Min natt med Sven Wollter

Randigkatt och jag har träffat en slags överenskommelse. Hon ska berätta om sitt liv som groupie och jag ska ösa några spannar ur mina erfarenheter från groupieträsket (det lät ju något). Söndag var det sagt, men jag är ju lite före min tid så jag börjar redan ikväll.

Jag har alltså tillbringat en natt med Sven Wollter, som av många (??) ansedd som "Sveriges sexigaste man", åtminstone år nittonhundralängesen. Nu för tiden är det väl mer oklart, den som bara har sett honom i Änglagård 3 känner nog att liknelsen med en sexsymbol ganska ihålig. Sorry, Sven, tidens tand tuggar på oss alla.

År nittonhundralängesen hängde jag lite i vänsterkretsar. Eller jag var gift med typ Sveriges svar på Karl Marx. Han och hans likar skulle, i sin strävan att nå ut till "massorna", anordna en liten happening med Sven Wollter och Berndt Egerbladh (RIP) i Ankeborgs konserthus för att samla in pengar till någonting. Sven Wollter är eller åtminstone var ju en schysst kille som ställde upp på såna här grejer både avigt och rätt, så han tackade ja utan åthävor. Jag minns inte vad intäkterna skulle gå till, men det var förmodligen Nicaraguas bönder eller något annat välgörande ändamål som passade där långt ute på vänsterflanken.

För att det skulle bli så billigt som möjligt skulle någon i vänstergänget hysa Sven och Berndt över natten för att spara in på hotellkostnaderna. Tydligen hade det varit heta diskussioner om vem som skulle få äran att "ha" dom, förstod jag efteråt. Jag är inte ett dugg orolig för kommunistrevolutioner och proletariatets diktatur, för de flesta vänstermänniskor jag har träffat kan inte så mycket som organisera en vanlig djävla rödvinsfest utan att lägga oceaner av tid på att diskutera vem som ska göra vad och hur och när och varför, och sen fattas det ändå väsentliga ingredienser i slutändan. Blotta tanken på att dessa virrpannor skulle kunna ta makten över produktionsmedlen och styra upp ett helt land känns lite skrattretande, men om jag har fel så ska jag villigt erkänna det när den tiden är inne.

Slutligen blev det i alla fall bestämt att Sven och Berndt skulle få övernatta hos den som bodde närmast Ankeborgs konserthus istället för i något grönsakskollektiv långt ut i Tjottahejti, så därför blev det jag och Karl Marx 2 som fick äran att hysa dessa legender över natten. Ja, och det var väl i stort sett allt som hände. De uppträdde, och sedan åkte vi hem till oss. Hela familjen Marx trängde ner sig i en säng, och Sven och Berndt fick kinesa bland My Little Pony-hästar och Star Warsfigurer i barnens rum. Jag åkte till jobbet innan de hade stigit upp, så jag fick aldrig veta vad de tyckte om detta alternativ till hotellrum, men om jag hade varit dom så hade jag tyckt det varit helkasst. Men så är jag väl inget större ämne för KLASS MOT KLASS-kampen heller och jag och Karl Marx 2 är lyckligt skilda sedan många år tillbaks.

Ja, det var mitt liv som groupie. Inte mycket att hänga i julgranen med andra ord.