Vi är rätt strikta med vad som är mitt och ditt när det kommer till böcker och skivor och filmer (ja, vi äger fortfarande skivor och filmer) och liknande. Blir kanske så när man träffas "lite senare i livet" (det låter ju hemskt, nästan som att man träffades på PRO) och redan så att säga har ett komplett hem? Klart vi äger vissa grejer gemensamt, men faktiskt inte särskilt många. Lika lite som att vi skulle ha våra kläder i en gemensam garderob skulle vi exempelvis ställa våra böcker i gemensamma hyllor. Det ska vara lätt att skiljas, brukar jag säga lite skämtsamt, men det ligger ändå något i det. Vill aldrig mer hamna i en situation där jag ska behöva lägga tid och energi på att dividera med någon om vem som egentligen äger och ska få vad i det (blivande f d) gemensamma hemmet, för det vet väl alla att är det någon gång någon inte är särskilt bjussig så är det väl in case of skilsmässa. Inte för att det finns något som indikerar att det är dit vi är på väg, tvärtom skulle jag väl säga. Men ordning och reda, äktenskapsförord på fredag, det är det inga konstigheter med i min värld. Tycker snarare det är konstigt att folk så...aningslösa (fast här är det väl jag som är bitter och bränd, hehe) som lägger alla inkomster i en gemensam pott och inte bryr sig om vem som betalar vad (fastän det i förbluffande många fall är så att "han köpte tv:n/bilen/huset och hon betalade maten/barnens kläder/barnomsorgsräkningen" och vidare, hon gick ner i arbetstid när barnen var små och fick sämre lön och i förlängningen sämre pension, han passade på att göra karriär och fick extra allt). Säger inte att alla gör så, men ändå: anmärkningsvärt många som inte har koll.
Jag kommer visst från ämnet. I söndags lastade jag in 10 välfyllda pappkassar med utrensade böcker i bilen och igår åkte jag till Erikshjälpen och lämnade dom. Kan ju säga att Erikshjälpen inte slog frivolter av lycka, speciellt inte som en av kassarna brast i handtagen och ett trettiotal böcker spreds över den regnvåta asfalten. Jag slog inte heller frivolter av lycka för jag har aldrig ens kunnat hjula, men om jag hade varit lite mer gymnastiskt lagd så hade jag kanske gjort det? Det är något befriande med att göra av med saker (vilket säkerligen bara är ett tecken på att man är extremt bortskämd och priviligierad). När jag kom hem fyllde jag bilen en gång till, den här gången med gammal elektronik plus en massa tomma bränslepelletssäckar, och åkte upp till tippen med dom. Eller återvinningscentralen som det ju egentligen heter och är. Hej då gamla stationär datorer, trasiga vattenkokare och annat BÖS.
Har nu äntligen kommit så långt att jag har monterat ner mina bokhyllor i mitt Flickrum™ to be. Började riva ner gammal tapet också för den satt löst. Såklart var det Tretex-skivor under, det borde jag ju ha anat när den fula 80-talsstrukturtapeten gick att riva bort i stora sjok. Alla som någonsin har försökt måla eller tapetsera på en Tretexsskiva vet att det är som att vattna i en öken, allting bara sugs upp och försvinner, så som tapetklister, så ock målarfärg. Här får jag fundera på hur jag ska göra och vad som är mödan värt att göra på en vägg som det egentligen bara ska ställas bokhyllor framför igen. Förmodligen kommer jag att göra något som inte Arga Snickaren hade gillat, men så länge han inte bidrar med ett helt tv-team med pigga hantverkare så ska väl han fullkomligt SKITA i det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar