Har läst-om böckerna om Elvis Karlsson av Maria Gripe, detvillsäga Elvis Karlsson, Elvis! Elvis!, Den riktiga Elvis, Att vara Elvis och Bara Elvis. Läste dom som barn och tyckte dom var rätt olustiga då. Tyckte Elvis var svårbegriplig och hans föräldrar otäcka, men ville se hur det var att läsa dom i ett vuxenperspektiv och det var inte mycket som hade ändrats egentligen. Kände dock en viss ömhet för den stackars arma Elvis som jag inte minns att jag kände som barn, och blev glad att han ändå hade sin farfar och Peter och andra lite normala vuxna omkring sig, för hans föräldrar är ju riktigt dysfunktionella. Elvis själv hade väl idag fått någon form av diagnos tänker jag. Det är väldigt mörkt, men idag verkar ju allting vara så tillrättalagt och inlindat i pastellfärgat fluff och inget får skava, så lite befriande är det ändå med barnböcker där sjuttiofemmor dricks och örfilar delas ut (även om det såklart inte är något jag förespråkar). Ger inget betyg pga är inte målgrupp, osv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar