Mitt namn, ditt blod

Har läst Mitt namn, ditt blod av Lina Arvidsson. Jag har tidigare läst Ett hem att dö för, Blåmärken och Rötter av blod och det har väl varit lite upp och ner i vad jag har tyckt. Detta är handlingen:

Sonja har vuxit upp i en familj där psykisk ohälsa och ett överbeskyddande föräldraskap överskuggat allt. Nu tar hon ett stort steg mot självständighet genom att börja studera på den lokala folkhögskolan, till pappans stora förskräckelse.  

Men precis när Sonja börjar våga ta för sig av sitt nya liv slår olyckan till och i svallvågorna av den så upptäcker hon att det är något i familjens förflutna som inte stämmer. En skugga sträcker sig från hennes födelse i föräldrarnas hemby Bruksvallarna ända in i nuet, en skugga som verkar vilja dem alla illa.    

Jag tyckte den här boken var rätt okej, men inte mer. Lite seg emellanåt och bitvis lite för pladdrig för min smak och sen var själva upplösningen kanske lite otippad, fast ändå inte. Fanns liksom inte så många andra alternativ när man tänkte närmare på saken. Fast det kändes ändå som att det var en del lösa trådar kvar? Den här boken får tre rätt korta fjällvandringar av fem möjliga.