Tänkte i fredags att det kändes som en evighet sen jag var på drop in-ridning, fast det har väl bara varit uppehåll några veckor? men det känns alltid längre. Nu får det bli ordning på torpet, sa jag strängt till mig själv. Kom till stallet, då hade Köttbullen flyttat in till ett annat stall. På anläggningen, ska väl tilläggas, men ändå. Känns väl sådär att behöva springa runt och leta, först efter hästen man ska rida och sedan efter personal, för sadelkammaren i det stallet var låst. En av vaktmästarna kunde koden till hänglåset på nivån Det är antingen xyz eller xzy, men när jag väl forcerat dörren visade det sig finnas en Fort Knox-inspirerad gallerdörr innanför som skulle öppnas med nyckel (ja, vi har tyvärr varit drabbade av sadeltjuvar), så då fick jag jaga efter den. Sedan följde tyvärr kanske den tråkigaste ridlektion som jag någonsin varit med om i modern tid, det var liksom bara skritt, trav och galopp, byt varv och så skritt, trav och galopp i andra varvet, ingen övning eller någonting mer än att vi red på stora mittvolten en stund på slutet. Och Köttbullen var sådär seg och tjurig och motvalls som bara hon kan vara. Ska man säga något positivt så får man väl säga att det numera går att fatta galopp på henne utan att det behöver kännas som ett stort projekt där man måste vara i frid och harmoni med själen och universum och hela skiten för att lyckas. Och att hon numera orkar hålla galoppen hyfsat länge, det har ju varit många lektioner där ett halvt varv på volten har varit mer regel än undantag, efter att först ha skumpat runt i slängtrav i åttahundra år dårå. Men annars kändes det mesta SKIT med den lektionen. Hoppas det blir bättre idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar