When the snow falls you're found in St Moritz with the others of the jet-set

I helgen var vi som sagt i Stockholm. Inte av någon speciell anledning, utan bara för att bo på hotell, äta hotellfrukost, gå på lite museum, identifiera ställen som har förekommit i böcker och/eller filmer, dricka vin och äta på restaurang. Ja, ni hör ju själva hur hela Stureplan står och darrar av skräck för att vi kommer och liksom tar över tillvaron för lyxlirarna.

Vi började vår Stockholmsresa med att spendera 4 timmar i Hässleholm, vilket verkligen inte var meningen. Det berodde på att jag hade bokat SKITBILLIGA biljetter, Veolia Snålis (299 spänn, snudd på oslagbart...fast måste de ge den ett så förnedrande namn?), till ett tåg som avgick vid ettsnåret. Det var bara det att hundarna skulle lämnas på pensionat utanför Hässleholm, och det var man tvungen att göra innan klockan 9. En liten detalj som jag hade missat, men nu kan vi denna håla både utan och innan.
Sedan åkte vi tåg (randigkatt, det är hur enkelt som helst. Man bokar biljetter på nätet, sedan finns det skyltar ÖVERALLT som talar om vart man ska ta vägen och högtalare på tåget som talar om när man är framme och tjänstvilliga väsen som hjälper till när man har frågor...YOU CAN DO IT!). Tåget var som sagt billigt och standarden var därefter. Jag tror Veolia fick överta tåget från SJ när de köpte upp sig på modernare vagnar...typ 1945. Sedan blev det signalfel i Mjölby så att vi blev 90 minuter försenade. Man kan säga att vi fick mycket resa för pengarna.

Vi medförde egen mat och dryck. Bättre än i restaurangvagnen.
Mmm...Subwaymacka. Mmmm...ekologiskt rödvin. 

Till slut kom vi äntligen fram. Då gick vi på Fotografiska muséet och tittade på foton. Jag blev lite besviken på Nick Brandt och Helen Lewitt, men positivt överraskad av Martin Bogren. Sedan var det en alldeles förfärlig utställning som hette The Seal som bestod av en video med en gravid kvinna som hade sminkat sig till en säl och stod och mässade om att hon inte ville föda ett skadat barn, samtidigt som hon slickade en bebis på huvudet. Det kändes som Hej, jag går på Konstfack och vill göra något udda som sticker ut, men jag blir fan bara förbannad. Djävla trams.

Härinne var vi alltså.

Sedan åkte vi till hotellet, som låg på flotta Östermalm. Det visade sig att jag var en hejare på Östermalm utan att veta om det. Det beror på att jag har sprungit Tjejmilen flera gånger, och då hämtar man sin nummerlapp på Östermalms IP. Jag kunde till och med peka ut var Gärdet låg i förhållande till Östermalm, och då kan jag nämna i förbifarten att jag inte ens klarar av att peka ut åt vilket håll Konsum ligger i förhållande till vårt hus.

Endast på Östermalm?

Ännu senare på kvällen gick vi på krogen och drack öl. Där träffade vi Kenta. Alla alkisar med stentvättad fårskinnsfodrad jeansjacka heter Kenta. Ölen var Polens godaste, stod det på flaskan. Jag tycker den var rätt ordinär.

Min man och Kenta löser världsproblemen.

Nästa dag gjorde vi stan osäker. Eller kanske inte. Vi gick i alla fall så mycket att jag fick en megastor vattenblåsa under min Kalle Anka-fot, men det är smällar man får ta när man lämnar Ankeborg. Vi besökte Biologiska muséet och en utställning om inkaguldet, så det blev ju ändå lite kulturgärningar utförda.

Rikingar i Östermalmshallen.

 

Biologiska muséet. En skvader.

Jättestora blad i Humlegården.

Här spelade man in en liten del av "Ett anständigt liv".
TROR vi alltså.

Årstabron.

Vita bergen. Här bodde Henning och Lotten. Och Ulf Lundell.
Eller tråkmånsen Jack åtminstone. Kanske inte precis just HÄR,
men på ett ungefär.

Kolonilotter vid Tantoberget.

Utställning om inkaguldet i bergrummet på Skeppsholmen.
Själva guldet fick man inte fotografera. SNÅLT.

Ja, det var ett axplock av helgens händelser. På hemresan åkte vi FÖRSTA KLASS i X2000, för SJ:s prissättning är så konstig att det ibland är det billigaste alternativet. Så där satt vi bland brackorna och åt vår medhavda matsäck, inte så brackigt kanske. Men är man snål så är man.