Idag skulle jag sandpappra lite på en gammal bänk som vi har fått gratis för att den var gammal och ful och den håller vi nu på att fixa i ordning för att kunna ha i en eventuell framtida trädgård. Eller hittills är det bara min pojkvän som har fixat, men jag skulle som sagt sandpappra lite på väl valda delar där man inte kom åt med slipmaskinen.
Jag har inte sandpapprat sedan jag hade träslöjd på mellanstadiet. När man hade träslöjd på mellanstadiet fick man sandpappra i veckor. Det fanns en slipmaskin, men den fick man inte använda utan istället skulle man börja med ett grovt sandpapper och sedan långsamt och mödosamt arbeta sig nedåt i kornstorlekarna, och när man efter tusen år tyckte man var klar så kom magistern och sa att man inte alls var det och så var det bara att gno vidare.
Ja, men idag sandpapprade jag i alla fall av egen fri vilja. Det gick ganska bra om jag får säga det själv. När jag var klar med 3/4 av ryggstödets ena sida så var det fikapaus. Sedan drabbades jag av nackskott, helt oväntat och utan vidare. Det var rätt länge sedan det hände sist, så jag blev helt chockad över att min kropp kan spela mig så lömska spratt och att någonting som nyss gick att röra helt obehindrat nu är helt stelt och smärtande. Jag kan inte vrida huvudet eller lyfta vänster arm så mycket som en centimeter utan att det känns som att någon sticker ett spjut genom bröstryggen på mig, så något mer sandpapprande blev det inte tal om.
Det måste vara voodoo. Någon djävla gammal träslöjdslärare från helvetet som vill hämnas på något sätt. Vad har jag annars gjort för att förtjäna detta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar