Igår var vi och såg Avatar. I 3D, för det sägs ju att just den här filmen är gjord med en så banbrytande teknik och man vill ju gärna kunna säga att man har varit med så att säga från begynnelsen. Det händer ju liksom inte varje dag decennium.
Jag måste medge att jag inte hade research:at innan, vilket jag alltid brukar göra innan jag går på bio. Eller oftast har jag ju läst boken som filmen bygger på, eller så har jag åtminstone läst någon slags recension. Jag var inte ens särskilt intresserad av filmen, eftersom Puppan sagt att den var ungefär som Pocahontas. Nu har jag i och för sig inte sett Pocahontas, men jag drar hela Disneys tecknade utbud över en kam, och den hetsar inte direkt upp mig om man säger så. Men jag trodde att det var någon slags barnfilm jag skulle få se. Jag höll på att svimma när Johan (som uppenbarligen HADE research:at) sa att den var över två och en halv timme lång, och beredde mig på en rätt så dryg långsittning.
Men jag måste säga att det var en maffig upplevelse. Eller först var det INTE det, för allra först visades reklam för filmen Shrek 4. I 3D. Jag tycker att det där Shrek-trollet med sin enfaldiga uppsyn är inte så lite motbjudande, och att uppleva att en gigantisk grönblekfet varelse tornar upp sig snudd på i ens eget knä var inte alls särskilt angenämt. Men sedan kom filmen igång, och den visade sig vara riktigt spännande, även om den var alldeles otroligt förutsägbar, men jag gillar det där med de små och svagas ihärdiga och till synes fruktlösa (men till slut ändå helt osannolikt lyckade) kamp mot den kapitalstinna och giriga överheten. Även om det kan gränsa till pekoral ibland, men jag gillar det. Och 3D-upplevelsen var faktiskt helt magnifik. Gå och se. I 3D. Om ni inte redan har gjort det vill säga.
Nu följer en liten
(((SPOILER-VARNING)))
för jag vore ju inte jag om jag inte hade hittat åtminstone några små detaljer att haka upp mig på.
6 orsaker att irritera sig på Avatar:
1. Varför blev Jake helt djävla översvämmad av såna där manetliknande frökapslar från det där heliga trädet som hade sån insyn i allt, så att man (och na’vi) skulle inse att han var GOD, något utöver det vanliga, när han i själva verket (åtminstone vid den tidpunkten) var ute efter att SPIONERA för FIENDEN? Och kom inte med att trädet visste att han innerst inne var god, för det var han inte DÅ, även om han blev det sen. Nej, jag ger mig inte på den punkten.
2. Om man, som na’vi, är ett naturfolk som lever i total harmoni med naturen och själen och världsalltet och hela skiten, har man verkligen bry med att skyla sina könsdelar då? Om man lever så i samklang och harmoni med allt och alla, varför bryr man sig då överhuvudtaget om att ha små höftskynken, och (för damerna), en klädsam krans med löv som precis täcker bröstvårtorna? Borde man liksom inte stå över sånt där onaturligt? (Ja, jag VET att det är en amerikansk film, men herregud, de behövde väl inte ha könsorgan som hängde och dinglade, de som gjorde filmen kunde väl ha hittat på att de här na’vis var helt asexuella?)
3. Varför är det ALLTID så på film, att en man och en kvinna (i det här fallet: Jake och Neytiri) som möts och som HATAR varandra alltid alltid alltid på något vis inser att de i själva verket innerst inne är KÄRA i varandra? Och detta illustreras ALLTID med att de hamnar i en situation där de av någon anledning tvingas att stå tätt intill varandra och så släpper han (oftast) blicken från det de håller på med och kommer till INSIKT att det här är ju för fan en riktig pingla och börjar se på henne med helt nya ögon (den så kallade kåtblicken) istället för att fokusera på det de ska göra, och hon blir (oftast) förorättad och fnyser och vräker ur sig att han är en stor idiot. Då vet man att han har halva inne. Det är bara en tidsfråga. Hon kommer att vekna.
4. Hur gick det till när Jake så att säga uppgraderade sig från sitt vanliga flygfä till den där stora rödgula mäktiga ödlefågeln (det hette något snitsigt som jag har glömt) som gjorde att han kunde förena alla klaner i ett litet nafs? (Och hur kunde alla klaner ta sig dit och lära sig hitta så djävla snabbt i den där gigantiska djungeln?). Alltså, det var ju SKITSVÅRT att få till det med den där vanliga ödlan. Man hade bara ett försök, och det var ju rätt kritiskt. Och det borde ju vara typ hundra gånger svårare att få till det med den största och mäktigaste. Man fick aldrig se hur det gick till, plötsligt kom han bara svischandes och alla blev helt förstummade.
5. Om man är pilot och klagar på att man inte kan se, varför har man då SOLGLASÖGON på sig när man är ute och flyger i ett mycket kritiskt skede?
6. Det kändes lite larvigt att Dr. Grace skulle dö sådär. Sigourney Weaver är faktiskt JÄTTEVAN att flyga omkring i rymden och slåss med fan vet vad för livsfarliga monster. Hon borde vara härdad vid det här laget. Typ osårbar. Eller snudd på. Det har jag sett i Alien-filmerna.
