Viktig information: I söndags "stukade" eller "vrickade" jag foten (vet inte vad skillnaden är). Det har mig veterligen aldrig hänt förut (bortsett från ett antal fejkade händelser i samband med till exempel "redskapsgymnastik" på högstadiet), så det förtjänar faktiskt ett omnämnande. Det är faktiskt alldeles otroligt märkligt eftersom mitt måndagsexemplar till kropp verkar vara behäftad med avsevärda svagheter som aldrig drabbar andra, men hittills har jag aldrig varit med om att det händer någonting alls när jag trampar snett mer än att jag snubblar till eller kommer ur balans, i värsta fall ramlar omkull och ser dum ut. Men aldrig någon smärta eller andra efterverkningar. Förrän i söndags då, när jag skulle vräka ut lite gamla äpplen till fåglarna och stod med ena foten på någon slags snö/iskant som gav vika och jag vacklade till lite och sen var det inte mer med det. Förrän jag skulle böja foten i någon vinkel och det gjorde ont i fotleden. ONT I FOTLEDEN? Det är väl typ det enda ställe som jag INTE haft ont på, så det kom som något av en chock faktiskt. Ska jag nu inte ens kunna förlita mig på mina starka senor/ligament/muskler utan bli en sån som går och vrickar fötterna stup i kvarten? Det var ju deppigt. Höll därför på att vrida foten hit och dit då och då för att kolla om det fortfarande gjorde ont, och det gjorde det. Fast det kändes ingenting när jag gick, utan bara när jag böjde i lite konstiga vinklar, och det kunde man ju låta bli, kan man ju tycka. Fast det var inte så lätt eftersom jag var och viltspårade i obanad terräng, och där kan man minsann inte alltid bestämma hur man ska sätta fötterna.
Fast sen idag känns det ingenting. Kom på det nyss när jag stod och duschade efter min FRISKIS & SVETTIS-näradödenupplevelse. Det var nästan lite snopet. Min första vrickning/stukning på 45 år och den gick över efter en dags minimal smärtupplevelse. Slå det den som kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar