Jag kände ett sug efter skogspromenader, så jag tog med mig Remus, tax med rätt att döda, och susade iväg. Vi har visserligen skog på nära håll också, men omväxling förnöjer som det heter.
På vägen dit passerar man ett slott. På ett fält bredvid slottet stod kanske 50 bistra grönklädda män med varsitt gevär och varsin hund uppställda. De bara stod där rätt upp och ner med ett par meters mellanrum utan att så mycket som titta på varandra. Jag gissar att det var dags att gå till skogs och jaga några av alla de fasaner som slottet föder upp och planterar ut på försommaren så att det knappt går att ta sig fram.
Rusningstrafiken! |
Det kändes inte så frestande att vandra omkring i skogen med så många skjutglada karlar i hasorna, så jag åkte till havet istället. Där kan man så här års strosa omkring i timmar utan att möta en kotte, så det gjorde vi. Eller jag strosade och Remus sprang som en vettvilling och verkade känna sig mäktigast i hela universum när han lyckades skrämma upp en flock måsar 100 meter längre fram. När vi kom tillbaks till utgångspunkten så kom det en BMW-SUV och slirade in på parkeringen. Ut klev en tjock gubbe i illasittande träningsoverallsbyxor och ställde sig och stirrade mot horisonten. Han tog tre steg ut i sanden, sedan vände han tillbaks, hoppade in i bilen och körde därifrån igen. Dagens stressade nutidsmänniskor har kanske bara tid att ta sig till havet, men det där med "gör mig till kung" får inte riktigt plats på agendan.
Ja, efter att ha snikt mig till en kopp kaffe hos The Wendels så åkte jag hem igen. Hodeladi hodeladi hoppsan vilken dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar