Nobody ever knows when you go

Överlevde gårdagens kick off och tydligen var det någon/några som hade protesterat mot de såkallade samarbetsövningarna, så istället blev det en gruppdiskussion om hur man ska kunna förbättra samarbetet där det egentligen inte sades något som inte sagts tusen gånger redan, men det var ju åtminstone vilsamt. Jag samarbetar egentligen inte längre med så många på de som jag delar fysisk arbetsplats med, så för mig är det ju lite skitsamma. 

Kom hem senare än vanligt (16.00!) och då hade min man redan varit ute med hundarna så jag blev lite wild and crazy och gick en promenad utan hundar. Det kändes konstigt, men samtidigt rätt skönt för då kan man liksom ånga på i sitt eget tempo och behöver inte hålla på och trassla med koppel eller stanna för att någon prompt måste nosa och kissa på Just. Den. Fläcken. På. Marken. 

Lade in min 20-minuters intervallträning i denna promenad också, det kändes lite segt men jag var ju också trött efter lång dags färd mot jobbslut samt hade sovit som en kratta på natten. Kom hem, tränade ett pass pilates och sedan satt jag och googlade övningar till mitt nya tabata-upplägg som en annan träningsnörd. Nu kör jag ju inget klassiskt tabata-upplägg (som är 20 sekunders högintensiv träning, 10 sekunders vila, gånger 8), utan det här är väl mer "tabata-inspirerad träning" men det är så jobbigt att skriva det varje gång och jag tror inte hellre att det är någon ortodox tabata-polis som läser detta.

HUR SOM HELST. Förra veckan fick jag ju någon "nerv i kläm" eller något sånt i vänstra överarmen, vilket var oerhört irriterande för oftast kändes det inget men i vissa rörelser var det som att få en oerhört kraftig änkestöt (utan att ha slagit i någonting). Saker som utlöste detta var till exempel att gå in genom en dörr och stänga den efter sig lite i farten, ta på säkerhetsbältet i bilen, dra ner och dra upp byxorna, ligga i sängen och dra upp täcket, och det är ju ändå saker som man gör ett antal gånger per dag, och varje gång kändes det som om någon bokstavligt talat körde in en kniv eller ett glödande järn på en mycket specifik punkt och sedan strålade det smärta via triceps ner mot armbågen. Djävulskt irriterande om ni frågar mig. 

Ja, men det började i alla fall ge med sig i helgen och i måndags kändes det i princip ingenting så jag tränade som vanligt men var lite försiktig med armhävningar och en övning där jag lyfter ett för djävla tungt gammalt strykjärn som en hantel (man tager vad man haver). Kände inget när jag tränade, men igår kändes det värre än vad det gjort i måndags (inte lika illa som förra veckan, men ändå som ett bakslag), så därför tänkte jag att jag skulle skippa armhävningar och sånt ett tag framöver, men då behövde jag ju hitta något annat som jag kunde göra istället. Tyvärr är jättemånga övningar såna som inkluderar att man ska hoppa, och eftersom mina RÖTNA knän blev mycket bättre när jag slutade med sånt så känns det som att jag inte ska ner i det träsket igen. Och då är man ju lite begränsad. Kom inte på något solklart eget upplägg så i eftermiddag ska jag testa ett "low impact tabata"-pass för SENIORER som jag hittade på Youtube. Jag tycker ju absolut inte att jag har någon åldersnoja, men fan vad det kändes oskönt att  inse att man nog får räknas som "senior" vid det här laget. 

Sen läste jag en stund och sen var det läggdags, hodeladihodeladihoppsanvilkendag.