När en kvinna hittas död i en låda som genomborrats av svärd står polisen frågande: Rör det sig om ett urspårat trolleritrick eller ett extremt brutalt mord? Mina Dabiri är polisinspektör vid Stockholmspolisen och tar hjälp av Vincent Walder, mentalist och expert på kroppsspråk och magi. De gör kopplingar till ett tidigare fall, och inser att de jagar en hänsynslös seriemördare som måste stoppas innan offren blir fler. Men Minas och Vincents kantiga personligheter ställer till det. Båda bär dessutom på mörka hemligheter. Deras förflutna tycks höra samman med det som sker och tempot skruvas upp alltmer. De behöver ligga steget före mördaren, lära känna vansinnet för att kunna stoppa det.
Jag vet att såkallade litteraturkritiker är av en annan uppfattning, men jag gillar Camilla Läckbergs böcker. Tycker det är ett djävla driv och bra intriger och twister. Är inte lika förtjust i hennes karaktärer dock, tycker de blir alldeles för utstuderade och att deras karaktärsdrag ska förstoras och tjatas om igen. Hade jag varit polis i Tanumshede (som i hennes andra böcker) eller någon annan mindre ort hade jag blivit skogstokig, för den ena är ju tomtigare än den andra.
Det här kändes väl som en typisk Läckbergbok (förlåt Fexeus). Den var spännande, tempot var högt, intrigen lagom komplicerad. Störde mig dock rätt mycket på karaktärerna, tyckte inte Mina var särskilt trovärdig, det känns inte rimligt att ha så grav hygien-OCD och ändå kunna sköta ett krävande jobb. Vincent och hans frus relation kändes ju också märkligt skev för att sedan helt plötsligt inte vara det? Och jag har ju väldigt svårt att föreställa mig en arbetsplats där det är helt accepterat att en medarbetare sover sig genom mötena och en annan går och spelar padel när en arbetsuppgift blir för tråkig? NJA? Minus där, men i övrigt helt okej. Den här boken får fyra rätt enkla trolleritricks av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar