Guilty feet have got no rhythm

Igår kom jag till jobbet, startade datorn och jobbade som en galärslav i tre timmar för att fixa till en grej som var lite bristfällig och som revisorn börjat gräva i men som jag lite lyckades snacka bort för stunden, men som nu alltså skulle se ut som att det varit klart exakt hela tiden. Fixade det och var utomordentligt nöjd med mig själv och sedan ställdes såklart inte en enda fråga mer om detta. Suckelisuck. Sen skulle nån IT-tekniker hjälpa mig att få ordning på Edge, för helt plötsligt kunde jag inte använda Planner där utan det tjatades om att jag skulle logga in och att sessionen hade upphört och sidan tagits bort och Gud vet vad för vad mer felmeddelanden som dök upp. Inte kunde han fixa det heller, utan hans lösning var att jag skulle börja använda Chrome istället för Edge. Så nu gör jag det och stör mig på att allting ser helt annorlunda ut. Men det är väl bara att bita i det sura äpplet och börja vänja sig. 

Åkte till Laserkvinnan efter jobbet. Solen sken och himlen var blå och för att vara dagen efter en snöstorm med orange varning så var det ju otroligt lite störningar i trafiken, inga alls faktiskt. Vägarna var bara och den lilla snö som kommit hade smält bort. Ja, jag klagar alltså INTE. 

Kom hem klockan 16.00 som ett annat hjon och tänkte på hur lyxigt det är (utom när klockan ringer 04.00) att ha lediga eftermiddagar och dagsljus VARJE DAG, även på vintern. I min värld finns det inget deppigare än mörkt-när-man-går-till-jobbet-och-mörkt-när-man-kommer-hem, jag förstår inte hur folk står ut? När jag började på mitt nuvarande jobb (för 22 år sedan!) så hade jag 8-16.30 som arbetstid ett tag, det var helt värdelöst även i dagsljus. Turligt nog var det inte hugget i sten. 

Tog ut hundarna i skogen, gick en runda som tar drygt 1½ timme och när jag kom hem var det fortfarande ljust. Och om bara några veckor är det sommartid och då blir det ännu ljusare, på kvällarna alltså. Så najs. Om det bara inte hade varit så djävla KALLT? I morse var det 11 minus och då kan man ju hålla sig för skratt. Kan även lätt hålla mig för skratt när det sedan i det närmaste ska tävlas i vem som haft det kallast. Ja, vi hade minus åtta...Minst tio grader kallt var det hos oss...Hos mig var det minus elva...Minus tretton hade vi...vilket, om ni frågar mig, är något av det TÖNTIGASTE man kan hålla på med. Vad vill man uppnå med att ha haft det kallast? Ära? Medaljer?

Ikväll är det ridning och jag hoppas att min klämda-nerv-eller-vad-det-nu-är i axeln inte ska sätta stopp för det. När nerven-eller-vad-det-nu-är kommer i fel läge så gör det något så VANSINNIGT ont, som om någon helt utan förvarning kör in en kniv i axelleden och vrider om ett par tre varv. Annars känns det ingenting alls, vilket ju är Störtlöjligt med stort S. Men får väl hoppas att det är något som går över lite snabbt och smidigt. Jag följer en fysioterapeut på Instagram och enligt honom ska man utmana smärtan istället för att försöka undvika den. Problemet med min smärta är att jag inte riktigt hittar vad det är som utlöser den. Det kan göra riktigt djävla svinont i någon rörelse, men det går inte att repetera rörelsen så att man så att säga kan jobba med smärtan, för då är den borta. För att sedan dyka upp igen i samma typ av rörelse när man minst anar det. Fan så tröttsamt det är med dessa djävla krämpor. 

Är lite sugen på att så tomater, det ska jag nog göra nu till helgen. Min man har ställt flera oroliga frågor om jag har beställt eller ska beställa gurkfrön, vilket jag inte har för jag är rätt så övertygad om att jag redan har, hehe. Men ska kanske slänga in en beställning för säkerhets skull, hehe. De kanske har blivit gamla, hehe? Tycker mina skills som gurkodlare går lite upp och ner, men när en sketen gurka kostar 23 kronor så kan det ju verkligen löna sig att lägga ner lite omsorg och kärlek. Fast familjen gurkväxter får allt lugna sig lite med att komma ner i jorden.