torsdag 31 mars 2011

I met my love by the gas works wall

Den här åldersförnedringen tar visst aldrig slut. Idag tog jag mina trasiga Kalle Anka-fötter från helvetets sjunde krets och haltade iväg till en ortopedläkare. Det är inte heller särskilt rockn'roll kan jag tala om. Dessutom har jag drabbats av kraftig nackspärr, så min mobilitet känns synnerligen begränsad. Ska det vara så här?

Ortopedläkaren gjorde som han brukade, sprutade foten full av kortison och sa i uppmuntrande ton att "vi" skulle prova denna behandling någon gång till innan "vi" övervägde en operation, men att jag nog skulle kunna bli en smärtfri långlöpare så småningom, 300 spänn, tack och hej. Jag vill gärna tro att han har rätt, men jag är skeptisk.

Mycket snart ska jag sjunka ner i soffan med en bok och en kopp te. Med en värmedyna på min onda nacke och med djävulsfoten i högläge. Det är så lite rock'nroll det kan bli. Jag tänkte jag skulle festa loss på en receptbelagd värktablett, för att åtminstone få in lite droger i det för stunden ack så sex, drugs and rock'nroll-befriade livet, men så kom jag att tänka på att det förmodligen är pensionärer som är toppkonsumenter där också. Det här börjar mest av allt likna en komplott. Det är samhällets fel, eller nåt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar