Jag som var så rolig att dricka vin med

Har läst Jag som var så rolig att dricka vin med av Rebecka Åhlund. Lånade den på bibblan efter att ha hört en intervju med henne på radion. Boken är alltså based on a true story och handlar om Rebeckas väg till att först bli alkoholist och sedan hur hon tog sig ur missbruket. Sånt brukar jag tycka är intressant att ta del av, men för den här boken kände jag mest njaaaaaee? Jag vet inte, men det var liksom ingenting i berättelsen som jag kände att jag blev särskilt engagerad i. Det var mest ett evigt betraktande av detaljer, först i fylla och sedan i nyktert tillstånd, som jag kände inte direkt intresserade mig. Det var säkert nyttigt för Rebecka att skriva den här boken, och det kanske även är nyttigt för människor med ett lite skevt förhållningssätt till alkohol att läsa den här typen av böcker. Men jag, som inte har någon missbrukarpersonlighet att tala om,, kunde inte relatera till någonting och gäspade mig pliktskyldigast igenom den. Boken får två korta snapsvisor av fem möjliga.