torsdag 24 september 2009

If I ever loose my eyes, oh if...I wont have to cry no more

Som bekant går jag fortfarande och dras med fotskadan från helvetet och får inte springa utan ska ligga lågt i väntan på röntgentid. Så istället cyklar jag och har lite börjat förlika mig med cykling som motionsform. Och så får jag ett helt fantastiskt stöd från min omgivning.

Barbie: Var fan var du innan?
Jag: Jag var ute och cyklade. Idag har jag cyklat till Gärds Köpinge fram och tillbaka!
Barbie: Men vad fan...är du helt djävla dum i huvudet?
Jag: Men varför ska man håna*?
Barbie: Och inget ärende dit hade du heller! Du är ju helt koko i planeten för fan!

* Ett internt uttryck som härstammar från en gubbe som satt bakom oss på Malmö Horse Show för hundra år sen eller så. Han hade så att säga inte alla hästar hemma och kommenterade precis ALLT med tordönsstämma och hade liksom sin egen vinkling av vad som hände. När en funktionär råkade luta sig mot ett hinder så det rasade och alla började skratta så bräkte gubben fram sitt MEN VARFÖR SKA MAN HÅÅÅÅÅÅÅÅÅNA? på ett sätt som vi aldrig någonsin kommer att glömma. Andra favoriter är HEJA DE VIIITA HÄSTARNA! och DET ÄR UPPGJORT! DET ÄR ALLTID UPPGJORT NÄR PETER ERIKSSON TÄVLAR. DET ÄR DÄRFÖR HAN ALLTID VINNER! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar