Köpenhamn tur och retur

Igår var vi, jag och min man, i Köpenhamn över dagen. Låter ju som en så himla härlig och nonchalant och liksom KONTINENTAL grej att slänga ur sig. Det var det inte. Hatar fortfarande att resa även om det är betydligt mer avslappnat att resa med min man än i jobbsammanhang. Sen kan man ju i och för sig invända att det knappast är att resa att sätta sig i bilen och åka 1½ timme, men utomlands är ju ändå utomlands. En viktig princip.

Om det tog 1½ timme att ta sig till Köpenhamn så tog det väl minst lika lång tid att hitta en parkeringsplats i någorlunda närhet av SMK - Statens Museum for Kunst. Nu överdriver jag lite, men inte mycket. Det enklaste hade förstås varit att köra direkt ner i ett parkeringshus, men vi trodde enfaldigt att det ändå skulle finnas någon typ av parkeringsplats som hörde till muséet. Det gjorde det inte. Eller om det gjorde det så hittade vi den i alla fall inte. Och helt plötsligt ställde Google Maps in sig på att man skulle gå istället för att åka bil, och viftade in oss mot enkelriktat och gud vet allt. Helvete vad stressigt. Men sen hittade vi i alla fall ett parkeringshus där det kostade 50 danska kronor per timme att stå, men det fick det väl vara värt.
Vi kollade på en utställning som hette DANSK GULDÅLDER (period i danskt konst- och kulturliv mellan 1800-1850) Den var faktiskt helt okej, många snygga verk. Annars blir jag väldigt fort uttråkad av att kolla på konst, men det här var liksom lagom mycket och lagom begripligt. Gillade speciellt målningar av en som hette Wilhelm Bendz. Det var inte precis hans verk som dominerade, men jag läste att han bara var 28 år när han dog så han hann kanske inte med så mycket? Inte vet jag.


Familjen Waage-Pedersen, målning
av Wilhelm Bendz (1804-1832)

Sen tyckte förstås min man att vi skulle passa på att kolla på de fasta konstutställningarna också, så det gjorde vi. Inte alla dock, för de var rätt så omfattande och jag kände att min kulturtantskoftekvot var välfylld. Kom på ett jobb som måste vara bland de tråkigare i tillvaron: museivakt. Hur trökigt verkar inte det att bara stå i ett hörn eller stilla vandra omkring och...eh, ja, vad man nu gör? Kollar så att folk inte petar på tavlorna? Ser till att ingen snor nåt? Väldigt oklart vad man har för befattningsbeskrivning, men det fanns gott om dom. Vakter alltså. Var ej avundsjuk på dom, fast det borde jag kanske vara. De verkade ju inte direkt jobba ihjäl sig.

Vi åt lunch på ett ställe som hette Amadeus. Det var gott och trevligt och jag fick dricka vin. Såg två äldre välklädda damer som beställde in smörrebröd och EN LILLE EN. Det kändes ju kontinentalt värre. Eller i alla fall som att det inte skulle kunna hända i Sverige en lördag vid lunchtid.
Efter lunch tog vi oss vidare till Kastrup och Den Blå Planet. Det var vi tyvärr inte ensamma om. Älskar att kolla på fiskar och sånt, men älskar inte ljudet av barnskrik och att bli knuffad av omkringspringande barn och föräldrar lika mycket. Så det förtog väl lite av känslan även om det var väldigt fint där. Sen skulle vi åka hem, men då var bron avstängd på grund av något utsläpp. Barska danska POLITIBETJENTER med blåljus spärrade av påfarten till motorvägen så det var bara att vända och åka tillbaks igen. Vi fick sitta på café och äta belgiska våfflor en timme, sen gick det bra att ta sig över sundet.

Hundarna var på pensionat, så jisses vad konstigt det kändes att gå upp i morse utan att någon svansade runt och ville ha mat och få gå ut. Jättemärklig känsla, men nu har vi hämtat hem dom och ordningen är återställd. Nu är tanken att jag ska arbeta lite eftersom november är rövmånaden über alles nr 2 (mars är nr 1). Är ej jättesugen, men det är väl bara att bita ihop och köra på rätt in i kaklet. Är dödstrött på stress och har fått låna om böcker från bibblan för andra omgången p g a hinner ej läsa och när jag hinner så orkar jag inte samla tankarna och då följer jag minsta motståndets lag och greppar en Britta och Silver istället. Bästa avstressningsmedlet ever, men eftersom jag har läst dom tiotusen gånger redan så dyker det ju liksom inte upp några överraskningar. Aja, jag får förhoppningsvis tillbaks mitt liv första veckan i december och sen är jag väl på banan igen.