Angelika

Har läst Angelika av Karin Valtersson. Den handlar om det här:

Angelika är försvunnen. När hennes syster Mikaela släpper allt för att åka över till England där Angelika bor sedan många år tillbaka har systrarna inte setts på länge och relationen är minst sagt komplicerad. Det är Mikaela som får ta hand om de åldrande föräldrarna, Mikaela som tvingas balansera ett krävande jobb med två små barn och ett äktenskap som blir alltmer ansträngt. Men hur länge till orkar hon vara den som håller ihop allt? Rebellen Angelika däremot gifte sig till allas förvåning rikt med den adlige Thomas, som Mikaela alltid haft svårt för. Var de lyckliga tillsammans? Har Angelika gett sig av självmant, lämnat sin egen dotter?

Mikaela upptäcker snart att hennes syster aldrig riktigt lämnat det förflutna och dess skuggor bakom sig och ju längre tiden går desto mer förbryllad blir hon, det hon får höra om Angelika i England stämmer inte alls överens med hennes egen bild av systern. Så plötsligt hittar Thomas ett meddelande från sin fru som Mikaela inte vet hur hon ska tolka. Vem är egentligen Angelika? Och vad är det som har hänt henne?

Jag gillade den här boken. Språket var riktigt bra och hade ett sånt jädrans driv så att man nästan blev lite andfådd av att läsa. Första kanske hundra sidorna var en ren fröjd. Sen blev det lite tomgång ett tag och jag kände att jag blev lite trött på både Mikaela och Angelika, HERREGUD vad de skulle komplicera allting. Men sen tog berättelsen ny fart och vändning och, ja, det var spännande to the bitter end. Och befriande med en berättelse där folk faktiskt GÅR TILL POLISEN när det har hänt något, som man ju inbillar sig att alla normala gör, istället för att hela intrigen ska byggas på en vi-kan-absolut-inte-berätta-något-för-polisen-twist som redan är gjord minst tretton gånger per dussin. Den här boken får fyra familjegräl av fem möjliga. Schas iväg till bibblan med er dårå