ett finger med i spelet), Emily är judinna och skäms över det, Daphne är på ytan perfekt men har en mörk hemlighet (hon har epilepsi) och Chris har en försupen mor och är tantig och trist. Man får också lite ytligt lära känna Männen: Max, som generellt är en hyvens kille som blir bästis med Annabel, hans vän Alexander som är en riktig deppgök, Richard som är snygg och populär men gift med en kvinna han gjort med barn och som nu vägrar att skiljas så han kan inte gifta sig med Daphne som han  (och hon) vill. 

Efter fyra år på college så händer detta: Annabel är förlovad med Bill men blir dumpad precis innan bröllopet och gifter sig sedan med Rusty, men äktenskapet blir olyckligt och hon skiljer sig och flyttar till New York med sin dotter Emma. Emily är också förlovad med den snygge, stilige blivande (judiske) läkaren Ken och gifter sig med honom, men äktenskapet blir olyckligt, Ken börjar vänsterprassla och Emily får ett nervöst sammanbrott och hennes barn Kate och Peter är p g a det nära att drunkna i deras pool. Daphne lever ihop med den fortfarande gifte Richard, tills en dag hans exfru går med på skilsmässa och Daphne och Richard kan gifta sig och påbörja sitt perfekta liv. De får fyra söner och allt är perfekt, men Richard vill ha en dotter och så får de en som har Down's syndrom. Chris, som var tillsammans med Alexander under collegetiden, blir dumpad av honom efter examen för han reser till Paris, men Chris reser efter och så visar det sig att Alexander är bög (det är även Max), men han vill inte vara det och mot alla odds så blir dom ihop och gifter sig och får en son (han kanske snarare var bisexuell?). Detta är första delen, som utspelar sig mellan 50-tal och 70-tal. 

I andra delen har det gått ytterligare ett decennium. Annabel har startat en boutique som (såklart) blir väldigt framgångsrik, hon har mängder med unga stiliga älskare men tycker livet börjar kännas tomt. Hon inleder en relation med den unge och mycket framgångsrike konstnären Dean, men han dumpar henne precis när hon har börjat tro att det är allvar, hon blir deppig men så träffar hon (den också mycket framgångsrike) regissören Zack och blir efter lite förvecklingar hit och dit lycklig. Emily har ett tråkigt Beverly Hills-hemmafruliv, Ken har börjat med kokain och blir galen, hon lämnar honom, hennes son Peter föreslår att de ska starta en kakfabrik, de gör det, det går jättebra och hon blir berömd och lycklig. Daphne och Richards äktenskap utsätts för prövningar när en av deras söner tar livet av sig, Daphne insisterar på att dottern med Down's syndrom ska flytta hem till dom (hon har tidigare bott på hem) men det funkar väl sådär. Richard skaffar en älskarinna, Richard och Daphne skiljer sig, Daphne träffar så småningom en ny man (bantningsläkaren Michael) och blir lycklig. Chris och Alexander kämpar på, men Alexander är hela tiden otrogen med nya bögar, fast Chris älskar honom ändå. Hon blir olycklig och går upp i vikt, träffar en bantningsläkare (Michael), går ner i vikt, inleder en relation med sin gifte chef Cameron och blir lycklig. Ja, det var väl alltihop. Läser dom inte för att få en litterär upplevelse utan mer som att se en såpa på tv. Avkoppling, distraktion, det är ytliga berättelser med enkla konstruerade problem och lyckliga slut. De här böckerna får två amerikanska universitet av fem möjliga. 

4 kommentarer:

  1. Okomplicerat 😂 Det lät lite krångligt, faktiskt. Men det är något vilsamt och mysigt med att läsa om böcker som man vet slutar lyckligt.
    DDT

    SvaraRadera
  2. Och nu behöver inte vi läsa dem, tack för det😅
    Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, någon större litterär skapelse är det ju inte :D Jag läste aldrig "Hollywoodfruar" och liknande när det begav sig, men gissar att det är något snarlikt.

      Radera