Till stallet istället, v16, pt1

Nä, jag var ju så extremt opepp på ridning igår att jag mest av allt kände för att stanna hemma och läsa ut min bok som jag bara kommit halvvägs igenom och måste lämna tillbaks på bibblan senast imorgon, går ej att låna om. Men så kan man ju inte tänka, så jag drog på mig ridkläderna och åkte iväg. Motvilligt. Hoppades att det som av något mirakel skulle stå något annat hästnamn än Pojkens bredvid mitt på tavlan där det står vem som ska rida vad, men det gjorde det förstås inte. Väldigt oklart varför det ens skulle stå någon annan häst på mig när Karin har sagt att jag får rida Pojken tills jag själv säger att jag inte vill längre och det har jag ju inte sagt att jag inte vill, för jag VILL ju rida honom. Fast inte om han ska vara konstig och knäpp och bete sig som en djävla arab (OBS, hästrasen menar jag nu, måste man kanske tillägga så att inte Jimmie Åkesson börjar höra av sig för att fiska röster. Hör du det, Jimmie? Du har inget här att hämta) och se spöken överallt och sticka iväg för ingenting. Orkar ej med sånt.

Tog inga sporrar för att se om det kanske är det som gör att han inte har varit sig själv. Pojken är alltid mysig att hålla på med i boxen, och så har han ju den gölligaste lurvmule man kan tänka sig. Har väldigt svårt för att låta bli att pussa på honom fastän han själv inte är så himla road av det. Gissningsvis för att i princip varenda människa han möter är på och ska kommentera och pilla på hans lilla mustasch.



ÄLSK!

Naturligtvis skulle vi rida ute också. Och inte bara ute i paddocken utan ut i skog och mark skulle vi, fast bara i skritt och trav med en ridlärarpraktikant på cykel i täten, och det gick bra. Sen kom vi tillbaks till stallet och galopperade på stora utebanan, den är ungefär fem gånger så stor som en normal ridbana och det var ganska kaotiskt, men Karin hade organiserat så att jag och en till skulle rida lite mer tillsammans för Pojken gillar ju när han kan haka på andra. Så det gick också bra. Han stack inte, ingen tendens till att vilja bocka och galoppfattningarna blev faktiskt superfina. Han kändes faktiskt snarare lite lat än motsatsen, men jag vill ju hellre ha honom sån än känslan av att man sitter på en nyväckt Smaug. Sedan gick vi in i ridhuset och red bogen in och det gick rätt skapligt för att vara vi.
Såatteh, jag vet inte riktigt. Pratade med Karin och hon sa att han varit helt APATISK på första lektionen, och det var han ju inte nu. Men lugnare än han varit på länge. Jag hoppas det beror på att han har stört sig på sporrarna. Karin tror att han är trött i hjärnan och håller på att hitta sig själv. Så är det kanske också. Vi får väl se.

Nu blir det nog inte mer ridning denna veckan, för på fredag är det långfredag och då blir det nog ingen drop in-ridning på eftermiddagen för det ska vara klubbtävling i hoppning på förmiddagen. Och nästa måndag har vi teori. Men det kanske är bra med lite paus ändå?