torsdag 10 september 2009

When the people of a country have forgotten how to disagree

Ibland vill man vara för sig själv en stund. I mitt fall brukar jag då inte direkt öppna en Norrlands Guld, utan det handlar mer om ett behov av att proppa in musiklurarna i öronen och liksom stänga ute resten av världen. Idag var en sådan dag. Jag cyklade omkring i Ankeborg med omnejd och lyssnade på Sten & Stalin och avhandlade diverse tankegångar i godan ro.

När jag återvände till den vanliga världen så hade jag ett missat samtal på mobiltelefonen. Nej, jag tycker inte att man måste vara nåbar jämt så rätt ofta stänger jag av ljudet och ibland skiter jag helt enkelt i att svara. Det var ju synd, för nu var det äntligen ortopeden som ringde och ville ge mig en tid imorgon, men eftersom jag inte hade möjlighet att svara så rådde han mig via telefonsvararen att själv ringa till kliniken och få en tid "förhoppningsvis nästa vecka".

Någon timme senare var jag hemma och ringde kliniken, och då fanns det inte en enda djävla tid ledig. Inte imorgon, inte nästa vecka, inte veckan därpå och därefter FANNS det inga fler bokningsbara tider. Jag ifrågasatte detta och citerade ordagrant meddelandet från telefonsvararen, och sköterskan som svarade lovade att undersöka det hela och talade om för mig att hon hade skrivit ner det på en lapp. Jamen det låter ju som att jag kommer att få en tid vilket decennium som helst.

Jag saknar ord som inte är svordomar just nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar