Roseanna

Jag gillar Beckfilmer. Även om det kanske har börjat vattnas ur en aning nu när det verkar finnas hur många som helst och de är omöjliga att skilja åt bara genom titeln. Eller jag kan inte skilja dem åt i alla fall. Alla heter ju typ Öga mot öga eller Skarpt läge eller något annat lika intetsägande. Och ska man vara ärlig så är ju handlingen ganska likartad. Det är ett mord och Martin Beck och hans gäng är de enda som kan lösa det, och Martin Beck är stressad och lite vimsig (fast knivskarp i huvudet samtidigt) och har det lite trassligt med relationerna och så är det Gunvald med sina sarkasmer och grannen med sin stänkare. Det är liksom ett antal variabler som läggs i en burk och skakas om och ut trillar en ny Beckfilm.

Men jag gillar dem ändå. Så mycket att det faktiskt är direkt pinsamt att jag inte har läst en enda av Sjöwall-Wahlöös böcker. Men härförleden tryckte min man Roseanna i händerna på mig, så nu läser jag den. Den gavs ut 1965, och jag kan väl säga att tidens tand har tuggat rätt så bryskt på denna berättelse. Det är landsfiskaler och stadsfiskaler och polissystrar och när Martin Beck ska ringa till Amerika så måste samtalet beställas. Så krångligt var det förr. Och när han lägger på luren så måste han vänta på avringningsplinget. Är det NÅGON (mer än jag) som minns avringningsplinget? Det var på den tiden när alla telefoner var svarta eller grå och ägdes av Televerket. När man hade lagt på så plingade det när den man hade pratat med lade på i andra ändan. Innan avringningsplinget var linjen "blockerad" och det gick inte att ringa någonstans. Ja, sådär gick det alltså till på medeltiden.

Och så är det vid ett tillfälle när Beck och några andra poliser ska gå på lokal och äta biff med lök och ta sig ett järn eller två. Men en polis vill inte följa med, han beskrevs som renlevnadsman. Och i meningen efter informeras man om att han var sparsam med traktamentet, så han livnärde sig mestadels på läsk och varm korv. Jag undrar vilken renlevnadsman som i detta nådens år 2011 skulle komma undan med en diet på läsk och varm korv med äran i behåll, men på 60-talet var det uppenbarligen rena hälsokosten jämfört med vad som intogs på lokal. Jag är dock inte SÅ gammal att jag kan ösa ur mina erfarenheters brunn i just den frågan.

Ja, jag har ju sett filmen så jag vet redan vem mördaren är, men det kan väl vara kul att se hur det var tänkt egentligen. Det är mycket grå byråkrati och pärmar och korridorer och blaskigt kaffe och Martin Beck är kroniskt trött och håglös och slarvar med maten och veckorna går utan att man får några som helst uppslag till vem mördaren är. Gissningsvis ganska likt riktigt polisarbete om jag får säga vad jag tror.