Men trots detta så gillade jag filmen. Bara så ni vet.
Jag måste medge att jag inte hade research:at innan, vilket jag alltid brukar göra innan jag går på bio. Eller oftast har jag ju läst boken som filmen bygger på, eller så har jag åtminstone läst någon slags recension. Jag var inte ens särskilt intresserad av filmen, eftersom Puppan sagt att den var ungefär som Pocahontas. Nu har jag i och för sig inte sett Pocahontas, men jag drar hela Disneys tecknade utbud över en kam, och den hetsar inte direkt upp mig om man säger så. Men jag trodde att det var någon slags barnfilm jag skulle få se. Jag höll på att svimma när Johan (som uppenbarligen HADE research:at) sa att den var över två och en halv timme lång, och beredde mig på en rätt så dryg långsittning.
Men jag måste säga att det var en maffig upplevelse. Eller först var det INTE det, för allra först visades reklam för filmen Shrek 4. I 3D. Jag tycker att det där Shrek-trollet med sin enfaldiga uppsyn är inte så lite motbjudande, och att uppleva att en gigantisk grönblekfet varelse tornar upp sig snudd på i ens eget knä var inte alls särskilt angenämt. Men sedan kom filmen igång, och den visade sig vara riktigt spännande, även om den var alldeles otroligt förutsägbar, men jag gillar det där med de små och svagas ihärdiga och till synes fruktlösa (men till slut ändå helt osannolikt lyckade) kamp mot den kapitalstinna och giriga överheten. Även om det kan gränsa till pekoral ibland, men jag gillar det. Och 3D-upplevelsen var faktiskt helt magnifik. Gå och se. I 3D. Om ni inte redan har gjort det vill säga.
Nu följer en liten
(((SPOILER-VARNING)))
för jag vore ju inte jag om jag inte hade hittat åtminstone några små detaljer att haka upp mig på.
6 orsaker att irritera sig på Avatar:
1. Varför blev Jake helt djävla översvämmad av såna där manetliknande frökapslar från det där heliga trädet som hade sån insyn i allt, så att man (och na’vi) skulle inse att han var GOD, något utöver det vanliga, när han i själva verket (åtminstone vid den tidpunkten) var ute efter att SPIONERA för FIENDEN? Och kom inte med att trädet visste att han innerst inne var god, för det var han inte DÅ, även om han blev det sen. Nej, jag ger mig inte på den punkten.
2. Om man, som na’vi, är ett naturfolk som lever i total harmoni med naturen och själen och världsalltet och hela skiten, har man verkligen bry med att skyla sina könsdelar då? Om man lever så i samklang och harmoni med allt och alla, varför bryr man sig då överhuvudtaget om att ha små höftskynken, och (för damerna), en klädsam krans med löv som precis täcker bröstvårtorna? Borde man liksom inte stå över sånt där onaturligt? (Ja, jag VET att det är en amerikansk film, men herregud, de behövde väl inte ha könsorgan som hängde och dinglade, de som gjorde filmen kunde väl ha hittat på att de här na’vis var helt asexuella?)
3. Varför är det ALLTID så på film, att en man och en kvinna (i det här fallet: Jake och Neytiri) som möts och som HATAR varandra alltid alltid alltid på något vis inser att de i själva verket innerst inne är KÄRA i varandra? Och detta illustreras ALLTID med att de hamnar i en situation där de av någon anledning tvingas att stå tätt intill varandra och så släpper han (oftast) blicken från det de håller på med och kommer till INSIKT att det här är ju för fan en riktig pingla och börjar se på henne med helt nya ögon (den så kallade kåtblicken) istället för att fokusera på det de ska göra, och hon blir (oftast) förorättad och fnyser och vräker ur sig att han är en stor idiot. Då vet man att han har halva inne. Det är bara en tidsfråga. Hon kommer att vekna.
4. Hur gick det till när Jake så att säga uppgraderade sig från sitt vanliga flygfä till den där stora rödgula mäktiga ödlefågeln (det hette något snitsigt som jag har glömt) som gjorde att han kunde förena alla klaner i ett litet nafs? (Och hur kunde alla klaner ta sig dit och lära sig hitta så djävla snabbt i den där gigantiska djungeln?). Alltså, det var ju SKITSVÅRT att få till det med den där vanliga ödlan. Man hade bara ett försök, och det var ju rätt kritiskt. Och det borde ju vara typ hundra gånger svårare att få till det med den största och mäktigaste. Man fick aldrig se hur det gick till, plötsligt kom han bara svischandes och alla blev helt förstummade.
5. Om man är pilot och klagar på att man inte kan se, varför har man då SOLGLASÖGON på sig när man är ute och flyger i ett mycket kritiskt skede?
6. Det kändes lite larvigt att Dr. Grace skulle dö sådär. Sigourney Weaver är faktiskt JÄTTEVAN att flyga omkring i rymden och slåss med fan vet vad för livsfarliga monster. Hon borde vara härdad vid det här laget. Typ osårbar. Eller snudd på. Det har jag sett i Alien-filmerna.
Men trots detta så gillade jag filmen. Bara så ni vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar