Jag bestämde mig för att Tommyviruset nu har lämnat min kropp, förhoppningsvis för att aldrig mer återvända. Jag firade detta med att åka till gymmet och springa 30 minuter på ett löpband. I sakta mak förvisso, men ändå. Det kändes BRA, både i kropp och fot. Det enda som inte kändes bra var att Adam Alsing visades på den jättestora tv-skärmen som hängde framför löpbandet. Jag hade visserligen musik i mp3-spelaren och slapp höra honom prata, men blunda kunde jag ju inte göra.
Sedan åkte jag vidare till The Wendels där Adrian, (2,5) bjussade på en marshmallow. Det var inte så frestande som man kan tro, för han hade själv tuggat på den först. Detta barnbarn har ju ett gott och generöst hjärta, men det här med smittspridning är kanske inte hans starka sida. Eller rättare sagt ÄR det väl hans starka sida. Det får räcka med Tommyviruset, ett dagisvirus till och jag är förlorad.
Barnbarn!!! Jag trodde han var ditt barn! Nu vill jag veta mer om hur allt ligger till här....(jag är ett nyfiket stycke, ja)
SvaraRaderaMina barn är ASGAMLA...nästan äldre än vad jag är (eh, nåja). 20 och 25 år, nu har 25-åringen börjat yngla av sig, så om allt går som det ska så blir jag en 43-årig 2-barnsmormor i februari nästa år. GÖTT MOS.
SvaraRaderaJag huvudräknar febrilt....18-årig morsa alltså? Cheesus...jag började producera barn när jag var 38. Som sagt var...efterbliven var ordet för dagen.
SvaraRadera