måndag 6 juli 2015

Helgen som kom och gick för att aldrig mer återvända.

I fredags jublade jag över sol och värme. Nu idag, en vanlig sketen jobbmåndag, jublar jag så lagom. För det har varit rent olidligt varmt i helgen, inte bara lite lagom härligt skönt, utan sådär så att man nästan får panik och inte vet vart man ska ta vägen.

I lördags åkte vi till Brösarp på loppis. Där var det smockat, trots att det inte finns en skuggig fläck på flera mil och man tycker att turisterna hellre skulle hålla sig vid havet än att stå och trängas bland kantstött porslin i stekande sol på en idrottsplats. Men det tyckte inte dom. Jag hittade en (1) mugg som var snygg och som jag ville ha, men den snöt en mallig stockholmsböna mitt framför ögonen på mig, och sen hade hon dessutom mage att pruta. Jag tycker att det är så djävla snålt att pruta på loppmarknader när pengarna går till välgörenhet, nästa steg är väl i paritet med att kräva en tia i växel tillbaks när man sticker till en tjuga till romen som tigger utanför Konsum. Loppiskillen som stod och svettades i solgasset på Brösarps idrottsplats tyckte visst också det, för han sa Tycker du verkligen att tjugo kronor är för mycket när pengarna går till en idrottsförening? och mallbönan svarade Jag kan tänka mig att ge femton, i en ton som om hon verkligen var storsint och nästan gjorde honom en tjänst, och tyvärr gav han med sig. Tio minuter senare så var det "köp en tom kasse för femtio spänn och fyll den med vad du vill", så hade hon bara bärgat sig hade hon kunnat spara stålar. Fast då hade jag ju köpt den där muggen, som som sagt var det enda som jag ville ha förutom några böcker.

På hemvägen åkte vi upp till Norra Lökaröd, där det också var loppis och hemvändardag för utflyttade själar i den nedlagda skolan. Då brukar det vara fullt av gamla människor som står och skrockar och minns och någon som underhåller med dragspel och sång och så var det även i år. Hittade ett snyggt, litet och behändigt strykjärn med trähandtag som måste ha varit första modellen efter kriget eller eventuellt första elektriska modellen i världshistorien. Sladden saknades, men eftersom jag har levt snart 47 år på jorden utan att äga ett strykjärn så var det av underordnad betydelse. Detta lilla och behändiga strykjärn var nämligen bara litet och behändigt tills man lyfte på det, för då vägde det bly och mer därtill och hade varit perfekt att dänga i huvudet på en eventuell inbrottstjuv (givet att man hade orkat alltså). Själv tänkte jag att man kunde ha det som en snyggare variant av kettlebell. Ska man köpa en kettlebell på Intersport så kostar en sådan cirka 200 spänn, och själv fick jag hosta upp en tia för mitt nya tränings/mordredskap. Beach 2049/Hinseberg, here I come. Eller nåt.

Sen åkte vi hem och dog lite i skuggan. Det var faktiskt så varmt att det var svalare att vara inomhus, men det är ju för djävla sorgligt nu när sommaren äntligen har kommit och hela ens existens längtar efter att sitta under plommonträdet och dricka vin och grilla. Det gjorde vi i och för sig lite senare, så det behovet blev åtminstone tillfredsställt.

Söndagen var tusen gånger varmare än lördagen, termometern visade 28 grader i skuggan redan i arla morgonstund. Dagen inleddes med att skurborsten åkte fram eftersom någon hund hade producerat en uppkastning på dörrmattan men ingen verkade sjuk och alla åt frukost med god aptit. Tog ut taxarna i bokskogen för att åtminstone få lite skugga under promenaden. Det visade sig att Hilding var den som hade haft och fortfarande hade ont i magen. Därmed blev dagens planer på att åka till Vitabyloppisen inställda, i vanliga fall hade det väl inte varit några problem att lämna hundarna ensamma några timmar, men att lämna en hund med diarré är inte bara extremt taskigt mot hunden utan också att be om att få skura golv när man kommer hem. För den där frukosten som man aningslöst gav sina hundar eftersom man lite lättsamt tänkte att den där spyan förmodligen berodde på att de ätit gräs, den hotade nu att komma i retur från ena eller andra hållet, så det var väl lika bra att hålla sig hemma och beredd. Och tur var väl det, med tanke på att termometern raskt klättrade upp till 33 grader och sedan höll sig där hela dagen. Inne var det bara 27. Fyfan vad jag hatar. Jag är inte gjord för sån värme, jag orkar ingenting, jag får ont i huvudet och blir grinig och gnällig och orkeslös och sen blir jag ännu grinigare och gnälligare för att jag inte orkar göra någonting. Så synd om mig att det inte är klokt, och jodå, under såna omständigheter är det tillåtet att klaga på värmen "när den nu äntligen har kommit". Men det kan väl vara LITE LAGOM NÅN DJÄVLA GÅNG?

Till slut startade jag kylfunktionen på luftvärmepumpen, det görs bara vid sällsynta tillfällen eftersom den drar ungefär en miljon kilowattimmar i sekunden, men nu rådde det i det närmaste undantagstillstånd. Då visade det sig att ett gäng getingar hade ockuperat utomhusdelen av värmepumpen, flyttat in, byggt bo, inrett med köksöar och gillestuga och biljard och gudvetallt, och allt detta slogs nu i spillror mitt framför ögonen på dom, så att de fick ägna resten av dagen åt att ilsket surra omkring utanför fönstret, uppretade och hemlösa. Så då gick det inte att gå ut av den anledningen, ej heller att ha fönstret öppet.

Natten var inte heller för rolig. Jag uppskattar att ha ett svalt sovrum, men inte ens med två uppställda fönster och tvärdrag tror jag temperaturen sjönk under 25 grader vid något tillfälle. Sen vaknade jag klockan ett av att det ösregnade, så då fick jag upp och stänga fönstren, vilket det inte blev svalare av. Sen åskade det, inte för att jag märkte det, men åskrädda hunden Boris snappar upp minsta muller och far upp och vrålar att UNDERGÅNGEN ÄR NÄRA OCH JAG UPPTÄCKTE DET FÖRST OCH KOM IHÅG ATT JAG HAR VARNAT ER och då är det omöjligt att sova. Klockan 04.30, när jag plågade mig upp för att ta mig till jobbet, var det nitton grader, mulet och kvavt. Ja, sån var min helg. Jag har ju kanske inte direkt överansträngt mig, men den var inte heller jättemycket att hänga i julgranen om ni frågar mig. Förstår inte hur man överhuvudtaget kan tänka tanken att resa till "varmare länder" på sin semester. Nä, ge mig omkring tjugo grader, en lätt vind och växlande molnighet. Det är precis lagom i min värld.












Inga kommentarer:

Skicka en kommentar