Dassigt värre

Jamen man har ju liksom gjort någon form av karriär ändå. Blivit lite chef och så. Det var inte direkt självvalt om man säger så, jag har aldrig haft någon uttalad längan efter detta steg i karriären. Fast själva ansvaret har jag haft ändå, och då är det ju enklare att också få mandat att få styra upp istället för att behöva ta det via någon annan, så helvetes bökigt och omständligt och sen blir det ändå inte som jag vill. Så jag känner mig helt okej med den biten (i alla fall sedan jag blev av med Narcissus, vars person i kombination med fenomenet "personalansvar" får Dantes inferno att framstå som rena rama lekstugan). Gör heller ej jätteont att få betalt för att ha detta ansvar.

Men ibland får man lite märkliga arbetsuppgifter. Som till exempel igår, när vårt toalock gick sönder. Vet inte hur man gör på andra företag, men antar att det finns någon slags vaktmästare som man kan ringa när sånt här uppstår? Här finns i alla fall ingen som har den rollen utan det blir den som upptäcker felet som äger problemet. Därför får man till exempel även äran att rensa avlopp, plocka bort döda råttor i fikarummet och lite annat smått och gott. Så varför skulle inte självaste laboratoriechefen ge sig ut på jakt efter ett dasslock när det gamla plötsligt lossnade (inte ens alla kungens hästar och alla kungens män kan reparera ett plastfäste som har spruckit och olyckligtvis har jag inte heller tillgång till Carl XVI Gustafs samlade personalstyrka).  Man har ju ändå ansvar för arbetsmiljön och det är väl ovärdigt att inte kunna gå på toa på arbetstid. Susade alltså iväg till ByggMax och köpte ett billigt toalock på ingen tid alls. Kom tillbaks, monterade det på nolltid och upptäckte då detta:

.
Jaha, men det är väl bara att trycka ner, tänker kanske ni. Det tänkte kanske vi också, men om man gjorde det så lossnade sitsen från sina fästen. Värdigt. Not. Åkte tillbaks till Bygg-Max i ilfart, krävde (och fick) pengarna tillbaka och sen for jag i vredesmod till ett snofsigare ställe och belastade budgeten med stans dyraste djävla dasslock. Med inbyggda stötdämpare så att det inte ska smälla när man stänger och specialdesignat så att det ska vara lättstädat (antar att vår städerska kommer att bli glad nu?) och Gud vet vad för andra finesser som man kan bygga in i detta, men jag antar att någon säljare i VVS-branschen skrattade hela vägen till banken.

Kom tillbaks till jobbet och var SKITSTRESSAD p g a att jag hade en dansk chef (inte min men en annan på samma nivå) plus en ny medarbetare på oväntat besök och de ville att jag  skulle visa dom anläggningen och verksamheten, och detta samtidigt som jag skulle vara på ett annat möte. PLUS montera ett djävla dasslock då, men det skulle väl inte ta så lång tid. Tänkte jag och packade snabbt upp det snudd på juvelprydda locket och då visade det sig förstås att det var tusen miljoner skruvar och muttrar och packningar och grejer som skulle pysslas ihop innan det ens skulle bli tal om att inviga hela härligheten med en rejäl kisspaus.

Nu var goda råd dyra och danskarna stod i hallen och trampade och ville ha uppmärksamhet, men det vet ju alla att det bästa sättet för en nyanställd att komma in i gänget är övningar på temat TEAM BUILDING, så jag delegerade helt sonika detta delikata uppdrag till dom. Helt gratis dessutom istället för att de skulle åka iväg till någon dyr konferensanläggning och bli jagade runt av någon glättig KICK ASS COACH. Det var kanske inte riktigt det de hade förväntat sig av besöket i Sverige, men nån nytta ska man väl ändå ha av att vara chef och kunna få peka med hela handen när det som bäst behövs. Sedan bjöd jag på kaffe och rundvandring. Arbete först och nöje sen, är det inte så man brukar säga?

Ändå rart av dom, tycker jag.