Allt man gör är bara plast och faktiskt föga intressant

Den här helgen tror jag inte jag har gjort någonting som jag inte redan gjort (och bloggat om) tiotusen gånger eller så. Nu råkar jag ju gilla det repetitiva och vardagliga och måste inte alls ha att det måste hända en massa för att jag ska trivas. Jag fattar inte såna som kan ta semester och sen inte GÖRA något, sa min syrra härförleden när vi pratade om att vara ledig, och jag informerade henne då om att jag är exakt en sån människa som kan ta semester utan att ha ett skvatt på agendan (vilket hon borde känna till eftersom vi ändå har känt varandra i hela livet). Förra veckan hade jag en liten stund över på jobbet och då satt jag och petade in lite lediga dagar i jobbkalendern. Skärtorsdag, till exempel, varför ska man jobba då? Och en ledig fredag innan valborg (eftersom första maj är på måndagen) så det också blir lite långhelg, för det gillar man ju. Den där klämdagen efter Kristi Himmelsfärd borde inte heller ägnas åt arbete, tänkte jag nöjt och kryssade bort den också. Sen får vi väl se om det är görbart i praktiken. 

Nä, men helgen var som alla andra helger varit hittills i år, med långpromenader på förmiddagen och sen  mest slappande i soffan på eftermiddagen. Solen har lyst in genom fönstren och då blir jag lite som en katt och ligger och gottar mig (gäller inte på sommaren dock). Nästa helg börjar viltspårträningen och sen är jag uppbokad med det ett antal helger nu i vår. Det jobbiga med att ha kommit upp i öppenklass är att spåren ska ligga över natten, så ska man spåra på söndagen så måste man åka till spårskogen även på lördagen för att lägga spår, vilket gör att i princip hela helgen går åt till det. Det är samtidigt såklart kul (och framför allt självvalt) så jag klagar inte. Eller jo, kanske lite, men det handlar mest om att jag tycker 40-timmarsvecka som koncept är så djävla omodernt. Aldrig förr har det väl funnits så mycket hjälpmedel och uppfinningar och grejer som gör att allting man gör går både enklare och snabbare, och ändå jobbar vi mer än någonsin? Det måste ju vara ett allvarligt systemfel någonstans.
Jag gillar ju mitt jobb, det är inte det, utan det handlar väl mer om känslan av att vara igång och iväg hela helgen och så ska man bara precis hem och slänga sig i bingen för att kunna infinna sig vid grottekvarnen åtta timmar senare som jag tycker är lite mentalt påfrestande. Det är som att min definition av ledighet MÅSTE inkludera minst en eftermiddag på sofflocket för att jag ska känna att återhämtningen har gjort någon nytta, sen spelar det ingen roll om det jag har inbokat är något av det roligaste jag vet, jag suktar ändå efter de där timmarna med bok och brasa där man inte behöver lyfta ett finger (det kanske är DET som är det roligaste jag vet?) och känner att jag har gått miste om något om jag inte får till det. Fast det handlar väl mest om att förmå sig själv att växla upp från latmasksläget och det kommer jag såklart att göra och sen är det inte mer med det. 

Nu i veckan ska det bli snö och kallt igen. Det är ju själva FAAN att man aldrig får vara riktigt glad. Visserligen är det ju bara i början av mars, men ändå? Mars april ha knopp i håret var det ju. I helgen var det också kallt, men solen sken och det var åtminstone barmark som inbjöd till härliga promenader. BARMARK är väl ändå inte för mycket begärt i södra Sverige i mars? Va? Va? Va? Nu ska det snöa imorgon och de kommande tio dagarna är prognosen att det ska det vara mellan fem och tio minusgrader, vilket gör att snöhelvetet kommer att ligga kvar i evigheter. BLÄ, USCH, osv. Har fått en torrspricka på hälen som jag snart funderar på att limma ihop med superlim för det är så irriterande. Det är också kylans fel. Är överlag torr som fnöske i skinnet just nu och det där med att hålla på att smörja in sig stup i kvarten är kanske min sämsta gren. Gjorde en insats igår och då sved det som eld överallt där lotionen letade sig in i alla de mikrosprickor som uppstått framför allt på benen. Det gör ju inte att man blir mer sugen på att hålla på med sånt där kladd. 

Jaha, då ska jag väl kickstarta den här veckan. Få se om den bjuder på något spännande. Ska till Laserkvinnan på onsdag, det var evigheter sen sist känns det som. Skulle egentligen ha varit där för flera veckor sedan men först fick jag boka om för att Remus skulle opereras och sen tappade jag ju rösten och sen hade hon inte tider som passade förrän den här veckan. Jag är ju inte som de av mina kollegor som utan att blinka tar ledigt halva dagar för att ta sig till den här trollgubben i Tjottahejti  som de påstår är den enda som kan hantera laser (GUD vad jag är glad att jag inte gick dit) utan jag vill ju av logistiska skäl få en tid direkt efter jobbet, så då blev det inte förrän den här veckan. Det är väl det enda som händer förutom jobb och ridning och - gissningsvis - snöskottning. Då kör vi.