måndag 21 september 2009

The stranger beside me

I lördags såg vi en film som handlade om seriemördaren Ted Bundy, som var "based on a true story" som det heter på ren svenska nuförtiden. I stora drag gick den ut på att Ted mördade en och annan kvinna, eller rätt så många. I stort sett alla han mötte, med undantag för sin flickvän. Och hon måste ju ha varit dummare än tåget, för hon bara "Ted, I’m sorry" och "Ted, I love you", hur märkligt han än uppförde sig.

I slutet av filmen fick man se när hon satt med sin nya pojkvän framför nyheterna när de rapporterade från avrättningen. Och hon bara "konstigt, vi var ihop i flera år, men jag kände honom inte". Men seriöst. Om ens pojkvän binder fast en i sängen och kopulerar i takt med att han vrålar ut orden FUCK...YOU...BITCH i minst 200 dB och inte ens är nöjd med det utan dessutom ber en SPELA DÖD under själva akten, då är han inte riktigt frisk enligt min bedömning.  Då bör man rätt så omgående sluta upp med sitt "Ted, I’m sorry" och "Ted, I love you" och försvinna. GÖRA SLUT helt enkelt. Jag tror livet blir lite enklare då, faktiskt.

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar