Vaknade i lördags morse av detta ljuvliga ljud: regndroppar som smattrar mot fönsterblecket. Minns inte när det regnade senast, men det känns som månader sedan. Och vad man verkligen, verkligen inte vill ha är ju ytterligare en sån där varm och regnfattig sommar som 2018, och med en så ovanligt varm och ovanligt torr vår som 2019 så är det ju inte utan att man blir orolig. Men helgen levererade verkligen med regn från snudd på arla till särla! Kände mig utomordentligt nöjd med sakernas tillstånd, trots att jag tillbringade 6 ofrivilliga timmar utomhus igår i sagda regn och var dyngsur och genomfrusen när jag kom hem (fast då har man ju sina förnämliga kaminer att elda i så jag var inte ett dugg ledsen egentligen).
Och i lördags fick jag åtminstone delar av potatisen i jorden. Förra året var jag av olika skäl typ sist i Sverige med att sätta potatis. Det blev såklart skörd av det ändå, men inte direkt så att man kunde stoltsera med några himla primörer. Åkte också till en plantskola och brände pengar. Vi har bestämt oss för att ta bort ett gammalt plommonträd som står bredvid uteplatsen, eftersom det kommer cirka 4 plommon på det per år plus att det skjuter tio miljoner rotskott som företrädesvis letar sig upp i fogarna mellan plattorna. Men det är ju alltid trevligt att ha ett träd som skuggar en när man sitter och avnjuter ett glas vin och en deckare under varma dagar på semestern, så vi bestämde oss för att plantera ett valnötsträd som ersättare. På den plantskolan jag var på så kostade ett valnötsträd 895 kronor och då fick man en 120 cm lång spikrak pinne med noll sidogrenar. Det kändes inte riktigt som att man fick valuta för pengarna där så jag ska sondera marknaden, alternativt tänka om. Köpte istället hallonbuskar och kryddväxter för ungefär lika mycket som en valnötspinne kostade och kände mig nästan som ett fall för Lyxfällan, men eftersom jag fick ut hela mars' månads cirka 70 timmars övertidsersättning nu på aprillönen så kände jag mig berättigad att slösa. Har ni förresten tänkt på att man aldrig ser att folk som är med i Lyxfällan har bokhyllor med böcker i sina hem? De verkar mer gilla inredningsstilen med bokstäver med CARPE DIEM och AMOR VINCIT OMNIA och sånt.
PS: och på tal om inredningsstil. Ni vet såna där foton som tas på ens barn varje år på dagis och i skolan? Min syrra har tre barn, hon ramade in porträttfotot i A4-storlek på var och en vartenda år och hängde upp det i sitt sovrum. Det var fan helt obehagligt och såg ut som om hon var föreståndare för något ondskefullt barnhem i en skräckfilm med cirka 800 hämndlystna ungar som när som helst skulle kunna få för sig att mörda en i sömnen. Jag är ju generellt MOT renoveringar för sakens egen skull, men ingen var gladare än jag när min syrra blev sambo och de bestämde sig för att göra om lite så att det "skulle kännas som bådas hem". Kommer dock aldrig att erkänna detta offentligt, eller ja, nu gjorde jag ju precis det i och för sig. DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar