Ändå lustigt hur man kan "ryckas med". Jag har väl aldrig sett ett skridskolopp i hela mitt liv förrän i helgen då jag såg Nils van der Poel (eller "Nils" som han nu tycks vara med hela svenska folket inklusive mig tydligen) ta guld på 5000 meter, och det var ju tydligen ändå den stora bedriften eftersom det lät på alla mer eller mindre självutnämnda skridskoexperter som att det i princip bara var för honom att ställa ut skridskorna så skulle 10 000-metersguldet vara bärgat. Nu skulle ju detta lopp vara som idag på förmiddagen då, och då befinner man sig ju på jobbet. Men Aftonbladet har utmärkt live-rapportering och helt plötsligt upptäckte jag att jag hade gillrat upp telefonen mot en kopp på skrivbordet så att jag kunde se i ögonvrån när det hände något. Sen blev det fan i mig inte mycket gjort och plötsligt fann jag mig själv med kaninpuls när varvtiderna (som jag fram tills denna vecka inte haft en aning om, om någon påstått att ett varv tar fyra sekunder eller fyra minuter eller fyra timmar så hade jag gått på det vilket som eftersom jag helt saknar referensramar för denna sport) bara sjönk och sjönk (jag fattade såklart att det var BRA, men där gick nog ungefär gränsen för min samlade skridskokunskap) och plötsligt satt jag som en annan Helena Bergström med både tårar i ögonen och klump i halsen när allas vår Nils skrinnade i mål och tog guld och slog sitt eget världsrekord.
Ställde in ett möte tidigare i förmiddags pga anledningar. Vi kan väl skjuta fram mötet tills XXX är klart så vi har något att jobba vidare med, föreslog jag på frukostfikat och alla instämde. Sen läste jag på Aftonbladets live-chatt att många kollegor försvunnit från möten p g a "nätverksproblem" samtidigt som starten i 10 000-metersloppet gick. Gud vad pinsamt om dom tror att det var därför jag flyttade fram mötet?
Aja, nu är det dags att jobba vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar